Taggad: noomi rapace

Mitt filmår 2013

2013 är slut och precis som tidigare år så vill jag nu sammanfatta det gångna filmåret. Till skillnad från tidigare så tänker jag inte utse årets bästa film i den bemärkelse att jag enbart utser filmen från ett urval av de som släpptes under året. Nej i år så går jag helt enkelt på filmer som jag har sett och betygsatt för första gången under 2013.

Det blev inte lika många filmer sedda under 2013 som året innan dess, 2012. Under 2013 så såg och betygsatte jag 94 filmer enligt filmtipset.se. Det är betydligt färre än 2012 års 132 filmer, men tio fler än de 84 som jag betygsatte under 2011.

Under det gångna året så satte jag högsta betyg på endast en film, samma film som jag utser till ”årets” bästa och som släpptes 2010. Annars så var det idel fyror och det var svårt att placera filmerna på plats 2-5. Topplistan på årets filmer hittar du nedan, och kommentera gärna med din topplista över årets bästa filmer.

  1. Nawals hemlighet (5/5)
  2. Denna filmpärla upptäckte jag helt enkelt eftersom den låg med på IMDb:s lista över de 250 högst betygsatta filmerna och oj vad jag inte blev besviken på Nawals hemlighet! Filmen inleds med att ett vuxet tvillingpar får via sin avlidna mor, Nawal, i uppdrag att leverera ett brev till sin far som de aldrig tidigare har träffat och ett annat brev till sin bror, som de aldrig heller har träffat. Detta blir upptakten till berättelsen om Nawal Marwans fantastiska och tragiska livsöde där hon vuxit upp i ett krigshärjat land i mellanöstern (som baseras på Libanon under 70- och 80-talet).

    Jag blev rätt så golvad av Nawals hemlighet. Filmen är otroligt välspelad, väldigt vacker och grym och sorglig. Det går inte att göra annat än att rekommendera denna fantastiska film från Denis Villeneuve.

    Nawals hemlighet finns på Netflix.

    Fantastiska Nawals hemlighet är den bästa film jag har sett under 2013.
    Fantastiska Nawals hemlighet är den bästa film jag har sett under 2013.

  3. Silver Linings Playbook (4/5)
  4. En välspelad, mysig och bra romantisk komedi gav suveräna Jennifer Lawrence (finns det någon som tycker illa om henne?) en Oscarstatyett. Kemin mellan henne och Bradley Cooper är riktigt bra och man dras snabbt in i och blir engagerad i denna historia om två personer som bär på smärta och sorg och som hittar tillbaka till glädjen i samband med att de tränar inför en danstävling.

    En gullig och välspelad romantisk film med fantastiska Oscarvinnande Jennifer Lawrence i ena huvudrollen.
    En gullig och välspelad romantisk film med fantastiska Oscarvinnande Jennifer Lawrence i ena huvudrollen.

  5. Zero Dark Thirty (4/5)
  6. Trots att vi vet utgången för Zero Dark Thirty så är den fantastiskt spännande och rent av en nagelbitare under de sista 45 minuterna. I filmen så får vi följa arbetet för att leta reda på och döda Usama Bin Laden. Jessica Chastain gör en mycket bra insats i huvudrollen som CIA-agenten Maya, baserad på den verkliga CIA-agenten som låg bakom arbetet för att hitta terroristledaren. Svenske Fares Fares återfinns i en av rollerna som medlem i Navy Seal-teamet som till sist sätter en kula i Bin Laden.

    Coach Taylor var mycket missnöjd med Jessicas quarterback sneak.
    Coach Taylor var mycket missnöjd med Jessicas quarterback sneak.

