Taggad: postapokalysm

The Walking Dead

På väg mot Atlanta.

Jamen ni ser ju! Ta en titt på bilden ovan, och fundera sedan på huruvida jag gillar sådana vyer. Svaret är: Naturligtvis!

Bilden kommer alltså från AMC:s (bolaget bakom fantastiska Mad Men t.ex.) nya storsatsning The Walking Dead. En tv-serie baserad på serieböcker om en zombieapocalyps. Själv är jag ju som bekant väldigt svag för mänsklighetens undergång och allt elände som följer med det, så mitt intresse väcktes när jag (rätt nyligen) fick kännedom om The Walking Dead.

Inledningen till serien delar vissa likheter med fantastiska Danny Boyle-zombierullen 28 dagar senare. Vår protagonist vaknar skitig, skäggig och bortglömd på ett sjukhus och inser snart att det har gått åt skogen för civilisationen. Hans första tankar går till familjen, sin fru och son och han börjar genast bege sig hemåt för att upptäcka att de inte längre finns där. En gissning efter att ha sett första avsnittet är att serien kommer bygga på att Rick Grimes, huvudkaraktären spelad av Andrew Lincoln, letar efter familjen.

Det syns verkligen att serien är påkostad och den osar kvalitet. Zombierna är väldigt välgjorda och hyfsat läskiga. Scenen där Rick kommer till Atlanta (bilden ovan) är mycket mäktig och avslutningen i första avsnittet gör att jag blir sugen på mer! Första säsongen kommer bestå av sex avsnitt och AMC har redan gett klartecken för en andra säsong.

Äntligen en postapokalyptisk serie i TV. Den senaste jag kan minnas är Pestens tid. Det har med andra ord varit alldeles för lite mänsklig undergång i TV. Nu blir det ändring på det!

Tillbaka till postapokalysmen i Fallout New Vegas

Livet i postapokalyptiska amerika är en kamp på liv och död.

Givetvis gillar jag Fallout New Vegas. Något annat vore mycket underligt. Jag fullkomligen älskade Fallout 3 och har spelat det sjukt mycket (jag skulle gissa runt 100 timmar). När nu Fallout New Vegas släppts så har det påpekats flitigt att det ser ut och fungerar precis som Fallout 3. Vilket stämmer och är alldeles underbart enligt mig!

Än en gång är man tillbaka i det postapokalyptiska amerika men denna gång på västkusten istället för Fallout 3:s östkust och tre år efter Fallout 3 utspelar sig. Som en kurir som blivit skjuten och begravd men mirakulöst överlevt ska man försöka ta sig fram genom den kalifornska öknen och lösa mysteriet men vem som sköt dig, varför du blev skjuten och sedan försöka få sin hämnd.

Storyn känns verkligen sekundär. Jag bryr mig inte speciellt mycket om varför jag blev skjuten. Istället njuter jag till fullo av det trasiga landskapet och går från håla till håla och utforskar. Enligt min sparfil har jag spelat strax över nio timmar och har ännu inte tagit mig in till stan, New Vegas. Den underbara miljön står i centrum och är huvudperson. Inte storyn.

Detta må låta motsägelsefullt, men samtidigt som miljön är underbar är Fallout New Vegas inget vackert spel. Grafiken känns rätt daterat och kantig och jämfört med spel som Gears of War 2 och Uncharted 2 är Fallout New Vegas ordentligt fult. Det är dock ingen rättvis jämförelse då Fallout New Vegas har en enorm öppen värld och spelet inte behöver luta sig mot snygg grafik utan har sin stämning som ess i rockärmen.

Att få vandra genom ett sönderbombat, dammigt landskap är en vacker upplevelse. Älskade du Fallout 3 liksom mig och är svag för postapokalysm är Fallout New Vegas ett givet tillskott i samlingen.

Trailer:

Ny trailer till The Book of Eli

Bilens tid verkar vara förbi.
Bilens tid verkar vara förbi.

