Taggad: felicity jones

Mitt filmår 2017

2017 är till ända och min vana trogen sammanfattar jag de filmer jag har sett och betygsatt under det gångna året.

Precis som tidigare är det de filmer som jag har sett under året som jag rankar. Det kan innebära att filmer som släppts tidigare kommer med på min lista.

1. Ghost in the Shell (5/5)

Jäklar vilken visuell resa Ghost in the Shell är! Jag förstår verkligen inget av kritiken mot filmen, förutom den delen som handlar om white-washing. Givetvis hade det varit mer logiskt att använda sig av skådespelare med asiatiskt utseende än europeiskt. Förutom detta var filmen inget annat än helt fantastisk. Snygg som tusan, med tajt action och en engagerande story. Att sitta och jämföra den med den hyllade animen från 1995 är jag inte jätteintresserad av. Denna version står sig alldeles utmärkt på egna ben. Tyvärr verkar filmen inte gått så bra som filmbolaget önskade (den gick med vinst globalt i alla fall, enligt Box Office Mojo) så vi får nog inga uppföljare. Så synd, för detta var en värld jag hade velat se mer av.

När man får den där blicken av en robot-geisha, då är det något som är fel!

2. Blade Runner 2049 (4/5)

Jag misstänker att Blade Runner 2049 är detta års Interstellar för mig. En film som tjänar på att ses om flera gånger. Jag tyckte väldigt mycket om Blade Runner 2049. Precis som Ghost in the Shell är det en visuell fest. Otroligt snygg och rentav vacker. Det är en film som tar sin tid, och kunde kanske ha tajtats till lite här och där. Skådespelet är genomgående bra, och den annars så överspelande Jared Leto hinner inte flippa ur med den lilla tid han får i filmen. Det är dock inte skådespelet som har huvudrollen här utan den härliga världsbygget. I viss mån påminner världen om Ghost in the Shells värld, men det får anses helt ok då vi kan utgå från att Ghost in the Shell lånat friskt från original-Blade Runners värld.

Ryan Gosling som ’K’ i Blade Runner 2049.

3. Rogue One (4/5)

Att Rogue One mer och mer framstår som den bästa Star Wars-filmen förvånar mig, men nog är det faktiskt så! I och med att den inte är en del av en trilogi får vi en berättelse som står på egna ben. Visst, den lider lite av samma sjuka som alla Star Wars lider av, små ”lustiga” robotar och figurer som flirtar med barnen och agerar comic relief, men det får man nog köpa nuförtiden när det gäller Star Wars. Felicity Jones gör en alldeles utmärkt huvudroll, stark och skör på samma gång. Att hon inte är ett större namn i Hollywood är ett mysterium. Det känslosamma slutet träffade och ger originaltrilogin ännu mer tyngd.

Felicity Jones som Jyn Erso i vad som förmodligen är den bästa Star Wars-filmen.

4. Lion (4/5)

Dev Patel har minst sagt aldrig varit en favorit. Av alla filmer jag har sett med honom tidigare har jag alltid tyckt att han har varit den svagaste länken. Tills nu. I Lion är han mycket bra och berättelsen om den indiska pojken som kommer bort och blir bortadopterad till Australien är otroligt gripande och starkt. Något som är bra berättande är att vi får spendera så lång tid med huvudkaraktären som barn, får se hur han kommer bort och alla hans vedermödor tills han blir adopterad. Det gör att jag som tittare bryr mig. Sedan illustreras konflikten inombords fint när han har vuxit upp, är australier, men känner även att något saknas. En mycket vacker och rörande film. Och tack för att du motbevisade mig Dev Patel, du kan ju skådespela!

Dev Patel i vackra filmen Lion.

5. Apornas Planet: Striden

Med Apornas Planet: Striden går den nya Apornas Planet-trilogin i mål. Jag hoppas dock på fler filmer, gärna med ett tidshopp så att vi börjar nosa på den tidsperiod som originalfilmerna utspelar sig i. Apornas Planet: Striden är inte en riktigt lika stark film som föregångaren, Apornas Planet: Uppgörelsen, som jag har recenserat här och som jag satte som 2014 års näst bästa film. Det är dock en värdig avslutning till en överraskande stark filmserie och fortfarande en fantastisk teknisk prestation att av motion capture-apor kunna få ut så mycket känsla och själ.

Caesar i den avslutande (eller?) Apornas planet-filmen.

Några filmer som precis missade topp 5

Några av de bästa filmerna jag såg under året missar topplaceringen på min lista, men är mycket sevärda ändå. Dessa rekommenderas varmt, utan någon särskild ordning:

The Girl With All the Gifts, Moonlight, The Handmaiden, Atomic Blonde, Star Wars: The Last Jedi, Det, Passengers.

