Etikett: chelsea

Manchester Uniteds mästarsäsong 2012/2013

Efter fjolårets fantastiska och dramatiska Premier League-säsong så var det med stora förväntningar jag såg fram mot den kommande säsongen. Mitt Manchester United tappade ligasegern på ett spektakulärt sätt till grannarna Manchester City. Trots den snöpliga förlusten så har jag nog aldrig tidigare uppskattat en säsong i Premier League så mycket som jag uppskattade den förra. Fjolårssäsongen hade verkligen allt och var som bekant spännande ända in i det sista.

Nu när Manchester United är klara ligamästare är det på sin plats att sammanfatta den gångna säsongen. En säsong som inleddes med att holländske skyttekungen Robin van Persie anlände från Arsenal och som avslutades med att en legendarisk manager pensionerade sig.

Säsongen

Till skillnad från tidigare så stod det klart rätt snart varåt detta barkade för Manchester United. Precis som föregående säsong tycktes huvudkonkurrenten bli den samma, grannen i ljusblått. Roberto Mancini försökte att värva Robin van Persie till City när det stod klart att fjolårets skyttekung ville lämna Arsenal som han spelat i sedan 2004. Sir Alex Ferguson vann dragkampen, och van Persie blev klar för Manchester United samtidigt som jag satt på ett flygplan hem från Barcelona till Sverige. Trots den grånande kalufsen så visade van Persie inga övriga ålderstecken och startade en målproduktion som skulle föra Manchester United till ligaseger och krönas med ett Hattrick mot Aston Villa.

I Champions League så ångade laget också och det såg otroligt lovande ut ända till Manchester United fick Nani utvisad i returmötet mot Real Madrid och hela matchbilden förändrades. Få gånger har jag känt mig så besviken över en förlorad United-match som denna. Det var ju så självklart, detta skulle bli året då Manchester United återigen blev Champions League-mästare. Domaren och Nanis dobbar i bröstet på Álvaro Arbeloa ville annorlunda och Champions League-äventyret tog ett abrupt slut. När jag sedan såg hur Borussia Dortmund fullkomligt körde över Real Madrid i semifinalen så kände jag en viss tröst. Det är minst sagt mycket tveksamt att United skulle mäktat med den tyska maskinen.

Nanis utvisning mot Real Madrid satte stopp för Champions League-äventyret.
Nanis utvisning mot Real Madrid satte stopp för Champions League-äventyret.

Även i FA-cupen såg det bra ut ända till 2-0 blev 2-2 mot Chelsea. När ledningen tappades på det sättet så kändes returmötet redan avgjort. Vilket det också var. Tack och adjö till FA-cupen och nu var det fullt fokus på att promenera hem ligan.

Det har varit en tråkigare säsong än den förra som verkligen var spektakulär. Trots detta så har jag givetvis uppskattat denna säsong oerhört. Premier League är en fantastisk liga och det är kul att så många lag är med och slåss i toppen. Givetvis så är rivalerna Manchester City ett fantastiskt lag att se med otrolige Yaya Touré som mittfältsgeneral och ett fantastiskt anfall. Även Tottenham måste lyftas fram som sevärt. Det ska bli intressant att se om Tottenham kan behålla Gareth Bale. Han är verkligen nyckeln till laget. Chelsea har haft en spännande föryngring i sitt lag som lär fortsätta även under nästa säsong. Nu återstår det att se vem som kommer vara manager för Chelsea. Det talas om en speciell portugis som huserar i Spanien.

Men nog om motståndarna, de som nafsar i hälarna på mästarna. Låt oss gå igenom de röda vinnarna istället. Lagdel för lagdel.

Målvakt

David De Gea visade sin klass mot Real Madrid.
David De Gea visade sin klass mot Real Madrid.

David De Gea blev väldigt hårt kritiserad under sin första säsong i Manchester United. Den unge spanjoren var reaktionssnabb men hade desto större problem med positioneringsspelet och i luftduellerna. Givetvis fanns det en del substans i kritiken. De Gea såg tunn ut och fick en otroligt hård start på sin karriär i den engelska ligan. Det var fler än en gång som han mejades ned av enorma engelska backar vid fasta situationer. Kommunikationen med sina egna backar fungerade inget vidare heller och sedan spelade nog nervositet in en del vilket gjorde att han stod för en del misstag. Elaka tungor talade om en ny Massimo Taibi. Mot slutet av säsongen så lyfte De Gea sig dock efter att ha petats en period av danske andremålvakten Anders Lindegaard.

Det är skönt att se hur fel de som kallat honom för en ny Taibi hade. David De Gea har haft en mycket fin andra säsong i Manchester United och att den unge målvakten blev uttagen i årets lag i Premier League är ett kvitto på detta. Positioneringsspelet är bättre, reaktionerna är fortfarande lika blixtsnabba och han har under säsongen varit mycket säkrare i luftduellerna. David De Gea är fortfarande smal, tunn skulle kanske en del kalla det, men en jämförelse med hur han såg ut förra säsongen avslöjar att han har lagt på sig muskler. Han må vara smal, men är otroligt vältränad och ser stark ut. Både fysiskt och mentalt.

Trots en kanonsäsong så har han ändå fått ta emot en del kritik. Framför allt så gav en situation mot Tottenham honom en kaskad av kritik i brittiska medier. Bland annat från förre Manchester United-backen Gary Neville. De Gea kritiserades för att ha boxat ut bollen till en motståndare som ledde till att Tottenham gjorde mål. Det talades till och med om att detta var misstaget som skulle få Ferguson att ge upp och sälja De Gea. Målvaktslegendaren Peter Schmeichel kritiserade också De Gea och hävdade att en målvakt i Manchester United måste vara bättre än så. Kritiken kändes hård och orättvis mot De Gea som handlade snabbt i situationen och fick bort bollen, men tyvärr inte tillräckligt långt bort. Sådant händer. Extra orättvis kändes kritiken då han gjort en matchavgörande reflexräddning tidigare. I Champions League-mötet mot Real Madrid svarade han för en annan otroligt svettig reflexräddning och när det gäller just reflexer så tror jag han har få övermän i världsfotbollen.