”Thirty winters ago, the war tore a hole in the sky.” Inleder man en trailer så, har man lyckats fånga min uppmärksamhet.

Andas bör man, annars dör man.
Andas bör man, annars dör man.
Jag har tidigare skrivit om postapokalyptiska filmen The Book of Eli och min kärlek till postapokalysm är förmodligen välkänd vid det är laget. När det nu kommit en ny trailer till filmen var det med stort intresse jag klickade igång den på datorn. Och my goodness, det ser bra ut! Kanske inte handlingsmässigt, det är svårt att kunna bedöma, det kan bli allt från kanon till ”Blade 17”. Men visuellt ser det fantastiskt ut!

I denna trailer får vi äntligen se mer av Mila Kunis (man kan aldrig se för mycket av Mila Kunis) till skillnad från förra trailer då hon kunde ses i cirka tre bildrutor. Lite action bjuds det också på där Denzel Washington slåss med stora knivar (därav min Blade-referens). Sen sprängs lite saker, killar har taskig hy och Gary Oldman är ond. Och en snubbe, förmodligen Denzel, ligger gömd i aska (?) bärandes gasmask och skjutandes stor pil. Det kan med andra ord bli hur jäkla coolt som helst!

Kolla in trailern på Yahoo!

Trailern till The Book of Eli ser fantastisk ut!

Porr.
Porr.

Jag tror bestämt att jag nämnt tidigare att jag är förtjust i postapokalyptiska filmer. Nu vore inte denna blogg min om det inte innebar att jag fick älta och upprepa mig, så here goes again: Jag älskar postapokalyptiska filmer! Det har kommit en trailer till The Book of Eli som får min överläpp att fuktas av svett och darra lite lätt av upphetsning! Det ser helt enkelt ut som porr förr postapokalysmfantasten (säg det fem gånger snabbt i rad, I dare you).

Allt är sönderbombat, skitigt och eländigt och Denzel Washington har kantiga solglasögon och inte rakat sig på ett tag. Det ser helt enkelt ut som det ska, fantastiskt med andra ord! Det påminner visuellt en del om Fallout 3 som jag spelat som en galning och signaturen Roger N. satte ihop ett bildkollage för jämförelse och skickade in till spelsajten Kotaku.

En viss likhet kan skönjas.
En viss likhet kan skönjas.

The Book of Eli har världspremiär den femtonde januari 2010, vilket också råkar vara min 29-årsdag, och ser grymt cool ut. Trailern kan man givetvis se i HD-upplösning hos världens bästa fruktföretag, Apple.

Lite mer porr.
Lite mer porr.

Kolla in trailern här och skriv sedan en kommentar där du är lika lyrisk över trailern!

Ny trailer till 2012

Utsikterna ser bleka ut för Vita huset.
Utsikterna ser bleka ut för Vita huset.

När vet man att det är kört för mänskligheten? När är det över, dags att kasta in handduken och inse att det kokta fläsket är stekt? Vänder vi blickarna mot Hollywood för svar, och Hollywood vet ju alltid bäst, så är det när Vita huset går under. Då är det kört, finito. I alla fall ett tag. Sedan kommer säkert någon hjälte i slutändan och räddar världen.

Jag har ju tidigare skrivit om min fäbless för postapokalyptiska filmer och i det tidigare inlägget nämnde jag 2012 av Roland Emmerich. Nu har det kommit en ny trailer till den filmen som är porr för postapokalysmfantasten (säg det snabbt fem gånger i rad!). I trailern får vi mycket riktigt se Vita huset gå under. Det fick vi också i Independence Day, en annan rulle av Emmerich. Mina minnen av The Day After Tomorrow är vaga, är det någon som minns hur det gick för Vita huset där?

I november får vi se mänskligheten få på nöten. Jag längtar!