  7. World War Z (4/5)
  8. Om Dredd var den stora överraskningen senast när jag sammanfattande filmåret så är World War Z 2013 års motsvarighet. Hela projektet har kantats av rykten om haverier. Brad Pitt som spelar huvudrollen och producerar filmen och filmens regissör, Marc Forster, ska tydligen inte alls ha kommit överens. Hela slutet till filmen fick också spelas in på nytt efter att nya manusförfattare kommit in och skrivit om slutet. Det bådade med andra ord inte gott för World War Z i mina ögon. Tack och lov så blev jag positivt överraskad då filmen var mycket, mycket bättre än väntat. Brad Pitts karaktär Gerry åker jorden runt för att leta efter källan till ett zombieutbrott, shit happens, och han blir jagad. Det är intensivt, svettigt och mycket bra. World War Z har dessutom funkat väldigt bra på bio och spelat in en hel del pengar och är den av Pitts filmer som gett mest klirr i kassan någonsin. Om det är något som brukar borga för en uppföljare så är det en film som tjänar mycket pengar till filmbolaget.

    En av årets överraskningar är World War Z.
    En av årets överraskningar är World War Z.

  9. Trance (4/5)
  10. Trance svänger och kränger och är larvig, rolig, spännande och obehagligt varvat om vartannat. När Simon (spelad av James McAvoy), som jobbar på ett auktionhus, är delaktig i en stöld av ett mycket värdefullt konstverk och sedan den stölden går fel så hamnar han i händerna på hänsynslösa brottslingar som helt enkelt vill veta var konstverket har tagit vägen. Problemet är att under stölden så blev Simon slagen hårt i huvudet, tappade minnet och har ingen aning om vad som har hänt. För att ta reda på vad Simon egentligen vet så anlitas en hypnotisör, spelad av Rosario Dawson, som ska försöka ta sig in i hans minne och reda ut var den borttappade tavlan befinner sig.

    James McAvoy i Danny Boyles Trance.
    James McAvoy i Danny Boyles Trance.

Årets kalkoner

Allt var inte frid och fröjd under året utan jag såg också några riktiga bedrövelser till filmer.

  • Compliance (1/5)
  • Rätt omtalad och hyfsat hyllad kalkon baserad på verklig händelse. Alla karaktärer är så korkade och lättlurade att man önskar dem det elände som de utsätts för.

  • American Mary (1/5)
  • Skrattretande äckelskräckis som vill vara Saw.

  • Passion (1/5)
  • En urkorkad thriller som försöker vara mystisk och sexig med Noomi Rapace och Rachel McAdams i huvudrollerna. Hur Brian De Palma kan vara en sådan klåpare är ofattbart då han är mannen bakom klassiker som Scarface och De omutbara.

Alla betyg från 2013

Hur jag betygsatte alla sedda filmer under 2013 kan du se nedan.