Trots en bra säsong så blev De Gea kritiserad efter några mindre bra ingripanden.
Trots en bra säsong så blev De Gea kritiserad efter några mindre bra ingripanden.

När man granskar De Geas säsong får man ha i åtanke hans unga ålder. Att vara så här bra vid denna unga ålder, han är enbart 22 år gammal, och att kröna säsongen med att bli mästare och uttagen i säsongens lag talar om en otroligt hög potential. Det viktigaste nu är att De Gea blir bättre på att kommunicera, det talas om att engelskan är rätt knagglig. Det är också viktigt att han trivs. Hans flickvän bor tydligen kvar i Spanien och i långa loppet känns det kanske inte så hållbart. Det vore tråkigt om Manchester United skulle tappa honom på grund av hemlängtan.

I mina ögon är David De Gea utan tvekan Spaniens näste landslagsmålvakt och en värdig efterträdare till Edwin van der Sar i Manchester United-målet. Den störste av de alla är Peter Schmeichel, och det är verkligen ingen liten skugga att leva i, men om De Gea stannar länge i United och får en skadefri karriär så kan han med tur, talang och ambition få fansen att glömma den blonde dansken.

Apropå danskar. Under fjolårssäsongen så delade Anders Lindegaard på målvaktsrollen med De Gea, men har denna säsong helt hamnat i hans skugga. Lindegaard är 29 år gammal och jag tvivlar på att han är nöjd att spendera de kommande åren som andramålvakt utan kommer gissningsvis att se sig om efter nya utmaningar i andra klubbar.

Backlinje

Den kändes inledningsvis lite som ett orosmoment, Manchester Uniteds backlinje. Rio Ferdinand är inte längre ungdomen själv och hade gått med skadeproblem och farten var väl inte längre som den en gång var. Nemanja Vidić spenderade stora delar av förra säsongen skadad och en bit in på denna säsong så var det dags igen när han skadade sig. Jonny Evans har aldrig varit en världsback, även om han spelat upp sig från de horribla åren han har haft bakom sig. Patrice Evra hade också varit en skugga av sitt forna jag inför denna säsong. Chris Smalling och Phil Jones kändes däremot som klubbens framtida mittbackspar, men båda hade också en hel del skadebekymmer i början av säsongen.

Rio Ferdinand hade en mycket bra säsong och spelade klokt och säkert.
Rio Ferdinand hade en mycket bra säsong och spelade klokt och säkert.

I början så var också backspelet ett bekymmer. Det såg lite svajigt ut och motståndarna fick komma till alldeles för många avslut. Efter Nemanja Vidić skada så bildade Jonny Evans och Rio Ferdinand mittbackspar för det mesta. De spelade dock upp sig och blev säkrare och säkrare. Rio Ferdinand spelade framför allt smart, insåg sina begränsningar och spelade där efter. Under stora delar av säsongen såg han ut att vara en av ligans absolut bästa backar. På högerbacken spelade Rafael bättre än någonsin och han talade själv om att nu när han inte längre hade sin tvillingbror Fabio i klubben hade det fått honom att mogna. Periodvis såg han ut som en av klubbens bästa spelare, han och en viss holländare i anfallet, men mer om honom senare. I Rafael har Manchester United en ung modern högerback av den brasilianska skolan, det vill säga bättre på att anfalla än försvara. Det är ju ett otroligt vapen att ha ytterbackar som kan följa med upp och ge alternativ i anfallen. På vänsterkanten där vicekaptenen Patrice Evra huserar såg det bättre ut än på några år. Flera hade avskrivit honom, undertecknad inkluderad, men Evra hade i mångt och mycket en väldigt fin säsong och var dessutom väldigt målfarlig. Vid fasta situationer så har han visat på mycket fin tajming, trots att han inte direkt är lång och gänglig. Som ett alternativ till Patrice Evra på vänsterbacken köptes holländske Alexander Büttner in. Han hade en otroligt lyckad debut där han forcerade in ett mål. Det återstår dock fortfarande att se huruvida han är en stor talang. Spontant känns det som att det finns mer vilja och hjärta hos honom än talang och skicklighet.

När Nemanja Vidić återvände efter sina skadebekymmer så var det lätt att vara skeptisk. Om sanningen ska fram så såg han inte direkt imponerande ut i sina första matcher tillbaka och skadebekymmer i kombination med att han passerat trettio gjorde att åtminstone jag började tro att storhetstiden är över. För några år sedan så rankade jag honom som världens absolut bästa mittback. Några gånger under säsongen så var dock Vidić helt enorm och tillbaka i världsklassform. Mot QPR och West Ham så dominerade han Uniteds defensiva planhalva. Vidić är fortfarande en otroligt viktig ledare och förhoppningsvis så har han några år till kvar på den absoluta världstoppen förutsatt att han får vara skadefri.

Nemanja Vidić hade skadeproblem under säsongen, men visade gammal världsklassform emellanåt.
Nemanja Vidić hade skadeproblem under säsongen, men visade gammal världsklassform emellanåt.

Phil Jones har också haft skadeproblem denna säsong men har visat klass när han har spelat och han är verkligen ett framtidsnamn. Mot Real Madrid så kontrollerade han Cristiano Ronaldo vilket måste anses otroligt imponerande för en 21-åring från Preston. Tyvärr fanns Jones inte med i returmötet som Manchester United tyvärr förlorade, vilket innebar utträde ur Champions League.

