Lidköpings stadslopp, nytt personbästa och under 40 på milen

Efter de tre inledande millopp som startade min säsong var det, efter ett uppehåll för Örebro AIK halvmarathon och Gävle halvmarathon, dags att fortsätta jaga sub 40. I vackra Lidköping gick Lidköpings stadslopp av stapeln och formen kändes bra och peppen var stor när jag åkte dit en fin lördagförmiddag.

Jag var tidigt på plats i Lidköping och kunde konstatera att vädret var mer eller mindre exemplariskt. Solen sken och temperaturen låg runt 14 grader. Det blåste dock en del, vilket oroade mig lite. Eftersom jag var så tidigt på plats hade jag gått om tid att granska banan. Det blev en fin promenad runt nästan hela banan på fem kilometer och jag kunde konstatera tidigt att det var en platt och lättlöpt bana. Utmärkta förutsättningar med andra ord!

Det var ju inte direkt en ful bana att springa på! Vackert och lättlöpt. En riktig höjdare!
Det var ett jämnt och bra startnummer jag sprang med.

När startskottet gick på Framnäs IP klockan halv två gick jag ut rätt hårt och sprang med ett gäng snabba löpare som egentligen höll högre utgångsfart än jag hade tänkt inleda loppet i. Trots den höga farten ”bet” jag mig kvar och gnetade på. Sedan började en del löpare i gruppen tappa tempo och då tryckte jag och två andra på lite extra. En man drog i väg lite för snabbt för att jag skulle hänga med, men den andra sprang jag med ett bra tag innan jag lyckades dra i från honom och skapa en lucka och sedan fick dra de sista tre kilometrarna för egen hand, men med honom kanske 20 sekunder bakom.

Det var tungt på slutet, men jag kände egentligen redan tidigt på varv två att jag borde fixa mitt mål med sub 40. De första fem kilometrarna sprang jag på 19:39 och hade därmed lite marginal och råd att tappa lite tid på andra varvet. Tack och lov tappade jag inte allt för mycket utan höll tempot riktigt disciplinerat och kunde rusa in på Framnäs IP och målgången med den fantastiska känslan: ”jag har fixat det!”

Jag gick i mål på 39:37!

Efter loppet var jag galet nöjd med min prestation!
Inte nog med att jag satte personbästa och sprang under 40 minuter för första gången någonsin. Jag kom på plats ett i motionsklass! Så ruskigt kul att inte bara knipa en ”pallplats” utan dessutom plocka förstaplatsen! Det är min första förstaplacering. Tidigare har jag kommit tvåa i motionsklass på Semesterhalvmaran och trea på ett parkrunlopp.

Lycklig och trött sjönk jag ihop i gräset på Framnäs idrottsplats, med en medalj runt halsen och målet för milen för 2019 i bagaget. Innan jag åkte hem firade jag på Rörstrand med en fantastisk räkmacka (jag och Tove brukar alltid stanna där och äta den mackan när vi varit på västkusten). Sedan styrde jag kosan hemåt igen. Mission accomplished!

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Gävle halvmarathon och jakten på sub 90

Efter säsongens inledande halvmara där jag sprang på 1:31:15 gick jakten på halvmaran under 90 minuter vidare i Gävle. Tillsammans med Tove åkte jag upp till Kattis och Pär för att springa Gävle halvmarathon. Pär skulle springa milen och Tove och Kattis agerade hejaklack.

Pär och jag innan starten. Det ser för övrigt ut som att Kattis står och klämmer sin kollega Jessica på bröstet bakom oss. Så var inte fallet. Hoppas jag. Foto: Tove Engqvist.

Jag hade planerat loppet bra tycker jag och genomförde det enligt plan. Denna gång tänkte jag ”ta höjd” för en positiv split (att man springer andra halvan långsammare än första) då jag vet att jag har svårt att växla upp halvvägs i lopp. För att ge mig själv marginal att tappa tid så hade jag planerat att göra den första milen snabbare än 42 minuter. På klockan blev det 41:19. Helt enligt plan alltså.

Efter några hundra meter. So far so good! Foto: Tove Engqvist.

Sedan försökte jag hålla alla kilometrar runt 4:10-4:12, med reservation för den jobbiga uppförsbacken på slutet där jag förstod att jag skulle tappa tid på båda varven. Så när jag spurtade i mål på 1:29:08 kunde jag inte vara annat än galet nöjd. Jag hade planerat loppet bra och uppnått mitt mål!

Min tid gav mig plats 10 av 116 i motionsklass. Det var helt klart tuffare i toppen än i fjol då min tid hade räckt till en andraplats.

Efter loppet var jag galet nöjd. Och medalj fick man. Viktigt! Foto: Tove Engqvist.
Mitt förra personbästa, från Örebro AIK halvmarathon, var alltså 1:31:15. Tiden i Gävle innebar en förbättring med 2:07 och alltså första gången jag sprang en halvmara under 90 minuter. Att göra just sub 90 var ju mitt årsmål för halvmaran och det känns fantastiskt bra att fixa detta under mitt andra halvmaralopp för säsongen!

Vädret var rätt perfekt för löpning denna dag. Det var kyligt men soligt och samtidigt ganska vindstilla. Det var bara på en raksträcka inne på andra varvet det blåste rejäl motvind och var ruskigt kallt, men det får man leva med. Banan var kul och lite småknepig. Man sprang genom Boulognern, förbi kyrkogården, Valls hage och norra delarna av Gävle. Det var inte direkt någon folkfest, utan går att jämföra med Örebro AIK halvmarathon publikmässigt.

För att inte gå in i väggen hade jag två energigels med mig. Enervit, båda två. En utan koffein och en med. Den utan koffein tog jag vid 30 minuter och den med koffein tog jag vid cirka 70 minuter. Jag kan inte påstå att jag direkt kände någon påtaglig skillnad, men jag var mycket piggare och fräschare vid målgång nu än vid Örebro AIK halvmarathon.

Stort tack till påhejandet från Tove, Kattis och Pär. Det gör mycket att ha folk som hejar på en och tar emot när man gått i mål!

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Årets första halvmara och årets första personbästa

Örebro AIK halvmaraton blev årets första halvmara. Känslan hade varit bra efter de säsongsinledande milloppen, men uppladdningen inför loppet blev en besvikelse. Veckan innan blev jag krasslig och hängig och lyckades bara få in ett enda dåligt löppass, där jag dessutom hade skyhög puls, så det kändes ju inte hoppfullt. Men trots detta gick loppet över all förväntan!

Vädret var vackert och perfekt för löpning när startskottet gick klockan 18 på en cykelväg på väster. Min plan var att försöka hålla tempo för att gå under 1:30:00 och sedan se hur länge detta skulle hålla. Med mig hade jag också två energigels så att jag inte skulle ta helt slut orkesmässigt, som det blev på Å-stadsloppet när jag slog personbästa i halvmaraton.