  1. Don Jon (2013) – 3/5
  2. Prisoners (2013)- 4/5
  3. Riddick (2013) – 2/5
  4. Passion (2012) – 1/5
  5. The Iceman (2012) – 3/5
  6. The World’s End (2013) – 3/5
  7. John Carter (2012) – 3/5
  8. The Wolverine (2013) – 3/5
  9. Gravity (2013) – 4/5
  10. Upside Down (2012) 3/5
  11. The Bling Ring (2013) – 2/5
  12. Kick-Ass 2 (2013) – 3/5
  13. Man of Steel (2013) – 3/5
  14. Den store Gatsby (2013) – 3/5
  15. Killing Them Softly (2012) – 2/5
  16. Pacific Rim (2013) – 3/5
  17. Mitt liv med Liberace (2013) – 3/5
  18. Now You See Me (2013) – 3/5
  19. Fredagen den 13:e (1980) – 2/5
  20. The East (2013) – 3/5
  21. Elysium (2013) – 4/5
  22. World War Z (2013) – 4/5
  23. Fast and Furious 6 (2013) – 2/5
  24. Byzantium (2012) – 3/5
  25. Call Girl (2012)- 3/5
  26. Iron Man 3 (2013) – 3/5
  27. Mud (2012) – 4/5
  28. Safe Haven (2013) – 2/5
  29. The Call (2013) – 3/5
  30. A Boy and His Dog (1975) – 2/5
  31. Alla presidentens män (1976) – 3/5
  32. Trance (2013) – 4/5
  33. Europa Report (2013) – 3/5
  34. The Place Beyond the Pines (2012) – 3/5
  35. Burt Wonderstone (2013) – 3/5
  36. Stoker (2013) – 3/5
  37. Franska nerver (2010) – 3/5
  38. Therese D. (2012) – 2/5
  39. Paris (2008) – 3/5
  40. A Good Day to Die Hard (2013) – 2/5
  41. Black Rock (2012) – 3/5
  42. Warm Bodies (2013) – 4/5
  43. Star Trek: Into Darkness (2013) – 4/5
  44. Paprika (2006) – 3/5
  45. The Last Stand (2013) – 3/5
  46. Side Effects (2013) – 3/5
  47. Nader och Simin –en separation (2011) – 2/5
  48. Nawals hemlighet (2010) – 5/5
  49. Den tunna röda linjen (1998) – 4/5
  50. Mama (2013) – 4/5
  51. Jakten (2012) – 4/5
  52. Jack Reacher (2012) – 3/5
  53. Django Unchained (2012) – 3/5
  54. Oblivion (2013) – 4/5
  55. Gangster Squad (2013) – 3/5
  56. The Imposter (2012) – 4/5
  57. American Mary (2012) – 1/5
  58. Du gör mig galen! (2012) – 4/5
  59. Robot & Frank (2012) – 4/5
  60. Shadow Dancer (2012) – 3/5
  61. Hitchcock (2012) – 3/5
  62. Zero Dark Thirty (2012) – 4/5
  63. The Impossible (2012) – 4/5
  64. Room 237 (2012) – 3/5
  65. Hobbit: En oväntad resa (2012) – 4/5
  66. Berätta inte för någon (2006) – 3/5
  67. Snacka går ju… (1989) – 3/5
  68. The Manchurian Candidate (2004) – 2/5
  69. Casino Jack (2010) – 2/5
  70. Jag har älskat dig så länge (2008) – 3/5
  71. Side by Side (2012) – 4/5
  72. Silent Hill: Revelation – (2012) – 2/5
  73. Röjar-Ralf (2012) – 4/5
  74. The Perks of Being a Wallflower (2012) – 4/5
  75. Argo (2012) – 3/5
  76. The Master (2012) – 3/5
  77. Sinister (2012) – 4/5
  78. Hypnotisören (2012) – 3/5
  79. Flight (2012) – 4/5
  80. The Awakening (2011) – 4/5
  81. The Tall Man (2012) – 4/5
  82. Berberian Sound Studio (2012) – 2/5
  83. Ted (2012) – 3/5
  84. Seven Psychopaths (2012) – 3/5
  85. Flykten från Alcatraz (1979) – 3/5
  86. Open Your Eyes (1997) – 4/5
  87. Snabba cash II (2012) – 3/5
  88. Berättelsen om Pi (2012) – 4/5
  89. Taken 2 (2012) – 3/5
  90. Searching for Sugar Man (2012) 4/5
  91. Glengarry Glen Ross (1992) – 2/5
  92. The Fall (2006) – 3/5
  93. Dödsspelet (1988) – 3/5
  94. Compliance (2012) – 1/5

Recension: Prometheus

Prometheus inleds med en alternativ skapelseberättelse, sedan förflyttas vi in i framtiden och får se hur Elizabeth Shaw tillsammans med pojkvännen och kollegan Charlie upptäcker uråldriga grottmålningar som visar på en stjärnkonstellation som den primitiva människan omöjligt hade kunnat se från jorden. Samma stjärnkonstellation har återkommit i flera gamla grottmålningar, något som Shaw väljer att tolka som en karta som ska leda till människans ursprung.

Noomi Rapace gör en fin insats i huvudrollen.

Finansierad av Weyland Industries och dess rika grundare Peter Weyland ger sig Elizabeth Shaw, Charlie och ett team iväg på en resa för att ta reda på vad stjärnkonstellationen innehåller för ledtrådar och för att få reda på mänsklighetens ursprung.

