En nyfiken och vaksam liten kisse.
Idag har det varit en riktigt fin vårdag. Jag jobbade till klockan två, fixade wok, kokade ris, diskade och servade kunder med lunch för fulla muggar innan jag stämplade ut. Direkt efter jobbet stack jag till Bra Zoo och införskaffade en sele till Svea. Det blev hennes andra sele. Den första fick hon bara använda tre gånger innan hon råkade ut för en incident. För någon vecka sedan hade vi tagit på henne selen för att försöka vänja henne med den. Tanken var att hon skulle springa omkring inomhus och försöka “glömma bort” den vilket verkade funka riktigt bra. Hon for runt som ett litet yrväder och lekte glatt i cirka en halvtimme.
När jag satt i telefon och diskuterade mitt nya jobb med min nya chef hör jag plötsligt Svea låta på ett sätt jag aldrig hört förr. Tove hade gått till skolan vid det här laget så jag fick kila fram snabbt och titta efter vad som hänt. Jag hittar henne liggandes på golvet med käken uppspärrad och olyckligt kvidandes. Samtalet med chefen fick avslutas ruskigt snabbt då jag förklarade att något hänt med vår katt och att jag skulle ringa upp honom. Det visade sig att Svea lyckats fastna med underkäken i öglan som går runt halsen och kunde inte stänga munnen. Jag försökte få upp selen men den satt stenhårt fastkilad samtidigt som en panikslagen kisse inte var speciellt samarbetsvillig utan slängde sig av och an, klöste och pep olyckligt. Den enda lösningen var att klippa sönder selen så att den lilla stackaren kunde stänga sin mun igen. Efteråt var huvudpersonen själv hur lugn som helst och verkade glömt allt som hänt blixtsnabbt. Hon mumsade glatt i sig av lite godis jag gav henne i uppmuntrande syfte.
Nåväl, idag var det dags för ett nytt försök med en ny sele alltså och det gick riktigt bra. Svea jagade glatt löv och insekter utomhus, hälsade på folk på balkonger och folk som gick förbi. Det enda irritationsmomentet verkar varit idioten som gick bakom henne och höll henne fastkopplad i ett långt snöre när hon försökte fånga flugor. Väl tillbaka i trapphuset efter en halvtimme kopplade jag loss selen och hon satte full fart uppåt till lägenheten och tryggheten. Det känns verkligen att det gått framåt med Svea och selen (trots incidenten) och om några gånger till kommer hon förmodligen inte ha speciellt mycket emot att gå ut och gå i koppel.