Burn baby burn. Disco inferno!
Burn baby burn. Disco inferno!
En fröjd för ögat. Och det skriver jag utan att försöka verka allt för mycket som en psykopat.
En fröjd för ögat. Och det skriver jag utan att försöka verka allt för mycket som en psykopat.

Se den nya trailern till 2012 och njut av förstörelsen!

Recension: Terminator Salvation

Christian Bale försöker rädda världen från mördarmaskiner.
Christian Bale försöker rädda världen från mördarmaskiner.

Efter att Arnold försökt mörda John Connors mamma, sedan i uppföljaren skydda John Connor med mor från Robert Patricks T1000 och till sist skydda dem från en kvinnlig mördarmaskin är det nu dags att hoppa in i framtiden. Året är 2018 i Terminator Salvation och när Edward Furlong blivit vuxen ser han precis ut som Christian Bale. Judgment Day har passerat och världen ligger i ruiner. De få människor som återstår kämpar en hopplös kamp mot Skynet och maskinerna. Bale spelar John Connor som nu vuxit upp till en riktigt vass soldat och moralisk ledare för motståndsrörelsen (de verkliga ledarna sitter i en ubåt och trycker). När motståndsrörelsen kommer över Skynets dödslista där John Connor står som nummer två och hans far, Kyle Reese, som nummer ett är goda råd dyra för mänsklighetens framtid. Connor måste få tag på sin tonårige blivande far för att rädda mänskligheten och sin egen existens.

Entustiasmen jag känt för denna film har varit enorm. Som stort fan av postapokalyptiska filmer, Christian Bale och Terminator-serien kändes detta som en blivande ultimat film. Jag kan lugnt konstatera att jag inte blir besviken alls. Den postapokalyptiska biten är det gott om med raserade byggnader, öde städer och kargt landskap. Det är så otroligt njutbart för mina postapokalysmtörstande ögon att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen! Christian Bales skådespeleri är, som vanligt, på topp och Batman-väsandet ser vi betydligt mindre av trots att han fått kritik för just det. Sam Worthington är riktigt bra som Marcus Wright och denna film kommer med stor sannolikhet bli hans stora genombrott. Terminators finns det gott om (underligt vore det annars), från små ormliknande Terminators till gigantiska maskiner. Det smäller, jagas och skjuts för fulla muggar och det är en film med väldigt intensiv action. Dock utan att det bara blir ett myller à la The Matrix Revolutions eller Transformers.

På minuskontot finns en krystad superdator som är en superdator på det där sättet alla superdatorer är just superdatorer. Vad fasen menas med det kanske du nu undrar? Jo, när en superdator visar något som påminner om känslor, förklarar vad som hänt för en karaktär (givetvis är detta ett grepp som använts för att vi tittare ska förstå) samt har ett otroligt gränsnitt som består av mer är yta än substans. Då vet man att det är en superdator från en film man har att göra med! Om en maskiner (Skynet i detta fall) bygger en dator för andra maskiner så borde det inte finnas ett gränssnitt helt logiskt för människor. Ett annat minus är logiken i hur John Connor i en Terminator-fabrik enbart behöver slåss mot en enda Terminator. För spänningens skull är det bra, men sett ur ett logiskt perspektiv borde Skynet aktiverat tvåhundra Terminators och gjord slarvsylta av Connor. Och varför tar inte Skynet kål på Kyle Reese när de har chansen istället för dra ut på det?

Lägger man logiken åt sidan för ett ögonblick får man njuta av en visuellt fantastisk film med tät spännande action och bra skådespeleri från Christian Bale och Sam Worthington. De två planerade uppföljarna i denna trilogi gör mig darrig av förväntan och fuktig på överläppen. Bör du se filmen? Skiter påven i skogen!? Har björnar lustiga mössor!? Se den!

