Taggad: dawn of the planet of the apes

Mitt filmår 2014

Ännu ett år ligger bakom oss och jag har, precis som vanligt, sett en hel del film. Här sammanfattar jag det som jag tycker är årets bästa filmer samt delar med mig av min lista med alla betygsatta filmer under året.

Det ska om sanningen fram varit ett rätt svagt filmår. Jag har inte sett en enda film som jag har gett högsta betyg. Bland de filmer jag har tyckt bäst om har det varit en väldigt jämn kamp. Att utse en klar etta har inte egentligen gått utan praktiskt taget vilket film som helst i topp 5 hade kunnat valts till förstaplatsen.

  1. Blå är den varmaste färgen – kapitel 1 & 2 (4/5)
  2. Mest uppmärksamhet fick de utdragna och väldigt nakna lesbiska sexscenerna. Det är inte så svårt att förstå, de är rätt ”snaskiga”. Det ändrar dock inte på det faktum att Blå är den varmaste färgen är en fantastiskt fin, och stark film om kärlek. Både Adèle Exarchopoulos och Léa Seydoux gör fina rollinsatser som Adéle och Emma som blir kära i varandra och inleder ett stormigt förhållande.

    Och filmens starkaste scen utspelar sig inte i sängkammaren, utan på ett kafé.

    Blå är den varmaste färgen finns på Netflix.

    Fantastiska Adèle Exarchopoulos i Blå är den varmaste färgen.
    Fantastiska Adèle Exarchopoulos i Blå är den varmaste färgen.

  3. Apornas planet: Uppgörelsen (4/5)
  4. Rebooten frodas och mår bra. Den förra filmen med James Franco var en helt ok film som satte förutsättningarna för den nya filmserien med apfilmer. Uppföljaren är dock snäppet vassare på alla sätt och vis. Aporna ser helt fantastiska ut och det är en teknisk framgång om något. Dessutom så har aporna mer personlighet och känslor än vad människorna i filmen har.

    Jag recenserade Apornas planet: Uppgörelsen i detta inlägg.

    Onda Koba i Apornas planet: Uppgörelsen.
    Onda Koba i Apornas planet: Uppgörelsen.

  5. Edge of Tomorrow (4/5)
  6. Påkostad sci-fi går alltid hem hos mig. När dessutom Tom Cruise har huvudrollen så vet man att filmen får den höga budget och den marknadsföring som den förtjänar. Cruises senaste sci-fi, Oblivion, blev tyvärr inte den framgång som jag tycker att den förtjänade och det verkar som att Edge of Tomorrow inte heller blivit det. Det är synd, för Måndag hela veckan korsat med Starshop Troopers var något som jag uppskattade väldigt mycket.

    Emily Blunt och Tom Cruise i Edge of Tomorrow.
    Emily Blunt och Tom Cruise i Edge of Tomorrow.

  7. Interstellar (4/5)
  8. Oj så efterlängtad denna film var. Förmodligen 2014 års mest efterlängtade film för egen del. Det blev inte det mästerverk jag hade hoppats på, men en visuellt var filmen helt strålande. Utforskningen av de nya världarna slarvades dock tyvärr bort och jag ville ha ett större fokus på dessaa världar, och mer utforskande av mystiken som genomsyrar hela filmen.

    Här finns min recension av Interstellar.

    På outforskad isplanet.
    På outforskad isplanet.

  9. Under the Skin (4/5)
  10. Scarlett Johansson som namnlös utomjording åker runt i ett kallt Skottland och förför män och tar livet av dem, eller själen, eller något annat. Det är mystiskt, suggestivt, med sparsmakad dialog och bleka färger. Vansinnigt obehagligt.