Inför nästa säsong hoppas jag verkligen att få se mer av Jones och Smalling och jag hoppas att Jones får spela in sig på en position och inte flyttas runt allt för mycket. Chris Smalling har talang men skulle behöva ta för sig mer, dominera mer och försöka leda mer. När nu Rio Ferdinand och Nemanja Vidić har passerat trettio med marginal så måste dessa yngre backar visa mer prov på ledarskap och jag tycker att detta har synts mer från Jones än Smalling. Detta trots att Jones är tre år yngre.

Hur blir det med Fabio? Lånet till QPR är över och det borde innebära att han kommer tillbaka till Manchester United. Låneperioden i QPR ska inte ha varit en succé och det visade ju sig göra Rafael gott att vara borta från sin tvillingbror så det kanske är läge för ännu en säsong av utlån.

Mittfält

Michael Carrick, passningssäker publikfavorit.
Michael Carrick, passningssäker publikfavorit.

Klubbens mittfält har varit stabilt om än inte flärdfullt. Michael Carrick har stigit fram som mittfältets absolute ledare och statistik visar på att han har varit otroligt passningssäker och en av ligans absolut bästa mittfältare. Andra halvan av säsongen så växte Carrick fram till en stor publikfavorit och om det är någon publikramsa som har satt sig på hjärnan är det ständigt återkommande “It’s hard to believe it’s not Scholes, it’s Carrick you know.”

Just Paul Scholes fick vi inte se så mycket av denna säsong då han var borta periodvis på grund av skador och på grund av dippande form. Han är en sann legendar och har fortfarande kvalitet, men under denna säsong så började hans ålder synas. Det gick inte lika snabbt som tidigare och passningarna satt inte lika säkert.

Även Ryan Giggs ålder har synts denna säsong vilket vore underligt om så inte var fallet. Den 39-årige walesaren blandade rent dåliga insatser med tappade bollar i farliga lägen med vissa matcher där han gjorde bättre från sig. När Ferguson slutade att spela Ryan Giggs som en central mittfältare och istället flyttade ut honom på vänsterkanten där han huserat under den största delen av karriären så såg det betydligt bättre ut. Han såg till och med snabb ut emellanåt! Giggs kommer att fortsätta även nästa säsong, men det kommer nog att bli sparsamt med framträdanden, i vad man får gissa kommer att bli hans sista säsong.

Kantspelet har varit starkt hos Manchester United de senaste säsongerna, men denna säsong såg det betydligt sämre ut. Nani har varit en skugga av sitt forna jag och bara glimrat till emellanåt. Flera gånger har han varit petad till förmån för en betydligt jämnare Antonio Valencia, som förvisso inte har haft en supersäsong, men ändå varit stabil. Ashley Young har varit rent medioker och har inte nått den nivå jag trodde att han skulle kunna nå. På vänsterkanten fick vi istället se lite olika varianter med Shinji Kagawa när han var skadefri, i bland Danny Welbeck och i bland fanns även Wayne Rooney på kanterna.

Shinji Kagawa hade problem med skador, men glimmrade även emellanåt och blev den första asiatiske spelaren att göra hattrick i Premier League.
Shinji Kagawa hade problem med skador, men glimmrade även emellanåt och blev den första asiatiske spelaren att göra hattrick i Premier League.

Shinji Kagawa inledde säsongen i en roll bakom anfallet, men fick problem med skador. Inledningen såg dock väldigt lovande ut och det var ett avbräck att förlora honom till skadebekymmer. När han kom tillbaka så spelade han sakta men säkert upp sig och Kagawas största bedrift denna säsong är hans hattrick mot Norwich i början av mars. Kagawa blev den förste asiatiske spelaren i Premier League att göra ett hattrick. Om allt vill sig väl så får vi se mer av den otroligt smarte och målfarlige Kagawa nästa säsong om han slipper skador. En utmaning blir att hitta rätt position för Kagawa. Det känns mycket tveksamt att han ska spela på vänsterkanten.

Tom Cleverley har varit för anonym denna säsong och tyvärr alldeles för uddlös när det kommer till målproduktion. Om Cleverley ska ta nästa steg till att bli en stor spelare så bör det nog ske nästa säsong. Frågan är dock om han kommer få tid och möjlighet till det med Kagawa i laget som känns som förstavalet som offensiv mittfältaren. Sedan så finns ju unge Nick Powell i laget, och han är säkert hungrig på att få visa upp vad han kan.

Anfall

Nyförvärvet och skyttekungen Robin van Persie förde Manchester United till årets ligaguld.
Nyförvärvet och skyttekungen Robin van Persie förde Manchester United till årets ligaguld.

Den stora stjärnan i anfallet har tveklöst varit säsongens nyförvärv Robin van Persie. Gång på gång visade van Persie sin klass och öste in mål framåt. Det fanns viss tveksamhet inför van Persies ankomst då han kostade mycket, inte var purung och dessutom kämpat mycket med skador tidigare säsonger, om än inte säsongen innan han anlände till United. Tack och lov fick Robin van Persie vara skadefri vilket gjorde att han levererade gång på gång. Under säsongens andra halva så sinade målen under en längre period, men van Persie kämpade på och det lossnade till slut när han fick sätta en straff och därmed sätta stopp för måltorkan. Den glädje van Persie visade när han sprang ut mot avbytarbänken och rakt upp i sir Alex Fergusons famn gick inte att ta miste på! När Manchester United hade möjligheten att vinna ligan mot Aston Villa så steg van Persie fram och gjorde ett hattrick. Skillnaden denna säsong mot den förra är verkligen den flygande holländaren och utan Robin van Persies kvalitet och klass så skulle Manchester United inte vara mästare nu. I inledningen av säsongen när backlinjen var svajig så var det van Persies stadiga målskörd som räddade oss. När sedan hans svacka kom så hade backlinjen spelat upp sig och istället så släppte laget inte in några mål, eller åtminstone väldigt få mål.

