Taggad: ellen page

The Art of The Last of Us

Samtidigt som jag beställde The Art of Bioshock Infinite från Amazon så beställde jag även boken The Art of The Last of Us. Det är nog ingen hemlighet att både Bioshock Infinite och The Last of Us kommer att hamna högt på min lista över årets bästa spel då det är två helt otroligt bra spel med fantastisk design.

Omslag

The Art of The Last of Us är precis som The Art of Bioshock Infinte en härligt gedigen bok. The Art of Bioshock Infinte känns dock lite mer lyxig med sitt avtagbara omslag som under har samma omslag i guldrelief. Så är inte fallet med The Art of The Last of Us som ”bara” har ett vanligt omslag.

    The Art of The Last of Us har sex kapitel

  1. Joel and Ellie
  2. The journey
  3. The infected
  4. The world
  5. Marketing
  6. American dreams

Till bilderna finns inte mycket text, utan mest kortare kommentarer. Dock så finns det lite mer text än vad det gör i The Art of Bioshock Infinite. Det är otroligt intressant att se hur Naughty Dog har tänkt kring designen av världen i The Last of Us. Boken fokuserar mycket på själva världen då det är väldigt varierande miljöer som möter oss i spelet. The Last of Us är en resa genom USA som dessutom utspelar sig under olika årstider vilket återspeglas bra i boken.

Naughty Dog övervägde i ett tidigt skede att Tess skulle vara spelets huvudprotagonist, men så blev det som bekant inte.
Naughty Dog övervägde i ett tidigt skede att Tess skulle vara spelets huvudprotagonist, men så blev det som bekant inte.

Illustrationerna av ett öde USA där naturen håller på att ta tillbaka världen håller fantastiskt hög klass och jag skulle utan att tveka hänga flera av bilderna på väggen med glädje. Vi får även en inblick i tanken kring karaktärerna och det visar sig i boken att Naughty Dog i ett tidigt skede av spelet haft tankar på att göra Tess till huvudprotagonist. En intressant tanke och Tess är en personlig favorit i spelet. Nu blev det ju inte så utan man valde istället Joel som huvudprotagonist och den fader/dotterliknande-relationen mellan honom och Ellie. Det finns en del fina illustrationer som är till för att etablera en stämning mellan dem. Vi får även se i några illustrationer hur Ellie levde sitt liv innan spelet utspelas och detta utforskas även i serieböckerna American Dreams (som är helt ok, väl värda att läsa).

Ellie gick igenom flera olika utseenden men åldern tycks ha varit densamma i alla fall. Den likhet med skådespelaren Ellen Page som det har talats om kan jag inte riktigt se nu, men när spelet utannonserades så kunde jag absolut förstå jämförelsen. Det kan ju bero på att Ellie nu har blivit sin ”egen” i mina ögon. Naughty Dog beskriver det som mycket viktigt att få till Ellies utseende och personlighet då hon ska landa perfekt mellan den barnslighet och mognad som unga tonår innebär. Detta är något de har lyckats alldeles ypperligt med i mina ögon då hon är en av spelvärldens mest trovärdiga karaktärer.

I bland så blir det lite frossande i olika kläder, men jag kan leva med detta, även om jag om sanningen ska fram kanske inte detaljstuderar dessa illustrationer. Vi får i alla fall veta varför det står ”T1” på hennes tröja. Nyfiken? Läs boken!

Ellie, en av spelvärldens mest trovärdiga karaktärer.
Ellie, en av spelvärldens mest trovärdiga karaktärer.

Joel får vi se i flera olika åldrar då de experimenterade lite för att få till rätt ålder och rätt ”typ” av man. Dessutom så får vi ju se Joel i olika åldrar i spelet, precis som hans bror Tommy.

