Löparåret 2018

Vilket fantastiskt löparår 2018 har varit för mig. 2017 var året jag verkligen kom igång på allvar med löpningen, men 2018 tog jag ännu fler steg framåt och blev en hyfsat snabb löpare!

Här kan du läsa om 2017 års löpning och de mål jag satte inför 2018.

Under det gångna året har jag sprungit betydligt mer än tidigare och ett otroligt lustigt sammanträffande var att jag nådde milstolpen på 2000 kilometer på precis samma datum som jag hade sprungit 1000 kilometer året innan. Just det datumet, 5 oktober, hade jag alltså sprungit exakt dubbelt så långt jämfört med 2017. I slutet av 2017 trappade jag upp och sprang rätt mycket, så totalen för 2018 är inte dubbelt så mycket som 2017, men det blev en rejäl ökning i alla fall. Under 2018 sprang jag 2433 kilometer fördelat på 213 löppass.

Personbästa under 2018

Inför 2018 satte jag ett gäng mål för diverse distanser, nämligen dessa:

  • 5 km under 20:30
  • 10 km under 42:00
  • 15 km under 1:08:00
  • 21,1 km under 1:42:00

Alla mål har jag slagit under det gångna året, och vissa tider har jag till och med slagit rejält.

5 km på 19:18 – 4 juni

2017 års personbästa var 21:13.

Under sommaren kändes formen kanon och när jag sprang Rallarrundan i Hallsberg gjorde jag ett alldeles strålande lopp och gick i mål på 19:18. Det fanns inte mycket jag kunde ha gjort annorlunda utan jag gick ut hårt och höll sedan tempot bra, förutom en split där jag tappade lite tempo. Det kändes dock som att det berodde på att klockan var ”snål” snarare än att jag sprang långsammare.

Inför Rallarrundan hade jag slipat mitt personbästa några gånger på Örebro parkrun samt Gubbracet. Känslan på Gubbracet var att jag hade denna tid i mig, men inte kunde springa så snabbt som jag ville på grund av trängsel. På Gubbracet gick jag istället i mål på 19:57, vilket inte var fy skam, men det fanns som sagt potential för bättre tider!

Loppet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

10 km på 40:33 – 12 juni

2017 års personbästa var 42:22.

När jag sprang min bästa 10 kilometerstid kände jag mig lite frustrerad över att jag inte hade några millopp inbokade. Formen var kanon och jag ville testa benen. Därför blev det ett stenhårt träningspass som innebar en ny bästatid på milen. Efter detta lyckade formbesked kändes helt plötsligt inte längre att göra milen på under 40 minuter som en omöjlighet, även om att slipa bort 34 sekunder givetvis inte är det lättaste!

Passet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect

15 kilometer på 1:03:59 – 5 oktober

2017 års personbästa var 1:08:54.

Inför Å-stadsloppet ville jag testa om det fanns krut i benen. Vilket det gjorde, och 15 kilometer på 1:03:59 var ett styrkebesked! Dock är just 15 kilometer en knepig distans att försöka slå personbästa i så inför 2019 tänker jag inte sätta något mål i den distansen. Det finns ju knappt några lopp på 15 kilometer!

Passet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect

21,1 kilometer på 1:32:34 – 13 oktober

Jag fejkar pigghet när jag får syn på fotografen. Foto: Jimmy Glinnerås.

2017 års personbästa var 1:45:30.

På halvmaratondistansen blev det en helt fantastisk slipning av mitt personbästa. 2017 års Å-stadsloppet blev min debut i tävlingssammanhang när det kom till halvmaraton. Jag gick ut alldeles för hårt och trots att jag slog nytt personbästa då var jag lite besviken då jag sprang ”korkat”. 1:46:02 sprang jag på 2017, en tid jag slipade lite senare under året.

Under 2018 slipade jag mitt personbästa några fler gånger och det största lyftet blev i juli när jag sprang Semesterhalvmaran på 1:34:36 i stekande sol och 29-gradig värme. Den tiden stod sig fram till oktober då det var dags för finfina Å-stadsloppet och min chans till revansch kom!

Även denna gång gick jag ut hårt, men inte på ett korkat sätt. Nu gick jag ut medvetet hårt och hade med i beräkningarna att jag skulle kunna hålla högt tempo rätt länge och om jag tappade skulle det bli mot slutet av loppet och att det tappet inte skulle göra så mycket på sluttiden jämfört med om jag sprungit i ett långsammare tempo från början.

Jag höll mitt höga tempo, runt 4:14, i cirka 13 kilometer innan jag började tappa. Mitt ”supermål” att göra halvmaran under 1:30:00 försvann och jag gick i mål på 1:32:34, men mycket nöjd med mitt lopp och min slipning av personbästatiden med över två minuter!

Loppet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Mål inför 2019

Nu blir det lite svårare med målen. Det stora målet inför 2019 är att göra en bra tid på Stockholm maraton, vilket är första gången jag tävlar i maratondistansen. Men givetvis siktar jag på några tydliga mål även i mina andra distanser.

5 km under 19:00

Fem kilometer är nog den distans, och det mål, jag kommer att bry mig ”minst” om under 2019. Nuvarande personbästa på 19:18 är riktigt bra och jag kan nog slipa tiden litegrann, men inte jättemycket. För att klara mig under 19 minuter och susa i mål på 18:59 kräver det att jag håller ett tempo på 3:48. Vilket är tufft!

10 km under 40:00

Detta känns som en ”magisk” gräns för löpare. Sub 40! Tränar jag bra och håller mig frisk och skadefri ska det gå. Givetvis kommer det att bli supertufft, men jag hoppas verkligen att jag kan klara av att springa i mål på 39:59 (eller snabbare) under något lopp nästa år. Det kräver ett tempo på 3:59.