Trailer:

http://vimeo.com/2636156

Betyg:

Info:
År: 2009 | Längd: 115 min | Regissör: McG | Genre: Action | Skådespelare: Christian Bale, Sam Worthington, Moon Bloodgood, Anton Yelchin

Postapokalyptiska filmer

Allt är sönderbombat, mörkt, eländigt och alldeles, alldeles underbart!
Allt är sönderbombat, mörkt, eländigt och alldeles, alldeles underbart!

Om du ryser till lite av välbehag när du ser bilden ovan så är du förmodligen lika pervers som jag. Det är alltså något som är lite sjukt med mig. Jag älskar postapokalyptiska skildringar passionerat! Postapokalysm syftar alltså på efter apokalysm, slutet på civilisationen. Jag dras till sådana berättelser och sitter och njuter när jag får se ensamma krakar lida i ett framtida sönderbombat och ofruktsamt landskap.

Det finns tyvärr alldeles för få postapokalyptiska filmer men mina förväntningar på filmen som bilden ovan är tagen från är stor. Filmen heter The Road precis som förlagan, boken, gör. Den är skriven av Cormac McCarthy, samme författare som skrivit No Country for Old Men. Det är dock inte därför jag har stora förväntningar på filmen. Dels räcker det med att det är en postapokalyptisk film för att pulsen ökar och förhoppningarna stegras. Sedan så läste jag detta på Bethesdas blogg: ”As many of you know, Cormac McCarthy’s award-winning novel, The Road, was a major influence for our development team while working on Fallout 3.”. That’s it. En enkel mening för att peppen ska bli ännu större för denna film. Fantastiska Fallout 3 som jag har lagt ner alldeles för mycket tid på (över 80 timmar står det skrämmande nog när jag ser efter) har alltså inspirerats av The Road. Sedan så är det inte direkt dåliga skådespelare i filmen heller som listar namn som Viggo Mortensen och Charlize Theron.

Terminator Salvation
The end of the world as we know it? Check! Framtida mördarrobot? Check! Christian "I want you off the fucking set you prick!" Bale? Check! Alla ingredienser för en bra film!

En annan film jag tror blir en riktig höjdare och som kombinerar science-fiction med postapokalysm är Terminator Salvation. Jag älskar verkligen de första Terminator-filmerna (i alla fall de två första, den tredje var mest hyfsad) men jag tror verkligen en film som utspelar sig i en framtid där allt gått åt skogen kommer bli ”the icing of the cake”. Att filmen dessutom har mastodontbudget och Christian Bale i huvudrollen är stora plus och de klipp jag hittills sett från filmen har verkligen fått mig peppad!

Enorma mängder vatten + ett kloster som ligger i vägen = kittlande fascination.
Enorma mängder vatten + ett kloster som ligger i vägen = kittlande fascination.

Bilden ovan kommer från 2012 som får svensk biopremiär i november. Trailern är avslöjar inte mycket av handlingen utan fokuserar på en munk som ser massa vatten komma, springer och ringer i en klocka och sedan får vi se hur klostret spolas undan av vattnet. För mig är det helt fantastiskt fascinerande och jag tror inte filmen kommer att bli bättre än vad trailern är. Regisserar gör Roland Emmerich som också regisserat två andra filmer som lutar åt det postapokalyptiska hållet, Independence Day och The Day After Tomorrow. Dessa filmer är ju ingen mästerverk och utan tunga namn som kan bära 2012 tror jag inte heller att den filmen kommer bli fantastisk. Dock kommer det säkert bli ögongodis för postapokalyptiska fans.

*kluck* Jag var sämst i 2008 års största kalkon. *kluck*
*kluck* Jag var sämst i 2008 års största kalkon. *kluck*
De filmer som redan släppts då? Vad finns det för utbud? Förra året kom Doomsday av Neil Marshall som regisserat Instängd vilket var en överraskande bra skräckis. Jag blev givetvis eld och lågor när jag läste om Doomsday. Det började bra, de första fem-tio minuterna såg det riktigt lovande ut faktiskt. Sedan blev allt helt otroligt dåligt. Det var kannibalpunkare, löjliga ansiktsmålningar, tuppkammar och skådespel som får Charlie Sheen att framstå som Sean Penn. Årets kalkon 2008 var enligt mig utan tvekan Doomsday.

