Etikett: länsteatern

Sista natten med gänget

Nu är jobbet med Alla snygga heter Micke över efter de två sista föreställningarna på stora hotellet här i stan. Sista föreställningen gick jättebra och jag och Oscar blev avtackade med en varsin stor fin bukett med tulpaner från Gunilla och Länsteatern.

Efter att vi packat bilen för sista gången begav vi oss till familjen Lindbloms fantastiska lägenhet för mat, öl, vin och lite sång. Tove mötte upp utanför lägenheten och fick träffa mina arbetskamrater för första gången. Inne hos Lindbloms bjöds det på suveränt god mat med pajer, ostar, rökt lax och goda röror. Maria höll tal och gav mig och Oscar varsit påskägg som tack för denna tid. Tove fick en strut med godis som tack för att hon väntat på mig på kvällarna. Vi fick också ett presentkort på ett fik här i stan.

Maria och Tom uppträdde sedan lite med sång och vi fick än en gång prov på Marias fantastiska stämma då hon bland annat sjöng Edith Piaf.

Kvällen var riktigt härlig och jag, Tove och Maria var de sista som lämnade festen vid fyratiden på natten.


Salen vi spelade i på hotellet var fantastiskt fin.


Tom sitter och äter i den gigantiska logen och ser otroligt ensam ut.


Tummen upp från Maria, Tom och mig.


Flitigast på att ge tummen upp under denna turné har Oscar varit!


Ett glatt gäng satt och myste efter sista föreställningen.

Bang bro’


Crazyhumorn var på topp en halvtimme innan föreställning.

Dagens föreställning i Bångbro slog publikrekord. Åt fel håll. Det var cirka 30 tappra själar som letat sig iväg till Folkets hus för att se oss spela. Lite tråkigt, men vi gjorde vårt bästa. Det gick sådär. Jag lyckades dippa spotlighten vid ett tillfälle, Maria blackoutade lite smått, glömde repliker och råkade dessutom ha sönder sitt halsband på scenen. Nåväl, det var inte katastrof men en av våra sämsta spelningar hittills.

Vi blev väl mottagna i alla fall och jag och Oscar blev t.o.m. bjussade på pizza innan föreställningen. Två minuter innan en vänlig dam dök upp med pizza muttrade jag småhungrigt till Oscar att det skulle vara gott med just pizza. Sedan dök hon upp, som sänd från ovan. Joy to the world!

Imorgon går turnén vidare. Denna gång är det Järnboås som ska få påhälsning av oss.

Universitetet

Dagarna blir långa när jag är ute på turné med teatern. Efter gårdagens föreställning i Lindesberg var jag hemma runt 12-tiden (på natten that is). Idag så spelade vi på universitet som ligger cirka tre hundra meter från lägenheten, så det blev en betydligt kortare dag idag. Vi satte upp pjäsen inne i musikskolans byggnad. Ett hus som är helt otroligt snyggt och förmodligen en av Örebros vackraste byggnader. Dessa två bilder är dock tagna vid ett annat tillfälle (den tolfte december för att vara exakt.)


Så här fint är det på kvällen.


I slutet av vägen ligger byggnaden och lyser upp.

Allt packande och plockande gick mycket snabbare idag. Det var mycket lättare att skjutsa in grejerna än i Lindesberg och vi kände oss varmare i kläderna. Föreställningen gick mycket bra också, inga tabbar av varken mig, Oscar eller någon av skådisarna och publiken verkade gilla vad de såg.


Slutsålt är alltid trevligt.


Det lastades, och packades ur i ett brinnande (nåja) tempo.


Oscar sitter och “lyssnar in sig”.

Imorgon går turnén vidare då vi ska till Hovsta. Just nu ser jag fram mot lördagen då jag ska försöka ta mig ut på krogen efter vi jobbat klart och få i mig en eller två (eller kanske lite fler) öl med vänner.

Le grande premiär!

Vid halv fem styrde jag och Oscar vår kos mot Kumla för premiären av Alla snygga heter Micke. Bilen hade fått snygga dekaler på sidorna så det verkligen skulle synas vilken pjäs vi jobbade för. I Kumla väntade lite premiärpresenter på oss. Jag och Oscar fick en varsin stjärtlapp av Tom och Maria!


Vår snygga turnébil.


Premiärpresenter från skådisarna.

Sedan testade jag att allt ljus funkade och att projektionerna från macen såg bra ut, vilket de gjorde. Under hela dagen hade jag känt mig riktigt lugn då generalrepetitionen gått kanonbra. Cirka tio minuter innan föreställningen kröp sig nervositeten på och det började pirra i magen när jag hörde publiksorlet utanför dörrarna.


Allt läggs i ordning på scenen medan jag testar projektioner och ljus.


Jag står och testar ljuset (bild från Oscars kamera.)

Premiären gick helt ok. Ljudmässigt var det skitbra, Maria skådespelade riktigt bra och sjöng kanonbra. För min egen del gick det bara skapligt. Jag gjorde en del skitmissar som jag inte tror att publiken märkte men som jag själv stod och var förbannad på mig själv för.