Robin van Persie och Wayne Rooney kunde spela tillsammans, även om Rooney gjorde en svagare säsong än den förra.
Robin van Persie och Wayne Rooney kunde spela tillsammans, även om Rooney gjorde en svagare säsong än den förra.

Wayne Rooney och Robin van Persie hittade varandra mycket bra på planen i början och just detta hade diskuterats tidigare. Frågor hade ställts kring huruvida de två skulle fungera bra ihop. Under säsongens gång så tappade Rooney fokus och försvann ur matcherna. Kan Rooneys tappade status, som lagets ohotade försteanfallare, ha gjort att han presterade sämre? Helt klart är i alla fall att Rooney gjorde en sämre säsong än den tidigare och att det kan vara så att hans fysik inte är så bra som den bör vara.

Chicharito presterade bra som inhoppare under säsongen, men frågan är om han enbart vill vara en bra inhoppare och inte ordinarie. Det tråkiga är att jag inte tycker att han presterar lika bra de matcher han spelar från start. Det kanske skulle bli bättre om han fick chansen oftare dock.

Danny Welbeck gjorde en svagare säsong och flyttades ut på kanterna rätt ofta då han fick spela. Han saknade den skärpa som behövdes i avsluten, men gjorde absolut ingen usel säsong. Det var dock tyvärr en tillbakagång efter förra säsongen där han såg ut som ett otroligt lovande anfallsalternativ.

Manager

En era är över när Sir Alex Ferguson lämnar Manchester United efter nästan 27 år.
En era är över när Sir Alex Ferguson lämnar Manchester United efter nästan 27 år.

Lagets absolut största stjärna lämnar efter nästan 27 år i klubben. Sir Alex Fergusons betydelse för Manchester United går nästan inte att greppa och ingen har varit förknippad med en klubb så starkt som han. I mina ögon så är Alex Ferguson världens bästa fotbollsmanager genom tiderna och omöjlig att ersätta. Det går att prata om spelare hit och dit och deras betydelse, men ingen är jämförbar med Fergusons betydelse för Manchester United. Det är verkligen Alex Ferguson som har byggt klubben till vad den är i dag och hela klubben är stöpt i hans anda. Därför så känns det ofattbart att nästa säsong så kommer han inte att finnas på tränarbänken.

David Moyes kommer från Everton och det är stora skor att fylla efter Ferguson.
David Moyes kommer från Everton och det är stora skor att fylla efter Ferguson.

David Moyes är säkert ett bra val för klubben, men givetvis så är han ingen Ferguson. Jag är också rädd att Moyes, som så klart saknar Fergusons status, inte kan locka stora namn till klubben under sommarens övergångsfönster. Hur som helst så stödjer jag utnämnandet av Moyes som manager och hoppas att han kan sprida lugn omkring sig och att han får tid på sig att leda Manchester United. Det faktum att Sir Alex själv har varit involverad i att hitta sin efterträdare bådar gott.

När det gäller José Mourinho så är jag lättad att han inte kommer till klubben. Mourinho är en fantastisk manager, men han sprider oro omkring sig och det är för mycket liv och rörelse kring honom.

Framtiden

Vad kommer att hända inför kommande säsong då? Några namn kommer att lämna Manchester United. Paul Scholes går förmodligen i pension efter att ha tillägnat hela sin karriär till Manchester United.

Wayne Rooney försvinner nog och det känns faktiskt som att det är läge att göra sig av med honom. Inför denna säsong kom han tillbaka från sin semester ur form, fet och otränad. Dessutom så har hans form dippat, samtidigt som han själv uttrycker missnöje över att vara i klubben genom att som det har ryktats lämnat in en begäran om att bli såld. Så jag tror att Rooney försvinner, vilket också skulle innebära en stor lönelättnad för Manchester United och kanske möjligheter att värva någon annan.

Anderson kommer nog försvinna efter flera säsonger av underprestationer. Likt Rooney har han inte varit i bra kondition och det är nog läge att ge upp nu och låta honom gå vidare.

Nani har det pratats om tidigare och nu försvinner han nog också efter att ha presterat sämre än på länge.

Wilfried Zaha kommer till Manchester United efter en lyckad säsong i Crystal Palace.
Wilfried Zaha kommer till Manchester United efter en lyckad säsong i Crystal Palace.

Ett nyförvärv är redan klart i form av Crystal Palaces yttermittfältare Wilfried Zaha. Jag har aldrig sett honom spela, men han ska tydligen vara en stor talang som har jämförts med Tottenhams Gareth Bale.

Det ska bli mycket spännande att se vilka nyförvärv klubben knyter till sig under sommaren. Jag tror att det kan röra på sig i precis alla lagdelar, där kanske backlinje och mittfält känns mest akut. I backlinjen skulle en världsback behöva komma in för att säkra upp om Ferdinand och Vidić inte håller denna säsong och i mittfältet skulle ytterligare en vass kantspelare behövas samt kanske en till innermittfältare av rang som backup till Michael Carrick. Kanske Marouane Fellaini kan följa med David Moyes från Everton?

Ryktena om att Cristiano Ronaldo ska återvända från Real Madrid har varit återkommande, men faktum är att jag inte riktigt vågar tro på dem. Extra svårt blir det att tro på ryktena nu när Alex Ferguson inte finns kvar som manager då han kändes som en stor anledning till att Ronaldo skulle vilja återvända. Jag får gärna fel dock, Ronaldo är inget annat än en helt makalös, komplett spelare av absoluta världsklass och den jag ser som världens bästa spelare (den där argentinaren i Katalonien är rätt bra också).

