Taggad: bohuslän

Icebug Xperience West Coast Trail

Jag har kommit hem efter den största löparutmaningen jag har utsatt mig själv för. 75 kilometer i terräng över tre dagars tid: Icebug Xperience West Coast Trail.

För två år sedan bodde jag och Tove i en jättefin lägenhet utanför Hamburgsund, något som jag har skrivit om tidigare. När jag nu skulle åka själv till Bohuslän för att delta i detta lopp bokade jag in mig i samma lägenhet igen, en perfekt utgångsplats för loppet och cirka en halvtimmes bilfärd från varje startplats.

Dagen innan loppet började åkt jag till Ramsviks camping & stugby för att hämta ut nummerlapp och ”goodiebag”. Det var den enda topplacering jag gjorde, bland de första att hämta ut nummerlapp!

Efter att jag varit i Ramsvik åkte jag till lägenheten, lastade av mig all min packning och åkte in till Hamburgsund för att handla lite mat inför min vistelse. Det kändes konstigt att vara i Hamburgsund när det var så lugnt och lågsäsong. Och det kändes skumt att vara där utan Tove. Det är ju ju alltid tillsammans vi åker till västkusten.

Vackert vid Ramsvik.
Jag kom dit när allt höll på att sättas upp inför loppet.
Lite smått och gott i startkitet.

Efter att jag handlat installerade jag mig ordentligt i lägenheten, förberedde mig inför morgondagen och kopplade av.

Dag 1: Ramsvik Rocks

I början av loppet var allt frid och fröjd. Sedan vrickade jag foten!

Första dagen var något av det jobbigaste jag har gjort! Banan var superfin, men blöt och hal. Jag halkade och skrapade knäet efter cirka fem kilometer. Vid sju kilometer vrickade jag foten. Sedan vrickade jag den igen, och denna gång fick jag rejält ont men lyckades springa vidare. Sedan klev jag snett en tredje gång vilket innebar mer smärta. Jag bet ihop och fortsatte slita.

De jobbigaste partierna var dock inte klipporna, utan de jätteblöta skogspartierna. Vid vissa ställen var det bara att gilla läget och kliva rätt ner i en kall vattenpöl och ”svalka fötterna”. När jag närmade mig målgången på Smögenbryggan var jag en sliten man med blöta och kalla skor. Båda ljumskarna värkte, inte bara min ”vanliga” högerljumske, låren protesterade och fotleden ömmade.

Efter den första dagen åkte jag till apoteket i Bovallstrand och handlade tejp för att kunna tejpa min fot ordentligt. Av Peder som jag hyrde lägenheten av fick jag is att lägga på foten. Det verkade fungera rätt bra, då foten inte svällde särskilt mycket. Men den gjorde ont!

I början av loppet sprang vi över klippor, med en fantastisk utsikt.
Den första dagen var det mulet, kallt och blåsigt. Men när man väl kom igång och sprang så var det ingen större fara.
Målgången var på den välkända Smögenbryggan. Här var jag väldigt trött och sliten, men otroligt nöjd med min prestation.

Statistik och mätning

Tid: 2:05:43

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Sotekanalen 54:13 5:31 min/km 54:13 5:31 min/km
Väjern 1:27:59 5:30 min/km 33:45 5:26 min/km
Bryggan 2:01:58 5:43 min/km 33:58 6:24 min/km
Mål 2:05:43 5:42 min/km 3:45 5:21 min/km

Dag 2: Woods and Islands

Som vanligt blyg och introvert när jag får syn på en kamera.

Dag två bjöd på den längsta banan, finare väder och mer omväxlande miljöer. Efter 11 kilometer av klippor och lite skog på Bohus-Malmön pausades tidtagningen och alla löpare tog färjan över till fastlandet. Här var det konstant uppförsbacke kändes det som, men väldigt vackert med skog, hagar och fantastisk utsikt över Kungshamn.

Mitt lopp handlade till störst del om min fot som jag skadade dagen innan. Den kändes inte alls bra när jag vaknade och under hela loppet fick jag vara superförsiktig var jag satte ner den. Foten hade jag tejpat hårt, men lyckades ändå med två vrickningar. En liten vrickning, som snabbt gick över och en lite större som gjorde ont i kanske fyra kilometer innan smärtan klingade av.

Den jobbigaste terrängen var i början av loppet, men det gick utan större problem. Det var den sista milen som höll på att slita ihjäl mig och glädjen jag kände när jag efter 29 kilometer fick gå i mål var enorm. Tidsmässigt och placeringsmässigt var detta en mycket sämre dag, men jag är nöjd att jag fixade nästan tre mil med en skadad fot i tuff terräng.

Det var förövrigt det första loppet där jag blivit påhejad av ”cheerleaders” med pom-poms. Ungefär tre kilometer innan mål. Oväntat!