När jättefarkosten Prometheus, döpt efter titanen som stal elden från gudarna och gav till människan och framförallt skapade människan från lera, allt enligt grekisk mytologi, landar på planeten LV223 så upptäcker teamet flera pyramidliknande byggnader. Dessa kan inte kan ha varit skapade av något annat än intelligenta varelser. Väl inne i pyramiderna aktiverar androiden David en holograminspelning som visar hur stora humanoida varelser blir jagade av något skrämmande och till slut möter sin undergång.

I en enorm hall så hittar de ett gigantiskt människoliknande huvud i sten, fantastiska takmålningar samt massor av behållare av något slag. Den stora salen som har varit förseglad börjar dock att förändras av atmosfären som teamet har släppt in och takmålningarna förstörs samt det börjar droppa från behållarna.

När en storm snabbt drar in över planeten så måste teamet hastigt återvända till Prometheus. Två personer hinner dock inte att ta sig tillbaka till skeppet och blir fast i pyramiden. Det kanske inte är tipptopp, med tanke på atmosfärförändringen och de behållare som börjat tina upp.

Att mänskligheten vill träffa sin skapare är tydligt, men vill skaparen träffa mänskligheten?

Otroligt efterlängtade Prometheus gör mig inte besviken någonstans. Det är en snygg, spännande och engagerande science fiction-film som är någon av det mest häftiga jag har sett. Mycket mer än detta kunde jag inte önska mig.

Michael Fassbender är mycket bra som androiden David.
Michael Fassbender glänser i rollen som David och Noomi Rapace gör en stark huvudroll som Elizabeth Shaw. Teman som moderskap och ursprung lyser igenom starkt i denna film precis som i tidigare filmer i Alien-universumet.

Den tredje akten av Prometheus är nervkittlande och mycket spännande. En panik kryper sig på och jag kommer på mig själv med att sitta nervöst och hålla handen framför munnen. Perfektion. Underbart.

Betyg:

Prometheus
År: 2012
Längd: 124 min
Regissör: Ridley Scott
Genre: Science fiction
Skådespelare: Noomi Rapace, Logan Marshall-Green, Michael Fassbender, Charlize Theron

Kulturkonsumtion: vecka 16 2012

Sett: Like Crazy
Brittiska utbytesstudenten Anna blir kär i amerikanska Jacob. Vi får följa dem under några härliga dagar med de två nyförälskade som njuter av livet. När det är dags för Anna att åka hem till England över sommaren då hennes studentvisum går ut så väljer hon att istället strunta i det och stanna kvar i USA över sommaren, utan visum. Ännu fler härliga dagar följer. Sedan återvänder hon till England några dagar och vid returen till USA uppstår problem då hon har överträtt sitt visum. Sedan följer en lång och utdragen kamp då de båda försöker att få kunna vara tillsammans, samtidigt som de kämpar med problemen som kan uppstå vid distansförhållanden.

Felicity Jones i Like Crazy.

Dialogen och agerandet i Like Crazy är riktigt bra. Allt som sägs och görs känns verkligen trovärdigt och genuint. Felicity Jones som spelar Anna är ljuvligt söt och duktig och Anton Yelchin, som spelar Jacob, har visat tidigare och gör det igen att han är en ung skådespelare man bör hålla ögonen på. Jennifer Lawrence dyker upp i en biroll och berör verkligen. Hjärtat blöder för henne!

Den enda kritik jag kan ha är att det unga paret pratar mycket om tålamod, men tycks sakna detta helt och hållet själva. Väl värd att se.

Sett: Sherlock Holmes – A Game of Shadows
Storymässigt är detta mest rörigt med en hel del smällar och effekter. Robert Downey Jr. spelar Sherlock med enorm energi och frenesi och är rätt underhållande att se. Som Sherlocks stora nemesis, Moriarty, får vi se Jared Harris från Mad Men. Vår svenska storhet och blivande superstjärna Noomi Rapace dyker upp i en roll som spåkvinna. Inte så upphetsande, men en solid Hollywood-start.

Bör man se detta? Om man mest vill ha lite ögongodis á la Hollywood så visst.

