Taggad: rachel weisz

Jag tippar Oscarsgalan 2019

På natten till måndag är det Oscarsgalan och jag har varit flitigare än någonsin med att se nominerade filmer. Precis som i fjol så gör jag ett försök att tippa vilka filmer som kommer att ta hem årets statyetter.

Jag tippade Oscarsgalan även i fjol, och det gick väl bara så där. Inte som 2016 då jag lyckades att tippa riktigt bra!

Bästa film

De nominerade filmerna är dessa, och mitt betyg hittar du inom parentes:

  • Black Panther (3/5)
  • BlacKkKlansman (4/5)
  • Bohemian Rhapsody (4/5)
  • The Favourite (3/5)
  • Green Book (3,5/5)
  • Roma (2/5)
  • A Star Is Born (3,5/5)
  • Vice (3,5/5)

Vinner gör: Roma

Den film jag tycker sämst om plockar hem guldstatyetten. Vad som är så fantastiskt med Roma undgår mig helt. Den är visuellt snygg men i övrigt ett sömnpiller om en familj och deras hushållerska i sjuttiotalets Mexiko. Snark och grattis!

Jag skulle gärna se att BlacKkKlansman vinner, men det kommer inte att hända tyvärr.

Bästa manliga huvudroll

De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

  • Christian Bale, Vice (3,5/5)
  • Bradley Cooper, A Star Is Born (3,5/5)
  • Willem Dafoe, At Eternity’s Gate (2/5)
  • Rami Malek, Bohemian Rhapsody (4/5)
  • Viggo Mortensen, Green Book (3,5/5)

Vinner gör: Christian Bale

Bale tar hem statyetten för bästa manliga huvudroll. Kanske välförtjänst. Hans tolkning av Dick Cheney i Vice var väl genomförd, även om filmen i sig inte var fantastisk. Den som kan hota är Bradley Cooper som kan plocka hem en tröststatyett då han inte fick en reginominering för A Star Is Born. Mitt tips ligger dock på Christian Bale.

Bästa kvinnliga huvudroll

De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

  • Yalitza Aparico, Roma (2/5)
  • Glenn Close, The Wife (3,5/5)
  • Olivia Colman, The Favourite (3/5)
  • Lady Gaga, A Star Is Born (3,5/5)
  • Melissa McCarthy, Can You Ever Forgive Me? (3/5)
    • Vinner gör: Glenn Close

      Glenn Close vinner på sjunde nomineringen. Det verkar alla som tippar Oscarsgalan tro. Det känns välförtjänt också och när jag tittar på de nominerade kan jag inte hävda att det är någon annan som ska ha priset.

      Olivia Colman har det pratats om, men för egen del var The Favourite sannerligen ingen favorit och skådespelet i filmen kändes överdrivet och konstlat som det även gjorde i Yorgos Lanthimos film The Lobster.

      Bästa manliga biroll

      De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

      • Mahershala Ali, Green Book (3,5/5)
      • Adam Driver, BlacKkKlansman (4/5)
      • Sam Elliot, A Star Is Born (3,5/5)
      • Richard E. Grant, Can You Ever Forgive Me? (3,5/5)
      • Sam Rockwell, Vice (3,5/5)

      Vinner gör: Richard E. Grant

      Detta är en ruskigt svårtippad kategori. Jag tror att Richard E. Grant blir årets ”oväntade” vinnare för Can You Ever Forgive Me? men praktiskt taget vem som helst kan plocka hem priset av de nominerade. Det svagaste namnet är kanske Sam Rockwell, som förvisso var riktigt bra som George W. Bush (skrämmande lik på alla sätt och vis!) men hade en så pass liten roll att det känns tveksamt med vinst.

      Bästa kvinnliga biroll

      De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

      • Amy Adams, Vice (3,5/5)
      • Marina de Tavira, Roma (2/5)
      • Regina King, If Beale Street Could Talk (3/5)
      • Emma Stone, The Favourite (3/5)
      • Rachel Weisz, The Favourite (3/5)

      Vinner gör: Emma Stone

      Emma Stone plockar hem ännu en statyett. Den stora favoriten tror jag Regina King är, men jag tror att hon faller på att If Beale Street Could Talk fått för få nomineringar i de andra klasserna. Emma Stone är bra i The Favourite, även om jag även här har lite svårt med skådespelarstilen i filmen. Det lite flamsiga och överdrivna.

      Emma Stone i The Favourite.