Tempot lyckades jag hålla i cirka 16-17 kilometer innan det blev riktigt jobbigt och jag fick krampkänning i vänster vad. Här tappade jag tempo och så fort jag försökte öka tempot till cirka 4:20 så började det hugga i vaden. På slutet ökade jag dock och sista halvkilometern slog krampen till med full kraft. Det var en känsla jag aldrig upplevt tidigare under ett lopp, men jag bet ihop och lyckades på ren vilja stappla mig i mål utan att sakta ner!

Här är det cirka 200 meter till mål och jag har kramp i vänsterbenet. Det gällde att bara lida sig igenom skiten! Foto: Jimmy Glinnerås.

Sluttiden blev 1:31:15, vilket innebar att jag slipade mitt personbästa med en minut och 19 sekunder! Jag kom på plats 6 av 45 i motionsklass.

Precis som i fjol var det ett supertrevligt lopp och jag blev påhejad av min kollega Ullis efter cirka 14 kilometer. Sedan känns det ju lite speciellt att länets, och en av landets, vassaste löpare, Erik Anfält, langar vatten åt en. Kul!

Målet på halvmaran är alltså att ta sig under 1:30:00. Jag trodde inte att jag skulle vara i närheten i dag, så detta bådar ju sannerligen gott!

Nästa lopp blir Gävle halvmarathon den 4 maj. Vågar vi hoppas att jag klarar en tid under 1:30:00 då?

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiella resultat

Tre lopp på tre helger startade säsongen

Nu är själva inledningen på löparsäsongen avklarad, och för min del blev det en rivstart med tre millopp på lika många helger.

Varvetmilen, Örebro, tid 41:15

Jag jagar Örebro AIKs Julia Johnsson under Varvetmilen 2019. Till slut lyckades jag gå om, men det var tufft. Foto: Carin Calleberg.
Precis som i fjol blev Varvetmilen årets första tävling. Jag kände av att jag ätit en för tung frukost och två vidriga rödbetskakor innan då känslan var ”vill kräkas” under större delen av loppet.

Annars var jag nöjd med säsongens första lopp. Jag gick i mål på officiella tiden 41:15 vilket sannerligen inte är kattpiss. I fjol sprang jag på 42:52, så det är ju tveklöst en förbättring mot fjolårstiden.

Något som är kul är att jag i och med denna tid klarade 41:32 och därmed seedat in mig i startgrupp 2 på Göteborgsvarvet. Nu tänker jag inte springa Göteborgsvarvet, men det är ju ändå kul att veta vilken startgrupp man skulle få i världens största halvmaraton.

I herrklass blev det plats 36 av 194 och när det gäller herr+dam blev det plats 39 av 308. De första fem kilometrarna sprang jag på 20:23 (4:04-tempo) och de sista fem kilometrarna gjorde jag på 20:52 (4:10-tempo). Total tid var 41:15 vilket innebar ett snittempo på 4:07.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Premiärmilen, Stockholm, tid 40:47

Mitt mål var för Premiärmilen var att ta mig under 41 minuter vilket jag lyckades med då sluttiden blev officiellt 40:47. Detta för att seeda in mig i startgrupp C på Stockholm marathon, annars var det att ta sig under 45 minuter som gällde.

Det var en rätt tuff bana och dessutom väldigt blåsigt. När jag pratade med min före detta kollega Edita efter loppet (hon var farthållare för 42 minuter och springer vanligtvis galet mycket snabbare) menade hon på att jag under mer normala förhållanden borde kunna fixa sub 40.

Det kändes som det också under vissa delar av loppet, men sedan kom backarna och motvinden, så sub 40 fick jag glömma. Det kändes väldigt tungt efter åtta kilometer och ett tag trodde jag inte att jag skulle fixa 41 minuter då en riktigt jobbig backe gav mig en käftsmäll. Men sedan grävde jag inombords och aktiverade pannbenet. En riktig kämpaavslutning fick det bli!

Det blev plats 318 av 2111 i herrklass. Första 5 km gjorde jag på 20:19, sista 5 km på 20:28. Snabbaste kilometern enligt klockan var den sista, på 3:50. Klockan mätte ju banan lite längre i dag så efter detta fick jag spurta 110 meter till. Detta gjorde jag i 3:09-tempo.

Jag gjorde en liten video om loppet. Kika här!

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Startmilen, Örebro, tid 40:47

Mindre än en kilometer till målgång kostar jag på mig att fejka pigghet för fotografen. Foto: Jimmy Glinnerås.
Inför Startmilen kände jag mig riktigt sliten. Jag sprang ett femtonkilometerspass på torsdagen och kände mig tung, trög och trött. När jag kom hem låg jag däckad i soffan. På fredagen kände jag mig rent av sjuk och på lördagen, då loppet var kände jag mig bättre men inte helt återställd.

Trots detta gick loppet sensationellt bra efter omständigheterna! Jag sprang i mål på 40:47, exakt samma tid som på Premiärmilen.

Det var så klart svårt att att göra sub 40, som är mitt mål för året, men jobbar jag bara på och får lite bättre förhållanden i uppladdningen så kommer det nog så småningom.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Resultatlista

Planerade lopp under 2019

På söndag den 24 mars inleds tävlingssäsongen för min del med Varvetmilen i Örebro. Just det loppet inledde säsongen 2018 också, och det var en rätt kylig och blöt dag vill jag minnas. Nu hoppas jag på bättre väder i år, även om det i skrivande stund ser dystert ut!

Under 2019 planerar jag att delta i följande lopp:

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

Vad jag skulle vilja komplettera med är några snabba millopp under maj, juni och juli. Viby marathon deltar jag nog bara i om Stockholm Marathon blir misslyckat. Tyvärr utgår Rallarrundan för min del i år då det ligger så tätt inpå Stockholm Marathon. Rallarrundan var annars ett mycket trevligt lopp som jag gärna hade deltagit i.

Har jag missat något roligt lopp (i närheten av mig)?

Vilka lopp planerar du att delta i?

Detta inlägg kommer att uppdateras under säsongen.

Du kan läsa om mitt löparår 2018 och mina mål inför detta år i blogginlägget Löparåret 2018.

Uppdateringar

18 mars 2019: Lade till Karlstad Stadslopp och Lidköpings Stadslopp.
4 april 2019: Lade till Stockholm halvmarathon.
10 april 2019: Lade till Hammaröloppet

Jag tippar Oscarsgalan 2019

På natten till måndag är det Oscarsgalan och jag har varit flitigare än någonsin med att se nominerade filmer. Precis som i fjol så gör jag ett försök att tippa vilka filmer som kommer att ta hem årets statyetter.

