Tillbaka till postapokalysmen i Fallout New Vegas

Livet i postapokalyptiska amerika är en kamp på liv och död.

Givetvis gillar jag Fallout New Vegas. Något annat vore mycket underligt. Jag fullkomligen älskade Fallout 3 och har spelat det sjukt mycket (jag skulle gissa runt 100 timmar). När nu Fallout New Vegas släppts så har det påpekats flitigt att det ser ut och fungerar precis som Fallout 3. Vilket stämmer och är alldeles underbart enligt mig!

Än en gång är man tillbaka i det postapokalyptiska amerika men denna gång på västkusten istället för Fallout 3:s östkust och tre år efter Fallout 3 utspelar sig. Som en kurir som blivit skjuten och begravd men mirakulöst överlevt ska man försöka ta sig fram genom den kalifornska öknen och lösa mysteriet men vem som sköt dig, varför du blev skjuten och sedan försöka få sin hämnd.

Storyn känns verkligen sekundär. Jag bryr mig inte speciellt mycket om varför jag blev skjuten. Istället njuter jag till fullo av det trasiga landskapet och går från håla till håla och utforskar. Enligt min sparfil har jag spelat strax över nio timmar och har ännu inte tagit mig in till stan, New Vegas. Den underbara miljön står i centrum och är huvudperson. Inte storyn.

Detta må låta motsägelsefullt, men samtidigt som miljön är underbar är Fallout New Vegas inget vackert spel. Grafiken känns rätt daterat och kantig och jämfört med spel som Gears of War 2 och Uncharted 2 är Fallout New Vegas ordentligt fult. Det är dock ingen rättvis jämförelse då Fallout New Vegas har en enorm öppen värld och spelet inte behöver luta sig mot snygg grafik utan har sin stämning som ess i rockärmen.

Att få vandra genom ett sönderbombat, dammigt landskap är en vacker upplevelse. Älskade du Fallout 3 liksom mig och är svag för postapokalysm är Fallout New Vegas ett givet tillskott i samlingen.

Trailer:

Navigation