När det gäller designen av själva världen så tycks Naughty Dog rätt säkra på hur de ville att spelet skulle se ut tidigt. Av de illustrationer vi får se i spelet så är det inget som direkt sticker ut mot hur slutresultatet blev. Experimenterandet tycks främst ha skett under skapandet av de infekterade, hur de skulle se ut och bete sig. Det är rätt obehagliga bilder på de svampinfekterade människorna i boken.

Bloatern, obehaglig både på papper och i spelet.
Bloatern, obehaglig både på papper och i spelet.

Miljöerna spelar som sagt huvudrollen i den här boken och det är något jag fullkomligt älskar, på sida efter sida får vi ta del av de olika städer och ställen som Joel och Ellie besöker i spelet. Jag som är svag för postapokalypssklildringar och undergångestetik njuter av att bläddra mellan dessa illustrationer.

Illustration över livet i karantänzonen.
Illustration över livet i karantänzonen.
Naturen tar tillbaka världen, vilket innebär vacker postapokalyps.
Naturen tar tillbaka världen, vilket innebär vacker postapokalyps.
Miljöerna i spelet, och i boken, är varierande.
Miljöerna i spelet, och i boken, är varierande.
The Last of Us utsepelas också under flera årstider.
The Last of Us utsepelas också under flera årstider.

The Art of The Last of Us är högklassig rakt igenom och jag kommer med stor sannolikhet att köpa fler konceptkonstböcker från Dark Horse som är utgivaren bakom både The Art of The Last of Us och The Art of Bioshock Infinite.

Oscargalan 2008


De fyra vinnande skådespelarna: Daniel Day-Lewis (bästa manliga huvudroll), Tilda Swinton (bästa kvinnliga biroll), Marion Cotillard (bästa kvinnliga huvudroll) och Javier Bardem (bästa manliga biroll).

Till strax innan fyra klarade jag av att hålla mig uppe. Sedan var jag tvungen att lägga mig. Resultatet av Bloggywoods livebloggning finns att se här. När det gällde att tippa vinnare gick det bara sådär för min del. Jag fick in 9 av 24 rätt och hamnade ungefär i mitten av resultatstabellen hos Bloggywood.

Javier Bardem och Daniel Day-Lewis var storfavoriter till att ta hem bästa manliga biroll samt bästa manliga huvudroll och gjorde just det. Bland kvinnorna fanns det inga direkt ”självklara” vinnare tycker jag och trots att jag hade tippat Ellen Page som vinnare av bästa kvinnliga huvudroll blev jag glad att se att Marion Cotillard hade plockat hem det priset. Cotillard som jag sett och gillat skarpt i filmer som En långvarig förlovning och Ett bra år med Russell Crowe. Jag har dock inte sett La vie en Rose som hon vann för och faktiskt inte heller There Will Be Blood och Michael Clayton som Day-Lewis och Tilda Swinton plockade hem guldgubbar för. No Country for Old Men som Javier Bardem vann sitt pris för tyckte jag var ok men rätt överskattad. Bardem var dock riktigt bra i den.

Just No Country for Old Men blev galans stora vinnare med fyra Oscars för regi, manlig biroll, manus baserad på förlaga samt den tyngsta titeln av de alla, bästa film. The Bourne Ultimatum plockade hem tre Oscars lite ”i smyg” då filmen vann för bästa klippning samt två ljudpriser. En av mina favoriter, Försoning, vann till sist bara en statyett och det för musiken. Jag hade faktiskt väntat mig att den filmen skulle plocka hem bästa kostym samt bästa film.

Kanal 9:s inramning lämnade en hel del att önska. Detta år hade de inte ens någon kamera utan bara ljud. Istället hade de klämt upp lite grafik som såg ut att vara gjord i Photoshop på fem minuter av en dyslektisk praktikant. Extra bonuspoäng för den taskiga friläggningen av programledarna samt särskrivningen i ”Expert kommentator” och ”Mode expert”. Till nästa år hoppas jag på en betydligt pampigare inramning och framförallt, bättre filmer från Hollywood. Det har verkligen varit två-tre tunnsådda år med bra filmer nu.

[poll id=15]