Jag tippade Oscarsgalan även i fjol, och det gick väl bara så där. Inte som 2016 då jag lyckades att tippa riktigt bra!

Bästa film

De nominerade filmerna är dessa, och mitt betyg hittar du inom parentes:

  • Black Panther (3/5)
  • BlacKkKlansman (4/5)
  • Bohemian Rhapsody (4/5)
  • The Favourite (3/5)
  • Green Book (3,5/5)
  • Roma (2/5)
  • A Star Is Born (3,5/5)
  • Vice (3,5/5)

Vinner gör: Roma

Den film jag tycker sämst om plockar hem guldstatyetten. Vad som är så fantastiskt med Roma undgår mig helt. Den är visuellt snygg men i övrigt ett sömnpiller om en familj och deras hushållerska i sjuttiotalets Mexiko. Snark och grattis!

Jag skulle gärna se att BlacKkKlansman vinner, men det kommer inte att hända tyvärr.

Bästa manliga huvudroll

De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

  • Christian Bale, Vice (3,5/5)
  • Bradley Cooper, A Star Is Born (3,5/5)
  • Willem Dafoe, At Eternity’s Gate (2/5)
  • Rami Malek, Bohemian Rhapsody (4/5)
  • Viggo Mortensen, Green Book (3,5/5)

Vinner gör: Christian Bale

Bale tar hem statyetten för bästa manliga huvudroll. Kanske välförtjänst. Hans tolkning av Dick Cheney i Vice var väl genomförd, även om filmen i sig inte var fantastisk. Den som kan hota är Bradley Cooper som kan plocka hem en tröststatyett då han inte fick en reginominering för A Star Is Born. Mitt tips ligger dock på Christian Bale.

Bästa kvinnliga huvudroll

De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

  • Yalitza Aparico, Roma (2/5)
  • Glenn Close, The Wife (3,5/5)
  • Olivia Colman, The Favourite (3/5)
  • Lady Gaga, A Star Is Born (3,5/5)
  • Melissa McCarthy, Can You Ever Forgive Me? (3/5)
    • Vinner gör: Glenn Close

      Glenn Close vinner på sjunde nomineringen. Det verkar alla som tippar Oscarsgalan tro. Det känns välförtjänt också och när jag tittar på de nominerade kan jag inte hävda att det är någon annan som ska ha priset.

      Olivia Colman har det pratats om, men för egen del var The Favourite sannerligen ingen favorit och skådespelet i filmen kändes överdrivet och konstlat som det även gjorde i Yorgos Lanthimos film The Lobster.

      Bästa manliga biroll

      De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

      • Mahershala Ali, Green Book (3,5/5)
      • Adam Driver, BlacKkKlansman (4/5)
      • Sam Elliot, A Star Is Born (3,5/5)
      • Richard E. Grant, Can You Ever Forgive Me? (3,5/5)
      • Sam Rockwell, Vice (3,5/5)

      Vinner gör: Richard E. Grant

      Detta är en ruskigt svårtippad kategori. Jag tror att Richard E. Grant blir årets ”oväntade” vinnare för Can You Ever Forgive Me? men praktiskt taget vem som helst kan plocka hem priset av de nominerade. Det svagaste namnet är kanske Sam Rockwell, som förvisso var riktigt bra som George W. Bush (skrämmande lik på alla sätt och vis!) men hade en så pass liten roll att det känns tveksamt med vinst.

      Bästa kvinnliga biroll

      De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

      • Amy Adams, Vice (3,5/5)
      • Marina de Tavira, Roma (2/5)
      • Regina King, If Beale Street Could Talk (3/5)
      • Emma Stone, The Favourite (3/5)
      • Rachel Weisz, The Favourite (3/5)

      Vinner gör: Emma Stone

      Emma Stone plockar hem ännu en statyett. Den stora favoriten tror jag Regina King är, men jag tror att hon faller på att If Beale Street Could Talk fått för få nomineringar i de andra klasserna. Emma Stone är bra i The Favourite, även om jag även här har lite svårt med skådespelarstilen i filmen. Det lite flamsiga och överdrivna.

      Emma Stone i The Favourite.

      Bästa regi

      De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

      • Spike Lee, BlacKkKlansman (4/5)
      • Paweł Pawlikowski, Cold War (3/5)
      • Yorgos Lanthimos, The Favourite (3/5)
      • Alfonso Cuarón, Roma (2/5)
      • Adam McKay, Vice (3,5/5)

      Vinner gör: Alfonso Cuarón

      Nostalgiska prettogubbar har en tendens att vinna statyetter, och så blir fallet för Roma och Alfonso Cuarón. Bästa film och bästa regi kommer att gå till Roma och jag kommer att klia mitt huvud och inte förstå vad det är jag missar.

      Jag tycker mycket bättre om BlacKkKlansman och tycker att Spike Lee ska ha statyetten, men så blir det inte.

      Vad har jag sett och vad har jag missat?

      I kategorierna Bästa film, Bästa manliga huvudroll, Bästa kvinnliga huvudroll, Bästa manliga biroll, Bästa kvinnliga biroll, Bästa regi, Bästa filmredigering, Bästa ljudredigering, Bästa ljudmix och Bästa manus på annan förlaga har jag sett alla nominerade filmer.

      Sedan finns det kategorier där jag bara missat en enda film: Bästa foto (har inte sett Never Look Away), Bäst originalmusik (har inte sett Mary Poppins returns), Bäst produktionsdesign, även här är det Mary Poppins som saknas. I Bästa originalmanus har jag inte sett First Reformed.

Mitt filmår 2018

Nu har 2018 kommit och gått och precis som tidigare år har jag både sett, och betygsatt ett gäng filmer.

Detta är inte en lista över de bästa filmer som släpptes under året, utan helt enkelt en lista över de bästa filmer jag såg under året. Så filmer som har släppts tidigare än 2018 kan alltså förekomma på listan.

2018 har varit svårt att ranka då det inte varit någon superfilm som utmärkt sig särskilt mycket. Inte en enda film har jag gett det högsta betyget. Jag hoppas på ett bättre 2019!

1. A Quiet Place (4/5)

Skräckisen A Quiet Place blev ju ruskigt hyllad när den kom, och jag tycker faktiskt att den lever upp till hajpen. Spännande och välspelad, med en lite udda vinkel på ”mänsklighetens undergång”-berättelsen.

2. Annihilation (4/5)

Förväntningarna på Annihilation var enorma då jag älskade Alex Garlands föregående film Ex Machina så pass mycket att jag gav den högsta betyg och utsåg den till 2015 års bästa film.

Annihilation är inte lika bra som Ex Machina, men det är ändå en stark science-fiction med stark rolluppsättning. Vad jag saknar är lite mer svar om världen och vad som har hänt, men här kan ju Jeff VanderMeers bok vara skyldig än själva filmen.