    Tät, obehaglig och alldeles, alldeles underbar. Scarlett Johansson i Under the Skin.
    Tät, obehaglig och alldeles, alldeles underbar. Scarlett Johansson i Under the Skin.
  1. The Congress (2013) – 2/5
  2. Finding Vivian Maier (2013) – 4/5
  3. I Origins (2014) – 4/5
  4. Teenage Mutant Ninja Turtles (2014) – 2/5
  5. The Colony (2013) – 2/5
  6. Gone Girl (2014) – 4/5
  7. The Maze Runner (2014) – 4/5
  8. The Babadook (2014) – 3/5
  9. Predestination (2014) – 3/5
  10. Safety Not Guaranteed (2012) – 3/5
  11. Frozen Ground (2013) – 3/5
  12. The Body (2012) – 3/5
  13. Guardians of the Galaxy (2014) – 3/5
  14. The Battery (2012) – 2/5
  15. Interstellar (2014) – 4/5
  16. Lucy (2014) – 3/5
  17. Re-Animator (1985) – 2/5
  18. Autómata (2014) – 3/5
  19. Mysteriet i Mouthe (2011) – 2/5
  20. 22 Jump Street (2014) – 4/5
  21. Tre solar (2004) – 1/5
  22. Innan frosten (2013) – 3/5
  23. Anonym Identitet (2011) – 3/5
  24. Point Blank (2010) – 3/5
  25. Draft Day (2014) – 3/5
  26. Million Dollar Arm (2014) – 3/5
  27. Maleficent (2014) – 3/5
  28. The Signal (2014) – 3/5
  29. Sin City: A Dame to Kill For (2014) – 4/5
  30. X-Men: Days of Future Past (2014) – 4/5
  31. Förr eller senare exploderar jag (2014) – 3/5
  32. Noah (2014) – 2/5
  33. Godzilla (2014) – 4/5
  34. Womb (2010) – 3/5
  35. Thale (2012) – 3/5
  36. Fair Game (2010) – 3/5
  37. Miss Potter (2006) – 2/5
  38. Julie & Julia (2009) – 2/5
  39. Dirty Pretty Things (2002) – 3/5
  40. The Amazing Spider-Man 2 (2014) – 3/5
  41. Apornas planet: Uppgörelsen (2014) – 4/5
  42. Captain America: Return of the First Avenger (2014) – 3/5
  43. United (2011) – 3/5
  44. Divergent (2014) – 3/5
  45. Venus and Serena (2012) – 3/5
  46. Insidious: Chapter 2 (2013) – 3/5
  47. Det förflutna (2013) – 3/5
  48. Chinese Puzzle (2013) – 4/5
  49. The Pact (2012) – 3/5
  50. Vittne till mord (1985) – 3/5
  51. Jodorowsky’s Dune (2013) – 3/5
  52. Under the Skin (2013) – 4/5
  53. Snowpiercer (2013) – 2/5
  54. Tracks (2013) – 4/5
  55. Transcendence (2014) – 3/5
  56. The Conjuring (2013) – 3/5
  57. Broken City (2013) – 3/5
  58. Edge of Tomorrow (2014) – 4/5
  59. 300: Rise of an Empire (2014) – 3/5
  60. Leave The World Behind (2014) – 4/5
  61. Beyond the Black Rainbow (2010) – 3/5
  62. Lego-filmen (2014) – 3/5
  63. Jack Ryan: Shadow Recruit (2014) – 3/5
  64. The Words (2012) – 4/5
  65. Strange Days (1995) – 3/5
  66. Café de Flore (2011) – 4/5
  67. RoboCop (2014) – 3/5
  68. The Monuments Men (2014) – 2/5
  69. Pompeii (2014) – 2/5
  70. Enemy (2013) – 2/5
  71. Her (2013) – 4/5
  72. RoboCop (1987) – 3/5
  73. Dark Skies (2013) – 3/5
  74. The Grand Budapest Hotel (2014) – 3/5
  75. Nymphomaniac (2013) – 3/5
  76. Bortom apornas planet (1970) – 3/5
  77. The Machine (2013) – 2/5
  78. jOBS (2013) – 3/5
  79. Midnight Express (1978) – 3/5
  80. The Secret Life of Walter Mitty (2013) – 4/5
  81. Paycheck (2003) – 2/5
  82. Tropa de Elite 2 (2010) – 3/5
  83. Tropa de Elite (2007) – 3/5
  84. I skottlinjen (1993) – 3/5
  85. Hemligheten i deras ögon (2009) – 4/5
  86. On the Road (2012) – 3/5
  87. The Host (2013) – 2/5
  88. Out of the Furnace (2013) – 4/5
  89. Filth (2013) – 1/5
  90. 12 Years a Slave (2013) – 4/5
  91. American Hustle (2013) – 4/5
  92. Captain Phillips (2013) – 4/5
  93. The Last Days on Mars (2013) – 2/5
  94. Last Stop Fruitvale Station (2013) – 2/5
  95. Oldboy (2013) – 3/5
  96. Blå är den varmaste färgen – kapitel 1 & 2 (2013) – 4/5
  97. All Is Lost (2013) – 3/5
  98. Runner, Runner (2013) – 2/5
  99. Spelets regler (1998) – 3/5
  100. Thor: The Dark World (2013) – 3/5
  101. The War Room (1993) 3/5
  102. Escape Plan (2013) – 2/5
  103. Ender’s Game (2013) – 3/5
  104. Carrie (2013) – 2/5
  105. The Hunger Games: Catching Fire (2013) – 4/5
  106. Isabelle (2013) – 3/5
  107. The Wolf of Wall Street (2013) – 3/5
  108. In a World (2013) – 4/5
  109. About Time (2013) – 3/5
  110. Blue Jasmine (2013) – 3/5
  111. Hobbit: Smaugs ödemark (2013) – 3/5
  112. Rush (2013) – 4/5

Det blev alltså 112 betygsatta filmer i år. En rätt fin siffra, även om inte något ”rekord”.