Lyssnat på: Nytt från Kent
Favoritbandet Kent förhandssläppte fyra låtar från sitt nya album inför helgen. Med stor nyfikenhet har jag lyssnat och måste konstatera att jag är besviken. Det är inte dåliga låtar, de är bara slätstrukna. Efter fantastiska album som Tillbaka till samtiden och Röd så känns det som att bandet har tagit ett steg tillbaka och lämnat det tunga, vassa elektroniska spåret de var inne på. Redan när det gällde förra plattan, En plats i solen, kände jag så. Tråkigt och synd.

Längre trailer till Prometheus

”A king has his reign, and then he dies. It’s inevitable.”

Så börjar den fullånga trailern till Ridley Scotts Prometheus. Efter de inledande orden följer två och en halv minut av rysningar och sug efter att få se filmen. Stämningen är fantastisk med en otroligt obehaglig musik och obehagliga bilder.

Noomi Rapace i Prometheus.

I trailern pratas det om uråldriga civilisationer, åtskilda av århundranden men som trots detta har ett gemensamma symboler. Detta är något som Noomi Rapaces karaktär Elisabeth Shaw tolkar som en inbjudan och beger sig i väg tillsammans med ett team i skeppet Prometheus för att undersöka en gammal civilisation som kan sitta på hemligheten till människans ursprung. När Prometheus har landat upptäcks en livsform samt ett enormt skepp, samma som kunde ses i inledningen till ursprungliga Alien.

Givetvis så går det åt skogen, och förhoppningsvis kan Prometheus erbjuda lite mer av den skräck som vi fick uppleva i den första Alien-filmen. Av trailern att döma så ser det mycket lovande ut med en flyende, skitig och skräckslagen Noomi Rapace (jäklar vad hon kommer breaka stort med denna film!).

Bilder ur trailern

Se den fantastiska trailern

Mitt sug är enormt! Håller du med? Kommentera gärna.

Kulturkonsumtion: vecka 10 2012

Lyssnat (klart) på: The Hunger Games
Det gick snabbt att lyssna igenom Suzanne Collins The Hunger Games som ljudbok. Det var en riktigt bra och fängslande bok. Trots att det är en bok som först och främst riktar sig mot ungdomar så vågar den vara mörk och unga människor dör på fruktansvärda sätt till höger och vänster. Uppfriskande med ungdomslitteratur som vågar att ha lite ”spets”.

Direkt efter att jag var klar med The Hunger Games så började jag att lyssna på uppföljaren, Catching Fire.

Mass Effect 3 är förmodligen årets bästa spel. Redan nu.
Spelat: Mass Effect 3
Oj vad jag har väntat på detta spel. Och äntligen, efter ett halvårs försening, så är det äntligen här. Äntligen kan jag få avsluta Mass Effect med MIN Shepard. Eller vänta nu, nästan min Shepard. På grund av en bug så gick det inte att importera utseendet från de två första Mass Effect-spelet. Så, det första jag fick göra var att försöka återskapa rödhåriga Joanna Shepard ur minnet. Det gick nästan, med vissa diffar. Hursomhelst så var alla beslut från de tidigare spelen kvar.

Nu är jag några timmar in i spelet och älskar det! Tajt gameplay, snyggt och som alltid en engagerande story. Under de timmar jag har spelat så har jag njutit fullt ut. Jag tror att detta kan vara, i konkurrens med Bioshock Infinite, årets spel. Men visst, jag blir gärna motbevisad av något annat spel!

Hört och sett: Anna Ternheim live
Första gången jag hörde Anna Ternheim så var jag sannerligen inget fan. Jag tyckte hon verkade otroligt introvert och dessutom hade ett rätt kasst engelskt uttal. Det var 2005 när hon agerade förband till Kent under Turné 19. Hon var otroligt introvert, faktiskt, och satt mest och glodde ner på pianotangenterna och hade noll interaktion med publiken.