Natalie Portman i Annihilation.

3. Tårtgeneralen (4/5)

Filip och Fredriks debutfilm har hjärta och är en fin berättelse om utanförskap och ett åttiotalssverige jag har vaga minnen av. Tårtgeneralen lyckas kombinera skratt med ett vackert allvar och är en imponerande debut som genomsyras av Filip och Fredriks kärlek till människor som är lite udda och utanför.

4. The Shape of Water (4/5)

En vacker film, med härliga miljöer som faktiskt förde mina tankar till fantastiska spelet Bioshock. Själva berättelsen är väl inte fantastisk, men det är en väldigt ”filmisk” film som jag uppskattade mycket.

5. Coco (4/5)

På tal om vackra filmer! Precis som det mesta som Pixar står bakom så ser Coco inget annat än helt fantastisk ut. Karaktärerna engagerar och snabbt dras man in i berättelsen om Miguels resa i dödsriket.

Några filmer som precis missade topp 5

Vilka filmer var snubblande nära, men föll på målsnöret för att ta sig in i min topp fem-lista? Jo dessa:

I, Tonya, Isle of Dogs, Hereditary, In the Fade och BlacKKKlansman.

Alla betyg från 2018

  1. Survivor (2015) 2/5
  2. Black Mirror: Bandersnatch (2018) 3/5
  3. Bird Box (2018) 3/5
  4. The Babysitter (2017) 3/5
  5. The Ballad of Buster Scruggs (2018) 3/5
  6. Skepp 9 (2017) 2/5
  7. The Lobster (2015) 2/5
  8. BlacKkKlansman (2018) 4/5
  9. La La Land (2016) 4/5
  10. Crazy Rich Asians (2018) 4/5
  11. The Predator (2018) 3/5
  12. Kin (2018) 2/5
  13. Like Father (2018) 3/5
  14. Stanley Kubricks högra hand (2017) 3/5
  15. Cam (2018) 2/5
  16. Hundraettåringen som smet från notan och försvann (2016) 3/5
  17. Outlaw King (2018) 2/5
  18. Coherence (2013) 3/5
  19. Mission: Impossible – Fallout (2018) 3/5
  20. Tårtgeneralen (2018) 4/5
  21. Apostle (2018) 3/5
  22. Sorry to Bother You (2018) 3/5
  23. Sierra Burgess Is a Loser (2018) 3/5
  24. Summer of ’84 (2018) 4/5
  25. Hold the Dark (2018) 3/5
  26. Hotel Artemis (2018) 2/5
  27. Solo: A Star Wars Story (2018) 4/5
  28. Silvana – väck mig när ni vaknat (2017) 3/5
  29. The Square (2017) 3/5
  30. Jurassic World: Fallen Kingdom (2018) 2/5
  31. How It Ends (2018) 2/5
  32. Wet Hot American Summer (2001) 2/5
  33. Upgrade (2018) 2/5
  34. Hereditary (2018) 4/5
  35. Utan nåd (2017) 4/5
  36. Revenge (2017) 3/5
  37. Extinction (2018) 2/5
  38. Hunger (2015) 4/5
  39. Isle of Dogs (2018) 4/5
  40. Tragedy Girls (2017) 3/5
  41. The Titan (2018) 2/5
  42. Zoe (2018) 2/5
  43. The Endless (2017) 2/5
  44. Tau (2018) 2/5
  45. A Quiet Place (2018) 4/5
  46. Det våras för sheriffen (1974) 2/5
  47. In Darkness (2018) 2/5
  48. Tomb Raider (2018) 3/5
  49. Fahrenheit 451 (2018) 2/5
  50. Andre the Giant (2018) 3/5
  51. Cargo (2017) 3/5
  52. Kingsman: The Golden Circle (2017) 3/5
  53. Anon (2018) 2/5
  54. Ava (2017) 2/5
  55. Maze Runner: The Death Cure (2018) 3/5
  56. Red Sparrow (2018) 4/5
  57. Avicii: True Stories (2017) 4/5
  58. Ready Player One (2018) 3/5
  59. The Disaster Artist (2017) 4/5
  60. Veronica (2017) 3/5
  61. I, Tonya (2017) 4/5
  62. Annihilation (2018) 4/5
  63. Coco (2017) 4/5
  64. The Work: Gruppterapi med mördare (2017) 3/5
  65. The Cloverfield Paradox (2018) 3/5
  66. The Post (2017) 2/5
  67. Phantom Thread (2017) 3/5
  68. Call Me by Your Name (2017) 4/5
  69. Mute (2018) 3/5
  70. Darkest Hour (2017) 4/5
  71. Lady Bird (2017) 3/5
  72. The Ritual (2017) 3/5
  73. Bortförd (2016) 2/5
  74. A Futile and Stupid Gesture (2018) 3/5
  75. Iris (2016) 3/5
  76. Mother! (2017) 3/5
  77. Professor Marston & the Wonder Women (2017) 3/5
  78. The Shape of Water (2017) 4/5
  79. Kattfilmen (2016) 3/5
  80. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017) 3/5
  81. Snömannen (2017) 2/5
  82. Happy Death Day (2017) 3/5
  83. American Made (2017) 3/5
  84. Get Out (2017) 3/5
  85. Dunkirk (2017) 3/5

Det blev lite fler sedda filmer under 2018 än jämfört med 2017. 85 betygsatta filmer. 10 fler titlar än i fjol.

Tidigare år

Löparåret 2018

Vilket fantastiskt löparår 2018 har varit för mig. 2017 var året jag verkligen kom igång på allvar med löpningen, men 2018 tog jag ännu fler steg framåt och blev en hyfsat snabb löpare!

Här kan du läsa om 2017 års löpning och de mål jag satte inför 2018.

Under det gångna året har jag sprungit betydligt mer än tidigare och ett otroligt lustigt sammanträffande var att jag nådde milstolpen på 2000 kilometer på precis samma datum som jag hade sprungit 1000 kilometer året innan. Just det datumet, 5 oktober, hade jag alltså sprungit exakt dubbelt så långt jämfört med 2017. I slutet av 2017 trappade jag upp och sprang rätt mycket, så totalen för 2018 är inte dubbelt så mycket som 2017, men det blev en rejäl ökning i alla fall. Under 2018 sprang jag 2433 kilometer fördelat på 213 löppass.

Personbästa under 2018

Inför 2018 satte jag ett gäng mål för diverse distanser, nämligen dessa:

  • 5 km under 20:30
  • 10 km under 42:00
  • 15 km under 1:08:00
  • 21,1 km under 1:42:00

Alla mål har jag slagit under det gångna året, och vissa tider har jag till och med slagit rejält.

5 km på 19:18 – 4 juni

2017 års personbästa var 21:13.

