Örebro AIK halvmaraton blev årets första halvmara. Känslan hade varit bra efter de säsongsinledande milloppen, men uppladdningen inför loppet blev en besvikelse. Veckan innan blev jag krasslig och hängig och lyckades bara få in ett enda dåligt löppass, där jag dessutom hade skyhög puls, så det kändes ju inte hoppfullt. Men trots detta gick loppet över all förväntan!
Vädret var vackert och perfekt för löpning när startskottet gick klockan 18 på en cykelväg på väster. Min plan var att försöka hålla tempo för att gå under 1:30:00 och sedan se hur länge detta skulle hålla. Med mig hade jag också två energigels så att jag inte skulle ta helt slut orkesmässigt, som det blev på Å-stadsloppet när jag slog personbästa i halvmaraton.
Tempot lyckades jag hålla i cirka 16-17 kilometer innan det blev riktigt jobbigt och jag fick krampkänning i vänster vad. Här tappade jag tempo och så fort jag försökte öka tempot till cirka 4:20 så började det hugga i vaden. På slutet ökade jag dock och sista halvkilometern slog krampen till med full kraft. Det var en känsla jag aldrig upplevt tidigare under ett lopp, men jag bet ihop och lyckades på ren vilja stappla mig i mål utan att sakta ner!
Sluttiden blev 1:31:15, vilket innebar att jag slipade mitt personbästa med en minut och 19 sekunder! Jag kom på plats 6 av 45 i motionsklass.
Precis som i fjol var det ett supertrevligt lopp och jag blev påhejad av min kollega Ullis efter cirka 14 kilometer. Sedan känns det ju lite speciellt att länets, och en av landets, vassaste löpare, Erik Anfält, langar vatten åt en. Kul!
Målet på halvmaran är alltså att ta sig under 1:30:00. Jag trodde inte att jag skulle vara i närheten i dag, så detta bådar ju sannerligen gott!
Nästa lopp blir Gävle halvmarathon den 4 maj. Vågar vi hoppas att jag klarar en tid under 1:30:00 då?