Taggad: this american life

Amerikansk politik som underhållning

På Alla hjärtans dag, den 14 februari, så landar äntligen säsong nummer två av House of Cards med suveräna Kevin Spacey i huvudrollen. Jag skrev lyriskt om House of Cards tidigare i bloggen och längtan efter den nya säsongen har varit intensiv. Amerikansk politik och dramatiken kring politik och främst presidentkampanjer är något som lockar och fascinerar mig väldigt mycket. House of Cards är givetvis inte det enda du har att tillgå om du vill mätta törsten efter amerikansk politik. Det finns ju mycket annat bra att se!

The West Wing (1999-2006)

Aaron Sorkins största succé hittills är tveklöst The West Wing, serien om President Bartlet och hans stab. Serien gick i sju säsonger och är en riktig höjdare där smarta människor, säger smarta saker och går snabbt. Sorkin försvann efter de fyra första säsongerna vilket många anser vara de bästa, men jag tycker även att de senare säsongerna är riktiga höjdare.

Martin Sheen är trygg och säker i rollen som President Jed Bartlet, men mina tre favoriter hittar vi i karaktärerna Leo McGarry, Josh Lyman och Toby Siegler. Leo McGarry är stabschef och en sann fadersgestalt i serien. Trygg, kunnig och smart och det är ingen slump att alla karaktärerna ser upp till honom och att citatet ”Leo will know what to do” är återkommande. I ett senare skede i serien så får Leo en annan, intressant roll. Tyvärr så gick John Spencer som spelade Leo bort vilket innebar att manusförfattarna fick stuva om i manuset mot slutet, vilket märks.

De biträdande stabscheferna, Josh Lyman och Toby Siegler är som ler och långhalm genom praktiskt taget hela serien. Josh Lyman, spelad av Bradley Whitford, är den mer komiske och strulige av de två medan Toby Siegler, spelad av Richard Schiff, är en mer avig och ilsken herre.

När Bartlets andra mandatperiod närmar sig slutet så skiftar serien fokus och vi får till stor del följa presidentkandidat Matt Santos vars kampanj Josh Lyman blir chef för. De två sista säsongerna handlar mycket om denna kampanj vilket i mina ögon är helt underbart. Få saker är jag så svag för inom amerikansk politik som kampanjarbete! När manusförfattarna började arbeta med karaktären Matt Santos 2004 så baserade de honom på en ung, rätt okänd politiker från Illinois: Barack Obama. Sådana detaljer ger mig rysningar av vällust!

Janel Moloney, Bradley Whitford och Rob Lowe i The West Wing.
Janel Moloney, Bradley Whitford och Rob Lowe i The West Wing.

The Ides of March (2011)

George Clooney spelar guvernör Mike Morris och har regisserat The Ides of March.
George Clooney spelar guvernör Mike Morris och har regisserat The Ides of March.

Mer sexigt kampanjande i form av George Clooneys guvernör Mike Morris och hans unge kampanjchef Stephen Myers, spelad av Ryan Gosling. Här finns massa finfina detaljer att njuta av i form av en karismatisk presidentkandat som inte kan hålla gylfen stängd. En ambitiös och smart Myers samt gamla rävar som inte drar sig för att sätta kniven i ryggen när det kan gynna den egne kandidaten.

Stephen Myers går från att ha en idealiserad och rosenskimrande bild av guvernör Morris till att inse att allt kanske inte är vad det verkar med den karismatiske guvernören och givetvis så börjar saker och ting gå snett i kampanjen och för Myers, vilket bådar för finfin dramatik. I biroller ser vi även nyligen bortgångne Philip Seymour Hoffman och andra tunga birollsnamn som Paul Giamatti och Marisa Tomei.

Mitt (2014)

Vi får följa Mitt Romney och hans familj under två valkampanjer.
Vi får följa Mitt Romney och hans familj under två valkampanjer.

Från fiktion till dokumentär i form av Netflix film Mitt. En film som får mig att tycka bra om Mitt Romney är inget annat än imponerande. Under sex år och två kampanjer, en misslyckad kampanj för att bli republikansk presidentkandidat (istället blev det John McCain) och en kampanj där Romney får republikanernas nominering, men faller mot sittande president Obama. I centrum för Mitt står hela tiden familjen Romney. Vi får knappt se några kampanjarbetare eller överhuvudtaget någon stab kring Romney. Det vi får är ett intimt porträtt av en man och hans familj och deras kamp för att stötta och försöka få patriarken att nå positionen som president.

Mitt Romney verkar rätt skör och tvivlar på sig själv emellanåt. Det är givetvis en hårt vinklad bild av Romney. När republikanerna har valt sin presidentkandidat så finns det givetvis en enorm apparat kring hela kampanjen, med flera tusentals inblandade kampanjarbetare som slipar på budskap, framtoning och sliter hårt för sin kandidat. I Mitt får vi intrycket av att det är familjen Romney som nästintill ensamma drar det tunga lasset.

Vi får inte veta så mycket om Romneys politik. Mitt verkar istället vara en rätt skön kille som citerar sin favoritfilm O Brother, Where Art Thou?, åker pulka och kastar snöbollar med familjen, skrattar vid matbordet till ett avsnitt av This American Life och samlar familjen vid böner ledda av Ann Romney. Det är en vibrerande Mitt Romney som vinner presidentdebatt mot Obama och en nedslagen Mitt Romney som som med blank blick inser att Obama kommer att vinna valet.