Under sommaren kändes formen kanon och när jag sprang Rallarrundan i Hallsberg gjorde jag ett alldeles strålande lopp och gick i mål på 19:18. Det fanns inte mycket jag kunde ha gjort annorlunda utan jag gick ut hårt och höll sedan tempot bra, förutom en split där jag tappade lite tempo. Det kändes dock som att det berodde på att klockan var ”snål” snarare än att jag sprang långsammare.

Inför Rallarrundan hade jag slipat mitt personbästa några gånger på Örebro parkrun samt Gubbracet. Känslan på Gubbracet var att jag hade denna tid i mig, men inte kunde springa så snabbt som jag ville på grund av trängsel. På Gubbracet gick jag istället i mål på 19:57, vilket inte var fy skam, men det fanns som sagt potential för bättre tider!

Loppet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

10 km på 40:33 – 12 juni

2017 års personbästa var 42:22.

När jag sprang min bästa 10 kilometerstid kände jag mig lite frustrerad över att jag inte hade några millopp inbokade. Formen var kanon och jag ville testa benen. Därför blev det ett stenhårt träningspass som innebar en ny bästatid på milen. Efter detta lyckade formbesked kändes helt plötsligt inte längre att göra milen på under 40 minuter som en omöjlighet, även om att slipa bort 34 sekunder givetvis inte är det lättaste!

Passet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect

15 kilometer på 1:03:59 – 5 oktober

2017 års personbästa var 1:08:54.

Inför Å-stadsloppet ville jag testa om det fanns krut i benen. Vilket det gjorde, och 15 kilometer på 1:03:59 var ett styrkebesked! Dock är just 15 kilometer en knepig distans att försöka slå personbästa i så inför 2019 tänker jag inte sätta något mål i den distansen. Det finns ju knappt några lopp på 15 kilometer!

Passet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect

21,1 kilometer på 1:32:34 – 13 oktober

Jag fejkar pigghet när jag får syn på fotografen. Foto: Jimmy Glinnerås.

2017 års personbästa var 1:45:30.

På halvmaratondistansen blev det en helt fantastisk slipning av mitt personbästa. 2017 års Å-stadsloppet blev min debut i tävlingssammanhang när det kom till halvmaraton. Jag gick ut alldeles för hårt och trots att jag slog nytt personbästa då var jag lite besviken då jag sprang ”korkat”. 1:46:02 sprang jag på 2017, en tid jag slipade lite senare under året.

Under 2018 slipade jag mitt personbästa några fler gånger och det största lyftet blev i juli när jag sprang Semesterhalvmaran på 1:34:36 i stekande sol och 29-gradig värme. Den tiden stod sig fram till oktober då det var dags för finfina Å-stadsloppet och min chans till revansch kom!

Även denna gång gick jag ut hårt, men inte på ett korkat sätt. Nu gick jag ut medvetet hårt och hade med i beräkningarna att jag skulle kunna hålla högt tempo rätt länge och om jag tappade skulle det bli mot slutet av loppet och att det tappet inte skulle göra så mycket på sluttiden jämfört med om jag sprungit i ett långsammare tempo från början.

Jag höll mitt höga tempo, runt 4:14, i cirka 13 kilometer innan jag började tappa. Mitt ”supermål” att göra halvmaran under 1:30:00 försvann och jag gick i mål på 1:32:34, men mycket nöjd med mitt lopp och min slipning av personbästatiden med över två minuter!

Loppet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Mål inför 2019

Nu blir det lite svårare med målen. Det stora målet inför 2019 är att göra en bra tid på Stockholm maraton, vilket är första gången jag tävlar i maratondistansen. Men givetvis siktar jag på några tydliga mål även i mina andra distanser.

5 km under 19:00

Fem kilometer är nog den distans, och det mål, jag kommer att bry mig ”minst” om under 2019. Nuvarande personbästa på 19:18 är riktigt bra och jag kan nog slipa tiden litegrann, men inte jättemycket. För att klara mig under 19 minuter och susa i mål på 18:59 kräver det att jag håller ett tempo på 3:48. Vilket är tufft!

10 km under 40:00

Detta känns som en ”magisk” gräns för löpare. Sub 40! Tränar jag bra och håller mig frisk och skadefri ska det gå. Givetvis kommer det att bli supertufft, men jag hoppas verkligen att jag kan klara av att springa i mål på 39:59 (eller snabbare) under något lopp nästa år. Det kräver ett tempo på 3:59.

21,1 km under 1:30:00

Målet för halvmaran blir också en väldigt ”jämn” tid, precis som målet för milen. Jag ska försöka göra en halvmara på under 1:29:59, eller snabbare. Under Å-stadsloppet i år höll jag ”rätt” tempo i cirka 13 kilometer innan jag började att tappa. Förhoppningsvis kan jag hålla 4:16-tempo hela distansen i år och därmed klara mitt mål.

42,2 km under 3:20:00

I och med att jag kommer tävla i maratondistansen för första gången någonsin, och att jag bara har sprungit 42,2 kilometer en enda gång tidigare och då på träning så är det svårt att sätta ett mål.

När jag sprang 42,2 kilometer i höstas gjorde jag det på 3:34:17. Jag höll ett jämnt och fint tempo i 38 kilometer innan jag klappade ihop totalt på slutet och fick stappla mig fram de sista kilometrarna. Att fixa över fyra mil på önskad tid kommer kräva disciplin och planering. Förhoppningsvis klarar jag av att hålla ett snittempo på 4:44 och får till allt med näring och vätska under loppet. Det kan ju lika gärna också bli katastrof och att jag får bryta, eller stappla mig igenom större delen av loppet.

Lopp under 2018

Under 2018 sprang jag dessa lopp, officiell tid inom parentes.

Januari

Jag startade tävlingsåret med att göra mitt första parkrun sedan det allra första parkrunloppet i Örebro. Tiden från parkrun #1 slipades så spektakulärt mycket att jag nämndes i en run report på parkruns webbplats. Jag låg på andraplats praktiskt taget hela tiden, men tappade på slutet och slutade som fyra.

Februari

Under februari blev det inga lopp.

Mars

I mars satte tävlingssäsongen igång på riktigt och jag gjorde ett hyfsat resultat på Varvetmilen.

På slutet av första varvet i Varvetmilen. Foto: Jimmy Glinnerås.

April

I april satte jag ett gäng nya personbästa. På 10 kilometer förbättrade jag mitt personbästa med sex sekunder under Startmilen. På Örebro AIK halvmaraton satte jag nytt personbästa på just halvmaratondistansen, ett lopp jag var galet nöjd med då jag höll mig helt och hållet till planen och sprang taktiskt och klokt.

Sedan slog jag till igen på 10 kilometer när jag med kort varsel anmälde mig till Kumla stadslopp och sprang under 42 minuter för första gången någonsin: 41:37. På en rätt tuff bana dessutom. Formen var god!