Om Wayne Rooney försvinner så kan ett köp av en ny anfallare bli aktuellt också. Varför inte Borussia Dortmunds Robert Lewandowski som det talades om inför den förra säsongen?

Lämnar Anders Lindegaard klubben så kan ytterligare en målvakt behöva köpas in, om man inte låter någon av de yngre målvakterna ta steget upp till att bli andremålvakt.

Den kommande säsongen kommer att bjuda på en hel del förändringar och det är något jag med spänning ser framemot. Den största förändring för Manchester United kommer att bli Sir Alex Fergusons frånvaro. Jag saknar honom redan. Tack för allt Sir Alex.

Efter säsongens näst sista match, mot Swansea, så delades Premier League-pokalen ut och Sir Alex Ferguson hyllades välförtjänt.
Efter säsongens näst sista match, mot Swansea, så delades Premier League-pokalen ut och Sir Alex Ferguson hyllades välförtjänt.

Tidigare texter om Premier League

Inför Premier League-säsongen 2012/2013

I morgon börjar Premier League-säsongen och som Manchester United-supporter så är jag givetvis sugen på en revansch. Under sommaren så har trupper förstärkts och försvagats, spelare har bytt klubbar för astronomiska summor.

Shinji Kagawa och Nick Powell. Två nya mittfältare i Manchester United.

I Manchester United så har vi i nuläget tre nyförvärv. Två mittfältare har tillkommit. Från tyska mästarna Borussia Dortmund har Shinji Kagawa värvats. Kagawa ser ut som det nyförvärv som United verkligen behövde inför denna säsong, en offensiv och kreativ mittfältare som dessutom är målfarlig. Den andra mittfältaren får kallas för ett framtidshopp. Nick Powell kommer närmast från Crewe Alexandra och är även han en offensiv mittfältare. Han är enbart arton år gammal, men man kan ju hoppas på ett snabbt genombrott. Kolla bara på Phil Jones fantastiska start i United.

Robin van Persie gick från Arsenal till Manchester United.

En ny anfallare har anlänt också och det är inte vilken anfallare som helst. Fjolårets skyttekung Robin van Persie har köpts in för dyra pengar från Arsenal. Det är en värvning som verkar lite underlig då van Persie är 29 år gammal, har varit rätt skadebenägen i sin karriär och dessutom kostade en hel del slantar. Dock så kan man inte annat än att bli lite upphetsad över tanken på Wayne Rooney och Robin van Persie som anfallspar. Alternativen bakom de två är inte så illa heller. Danny Welbeck som är ordinarie anfallare i engelska landslaget tillsammans med Rooney och Chicharito, som förvisso hade en lite tyngre andrasäsong i Manchester United, men ändå är en spelare av hög kvalité. Dessutom så finns i skrivande stund Dimitar Berbatov fortfarande kvar i laget, men det vore underligt och han inte försvann innan transferfönstret stängdes.

Sett till hela truppen så ser det väldigt bra ut för Manchester United denna säsong. De har bra täckning på nästan alla positioner med undantag för vänsterbacken där en allt sämre Patrice Evra inte tycks ha någon konkurrent. Nemanja Vidić är tillbaka från sin knäskada. I vilket skick han befinner sig i ska bli intressant att se. Även om han kanske inte kommer att komma tillbaka till sin absoluta toppform så är det ju verkligen ett tillskott.

Jag hade gärna sett två nyförvärv till. En vänsterback som sagt och en defensiv mittfältare. Annars så ser det mycket, mycket lovande ut inför den kommande säsongen.

De två största hoten mot Manchester United tror jag kommer att bli Manchester City, som förvisso inte varit så aktiva med att värva spelare, men redan har en kvalitetstrupp och är regerande mästare. Chelsea blir också farliga med starka värvningar. Arsenal kan också sticka upp och göra livet surt för Manchester United. Trots att Arsenal har tappat sin lagkapten och skyttekung så har de en stark trupp och har värvat bra.

Vi har en lång och spännande Premier League-säsong framför oss. Underbart!

Läs gärna också min sammanfattning av förra säsongen.

Sammanfattning av Premier League-säsongen 2011/2012

En helt fantastisk Premier League-säsong avslutades i söndags och som Manchester United-fan så satt jag med hjärtat i halsgropen. Premisserna inför den sista omgången var att om Manchester United och Manchester City vann sina matcher mot Sunderland respektive Queens Park Rangers så skulle Manchester City vinna ligan på målskillnad. City mot bottenlaget QPR skulle inte vara något större bekymmer trodde jag så det var med minimala förhoppningar om ligaseger för mitt Manchester United som jag tittade på matcherna denna söndag.

David Silva och Joe Hart firar ligaguldet.
Men oj vad spännande det blev i slutändan. Trots att Manchester City hade en man mer på plan och ett massivt bollinnehav så låg de under med 2-1 när klockan tickade upp mot 90 minuter. Manchester United var i detta läge ligamästare eftersom de hade en 1-0-ledning mot Sunderland. Det som hade verkat helt omöjligt var nu en möjlighet. Sedan gick allt åt skogen. Fem minuters övertid räckte för att Manchester City skulle vända på matchen. Edin Džeko kvitterade till 2-2 på nick. Sedan avgjorde Sergio Agüero i 94:e minuten och ligatiteln hade runnit ur händerna på Manchester United. City blev mästare för första gången på 44 år.

Givetvis kändes det otroligt bittert för en Manchester United-supporter. Samtidigt tycker jag dock att Manchester Citys ligaseger var rättvis denna säsong. De har haft ligaledningen större delen av säsongen samt slagit Manchester United i båda mötena. De tappade förvisso sin ledning så att Manchester United istället ledde ligan med åtta poäng. En ledning som de tappade genom ett gäng mediokra insatser. Får man ett sådant läge serverat från värsta konkurrenter och sedan tappar det så förtjänar man tyvärr inte att vinna ligan.

