Battlefield: Bad Company 2

Det smäller och exploderar för fullt i Battlefield: Bad Company 2

Jag har spelat klart kampanjen i Battlefield: Bad Company 2, och jag älskade det.

Var jag än läser om Battlefield: Bad Company 2 tycker jag det mest är fokus på multiplayerdelen. Det är synd, för kampanjen är riktigt bra.

I Battlefield: Bad Company 2 får vi återförenas med Marlowe, Sweetwater, Haggard och Redford. Denna gång är vi på jakt efter ett supervapen som japanerna utvecklat under Andra världskriget. Storyn i sig är inte speciellt intressant, men miljöerna, de är underbara! Om det var något som fastnade hos mig i första spelet så var det just de fantastiska miljöerna. Bad Company 2 gör mig inte besviken. Det ser fortfarande fantastiskt ut och Frostbite-motorn, där så gott som allt går att skjuta sönder, är en fröjd. En annan underbar sak med kampanjen är alla omväxlande miljöer. Man får uppleva isande kyla, heta öknar, fuktig djungel, stadsmiljö och t.o.m. lite pangpang uppe på ett plan. Bad Company 2 känns dessutom lagom svårt hela tiden och slutfighten är inte svår, vilket jag faktiskt uppskattar. Ett frustrerande exempel är Uncharted 2 där svårighetsgraden inför sista fighten blev betydligt svårare så man tappade flowet och fick spela om massor av gånger. Så är det inte i Bad Company 2. Tack!

Jag har nosat lite på multiplayerläget också och tyvärr haft problem att hitta matcher online. De gånger jag spelat har jag älskat det. Även där har Bad Company 2 fantastiska miljöer och fantastiskt gameplay. Så, nu när kampanjen är avslutad med en stor cliffhanger (att det kommer en Bad Company 3 är det rätt låga odds på) så beger jag mig online för lite mer krigsföring.

Navigation