När jag nu såg henne i Örebro var det en helt annan Anna Ternheim. Sju år har passerat, massa grammisar har vunnits och några fler album har släppts. Senaste plattan, The Night Visitor, doftar amerikansk söder och det är nödvändigtvis inte enbart av godo. Faktum är att jag tycker att den är lite svagare än hennes tidigare skiva Leaving on a Mayday som inte är något annat än helt lysande.

Musiken var i alla fall riktigt bra, även om ljudet var riktigt bristfälligt. Sedan stördes jag, som alltid på konserter tycks det, av de personer som insisterar på att fotografera med blixt. Det stör både publik och artist. Speciellt på intima konserter med sittande publik.

Noomi Rapace i Svinalängorna
Sett: Svinalängorna
Pernilla Augusts långfilmsdebut som regissör är en mörk historia. Filmatiseringen av Susanna Alakoskis bok med samma namn handlar om Leena som får ett samtal om att hennes mor ligger inför döden. Vad som sedan spelas upp framför oss är ett tragiskt drama om Leena och hennes lillebrors uppväxt i ett missbrukarhem. Noomi Rapace spelar Leena i vuxen ålder och är riktigt, riktigt bra i den rollen. Överlag så är detta en film med otroligt starka rollprestationer. Leenas supande far spelas av Ville Virtanen och han är ruskigt trovärdig in denna roll. Även unga Leena som spelas av Tehilla Blad (som förövrigt också spelade Lisbeth Salander i tillbakablickarna som ung i Millennium-trilogin) gör en kanoninsats. Svinalängorna är en väldigt sevärd och mörk film.

Sett: Perfect Sense
Perfect Sense är en rätt medioker historia som vill vara mer än den lyckas med. Filmen handlar om kocken Michael (spelad av Ewan McGregor) som träffar forskaren Susan (spelad av Eva Green) samtidigt som en smitta gör att folk över hela jorden tappar sina sinnen. Först lukt, sedan smak och så vidare. Det finns lite vibbar från zombiefilmer/apokalyptiska filmer och filmen påminner också en del om Blindness. Trots detta så engagerar Perfect Sense tyvärr inte.

Ny bild från Prometheus

Ny bild från Prometheus.

Jag blir bara mer och mer sugen på Ridley Scotts Prometheus. Det är tveklöst den film jag ser mest framemot under 2012 och är den rulle som jag är övertygad om kommer att göra Noomi Rapace till stor stjärna i det stora landet i väst. Det har nu kommit en ny bild från filmen där Noomi står och ser chockad ut, med blanka ögon.

Noterbart är att man kan se två stycken ”Space Jockeys” i bakgrunden, ni vet den stora fossilerade piloten som man hittade i början av första Alien-filmen. Ja, det pirrar helt klart till i magen av denna bild.

Det är en lång tid till första juni!

Recension: The Girl with the Dragon Tattoo

Böckerna är dundersuccéer och de svenska filmerna likaså. Givetvis var också Hollywood tvungna att göra sin version av Stieg Larssons Millenium-berättelse. Det kan ju givetvis inte bli bra. Självklart så kommer det att bli ett själlöst försök bara för att casha in pengar!

Men vänta nu, David Fincher som regissör? Daniel Craig som Mikael Blomkvist? Inspelad i Sverige! Jag gillade både böckerna och de svenska filmerna och när det kom fram att David Fincher skulle regissera den amerikanska versionen så tändes mitt intresse.

Hej, här står vi och myser.
Storyn känner de flesta till vid det här laget. Journalisten Mikael Blomkvist anlitas av en åldrad företagspamp för att rota i hans släkts förflutna och ta reda på vad som hände med brorsdottern Harriet för fyrtio år sedan. Harriet försvann spårlöst och ingen vet vad som har hänt med henne. I en stuga uppe i Hedestad (som i verkligheten verkar ligga ungefär där Bollnäs ligger) samarbetar Mikael Blomkvist tillsammans med hackern Lisbeth Salander.

I vår svenska version gjorde Noomi Rapace en mycket fin insats som Salander. En insats som tagit henne till Hollywoood och givit henne idel hyllningar. Även Michael Nyqvist har tagit sig till Hollywood tack vare rollen som Blomkvist. Trots en träig insats och replikleverans som låter minst sagt onaturlig.