Alla betyg från 2017

  1. Beyond Skyline (2017) – 2/5
  2. Det (2017) – 4/5
  3. Star Wars: The Last Jedi (2017) – 4/5
  4. Bright (2017) – 3/5
  5. What Happened to Monday (2017) – 3/5
  6. Thelma (2017) – 3/5
  7. Den amerikanska reportern (2016) – 3/5
  8. The Barkley Marathons: The Race That Eats Its Young (2014) – 4/5
  9. Ingrid Goes West (2017) – 3/5
  10. Generation Iron 2 (2017) – 3/5
  11. The Dark Tower (2017) – 2/5
  12. Blade Runner 2049 (2017) – 4/5
  13. Blodspår (2002) – 3/5
  14. Lion (2016) – 4/5
  15. Bakom stängda dörrar (2012) – 2/5
  16. Baby Driver (2017) – 3/5
  17. Wonder Woman (2017) – 3/5
  18. Death Note (2017) – 2/5
  19. Skönheten och odjuret (2017) – 3/5
  20. Den osynlige gästen (2016) – 3/5
  21. John Wick: Chapter Two (2017) – 3/5
  22. Oasis: Supersonic (2016) – 4/5
  23. The Mummy (2017) – 3/5
  24. Colossal (2016) – 3/5
  25. Okja (2017) – 2/5
  26. The Lost City of Z (2016) – 4/5
  27. Stalker (1979) – 3/5
  28. Atomic Blonde (2017) – 3/5
  29. Berlin Syndrome (2017) – 3/5
  30. Fast & Furious 8 (2017) – 2/5
  31. Apornas planet: Striden (2017) – 4/5
  32. ARQ (2016) – 2/5
  33. Kong: Skull Island (2017) – 3/5
  34. Dope (2015) – 3/5
  35. A Cure for Wellness (2016) – 3/5
  36. I Don’t Feel at Home in This World Anymore (2017) – 3/5
  37. Life (2017) – 3/5
  38. Mindhorn (2016) – 2/5
  39. Logan: The Wolverine (2017) – 3/5
  40. Alien: Covenant (2017) – 3/5
  41. The Handmaiden (2016) – 4/5
  42. The Void (2016) – 3/5
  43. Rings (2017) – 2/5
  44. Trainwreck (2015) – 3/5
  45. The Homesman (2014) – 3/5
  46. Clueless (1995) 3/5
  47. Doctor Strange (2016) – 3/5
  48. Ghost in the Shell (2017) – 5/5
  49. The Edge of Seventeen (2016) – 4/5
  50. The Discovery (2017) – 4/5
  51. Rogue One: A Star Wars Story (2016) – 4/5
  52. Resident Evil: The Final Chapter (2016) – 2/5
  53. Assassin’s Creed (2016) – 2/5
  54. The Autopsy of Jane Doe (2016) – 3/5
  55. Vaiana (2016) – 3/5
  56. Fantastiska vidunder och var man hittar dem (2016) – 3/5
  57. Blackhearts (2016) – 3/5
  58. Passengers (2016) – 4/5
  59. Dolda tillgångar (2016) – 3/5
  60. Aloha (2015) – 2/5
  61. Moonlight (2016) – 4/5
  62. Hacksaw Ridge (2016) – 3/5
  63. Hell or High Water (2016) – 3/5
  64. The Love Witch (2016) – 2/5
  65. Jack Reacher: Never Go Back (2016) – 3/5
  66. Nocturnal Animals (2016) – 3/5
  67. The Final Girls (2015) – 3/5
  68. The Girl with All the Gifts (2016) – 4/5
  69. Spectral (2016) – 2/5
  70. Ombytta roller (1983) – 3/5
  71. The Age of Adaline (2015) – 3/5
  72. Inferno (2016) – 3/5
  73. The Magnificent Seven (2016) – 3/5
  74. Kvinnan på tåget (2016) – 4/5
  75. The Accountant (2016) – 3/5

Siffran av sedda filmer fortsätter att sjunka år för år. I år blev det 75 betygsatta filmer. Det blir mer tv-serier än filmer nuförtiden, så det förvånar mig inte.

Tidigare år

Kulturkonsumtion: vecka 16 2012

Sett: Like Crazy
Brittiska utbytesstudenten Anna blir kär i amerikanska Jacob. Vi får följa dem under några härliga dagar med de två nyförälskade som njuter av livet. När det är dags för Anna att åka hem till England över sommaren då hennes studentvisum går ut så väljer hon att istället strunta i det och stanna kvar i USA över sommaren, utan visum. Ännu fler härliga dagar följer. Sedan återvänder hon till England några dagar och vid returen till USA uppstår problem då hon har överträtt sitt visum. Sedan följer en lång och utdragen kamp då de båda försöker att få kunna vara tillsammans, samtidigt som de kämpar med problemen som kan uppstå vid distansförhållanden.

Felicity Jones i Like Crazy.

Dialogen och agerandet i Like Crazy är riktigt bra. Allt som sägs och görs känns verkligen trovärdigt och genuint. Felicity Jones som spelar Anna är ljuvligt söt och duktig och Anton Yelchin, som spelar Jacob, har visat tidigare och gör det igen att han är en ung skådespelare man bör hålla ögonen på. Jennifer Lawrence dyker upp i en biroll och berör verkligen. Hjärtat blöder för henne!

Den enda kritik jag kan ha är att det unga paret pratar mycket om tålamod, men tycks sakna detta helt och hållet själva. Väl värd att se.

Sett: Sherlock Holmes – A Game of Shadows
Storymässigt är detta mest rörigt med en hel del smällar och effekter. Robert Downey Jr. spelar Sherlock med enorm energi och frenesi och är rätt underhållande att se. Som Sherlocks stora nemesis, Moriarty, får vi se Jared Harris från Mad Men. Vår svenska storhet och blivande superstjärna Noomi Rapace dyker upp i en roll som spåkvinna. Inte så upphetsande, men en solid Hollywood-start.

Bör man se detta? Om man mest vill ha lite ögongodis á la Hollywood så visst.

Lyssnat på: Nytt från Kent
Favoritbandet Kent förhandssläppte fyra låtar från sitt nya album inför helgen. Med stor nyfikenhet har jag lyssnat och måste konstatera att jag är besviken. Det är inte dåliga låtar, de är bara slätstrukna. Efter fantastiska album som Tillbaka till samtiden och Röd så känns det som att bandet har tagit ett steg tillbaka och lämnat det tunga, vassa elektroniska spåret de var inne på. Redan när det gällde förra plattan, En plats i solen, kände jag så. Tråkigt och synd.