Några riktigt bra filmer där civilisationen får på nöten är 28 dagar senare och 28 veckor senare. I 28 dagar senare förvandlas mänskligheten till zombies av ett virus och vi får följa några människor som försöker överleva och sätta sig i säkerhet. Tyvärr tappar filmen lite på slutet när handlingen förflyttas till en militärbas och hotet helt plötsligt går från att vara zombies till att vara människor. 28 veckor senare är en marginellt vassare film där alla zombies dött ut och England börjar befolkas igen. Sen är allt frid och fröjd och vi får i två timmar se en lycklig Robert Carlyle leka med sina barn. Eller? Nej, inte direkt. Givetvis går något snett där också och än en gång handlar det om överlevnad och att springa från zombies. Vilket är bra, vilket vi gillar!

Dawn of the Dead, och nu snackar jag om nyversionen som kom 2004, är en riktig höjdare. Här har mänskligheten än en gång förvandlats till zombies av något virus och ett gäng människor försöker överleva i en shoppinggalleria. Filmen är tät, spännande och tilltalar det där i mig som kickar igång av mänsklighetens undergång. I samma andetag känns det värt att nämna Shaun of the Dead. En parodi (men inte på det sättet som Scary Movie är en parodi) på Dawn of the Dead-filmerna och zombiefilmer i allmänhet. Denna engelska pärla lyckas vara både rolig och lite skrämmande på samma gång. Så vansinnigt mycket postapokalysm vet jag inte om det är, det behövs nog fler tomma byggnader och ödslighet för det, men bra är den i alla fall.

Ett öde Las Vegas. Vackert!
Ett öde Las Vegas. Vackert!

Resident Evil-filmerna! Är det bra filmer? Nej. Tycker jag bra om filmerna? Ja! Hur det går ihop vet jag inte riktigt. Jag vet bara att när det gäller Resident Evil så köper jag det, rakt av, trots att det inte är bra skådespeleri eller speciellt bra filmer överlag. Jag gillar storyn helt enkelt och i den sista filmen, Resident Evil: Extinction fick jag frossa i öde landskap, tomma hus och brännande sol. Fantastiskt. Den fjärde filmen (för jag antar att det kommer en sådan) ser jag verkligen fram emot.

2007 års I am Legend och 1971 års The Omega Man är baserade på samma bok och där får vi uppleva öde stad och ensam människa i härlig symbios. Sen så ballar det hela ur när det i 1971 års film ska skjutas vita religiösa zombies (eller något liknande, vem orkar hänga med?) eller i 2007 års film dåligt gjorda CGI-monster. Men, den första halvtimmen i båda filmerna är riktigt kittlande där vi får följa Robert Neville i ett öde New York. Charlton Heston som spelar Robert Neville i The Omega Man gör även huvudrollen i Soylent Green från 1973. Året är 2022, jorden är överbefolkad och mattillgången är knaper. Folk bor som packade sardiner och en totalitär stat styr. Filmen är lite corny i sin framtidsgestaltning som luktar 70-tal (dock mindre än vad framtiden i The Running Man stinker 80-tal!) men ändå helt okej. Slutet känns lite väl avhugget, men filmen är helt klart värd att se.

Det ser hyfsat ut på den postapokalyptiska fronten med andra ord men som den junkie jag är vill jag ha mer och framförallt bättre. Det ska inte bara vara hyfsat utan helst fantastiskt och än kan jag inte nämna en fantastisk postapokalyptisk film som håller precis hela vägen fram. Kom gärna med tips på vad som bör ses. Fram för civilisationens undergång!

För att avsluta på topp tittar vi på ännu en bild från The Road. Öde. Dystert. Rök. Vackert. Postapokalysm!

The Road