Maj

I maj var det femkilometerslopp som gällde för hela slanten, med tre stycken parkrun och ett Gubbrace. Nytt personbästa slog jag också. Två gånger och jag gick under 20 minuter för första gången. Sedan upprepade jag detta när jag sprang Gubbracet på 19:57. Gubbracet kände jag att jag hade kunnat springa snabbare på om det inte var för all trängsel.

Juni

I juni åkte jag till Hallsberg och sprang Rallarrundan på 19:18 och fick utlopp för känslan jag haft under Gubbracet. Nu fick jag springa på maxfart och det resulterade i ett nytt personbästa, som står sig fortfarande.

Juli

Efter flera fjärdeplatser blev det äntligen en ”pallplacering” när jag på Örebro parkrun tog rygg på en av länets bästa damlöpare (vinnare av långloppscupen 2018), Liduina van Sitteren, och försökte hänga med. Det gick nästan. Hon drog ifrån på slutet och slutade tvåa, men jag var i mål som trea på tiden 19:31.

Min första pallplacering. Här jagar jag Liduina van Sitteren och är samtidigt jagad av Rihards Darzins i svenska färger (det spelades landskamp i fotbolls-vm samma dag. Mot England tror jag). Foto: Jimmy Glinnerås.

Det blev även ett nytt personbästa på halvmaratondistansen när jag i 29 graders värme sprang Semesterhalvmaran. Det var otroligt jobbigt, men jag var målmedveten och slet som ett djur och slutade på andraplats i motionsklassen.

På väg mot mål i Semesterhalvmaran. Foto: Jimmy Glinnerås.

Augusti

Efter att jag varit krasslig och vilat sprang jag Blodomloppet på 41:48, något jag var rätt nöjd med efter omständigheterna. Annars var det stora denna månad att jag sprang Icebug Xperience West Coast Trail under tre dagar. Något som går att läsa om här.

September

På väg mot mål i Norasjön runt. Foto: Carin Calleberg.

Sliten och med ömmande fot efter Icebug Xperience West Coast Trail åkte jag till Nora och sprang Norasjön runt. Otroligt fint lopp, bra arrangemang, härlig bana och mycket trevlig målgång på Noras gator där glada människor hejade på.

Oktober

I oktober smällde jag till med ett nytt personbästa på halvmaratondistansen och tog revansch på fjolårets misslyckade Å-stadsloppet. Jag spände bågen högt och försökte gå under 1:30:00, men tappade på slutet. Trots detta var det ett mycket bra genomfört lopp där jag sprang på toppen av min förmåga.

November

Tävlingssäsongen avslutades med Kilsbergsleden och en rejäl slipning av fjolårstiden. Hela 7:31 snabbare snabbare än fjolårstiden och jag slutade på plats fyra i motionsklass.

December

Inget lopp. Denna månad fokuserade jag på att vara förkyld så länge jag det gick. Årsbästa med två veckors förkylning. Medalj!

Till sist

Vilket år detta har varit. Jag hoppas på ett ännu vassare 2019 så klart. Följ gärna mina framsteg (eller bakslag!) på Strava.

Icebug Xperience West Coast Trail

Jag har kommit hem efter den största löparutmaningen jag har utsatt mig själv för. 75 kilometer i terräng över tre dagars tid: Icebug Xperience West Coast Trail.

För två år sedan bodde jag och Tove i en jättefin lägenhet utanför Hamburgsund, något som jag har skrivit om tidigare. När jag nu skulle åka själv till Bohuslän för att delta i detta lopp bokade jag in mig i samma lägenhet igen, en perfekt utgångsplats för loppet och cirka en halvtimmes bilfärd från varje startplats.

Dagen innan loppet började åkt jag till Ramsviks camping & stugby för att hämta ut nummerlapp och ”goodiebag”. Det var den enda topplacering jag gjorde, bland de första att hämta ut nummerlapp!

Efter att jag varit i Ramsvik åkte jag till lägenheten, lastade av mig all min packning och åkte in till Hamburgsund för att handla lite mat inför min vistelse. Det kändes konstigt att vara i Hamburgsund när det var så lugnt och lågsäsong. Och det kändes skumt att vara där utan Tove. Det är ju ju alltid tillsammans vi åker till västkusten.

Vackert vid Ramsvik.
Jag kom dit när allt höll på att sättas upp inför loppet.
Lite smått och gott i startkitet.

Efter att jag handlat installerade jag mig ordentligt i lägenheten, förberedde mig inför morgondagen och kopplade av.

Dag 1: Ramsvik Rocks

I början av loppet var allt frid och fröjd. Sedan vrickade jag foten!

Första dagen var något av det jobbigaste jag har gjort! Banan var superfin, men blöt och hal. Jag halkade och skrapade knäet efter cirka fem kilometer. Vid sju kilometer vrickade jag foten. Sedan vrickade jag den igen, och denna gång fick jag rejält ont men lyckades springa vidare. Sedan klev jag snett en tredje gång vilket innebar mer smärta. Jag bet ihop och fortsatte slita.

De jobbigaste partierna var dock inte klipporna, utan de jätteblöta skogspartierna. Vid vissa ställen var det bara att gilla läget och kliva rätt ner i en kall vattenpöl och ”svalka fötterna”. När jag närmade mig målgången på Smögenbryggan var jag en sliten man med blöta och kalla skor. Båda ljumskarna värkte, inte bara min ”vanliga” högerljumske, låren protesterade och fotleden ömmade.

Efter den första dagen åkte jag till apoteket i Bovallstrand och handlade tejp för att kunna tejpa min fot ordentligt. Av Peder som jag hyrde lägenheten av fick jag is att lägga på foten. Det verkade fungera rätt bra, då foten inte svällde särskilt mycket. Men den gjorde ont!

I början av loppet sprang vi över klippor, med en fantastisk utsikt.
Den första dagen var det mulet, kallt och blåsigt. Men när man väl kom igång och sprang så var det ingen större fara.
Målgången var på den välkända Smögenbryggan. Här var jag väldigt trött och sliten, men otroligt nöjd med min prestation.

Statistik och mätning

Tid: 2:05:43

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Sotekanalen 54:13 5:31 min/km 54:13 5:31 min/km
Väjern 1:27:59 5:30 min/km 33:45 5:26 min/km
Bryggan 2:01:58 5:43 min/km 33:58 6:24 min/km
Mål 2:05:43 5:42 min/km 3:45 5:21 min/km

Dag 2: Woods and Islands

Som vanligt blyg och introvert när jag får syn på en kamera.