Starten gick på vackra Bohus-Malmön. Det var väldigt trångt i början.
Dag två var längst och jobbigast, men bjöd på väldigt vackra miljöer.
Vi korsade en liten sandstrand på Bohus-Malmön.
En del av banan var väldigt stenig, där gällde det att verkligen hålla tungan rätt i munnen så att jag inte skadade foten ännu mer.
Jag försökte njuta så mycket jag kunde av vyerna, men det gällde att inte tappa koncentrationen heller.
Det var lite överraskande att träffa på två peppiga tjejer med pom-poms uppe på ett berg, efter att man sprungit 25 kilometer. Men kul!

Statistik och mätning

Tid: 3:16:26

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Tullbodarna 1:10:10 6:19 min/km 1:10:10 6:19 min/km
Hovenäset 2:44:17 6:33 min/km 1:34:06 6:43 min/km
Mål 3:16:26 6:46 min/km 32:09 8:15 min/km

Dag 3: Hunnebo Haute Route

Känslan var skön med cirka fyra kilometer kvar till mål!

Dag tre sprang jag med en skön känsla och bra flås under hela loppet. Miljöerna var varierande och vackra och utsikten över Hunnebostrand var fantastisk.

Låren kändes stela och ömma under hela tiden, men det var bara att bita ihop och ta sig igenom. Foten höll och jag sprang mycket försiktigt där terrängen var som svårast.

Dagens tuffaste action stod en svärm av jordgetingar för. När jag kom springade i en liten klunga på fyra personer mötte vi helt plötsligt en löpare i full fart. Åt fel håll! Han flydde helt enkelt från getingarna. Tack och lov var ju detta en liten förvarning och jag bet ihop, höll tummarna och spurtade rakt igenom svärmen. Tack och lov klarade jag mig utan stick. En annan deltagare som jag pratade lite med efter loppet klarade sig sämre, och fick klara av loppet med tre getingstick på benet.

Det var härligt att kunna avsluta loppet med en bra känsla, även om jag så klart var rejält sliten. När jag hade korsat Sotekanalen och bara hade några kilometer kvar på Ramsvikslandet innan målgång kändes det fantastiskt. Egentligen visste jag att jag hade ”klarat” det redan dagen innan när jag gick i mål, 22 kilometer till kändes helt klart överkomligt, men nu var det så nära. Kilometrarna gick utan större problem och jag höll ett hyfsat tempo. Efter en spurt på sandstranden fick jag till slut passera mållinjen, underbart!

Efter lite jobbig klättring så blev man belönad med en fantastisk utsikt över Hunnebostrand.
Terrängen var riktigt varierad. Från höga klippor, till bergsklyftor och skog.
Vädret var strålande, och denna dag kunde jag njuta mer av omgivningen än de tidigare dagarna.

Statistik och mätning

Tid: 2:25:56

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Stenhuggeri 1:11:44 7:10 min/km 1:11:44 7:10 min/km
Före bron 1:48:55 6:43 min/km 37:11 6:00 min/km
FV 2:24:57 6:39 min/km 36:01 6:29 min/km
Mål 2:25:56 6:37 min/km 00:58 3:54 min/km

Sammanfattningsvis

Jag slutade på plats 52 av 164 i herrklassen (i kategorin ”Run”, men min tid hade räckt till seger i kategorierna Run/walk samt Walk). Detta var verkligen ett äventyr och jag är mycket nöjd över hur jag presterade. Jag har aldrig tävlat i trail tidigare och praktiskt taget aldrig sprungit trail, så med tanke på det gjorde jag bra ifrån mig. Konditionen kändes bra, så på så sätt var jag bra tränad inför detta, men rent taktiskt var det svårare då jag är van att utgå från att jag på vissa sträckor klarar av vissa tider. Sådant kan man bara glömma när man springer på detta sätt!

Vi får se om jag kommer att vara med nästa år. Direkt efter loppet tänkte jag ”aldrig att jag utsätter mig för detta igen”, men känner jag mig själv rätt kommer suget att komma tillbaka när de kalla vintermånaderna är här.

Om du är sugen på traillöpning kan jag varmt rekommendera Icebug Xperience West Coast Trail!

Placering Etapp Tempo Tid
49 Ramsvik Rocks, 22 km 5:42 min/km 2:05:43
71 Woods and Islands, 29 km 6:46 min/km 3:16:26
77 Hunnebo Haute Route, 22 km 6:37 min/km 2:25:56
Total: 7:48:05

Semester i Bohuslän

Årets sommarsemester har börjat och jag och Tove inledde den med att packa bilen och bege oss ner till Bohuslän. Fyra nätter stannade vi och vi har haft en helt underbar tid.

Hamburgsund

Genom Airbnb hyrde vi en lägenhet i Hamburgsund hos det norska konstnärsparet Peder och Anne och deras son Herman. Lägenheten var jättefin, ljus och luftig och läget helt underbart och ostört. Peder, Anne och Herman var otroligt gulliga och välkomnande, verkligen ett superlyckat val av boende! Lägenheten finns att hyra här.