      Bästa regi

      De nominerade är (filmens betyg inom parentes):

      • Spike Lee, BlacKkKlansman (4/5)
      • Paweł Pawlikowski, Cold War (3/5)
      • Yorgos Lanthimos, The Favourite (3/5)
      • Alfonso Cuarón, Roma (2/5)
      • Adam McKay, Vice (3,5/5)

      Vinner gör: Alfonso Cuarón

      Nostalgiska prettogubbar har en tendens att vinna statyetter, och så blir fallet för Roma och Alfonso Cuarón. Bästa film och bästa regi kommer att gå till Roma och jag kommer att klia mitt huvud och inte förstå vad det är jag missar.

      Jag tycker mycket bättre om BlacKkKlansman och tycker att Spike Lee ska ha statyetten, men så blir det inte.

      Vad har jag sett och vad har jag missat?

      I kategorierna Bästa film, Bästa manliga huvudroll, Bästa kvinnliga huvudroll, Bästa manliga biroll, Bästa kvinnliga biroll, Bästa regi, Bästa filmredigering, Bästa ljudredigering, Bästa ljudmix och Bästa manus på annan förlaga har jag sett alla nominerade filmer.

      Sedan finns det kategorier där jag bara missat en enda film: Bästa foto (har inte sett Never Look Away), Bäst originalmusik (har inte sett Mary Poppins returns), Bäst produktionsdesign, även här är det Mary Poppins som saknas. I Bästa originalmanus har jag inte sett First Reformed.

Recension: The Fountain

Kommer ni ihåg när Brad Pitt hade en björnfitta i ansiktet? I skvallerpressen kunde Jennifer Aniston ses tillsammans med en uteliggare vars ansikte pryddes av ett massivt skägg. Året var 2002 och uteliggaren vid Anistons sida var alltså hennes dåvarande make, Brad Pitt. Med björnfitta i ansiktet. Anledningen till herr Pitts generösa skäggväxt var The Fountain. Filmen var alltså på gång redan för några år sedan med Brad Pitt och Cate Blanchett i huvudrollerna. Darren Aronofsky, regissören bakom 1998 års indiesuccé Pi och 2000 års nattsvarta knarkskildring Requiem for a Dream skulle stå för regin. Samarbetet mellan Pitt och Aronofsky brakade dock ihop på grund av ”konstnärlig konflikt” och Pitt lämnade filmen för att spela in Troja istället. Efter Pitt gått sin väg så lämnade Blanchett också och filmen lades på is.

Tidigt 2004 var filmen tillbaka på spelplanen igen. Denna gången med en budget som var ungefär hälften så stor som tidigare och med Hugh Jackman och Rachel Weisz i huvudrollerna. Så, var det värt väntan och vad handlar egentligen filmen om?

I The Fountain får vi följa tre historier som utspelar sig med femhundra års mellanrum mellan varandra. I 1500-talets Spanien ger sig conquistadoren Tomas iväg, på order av sin drottning Isabel, in i amazonasdjungeln för att söka efter ett träd som ska vara en källa till evigt liv. År 2000 möter vi cancerläkaren Tom som panikslaget söker ett botemedel mot sin fru Izzys cancer men samtidigt är blind för att det Izzy helst av allt vill ha är lite sällskap och ömhet sin sista tid i livet. I framtiden, cirka år 2500, är Tomas en astronaut svävandes i en bubbla i rymden tillsammans med livets träd. Samtidigt som dessa tre historier utspelar sig i olika tider så korsar de varandra och svävar ihop. Låter det komplicerat? Det är det!

Vid en första anblick kan det vara lätt att avfärda The Fountain som svår, pretentiös och flummig. Och visst, sådana aspekter finns det helt klart av denna film. Samtidigt är den otroligt vacker och engagerande. Jag behöver inte få allt förklarat för mig för att kunna ta del av filmen. Fotografin är helt magisk och det är riktigt härligt att se framtidscenerna med Hugh Jackman svävandes i sin bubbla. För att skapa en unik rymdstämning så använde sig Aronofsky inte av datorgrafik utan filmade istället kemiska reaktioner. Resultatet är magnifikt!

Att få kopplingen mellan de tre historierna att fungera är svårt men det är inte där tyngdpunkten ligger i denna film. Själva poängen och vad filmen vill visa är istället människans ständiga kamp mot döden, smärta och sjukdomar. Filmen använder sig en hel del av symbolik och kan till viss del jämföras med sista timmen av År 2001 – en rymdhistoria. Det är konstigt, djupt och väldigt vackert. Rekommenderas.

Betyg:

Info:
År: 2006 | Längd: 96 min | Regissör: Darren Aronofsky | Genre: Drama | Skådespelare: Hugh Jackman, Rachel Weisz, Ellen Burstyn, Ethan Suplee