Tidigare år

Recension: Dawn of the Planet of the Apes

Den första Apornas planet-filmen med Charlton Heston är en favorit även om jag kanske måste erkänna att den inte håller jättebra för en omtittning nuförtiden. När jag såg den första gången, sent en kväll nere i min mormors källare vid ungefär arton års ålder, blev jag förälskad i stämningen, sluttwisten och den fantastiska musiken. Uppföljarna till klassikern från 1968 höll tyvärr inte samma klass och när Tim Burton 2001 gav sig på ett försök att modernisera filmklassikern så fanns ytan men ingen själ.

Desto bättre var då 2011 års Rise of the Planet of the Apes med James Franco i birollen. För huvudrollen fann vi fantastiska Caesar, spelad av mannen som blivit mo-cap-världens främste, Andy Serkis. När nu uppföljaren är här, Dawn of the Planet of the Apes (eller Apornas planet: uppgörelsen som den svenska titeln är), så kände jag mig både manad och tvungen att besöka SF Bio och trängas med folk som anser att en biosalong är den bästa platsen att hålla diskussioner på. Trots pratkvarnar så ångrade jag mig inte!

Caesar har vuxit och är både ledare för apkolonin samt familjefar.
Caesar har vuxit och är både ledare för apkolonin samt familjefar.
Dawn of the Planet of the Apes inleds med en närbild på Caesar tio år efter händelserna i den förra filmen. Numer så är Caesar ledare för en apkoloni i skogen och dessutom familjefar med en halvvuxen son samt en helt nyfödd dito. Medan aporna lever i fred i skogen så har det gått åt skogen (pun intended) för mänskligheten. Ett virus har utplånat större delen av världen och några få överlevare bor i en koloni under ledning av Gary Oldmans Dreyfus. Människorna och aporna hade nog kunnat levt åtskiljda om det inte vore för att en liten grupp människor springer ihop med två chimpanser ur apkoloni, ett möte som slutar i ett avlossat skott och en skadad apa. Efter att de initiala meningsskiljaktigheterna lösts uppstår en ny men väldigt skör allians och slitningar mellan både människorna, men främst aporna börjar uppstå. Den människohatande apan Koba som spenderat sin ungdom i bur, utsatt för fruktansvärda djurförsök och tortyr, ser detta som ett tillfälle att elda på konflikten mellan apa och människa.

Nyanserade apor och platta människor

Mest nyans i karaktärerna finns faktiskt hos aporna medan människorna är betydligt mer platta och inte utvecklas nämnvärt under filmens gång. Det är rätt talande när en av människokaraktärerna uppgivet utbrister ”I’m the asshole…”. Han får verkligen inte vara mer än så, en ensidig ”asshole”. Caesar däremot får visa flera sidor. Ilska, misstänksamhet och konflikt i att dras mellan lojalitet mot aporna samt lojalitet mot universella värderingar och en tro på att människa och apa borde kunna leva i någorlunda harmoni. Andy Serkis är alldeles strålande som Caesar. På människosidan så får Jason Clarkes Malcolm stå för godheten, något som görs extra tydligt då han till skillnad från alla andra människor som bär svarta eller grå kläder istället bär vita kläder. För att göra det lite extra tydligt så borde filmmakarna döpt hans karaktär till ”Messias”, men det kanske räckte med tydliga karaktärsnamn när de döpte apornas ledare till ”Caesar”?

Koba har enbart sett den onda sidan av mänskligheten.
Koba har enbart sett den onda sidan av mänskligheten.

Det finns en del blinkningar mot originaltrilogin, framst genom musiken där inslag från originalsoundtracket kan kännas igen. Rent visuellt så är Dawn of the Planet of the Apes helt fantastisk. Det går snabbt att glömma att det faktiskt är datorgenererade apor vi ser. Aporna ser verkliga ut! Detta ska dessutom vara den första 3D-film där 3D-scener har spelats in utomhus och inte i en studio. Då jag tycker att 3D-film är en styggelse så valde jag att se filmen i krispig 2D istället och kan inte uttala mig om hur bra 3D:n fungerade.

Dawn of the Planet of the Apes är en ännu starkare film än sin föregångare och jag ser verkligen fram emot den tredje filmen i serien!

Dawn of the Planet of the Apes