Svagt innermittfält
Det är dock anmärkningsvärt att Manchester United lyckas komma tvåa med den trupp de har haft denna säsong. Innermittfältet har varit ett problem där det har saknats en målgörande vass offensiv mittfältare. Tom Cleverley inledde bra men skadade sig sedan och hade problem över större delen av säsongen. Paul Scholes kom tillbaka från sin pensionering och gjorde en bra insats, men faktum är att han inte längre är den spelare han en gång varit. Vilket är helt förståeligt då han är 37 år gammal. Michael Carrick glimrade till några gånger och har varit stabil, men han är ju inte en vass playmaker. Anderson inledde också helt godkänt med hade också problem med skador. En spelare jag gärna sett mer av är Paul Pogba. Jättetalangen som nu tycks vara på väg bort efter lite tjafs med Ferguson.

Skadedrabbad backlinje
Backlinjen har också haft problem denna säsong. Nemanja Vidić försvann snabbt med en knäskada och jag är orolig över att han kanske inte kan komma tillbaka till den nivå han har varit på. Evra har inte varit så bra som han kan vara. Denna säsong måste ses som bättre än hans senaste, men helt klart är att han har passerat sin topp. Högerbackplatsen är också lite osäker med en ojämn Rafael som dessutom har haft en del skadeproblem denna säsong. Innerbackarna har fungerat helt ok där Rio Ferdinand och Jonny Evans har spelat mest tillsammans. Evans har lyft sig efter några katastrofsäsonger och Rio har spelat bättre än tidigare säsonger. Dock så känns inte mittbackarna helt klockrena och en ledare som Vidić hade behövts. Chris Smalling har inte varit lika bra som tidigare, men han är verkligen en man för framtiden, det råder det ingen tvekan om. Samma gäller Phil Jones som har gjort en väldigt fin första säsong i Manchester United-tröjan.

David De Gea blandade hårresande misstag med spektakulära räddningar. Räddningen mot Chelsea var av det senare slaget.
Orutinerad och skakig målvakt, som spelade upp sig
Målvaktspositionen var ett problem inledningsvis med en väldigt skakig David De Gea. En hel del hårresande misstag ledde till förlorade poänger och det var tydligt att backlinjen inte litade på sin målvakt. Andra halvan av säsongen så blev det bättre och sedan De Gea blivit petad av Anders Lindegaard och sedan kommit tillbaka efter att denne skadat sig så såg det betydligt bättre ut. De Gea är sanslöst rektionssnabb och det har blivit en hel del spektakulära räddningar. Den mot Chelsea där Mata slog en fantastisk frispark i slutet av matchen är den räddning jag har tydligast i minnet. Fotspelet har även det sett bättre ut och han har dominerat straffområdet bättre, trots att det finns en hel del kvar att arbeta på där.

Starkt anfall
Anfallet har fungerat rätt bra i Manchester United med en Wayne Rooney i storform. Wayne Rooney har öst in mål och varit en av lagets absolut viktigaste spelare. För mesta delen av tiden har Danny Welbeck gjort honom sällskap och de två har kompletterat varandra bra. Till nästa säsong vill jag dock se att Danny Welbeck är lite mer jämn och gör mer mål. Tyvärr har inte Javier Hernández kunnat leva upp till sin fantastiska första säsong och Dimitar Berbatov har fått sitta på bänken väldigt mycket under säsongen och kommer att försvinna till nästa säsong.

Yttermittfältet har annars varit det som har fungerat absolut bäst i mina ögon. Antonio Valencia har gjort en fantastisk säsong efter en del skadebekymmer och tillsammans med Ashley Young så har Manchester United två otroligt snabba kanter. Släng dessutom in en Nani på spelhumör så får man uppleva en hel del fotbollsgodis.

Antonio Valencia och Ashley Young.

Vad behöver då göras till nästa säsong för att detta inte ska bli en titellös säsong som denna?

En eller två nya innermittfältare kommer att behövas köpa in. Paul Scholes kommer att fortsätta även nästa säsong, men det behövs en ung, snabb spelare med bra passningsspel och som vågar och kan skjuta bra. Det pratas om Borussia Dortmunds Shinji Kagawa vilket verkar vara en vettig lösning, bedömt efter det lilla jag läst och sett om honom.

Jag skulle gärna se några nya backar också. Det har ryktats om Gerard Piqué från Barcelona. En spelare som tidigare funnits i Manchester United och som numer är världsback i både storlaget Barca och det spanska landslaget. Nu när Pep Guardiola slutat i Barcelona så tror jag dock inte att vi kommer att få se Piqué i England igen då dessa rykten mest kommit ur en eventuell konflikt mellan Piqué och Guardiola, men man kan ju alltid hoppas.

På anfallssidan så skulle det behövas lite förstärkning också. Alternativen bakom Rooney, Welbeck och Chicharito ser inte så bra ut och både Berbatov och Michael Owen antar jag försvinner i sommar. Det återstår att se om Federico Macheda är ett alternativ som håller i den absoluta toppen.

När årets säsong satte igång så skrev jag ett inlägg om Manchester Uniteds ligastart. Läs gärna detta inlägg här.

FIFA 10, mina intryck från demot

Varje år släpper EA uppdateringar av sina sportspel och snart är det dags för FIFA 09 att ersättas av FIFA 10. För några dagar sedan släpptes demoversionen och jag slängde mig över demot som John Goodman slänger sig över mat.