Hur fungerar då skådisarna i denna version? I de artiklar jag hade läst om filmen innan riktades viss kritik mot Rooney Maras gestaltning för att hon skulle vara en skörare version av Salander och mer av ett offer än vad Noomi Rapace var. Det kan det absolut ligga något i. Men om man ska bedöma hennes prestation efter hur Salander framställs i böckerna så ligger denna rollgestaltning närmre den versionen av Salander. Jag gillar Rooney Mara som Lisbeth. Ordentligt!

Daniel Craig gör en bättre Blomqvist än Michael Nyqvist. Det är betydligt mer fart i Daniel Craigs gestaltning och replikerna känns mer naturliga. Robin Wright-Penn skymtar också förbi som Erika Berger och där borde det vara helt omöjligt att prestera annat än bättre än vad Lena Endre gör i de svenska versionerna.

När det kommer till berättelsen så har David Fincher stuvat om lite. Särskilt i slutet finns det detaljer som skiljer sig från hur originalberättelsen är. Detta stör dock inte nämnvärt utan fungerar bra. Dessutom så får man en bättre bild av Salanders och Blomqvists relation och detta gillar jag verkligen. Särskilt mycket en hjärtskärande scen mot slutet som finns med både i boken och i den amerikanska versionen, men som saknas i den svenska filmatiseringen.

Musiken är en annan höjdare som sätter stämningen briljant. En tung och tät ljudmatta ligger helt perfekt över det vackra fotot.

Sammanfattningsvis så rekommenderar jag The Girl with the Dragon Tattoo väldigt varmt. Betyget blir det högsta och det är förvisso en väldigt svag femma, men jag måste ändå gå på min magkänsla och dela ut det högsta betyget. Nu väntar jag ivrigt på uppföljarna. Och Rooney Mara, välkommen till absoluta toppen av Hollywood!

Betyg:

The Girl with the Dragon Tattoo
År: 2011
Längd: 158 min
Regissör: David Fincher
Genre: Drama
Skådespelare: Daniel Craig, Rooney Mara, Christopher Plummer, Stellan Skarsgård

En första trailer till Prometheus

En första trailer till har släppts.

Givetvis är jag sjukt peppad på Ridley Scotts nya sci-fi Prometheus då jag älskar Alien-serien (och detta ska vara en prequel) och då jag tycker att Ridley Scott är briljant i allmänhet. Och dessutom så älskar jag ju sci-fi.

Så jag har väntat med stor spänning på den första trailern för filmen. Och i kväll så har den släpps.

Det är fantastiskt vad bra det ser ut! Ta en titt själv och njut!

Trailern finns i vacker HD hos Apple.

Den första juni 2012 så har Prometheus Sverigepremiär. Då får vi se Noomi Rapace slåss mot Aliens. Sweet!

Lång artikel om The Girl With the Dragon Tattoo

Rooney Mara på omslaget till W.
Jag är riktigt förtjust i David Fincher. Så mycket att faktiskt är en av mina favoritregissörer. Dessutom gillade jag Stieg Larssons Millennium-böcker och tyckte att de svenska filmatiseringarna var bra (speciellt den första, Män som hatar kvinnor).

Detta gör att jag känner stor pepp inför Finchers Millennium filmatisering The Girl With the Dragon Tattoo. Med stor iver och lust slängde jag mig över den långa artikeln i senaste numret av amerikanska tidningen W. Dessutom bjuds vi på bild på Rooney Mara som Lisbeth Salander. Personligen tycker jag hon ser skitcool ut, men det kommer säkert gnällas en del över att hon inte är Noomi Rapace (har ni förresten tänkt på att både damerna har dubbel-o i förnamnet?). Hur Rooney Mara är som skådespelare har jag dålig koll på då jag bara har sett henne i två små biroller tidigare. Jag hyser dock stor tilltro till Finchers kompetens och han uttalar sig väldigt positivt om Rooney Mara i intervjun.