I denna stuga hos Peder och Anne bodde vi.
I denna stuga hos Peder och Anne bodde vi.

Hamburgsund var en mysig liten ort, med förvånande få turister. Det kändes lite som en oupptäckt pärla. Det fanns en ICA-butik vi kunde handla på och en mycket trevlig restaurang i Morgondagens ekologiska ölkafé som serverade helt fantastiskt goda pizzor. Det finns även en fiskhandlare alldeles intill ICA-butiken som vi handlade skaldjur av och avnjöt hemma i lägenheten.

Från Hamburgsund går också en linfärja över till Hamburgö. Det är bara 130 meter över vilket innebär att färjeturen går snabbt.

Hamburgö

En glad Tove på Hamburgö.
En glad Tove på Hamburgö.

Jag kan inte direkt påstå att vi utforskade Hamburgö noga, men efter att ha åkt över med linfärjan tog vi bilen rakt över ön till badplatsen Boviken där årets baddebut gick av stapeln. Det var rätt kyligt i vattnet, men både jag och Tove vågade oss ner i vattnet för ett dopp. Mest tid spenderade vi alltså inte i vattnet, utan på en klippa där vi åt medhavda räkor och rökt fisk och satt och läste böcker och njöt av tystnaden.

Fjällbacka och Grebbestad

Det är väldigt korta avstånd mellan orterna på Bohusläns kust och det gick smidigt att bila runt. Vi besökte både Fjällbacka och Grebbestad vilket är två väldigt fina orter med mycket mer ”liv” om man önskar det. Det märks att det är dessa orter som turisterna tar sikte på! Det mesta livet finns naturligtvis runt hamnen i både Fjällbacka och Grebbestad och vräkiga båtar finns det gott om. De flesta utländska turisterna är norrmän och det skulle inte förvåna om det finns fler norrmän än svenskar här.

Tjurpannans naturreservat

Sjöboden Enslingen.
Sjöboden Enslingen.

Utanför Grebbestad ligger Tjurpannans naturreservat och dit tog vi bilen för en ordentligt vandring. Tjurpannan har ingen ytterskärgård, vilket leder till att det blåser rätt rejält där. Promenerar man ut till den lilla sjöboden Enslingen viner det rätt rejält om öronen. Ännu mer om man som vi tar sig upp för St. Huvudet, berget som ligger intill Tjurviksbukten. Här uppe är utsikten helt makalös och om orken och kraften finns så är det verkligen värt ansträngningen att ta sig upp hit!

Naturen är otroligt vacker och det finns en del betesdjur som går omkring betar på marken. Vi såg en fårskock som traskade omkring, lite lätt avvaktande mot oss, och mumsade nöjt på vad naturen hade att erbjuda.

När vi var här var det väldigt lugnt med andra människor och uppe på St. Huvudet fick vi traska omkring helt ostörda.

Tove vandrar i Tjurpannan.
Tove vandrar i Tjurpannan.
Fiskeby i Tjurpannan
Fiskeby i Tjurpannan

Väderöarna

Efter nästan 20 år fick Tove återvända till Väderöarna där hon spenderade många somrar som barn. Svärfar Claes var involverad i Projekt Väderöarna som dokumenterade tillståndet och förändringar i klippbottnen utanför Väderöarna. Det hade hänt en hel del på de 20 år som passerat, bland annat så fanns det numer ett värdshus på ön och ett tydligare fokus på turism.

Tove på väg till väderöarna.
Tove på väg till väderöarna.

För att komma till Väderöarna väntade en båtfärd i en pontonbåt som tog cirka en halvtimme. Båten gick smidigt nog från Hamburgsund och för 579 kronor fick vi en tur och retur-biljett samt en fantastiskt god fisksoppa till lunch från värdshuset på Storön. Vi vandrade runt på Storön ostört och letade upp en jättefin vik där vi delade på en öl och njöt av utsikten. Apropå fin utsikt så bör man klättra upp i lotsutkiken där man kan se ut över den vackra ögruppen.

Tove i en vik vi fick ha helt för oss själva.
Tove i en vik vi fick ha helt för oss själva.

Efter en hel del vandrande runt ön protesterade benen och vi hittade ännu en vik, denna med fiskebodar och bryggor, men helt utan en levande själ. Där lade vi oss i en och en halv timme och bara njöt av livet i solen och vilade upp oss.

Under hela semestern sken solen på oss och vi hade en fantastisk tid i Bohuslän. Hit vill vi komma tillbaka igen!

En film om vår vistelse

Jag filmade rätt flitigt med min telefon och testade även att göra några timelapsevideor. Det hela blev riktigt bra om jag får säga det själv. Ta gärna en titt på filmen.