I demot har du möjlighet att spela med sex olika lag: Barcelona, Bayern München, Chelsea, Chicago Fire, Juventus och Marseille. Jag har testat spela med alla lag utom Chicago Fire (vem tusan bryr sig om MLS?) men allra mest med Barcelona. Den största nyheten från FIFA 09 märktes av snabbt, nämligen möjligheten att dribbla i 360 grader. Detta gör att vi får ett mycket mjukare löpmönster på spelarna och genast höjs realismen. Detta är något jag gillar skarpt samtidigt som det gör att man måste släppa invanda rutiner när det gäller löpningar från FIFA 09. Det blir helt enkelt mycket svårare att springa ifrån backar då de också har nytta av 360 grader och är mycket mer följsam.

I FIFA 10 är det också mycket lättare att tappa bollen och den känns mer en någonsin som en riktig boll. Detta gör även att skotten känns mycket mer naturliga. Dagarna då man i vartannat anfall stänkte upp bollen i krysset är över. Nu är det mer att Zlatan sliter sig fram mellan två backar, håller på att tappa balansen och lyckas peta dit bollen under målvakten med en tåfjutt. Mer trovärdigt och naturligt med andra ord. Det går dock fortfarande, bör tilläggas, att dundra in ett långskott då och då.

Målvaktsspelet är något som också utvecklats sedan FIFA 09. I FIFA 10 är målvakterna mycket snabbare ut från målet och lyckas du skaka av dig backarna får du snabbt möte med en utrusande målvakt att lösa. Målvakternas reflexer är mer naturliga i detta spel och inte lika blixtrande snabbt som i föregående års spel så även om du ensam med målvakten får i väg ett halvtaskig, stressat skott kan det gå in.

Cech kämpar med ett långskott.
Cech kämpar med ett långskott.

Något jag kunde störa mig på till förbannelse i FIFA 09 var domaren som var alldeles för snabb att blåsa av när han hade gett fördel av bollen. Många gånger kunde jag anfalla, bli tacklad, lyckas fortsätta, få fördel av bollen bara för att sedan domaren blåste av när jag kom ensam med målvakten och istället fick jag slå en frispark. Nu verkar det åtgärdat i FIFA 10 och domaren är mycket mer följsam och har blivit bättre på att “läsa” spelet.

Ett annat störningsmoment i FIFA 09 var frisparkarna. Jag har spelat kanske 100 timmar FIFA 09. Gissa hur många frisparkar jag gjort mål på. Noll. Nada. Ingen. Det har med andra ord varit alldeles för svårt att sätta frisparkarna och det kan inte bero på att jag är för dålig för någon enstaka frispark borde ha letat sig in i nätet så småningom. Detta verkar också vara åtgärdat i FIFA 10. Nu bör tilläggas att jag än inte lyckats sätta någon frispark i demot, men det är helt klart skillnad i siktandet och i målvaktsreaktionerna. Detta är även något som innefattar hörnor som också blivit lättare att slå. Verkligen en välkommen förändring. Dock skulle jag väldigt gärna se att lösningen som EA valde i Euro 2008 där man kunde slå frisparkar, hörnor och straffar med den högra styrspaken hamnade i FIFA-spelen också.

Visst ser den här killen lite bekant ut? Spelarna är otroligt välgjorda i FIFA 10 och väldigt lika sina mänskliga förebilder.
Visst ser den här killen lite bekant ut? Spelarna är otroligt välgjorda i FIFA 10 och väldigt lika sina mänskliga förebilder.
FIFA 10 har inte bara dessa saker jag räknat upp som något positivt utan grafiken är också en höjdare. Ansiktena ser väldigt välgjorda ut och det råder ingen tvekan om vem som är vem. Dessutom har spelarna lite olika ansiktsuttryck och ler och jublar när de gör mål. De ser helt enkelt förbannat bra ut. Men allt är givetvis inte bara rosor och solsken med FIFA 10. Det finns en del saker som jag stör mig på i demot och som jag befarar även kommer hänga med till den färdiga versionen:

Gerard Piqué. Där har vi en riktigt bra, ung back som gjorde en fantastisk fjolårssäsong och lyckats slå sig in i både Barcelonas och Spaniens startelva. Dock finns inte Piqués ansikte med i spelet utan han har snällt fått nöja sig med ett generiskt utseende. Rätt dåligt att EA inte fixat till hans utseende då Barcelona säkerligen är det lag som flest kommer välja att spela med. En annan negativ detalj med Piqué är att han bara fått 82 skicklighetspoäng vilket är för lågt enligt mig och säkerligen många fler. Som den världsback han är förtjänar han åtminstone 84-85 poäng. Hans backkollega, Carles Puyol, har å andra sidan fått en för hög poäng: 88. Visst är Puyol en bra back, men han är helt klart på väg nedåt och borde även han hamna på 84-85 poäng och inte ha samma poäng som vår svenska stolthet, Zlatan Ibrahimović, har. En annan spelare i Barcelona med alldeles för låg poäng är supertalangen Bojan Krkić som gått från 79 i FIFA 09 till 77 i FIFA 10. Han är värd betydligt mer, runt 81-82 åtminstone.

I demot har jag även upptäckt en del buggar och fel som jag tror kommer vara åtgärdade till den skarpa versionen släpps. Dels är inte laguppställningarna korrekt, men där hyser jag ingen tvivel till att det kommer fixas. Arjen Robben saknas till exempel i Bayern München men kommer alltså med all sannolikhet finnas där senare. Sedan är det underligheter med målvaktspoängen på Petr Cech och Gianluigi Buffon som är jättelåg när man kollar på laguppställningen innan match (64 respektive 68 om jag inte minns fel) men betydligt högre under match (85 respektive 88). Detta är förmodligen en simpel bugg som kommer åtgärdas. Till sist stämmer inte åldrarna. Det står att Zlatan är 26 (han fyller 28 samma dag som FIFA 10 släpps, andra oktober), Lionel Messi är tydligen 20 år trots att han i själva verket borde vara 22 då han är född i juni 1987. Det finns fler exempel också och allt tyder på att FIFA har gammal data som ska uppdateras.