”I wanted her from the beginning. Rooney may be a trust-fund baby from football royalty, but she’s levelheaded and hardworking.”

Läs artikeln på W:s hemsida.

En sammanfattning av Millennium-trilogin

Micke Nyqvist har svårt att fokusera på låset.
Micke Nyqvist har svårt att fokusera på låset.

Efter att ha lyssnat på alla tre böckerna som ljudböcker (vilket innebar att man fick höra Reine Brynolfsson säga ”sjötton” istället för ”sjutton” och ”Goggle” istället för ”Google”) så såg jag med stor förväntan fram mot filmatiseringen av Millennium-trilogin. Gårdagkvällen spenderades på bio för att se den avslutande filmen, Luftslottet som sprängdes. Så, hur levde då filmatiseringen upp till mina förväntningar?

Noomi Rapace gör en stark insats som Lisbeth Salander.
Noomi Rapace gör en stark insats som Lisbeth Salander.
När det gäller skådespelarinsatserna kan man snabbt konstatera att det är en berg-och dalbana. Noomi Rapace gör en fin insats som Lisbeth Salander och kan hålla huvudet högt efter dessa filmer. Micke Nyqvist gör absolut inte heller bort sig, men verkar gå lite på autopilot. Det är när det gäller biroller som det börja brista. Sven-Bertil Taube spelar över i första filmen som Henrik Vanger, men utan att vara en katastrof. Lena Endre spelar, liksom Taube, även hon över. Det är dock förståeligt att man får problem att leverera repliker som ”Åh, Micke. Var försiktig Micke!” för sig själv med trovärdighet. Den största katastrofen till skådespel och usla repliker i kombination kommer i andra filmen, Flickan som lekte med elden, där skådisarna som spelar Dag och Mia gör en uppseendeväckande usel insats (speciellt Dag) och deras replikskifte på kaféet får mig att direkt skruva på mig och sträcka mig efter skämskudden. I tredje filmen gör Annika Hallin en svag skådisinsats som Mikael Blomkvists syster och de få scener där hon ska verka rädd och äcklad imponerar minst sagt inte.

I Luftslottet som sprängdes finns en större miss enligt mig där en stor del av handlingen lyfts bort. Och här kommer en spoiler, gå och koka kaffe ni som inte vill veta mer: I boken lämnar Erika Berger sitt jobb på Millennium och börjar istället jobba som chefredaktör på en stor morgontidning (med andra ord: Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet). Väl på sitt nya jobb börjar hon trakasseras med anonyma hotbrev. Det visar sig vara en av hennes nya kollegor som dessutom är en gammal klasskamrat till henne som står bakom trakasserierna. I filmen så lämnar hon aldrig sitt jobb på Millennium och börjar därmed aldrig jobba på morgontidningen. Det gör ju också att hon aldrig träffar sin nya kollega som trakasserar henne. Trots detta börjar hon få hotbrev i en sidostory som aldrig får sin upplösning. Om nu filmmakaren valt att plocka bort delen där Erika Berger börjar ett nytt jobb så borde även delen med hotbreven inte tagits med.

Men. Bortsett från en del svaga skådisinsatser, lökig dialog och ologiska ändringar i manuset tycker jag att filmerna funkar bra. Den bästa boken är enligt mig den första och det gäller även filmerna. Den första, Män som hatar kvinnor, är helt klart vassast. Det kan bero på att det är en komplett berättelse med början och slut medan Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes är två berättelser som hör ihop. En annan förklaring till att de två uppföljarna är svagare än den första filmen kan bero på att de var avsedda att bli en TV-serie när de filmades. När pengarna började rulla in från den första filmens biobesök var det någon som insåg att det fanns mer pengar att tjäna genom att släppa filmerna på bio.

Att jag skulle bege mig iväg för att se tre svenska filmer på bio under samma år trodde jag aldrig och det får ses som ett bra betyg till Millennium-trilogin. Filmerna är bra, speciellt den första. Böckerna är bättre. Läs dem och se absolut den första filmen. Gillar du den, se de två andra.

[poll id=28]