Idag fick vi äntligen tillskott i familjen. På eftermiddagen åkte vi tillsammans med Claes för att hämta en mörkhårig skönhet till hushållet. När vi kom fram till Ylva låg de kvarvarande fyra kattungarna i en stor hög och myste tillsammans. De blev dock rejält nyfikna på korgen vi hade med oss och vid ett tillfälle kunde vi fått med oss alla fyra om vi så ville. Först lekte vi lite med kattungarna innan vi tog lilla Svea och stoppade in henne i buren.
Kattungarna inspekterar den nya korgen.
Hela bilfärden hem tyckte vi så synd om Svea. Hon pep förtvivlat och lyckades klämma sig ut ur korgen vid ett tillfälle. Tove stoppade tillbaka den rädda lilla kissen och fick sedan sitta och hålla för, något som kostade henne lite rivsår på handen. Svea fortsatte att pipa förtvivlat till det nästan inte kom något mer ljud ur henne.
Svea på upptäcktsfärd i sitt nya hem.
Väl hemma släppte vi ut den lilla gullplutten. Jag hade väntat mig att hon skulle springa och gömma sig på en gång och inte komma fram på ett tag. Så blev det verkligen inte. När hon var utsläppt var hon mer nyfiken och sprang runt i lägenheten och luktade på allting. Jag tog upp henne rätt tidigt och satte ner henne i kattlådan för att visa henne var den fanns. Genast grävde hon sig ett litet hål som hon satte sig och kissade i. Tove och jag kände oss som stolta föräldrar.
Svea har inte visat några tecken alls på att vara rädd och må dåligt utan har sprungit runt och utforskat allt. Vi har även lekt och gosat med henne, helt utan problem.
Tove tog en paus i matlagandet för att gosa med Svea.
Just nu ligger hon utmattad i fåtöljen och tar igen sig och tittar upp på mig just när jag skriver detta. Mitt hjärta smälter, vi har verkligen fått en helt underbar liten kattunge till vårt hem!
Utmattad efter dagens äventyr tar hon igen sig i fåtöljen.