Dag två bjöd på den längsta banan, finare väder och mer omväxlande miljöer. Efter 11 kilometer av klippor och lite skog på Bohus-Malmön pausades tidtagningen och alla löpare tog färjan över till fastlandet. Här var det konstant uppförsbacke kändes det som, men väldigt vackert med skog, hagar och fantastisk utsikt över Kungshamn.

Mitt lopp handlade till störst del om min fot som jag skadade dagen innan. Den kändes inte alls bra när jag vaknade och under hela loppet fick jag vara superförsiktig var jag satte ner den. Foten hade jag tejpat hårt, men lyckades ändå med två vrickningar. En liten vrickning, som snabbt gick över och en lite större som gjorde ont i kanske fyra kilometer innan smärtan klingade av.

Den jobbigaste terrängen var i början av loppet, men det gick utan större problem. Det var den sista milen som höll på att slita ihjäl mig och glädjen jag kände när jag efter 29 kilometer fick gå i mål var enorm. Tidsmässigt och placeringsmässigt var detta en mycket sämre dag, men jag är nöjd att jag fixade nästan tre mil med en skadad fot i tuff terräng.

Det var förövrigt det första loppet där jag blivit påhejad av ”cheerleaders” med pom-poms. Ungefär tre kilometer innan mål. Oväntat!

Starten gick på vackra Bohus-Malmön. Det var väldigt trångt i början.
Dag två var längst och jobbigast, men bjöd på väldigt vackra miljöer.
Vi korsade en liten sandstrand på Bohus-Malmön.
En del av banan var väldigt stenig, där gällde det att verkligen hålla tungan rätt i munnen så att jag inte skadade foten ännu mer.
Jag försökte njuta så mycket jag kunde av vyerna, men det gällde att inte tappa koncentrationen heller.
Det var lite överraskande att träffa på två peppiga tjejer med pom-poms uppe på ett berg, efter att man sprungit 25 kilometer. Men kul!

Statistik och mätning

Tid: 3:16:26

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Tullbodarna 1:10:10 6:19 min/km 1:10:10 6:19 min/km
Hovenäset 2:44:17 6:33 min/km 1:34:06 6:43 min/km
Mål 3:16:26 6:46 min/km 32:09 8:15 min/km

Dag 3: Hunnebo Haute Route

Känslan var skön med cirka fyra kilometer kvar till mål!

Dag tre sprang jag med en skön känsla och bra flås under hela loppet. Miljöerna var varierande och vackra och utsikten över Hunnebostrand var fantastisk.

Låren kändes stela och ömma under hela tiden, men det var bara att bita ihop och ta sig igenom. Foten höll och jag sprang mycket försiktigt där terrängen var som svårast.

Dagens tuffaste action stod en svärm av jordgetingar för. När jag kom springade i en liten klunga på fyra personer mötte vi helt plötsligt en löpare i full fart. Åt fel håll! Han flydde helt enkelt från getingarna. Tack och lov var ju detta en liten förvarning och jag bet ihop, höll tummarna och spurtade rakt igenom svärmen. Tack och lov klarade jag mig utan stick. En annan deltagare som jag pratade lite med efter loppet klarade sig sämre, och fick klara av loppet med tre getingstick på benet.

Det var härligt att kunna avsluta loppet med en bra känsla, även om jag så klart var rejält sliten. När jag hade korsat Sotekanalen och bara hade några kilometer kvar på Ramsvikslandet innan målgång kändes det fantastiskt. Egentligen visste jag att jag hade ”klarat” det redan dagen innan när jag gick i mål, 22 kilometer till kändes helt klart överkomligt, men nu var det så nära. Kilometrarna gick utan större problem och jag höll ett hyfsat tempo. Efter en spurt på sandstranden fick jag till slut passera mållinjen, underbart!

Efter lite jobbig klättring så blev man belönad med en fantastisk utsikt över Hunnebostrand.
Terrängen var riktigt varierad. Från höga klippor, till bergsklyftor och skog.
Vädret var strålande, och denna dag kunde jag njuta mer av omgivningen än de tidigare dagarna.

Statistik och mätning

Tid: 2:25:56

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Stenhuggeri 1:11:44 7:10 min/km 1:11:44 7:10 min/km
Före bron 1:48:55 6:43 min/km 37:11 6:00 min/km
FV 2:24:57 6:39 min/km 36:01 6:29 min/km
Mål 2:25:56 6:37 min/km 00:58 3:54 min/km

Sammanfattningsvis

Jag slutade på plats 52 av 164 i herrklassen (i kategorin ”Run”, men min tid hade räckt till seger i kategorierna Run/walk samt Walk). Detta var verkligen ett äventyr och jag är mycket nöjd över hur jag presterade. Jag har aldrig tävlat i trail tidigare och praktiskt taget aldrig sprungit trail, så med tanke på det gjorde jag bra ifrån mig. Konditionen kändes bra, så på så sätt var jag bra tränad inför detta, men rent taktiskt var det svårare då jag är van att utgå från att jag på vissa sträckor klarar av vissa tider. Sådant kan man bara glömma när man springer på detta sätt!

Vi får se om jag kommer att vara med nästa år. Direkt efter loppet tänkte jag ”aldrig att jag utsätter mig för detta igen”, men känner jag mig själv rätt kommer suget att komma tillbaka när de kalla vintermånaderna är här.

Om du är sugen på traillöpning kan jag varmt rekommendera Icebug Xperience West Coast Trail!

Placering Etapp Tempo Tid
49 Ramsvik Rocks, 22 km 5:42 min/km 2:05:43
71 Woods and Islands, 29 km 6:46 min/km 3:16:26
77 Hunnebo Haute Route, 22 km 6:37 min/km 2:25:56
Total: 7:48:05

Smekmånad på vackra Madeira

I somras firade vi vårt bröllop med en minismekmånad på Knippla, men nu var det dags för den riktiga smekmånaden och en resa till vackra portugisiska ön Madeira. En grön och bergig ö.

Jag och den ökända Cristiano Ronaldo-bysten.
Vi flög från Arlanda, mellanlandade i Lissabon innan vi till slut var framme på Cristiano Ronaldo International Airport. Det är här den ökända Ronaldo-bysten står som hånades så mycket för något år sedan när den avtäcktes. Landningen var riktigt skakig och när vi klev av flygplanet var det kallt, regnigt och blåsigt. Av chauffören som väntade på oss fick vi veta att flygplatsen hade varit stängd i flera dagar på grund av dåligt väder och att denna dag var den första då flygplatsen var öppen igen. Vilken tur!

Inledningen på resan må ha varit blåsig och regnig, men efter den första kvällen och natten hade vi helt otrolig tur med vädret och det var strålande solsken och värme resten av vår tid här.