Den starkaste scenen i Mitt är enligt mig den allra sista. När allt är över och Mitt och Ann för sista gången eskorteras hem av secret service. Hemma i ett tyst hus när allt är över så slår de sig ner i varsin fåtölj och tittar ut över utsikten från vardagsrummet. Nej, det blev visst inget denna gången heller.

Mitt finns på Netflix

Fler titlar

Detta var bara tre titlar där amerikansk politik står i centrum. Det finns givetvis mycket mer. Jag kan förövrigt tipsa om dokumentären By the People: The Election of Barack Obama, som handlade om Obamas presidentkampanj. Ruskigt bra. Även Oscarnominerade The War Room från 1993 om Bill Clintons valkampanj är värd att se. Och när vi ändå är inne på Clinton så kan de även vara intressant att se rätt svajiga, men ändå hyfsat bra, Spelets regler, med John Travolta i en roll baserad på Bill Clinton. Jag har även tidigare bloggat lite om tyvärr nedlagda serien Boss, med Kelsey Grammer i huvudrollen.

Tipsa gärna om fler spelfilmer, serier eller dokumentärer om amerikansk politik i kommentarsfältet.

Podcastfavoriter

I augusti 2008 så skrev jag ett blogginlägg om vilka podcasts jag följer. När jag nu, snart fyra år senare, ser tillbaka på inlägget så inser jag att jag inte längre följer en enda av dem. Med andra ord är det hög tid att jag skriver ett nytt inlägg om vad det är som spelas flitigast i iPhonen.

"Ett helt avsnitt om Blade Runner? Dra på trissor!"
  • Obiter Dictum
    Billy Rimgard och Tobias Norströms underbara Obiter Dictum innehåller det mesta som jag är intresserad av. Science fiction, postapokalysm, tv-serier och filmer. De är pålästa och kunniga och håller allt på en mycket lättsam nivå. Förra säsongen hade de en B-filmscirkel där de varannan vecka såg en B-film för att sedan prata om den i podcasten. Denna säsong så har de inlett en Jean-Claude Van Damme-cirkel och ska arbeta sig igenom, om inte hela, så åtminstone en stor del av The Muscles from Brussels filmkatalog. Under hela hösten lyssnade jag igenom Obiter Dictums backkatalog och trots att detta inte är en lista där jag rankar podcasts så vill jag lyfta fram Obiter Dictum lite extra. Detta är min absoluta favorit!
  • Filip och Fredriks podcast
    Jag har alltid tyckt Filip och Fredrik varit som bäst utan gäster eller ett givet tema. De två kan bli väldigt interna och namedroppande i sina tv-program och det har varit då de är som bäst enligt mig. Det enda problemet med deras podcast är att jag sitter och är tvungen att försöka kväva mina skratt i kollektivtrafiken för att inte framstå som en galning när jag är i kollektivtrafiken.
  • Titta dom snackar
    Filmpodcast på svenska med Emil och Gustav. De två kompletterar varandra väldigt fint där Emil är den mer bittra, cyniska och ibland otrevliga och Gustav den mer trevliga och lättillgängliga. Varje vecka diskuterar de film, gör listor och har ett mycket bra snack. Höjdpunkten var när Gustav ondgjorde sig över sina värsta biobesök och skickade en rejäl fet känga till inlevande kulturtanter på bio.
  • This American Life
    Dokumentärprogram som alltid är intressant oavsett ämne (nästan i alla fall). Ämnena skiljer sig vitt från avsnitt till avsnitt. Mitt favoritavsnitt handlade om journalisten som åkte till Foxconn, som tillverkar komponenter till Apples prylar bland annat, för att undersöka arbetsförhållandena för de kinesiska arbetarna.
  • P3 Spel
    Sveriges Radios program P3 Spel finns även som podcast och varje vecka går en panel igenom spelnyheter, recenserar spel och diskuterar kring spelkultur. Favoriten är otroligt kunniga Samson Wiklund som förutom en otroligt bra radioröst verkar sympatisk och, än en gång, är sjukt kunnig kring spelkultur. Tyvärr så finns det även minus och det är i detta fall Josef Fares som är oseriös, pubertal och pladdrig. Skutan styrs av duktiga Angelica Norgren som ligger bakom bloggen Xboxflickan och Nikke.

Kanske-listan

  • Filmspotting
    Då jag gillar film så blev jag givetvis nyfiken på populära filmpodcasten Filmspotting. Och det är egentligen inget större fel på den. Förutom att de som står bakom den har så pretentiös filmsmak. Efter att ha lyssnat på idel hyllningar i deras årssammanfattningar till The Tree of Life, som bara är seg och jobbig, började jag ledsna. När sedan bedrövligt usla Uncle Boonmee Who Can Recall His Past Lives inkluderades på en lista så cementerade det deras, i mitt tycke, usla filmsmak. Så, samtidigt som podcasten är bra så är deras åsikter inte det. Alltså, värt att lyssna på men inte värt att lyssna på deras filmtips.
  • Luuk & Lokko
    Pinfärsk podcast med Kristian Luuk och Andres Lokko. Första avsnittet kändes lite trevande, men blir herrarna bara varma i kläderna kan detta absolut bli något.

För att lyssna på podcasts så använder jag mig av en mycket fin liten app som heter Instacast. Kolla in den!

Har du tips på bra podcasts? Tipsa i kommentarsfältet!