Efter publikens rungande applåder (de verkade skitnöjda!) så började vi packa ihop för brinnande livet, med avbrott för lite champagneskålande. När vi väl lastat klart så mötte vi alla andra på en restaurang för premiärfest. Då jag, Oscar och Tommy (scenografen) kom in i lokalen började alla applådera vilket kändes riktigt bra. Man kände sig väldigt uppskattad. Nu var förmodligen majoriteten av applåderna riktade mot Tommy men jag sög i mig lite av dem ändå, trots att jag inte var helt nöjd med min egen insats. Efter det åt vi och det hölls tal och delades ut presenter. Gunilla (regissören) hade köpt kärleksfilmer på DVD och vi inblandade i produktionen fick komma fram och “dra” en DVD ur hennes påse. Jag fick till min stora lycka Broarna i Madison County, en underbar film som jag dessutom inte hade i min DVD-samling. Helt klart den titel jag helst ville ha av de som lottades ut.


Glada miner hos Maria och mig efter premiären (bild från Oscars kamera.)

Överlag så kändes denna premiärkväll mycket trevlig och det ska bli kul att nu ta med denna pjäs ut på turné. Onsdag är nästa föreställning, då i Lindesberg.

Alla snygga heter Micke

Jag har verkligen haft fullt upp den senaste veckan och jobbat långa och hårda dagar. Mitt jobb med Länsteatern har börjat och vi inledde veckan i måndags med att bygga upp scenen på Folkets Hus i Kumla. Sen har vi repat, repat och repat. Jag kommer köra ljuset på den här produktionen och har fått öva in massa “stick” där jag ska dra på spotlight, tona in en projektion, släcka scenen o.s.v. Det känns som det mesta sitter nu så här på fredagnatten (tekniskt sett lördag) och dagens (tekniskt sett gårdagens) generalrepetition med publik gick skitbra. Tekniken satt till hundra procent. Både för mig som körde ljuset och för Oscar som körde ljudet. Imorgon (tekniskt sett idag) så är det premiär vilket känns väldigt spännande och jag hoppas verkligen att allt kommer funka. Jag hoppas det blir mycket folk för då blir jag nervös och väldigt noggrann och “på tå” när vi spelar.

Sen så ska vi riva scenen och ha lite premiärfest (bilder kommer förmodligen därifrån också). Efter det så är det dags för oss att ta pjäsen “on the road”, visserligen bara inom kommunen men dock en liten turné. Femte april är sista föreställningen här i ÖrebroStora hotellet.

Pjäsen heter Alla snygga heter Micke och om ni känner för det så kan ni se Nerikes Allehandas webbteveinslag om pjäsen här.


Dragspelaren Tom och Maria som är skådis och sångerska med grym röst.


Min setup. Ett litet ljusbord och en MacBook Pro. Till vänster står också en spotlight som inte är med i bild.


Konstnärliga ledaren och regissören Gunilla Orvelius i profil.


Utsikt från spotlighten.

Jobbpremiär

Alla hjärtans dag-firandet blev mycket trevligt. Vi tjuvstartade det hela kvällen innan. När Tove kom hem runt 23-tiden på kvällen efter jobbet så hade jag gjort i ordning byrån i hallen med massa ljus, ställt fram en liten ros i en fin kruka, ett kort, en punchrulle och ett inslaget litet paket. Tove blev givetvis överraskad då hon inte hade en susning om att hon skulle få sin present dagen innan (att hon skulle få en present hade inte undgått henne, inte heller att jag hade gömt den i klädkammaren).

I det inslagna lilla paketet låg ett silverhalsband med ett asymmetriskt hjärta som hängde lite på snedden. Det som fick mig att bestämma mig för det var att Calle påpekade att det också såg ut som ett “B”. Presenten blev mycket uppskattad verkade det som.


Toves nya B-hjärthalsband.

Dagen efter, på riktiga alla hjärtans dag, gick vi till Gustavsviksbadet och badade i “upplevelsebadet” (äventyrsbad med massa skojiga grejer). Tove bjöd och jag var överlycklig och åkte rutschbana för glatta livet. Jag lyckades hamna upp och ner i en rutschbana som var formad som en stor skål och landade vackert med pannan före in i kaklet på bottnen. Det var en ordentlig smäll men tack och lov tog den där benet är som tjockast (tror jag) i pannan. Jag kunde glatt leka vidare trots lite smärta. Senare under dagen växte en vacker röd bula fram, men det är sånt man får ta om man tror att man är sex år och inte 26. På kvällen åt vi utskuren biff med klyftpotatis och myste framför TVn då vi såg Sofia Coppolas senaste film Marie Antoinette med Kirsten Dunst (medelfilm, betyg 3 av 5).

Idag gjorde jag jobbdebut för Länsteatern. Egentligen börjar jag ju den 26:e men de behövde mig extra för en föreställning idag. Jag började runt tio-tiden och tillsammans med en kollega åkte jag till Östansjö och var med på en barnteater för knoddar mellan nio månader och tre år. Det var mycket färger, tokiga ljud och annat trevligt för barn i den åldern.


Efter föreställningen fick barnen låna lite leksaker att roa sig med.

Efter föreställningen som bara varade i 20 minuter så lektes det en massa med badbollar och jag var med och kastade boll med några småttingar. Sen skulle allt rivas och det var dags att åka iväg till nästa ställe (Pilkrog, det hörs verkligen på namnet att det är en håla) och sätta upp allt på nytt. Det tog en väldigt lång tid eftersom det var så långt mellan ställena. Mestadelen av arbetstiden spenderades sittandes i en bil och jag var hemma strax efter 18.

Navigation