Huset vi hyrde var stort och jättefint med en egen pool. Det låg ungefär en halvmil från huvudstaden Funchal och hade en fantastisk utsikt över havet. Det gick bra med bussar alldeles förbi huset, vilket gjorde det lätt att ta sig runt, men för det mesta gick vi. Denna semester var tänkt att vara en aktiv sådan, vilket det verkligen blev. Madeira är väldigt bergig så även kortare promenader och löppass kunde innebära stora höjdskillnader och mycket ”träning” för få kilometer.

Vandring

På Madeira finns det massor av levador vilket är gamla vattenkanaler till för att bevattna ön. Vi vandrade längs med två levador, men hade intentionen att vandra tre. Den första ”levadavandringen” blev en flopp sett till att det var stängt till den levadan på grund av bränder. Levadan utgick från berget Monte som vi tog en linbana upp till. I linbanevagnen som vi delade med ett äldre brittiskt par fick vi veta att levadan var stängd. Snopet!

Jag och Tove i linbanan på väg upp till Monte.
Ett fint litet kapell uppe på Monte.
Snirkligt och vackert!
Jag laddar telefonen ”on the fly”. Tur att man älskar sladdar!

Besvikelsen gick snabbt över när vi kom upp och fick en helt fantastisk utsikt över Funchal och vi bestämde oss snabbt för att istället promenera till den botaniska trädgården. En promenad på bara lite över sex kilometer, men med snirkliga vägar och rejäla backar blev det ändå en utmaning.

Vi stannade ungefär halvvägs och vilade och åt vår matsäck som varit avsedd för levadan. Sedan kämpade vi på ända fram till den botaniska trädgården där vi unnade oss vila och öl.

Se vandringen Monte-Jardim Botânico da Madeira på Strava.

Boa Morte-Cabo Girão (Levada do Norte)

Den första levadavandringen blev istället från Boa Morte till Cabo Girão. Efter en rejält snirklig och långsam busstur var vi framme vid startpunkten i Boa Morte och påbörjade vår vandring. Vi gick förbi hus, getter och katter och efter ett tag kom vi ut i mer öppen miljö med en helt fantastisk utsikt. Vi träffade knappt på andra vandrare också, vilket passade oss alldeles utmärkt. Det kunde vara brant på sina ställen, men det kändes aldrig obehagligt att göra denna vandring.

Som de galna kattmänniskor vi är hade vi med oss kattmat för att locka på små katter med. Uppskattat
Levada do Norte var en vacker och bra ”nybörjarlevada” kände vi.
Bra utsikt från Levada do Norte.
Som sagt, mycket bra utsikt!
Tove lapar lite sol längs med Levada do Norte.
Vi hittade en liten kattunge att mysa med i sluttampen av vandringen.

Efter tre timmar, vi gick i maklig takt och tog pauser för fika och för att konsultera guidebok, var vi framme vid Cabo Girão. Vi gick lite fel på slutet efter att ha rådfrågat en bonde som inte kunde ett ord engelska och pekat oss mot en väg istället för mot levadan. Hursomhelst kom vi fram till Cabo Girão som är en klippa med otrolig utsikt över havet och in mot Camara de Lobos och Funchal. Riktigt häftig utsikt! Vi var rätt trötta och slitna efter denna vandring på en mil. Solen började gå ner och det blev mörkare och kallare vilket gjorde det väldigt skönt att få sjunka ner i en taxi och en ABBA-älskande chaufför som satt och njöt av deras Best of.

Utsikt från Cabo Girao.

Se vandringen Boa Morte-Cabo Girao på Strava.

Levada dos Piornais

Stadslevadan Levada dos Piornais kunde vi promenera till från vårt hus, något jag upptäckt dagen innan då jag varit ute och sprungit.

Levada dos Piornais och dalen nedanför.

Vi klev på levadan vid bananodlingar och promenerade bort från Funchal-hållet mot Camara de Lobos. Här gick vi väldigt nära folks hem i början, innan vi kom bort från de mer tätbebyggda områdena och in i en dal där levadan gick högt upp över marken och fallet ner var mycket långt. Levada dos Piornais kändes obehaglig på sina ställen där det bara fanns en smal stig att gå på, inget skydd och hundra meter ner till marken nedanför.

Tove poserar glatt med en bananklase.

Levadan slingrade sig fram och gick vid vissa ställen dessutom in i grottor. Riktigt häftigt. Efter ett tag kom vi fram till en stängd grind, och tur var väl det för det som syntes bakom den lockade inte till vandring, här hade det förmodligen varit alldeles för farligt att gå!

Levada dos Piornais gick genom grottor på sina ställen.

Vi vände om och började gå tillbaka igen, men tog en avstickare så att vi inte skulle gå exakt samma väg tillbaka. Efter några jobbiga trappor var vi ute bland hus och bebyggelse igen och vimsade runt lite och gick fel några gånger. Något som slutade med att vi förmodligen gjorde intrång i någons ”trädgård” (snarare skrotupplag) och att jag blev biten i benet av en hund. Tack och lov var bettet inte särskilt djupt, mest ytligt, och det var bara en tand som hunden träffade med.

Utsikt när vi lämnade Levada dos Piornais. Vackert!

Se vandringen Levada dos Piornais på Strava.

Löpning

Efter att ha gnetat på hela vintern med löpträning i iskyla och snö var det helt fantastiskt att få komma till värmen och springa! Första morgonen knöt jag på mig skorna och begav mig i väg in till Funchal, sprang längs med hamnen och strosade sedan runt lite. Längs med hamnen var det jättemånga som sprang vilket är lätt att förstå med en fantastiskt fin utsikt och bra utrymme att springa på.

När jag pustat ut och tittat klart sprang jag tillbaka igen och fick verkligen min första smak av Madeiras tuffa backar.

Denna backe nära vårt hus slet jag uppför ett gäng gånger.

Den andra dagen jag sprang så slog jag till på en halvmara. Vädret var strålande och formen kändes bra så det gick undan denna gång och när jag till slut pustade ut på en restaurang alldeles vid havet så visade det sig att det var min näst snabbaste halvmara någonsin. Bara 15 sekunder långsammare än min snabbaste. Det var dock min absolut bästa halvmara om vi beräknar in alla backar jag slet på uppför.

Sluttampen på ett jättejobbigt Strava-segment.

Jag kämpade även för att slå course record på några Strava-segment, men fick återvända till Sverige som tvåa på två stycken (Travessa da Praia Formosa Climb och Formosa Climb). Ett av dem med bara en sekunds marginal. Lite snopet, men ändå något att vara stolt för.

Till sist

Madeira är en otroligt vacker ö och vi hade fantastisk tur med vädret under tiden vi var där. Utöver Funchal besökte vi även Câmara de Lobos som inte alls låg långt ifrån där vi bodde.

Båtar i Câmara de Lobos.

Film från Madeira

Precis som ”vanligt” så filmade jag väldigt mycket och klippte ihop en film från vår resa. Den kan du se nedan!