När ett spel jämförs med Bioshock och Half-Life 2 innebär det per automatik att jag är intresserad.
Ravens spel Singularity har jämförts med just dessa spel, och när jag för några veckor sedan hittade spelet billigt begagnat kunde jag inte göra annat än att slå till. Från första början bjöds man på en härlig stämning när man som soldaten Nathan Renko kraschlandar utanför ön Katorga-12 där den ryska armén utfört experiment under 50-talets kalla krig.
Det visar sig att de experiment ryska armén utfört innefattar tidsresor och Nathan Renkos uppdrag går förenklat ut på att hoppa mellan 1955 och 2010 för att förändra historiens gång. Rätt tidigt utrustas man med en handske som kan åldra eller föryngra saker. Eller monster och soldater. För detta finns det gott om. Givetvis (GIVETVIS!) har experimentet på Katorga-12 gått åt skogen och ön är befolkad med idel otäcka varelser som vill ta kål på dig. Samt ryska soldater i mängder.
Singularity har sköna nedslitna miljöer och jag njöt av att gå runt i byggnaderna på ön. Dock är det ett väldigt linjärt spel med en hel del “osynliga väggar” som ska förhindra att du spelar det på ett sätt som inte var tänkt. Jag förstår jämförelserna med Half-Life 2 och Bioshock, men dessa två spel är helt klart i en annan klass. Fiendens intelligens är inte alltid på topp och de ryska soldaterna verkar kunna säga ungefär två meningar. Något som känns väldigt uttjatat och korkat när man skjutit alla soldater utom en som gömmer sig någonstans och fortfarande ropar ut de två meningarna om och om igen som kommandon till sina döda kamrater.
Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera Singularity. Det är inget mästerverk, men ett charmigt (om man gillar galna ryssar och monster) tidsfördriv.