FIFA 10 släpps alltså den andra oktober vilket verkar bli en glädjens dag för alla fotbollsspelnördar!

Har du spelat FIFA 10-demot? Hojta till i kommentarerna och dela med dig av dina åsikter.

Rätt omslag till FIFA 10

Jag hade fel. Men samtidigt rätt. I förra inlägget postade jag ett gäng bilder på omslag till FIFA-serien. Omslag på Wayne Rooney. Nu visade det sig att omslaget till FIFA 10 inte stämde utan är ett inofficiellt omslag. Jag postade med andra ord fel omslag. Men hur hade jag rätt då? Jo, Wayne Rooney finns med på det officiella omslaget trots allt, tillsammans med två av djävulens underhuggare (det vill säga spelare från Arsenal och Chelsea), Theo Walcott och Frank Lampard.

Rätt omslag till FIFA 10.
Rätt omslag till FIFA 10.

Det kom ett mejl i samband med förra inlägget från kompis Gabbe som precis som jag är från Hudiksvall. Han ville se Hudiksvalls stolthet (nej, inte Agneta Sjödin) på omslaget. Jag tycker det känns som en mycket intressant idé att associera denna atlet med FIFA-serien. Gabbe var så ambitiös att han gjorde en mockup på hur omslaget kunde se ut. Ta en titt:

FIFA 10 - Brolin

Barcelona visade var skåpet skulle stå

Nemanja Vidic ser allt annat än lycklig ut.
Nemanja Vidic ser allt annat än lycklig ut.

Ett Manchester United som var lika blekt som sina dräkter var vad vi fick se ikväll. Barcelona kanske inte borde varit i final med tanke på skandalmatchen mot Chelsea i semifinalen där domaren dömde bort Chelsea. Men med tanke på hur Barcelona spelade och hur Manchester United spelade denna kväll stod det smärtsamt klart för alla som såg matchen vilka som var värda att vinna. Manchester United inledde vansinnigt starkt de första tio minuterna. Sedan fick Barcelona hål på United, Eto’o gjorde mål och efter det var det ett fegt, svagt och utspelat Manchester United som blev överkörda av ett läskigt passningssäkert Barcelona.

Givetvis hade lille Messi ett finger med i spelet. Jag citerar mig själv själv från förra inlägget: “Ronaldo är ruskigt bra på att nicka vilket inte 169 centimeter Messi är.”. Lionel Messi gjorde mål. Ett fantastiskt mål. På nick! Jag citerar mig själv vidare: “Ronaldo har vad som kan vara världens bästa skott […] och Messi har inte alls ett lika vasst skott.”. Lionel Messi hade ett ruggigt, stenhårt skott precis över ribban. Manchester United föll mot ett bättre Barcelona och Lionel Messi motbevisade mig i mina påstående i förra inlägget. Visst, Cristiano Ronaldo må vara en mer komplett spelare men denna kväll tillhörde kung Messi och hans Barcelona.

Som Manchester United-fan är det bara att buga, gratulera och tacka för den fantastiska fotbollen Barcelona spelat denna säsong.

Thierry Henry och Lionel Messi gläds efter det fantastiska nickmålet.
Thierry Henry och Lionel Messi gläds efter det fantastiska nickmålet.

Champions League-mästare!

Livet som Manchester United-fan känns rätt bra nu. I gårdagens match kastades man verkligen mellan himmel och helvete och det är kunde lika gärna varit Chelsea som stått som Champions League-mästare istället för Manchester United. Tack och lov så slog John Terry sin straff i stolpen och tack och lov så räddade Edwin van der Sar straffen från Nicolas Anelka.

Att Cristiano Ronaldo skulle missa sin straff kände jag på mig när han skulle slå den. Ronaldo är en fantastisk spelare, förmodligen världens just nu bästa, men den mannen kan inte göra saker enkelt. Ibland behöver man bara dundra in en straff, inget mer. Givetvis var han tvungen att krångla till det vilket gjorde att ansatsen blev kortare och för Petr Cech var det bara att vänta och slänga sig åt det håll straffen gick.

Manchester United är Premier League-mästare


De två målskyttarna i sista Premier League-matchen för säsongen. Ryan Giggs och Cristiano Ronaldo.

Jajemen! Manchester United plockade hem ligaguldet idag med sin 2-0 vinst över Wigan. Samtidigt spelade Chelsea 1-1 mot Bolton. Det känns underbart i mitt Man United-hjärta. Nu är det bara en titel kvar att kamma hem denna säsong: Champions League. Senare denna månad så blir det en hård kamp om den mellan Manchester United och Chelsea.

Förövrigt så fick vår landslagskeeper Andreas Isaksson förtroendet att spela idag för Manchester City. Han släppte in åtta mål. Det känns lite oroväckande så här inför EM.

Läs mer om Manchester Uniteds guld:

Manchester United är klara för final

YES! Manchester United är i final efter att ha besegrat Barcelona med 1-0 på Old Trafford. Efter att ha suttit nervös praktiskt taget hela matchen, speciellt när Lionel Messi hade bollen, kan jag nu pusta ut och se framemot en engelsk final i Champions League. Imorgon avgörs det om det blir Liverpool eller Chelsea som kommer stå för motståndet. Personligen bryr jag mig inte så mycket om vilket lag av de två det blir, men jag tror Liverpool kommer kamma hem sista finalplatsen.

Tack för det grymma målet Paul Scholes.

Navigation