21,1 km under 1:30:00

Målet för halvmaran blir också en väldigt ”jämn” tid, precis som målet för milen. Jag ska försöka göra en halvmara på under 1:29:59, eller snabbare. Under Å-stadsloppet i år höll jag ”rätt” tempo i cirka 13 kilometer innan jag började att tappa. Förhoppningsvis kan jag hålla 4:16-tempo hela distansen i år och därmed klara mitt mål.

42,2 km under 3:20:00

I och med att jag kommer tävla i maratondistansen för första gången någonsin, och att jag bara har sprungit 42,2 kilometer en enda gång tidigare och då på träning så är det svårt att sätta ett mål.

När jag sprang 42,2 kilometer i höstas gjorde jag det på 3:34:17. Jag höll ett jämnt och fint tempo i 38 kilometer innan jag klappade ihop totalt på slutet och fick stappla mig fram de sista kilometrarna. Att fixa över fyra mil på önskad tid kommer kräva disciplin och planering. Förhoppningsvis klarar jag av att hålla ett snittempo på 4:44 och får till allt med näring och vätska under loppet. Det kan ju lika gärna också bli katastrof och att jag får bryta, eller stappla mig igenom större delen av loppet.

Lopp under 2018

Under 2018 sprang jag dessa lopp, officiell tid inom parentes.

Januari

Jag startade tävlingsåret med att göra mitt första parkrun sedan det allra första parkrunloppet i Örebro. Tiden från parkrun #1 slipades så spektakulärt mycket att jag nämndes i en run report på parkruns webbplats. Jag låg på andraplats praktiskt taget hela tiden, men tappade på slutet och slutade som fyra.

Februari

Under februari blev det inga lopp.

Mars

I mars satte tävlingssäsongen igång på riktigt och jag gjorde ett hyfsat resultat på Varvetmilen.

På slutet av första varvet i Varvetmilen. Foto: Jimmy Glinnerås.

April

I april satte jag ett gäng nya personbästa. På 10 kilometer förbättrade jag mitt personbästa med sex sekunder under Startmilen. På Örebro AIK halvmaraton satte jag nytt personbästa på just halvmaratondistansen, ett lopp jag var galet nöjd med då jag höll mig helt och hållet till planen och sprang taktiskt och klokt.

Sedan slog jag till igen på 10 kilometer när jag med kort varsel anmälde mig till Kumla stadslopp och sprang under 42 minuter för första gången någonsin: 41:37. På en rätt tuff bana dessutom. Formen var god!

Maj

I maj var det femkilometerslopp som gällde för hela slanten, med tre stycken parkrun och ett Gubbrace. Nytt personbästa slog jag också. Två gånger och jag gick under 20 minuter för första gången. Sedan upprepade jag detta när jag sprang Gubbracet på 19:57. Gubbracet kände jag att jag hade kunnat springa snabbare på om det inte var för all trängsel.

Juni

I juni åkte jag till Hallsberg och sprang Rallarrundan på 19:18 och fick utlopp för känslan jag haft under Gubbracet. Nu fick jag springa på maxfart och det resulterade i ett nytt personbästa, som står sig fortfarande.

Juli

Efter flera fjärdeplatser blev det äntligen en ”pallplacering” när jag på Örebro parkrun tog rygg på en av länets bästa damlöpare (vinnare av långloppscupen 2018), Liduina van Sitteren, och försökte hänga med. Det gick nästan. Hon drog ifrån på slutet och slutade tvåa, men jag var i mål som trea på tiden 19:31.

Min första pallplacering. Här jagar jag Liduina van Sitteren och är samtidigt jagad av Rihards Darzins i svenska färger (det spelades landskamp i fotbolls-vm samma dag. Mot England tror jag). Foto: Jimmy Glinnerås.

Det blev även ett nytt personbästa på halvmaratondistansen när jag i 29 graders värme sprang Semesterhalvmaran. Det var otroligt jobbigt, men jag var målmedveten och slet som ett djur och slutade på andraplats i motionsklassen.

På väg mot mål i Semesterhalvmaran. Foto: Jimmy Glinnerås.

Augusti

Efter att jag varit krasslig och vilat sprang jag Blodomloppet på 41:48, något jag var rätt nöjd med efter omständigheterna. Annars var det stora denna månad att jag sprang Icebug Xperience West Coast Trail under tre dagar. Något som går att läsa om här.

September

På väg mot mål i Norasjön runt. Foto: Carin Calleberg.

Sliten och med ömmande fot efter Icebug Xperience West Coast Trail åkte jag till Nora och sprang Norasjön runt. Otroligt fint lopp, bra arrangemang, härlig bana och mycket trevlig målgång på Noras gator där glada människor hejade på.

Oktober

I oktober smällde jag till med ett nytt personbästa på halvmaratondistansen och tog revansch på fjolårets misslyckade Å-stadsloppet. Jag spände bågen högt och försökte gå under 1:30:00, men tappade på slutet. Trots detta var det ett mycket bra genomfört lopp där jag sprang på toppen av min förmåga.

November

Tävlingssäsongen avslutades med Kilsbergsleden och en rejäl slipning av fjolårstiden. Hela 7:31 snabbare snabbare än fjolårstiden och jag slutade på plats fyra i motionsklass.

December

Inget lopp. Denna månad fokuserade jag på att vara förkyld så länge jag det gick. Årsbästa med två veckors förkylning. Medalj!

Till sist

Vilket år detta har varit. Jag hoppas på ett ännu vassare 2019 så klart. Följ gärna mina framsteg (eller bakslag!) på Strava.

Navigation