Löparåret 2019

2019 års löpning gick, precis som under 2018, över all förväntan. Men det innehöll också det första stora ”misslyckandet” som löpare.

Om du vill läsa om 2018 års löpning kan du göra det här.

Det blev faktiskt färre mil under 2019 än jämfört med 2018. Men jag tycker att jag hade bättre kvalitet på min löpning. Under några månader undvek jag helt ”mellanmjölkspass” och sprang antingen snabba intervaller eller tröskelpass eller väldigt lugna återhämtningspass, framförallt under uppladdningen inför Blodomloppet och Å-stadsloppet.

Personbästa under 2019

Inför 2019 satte jag ett gäng mål för diverse distanser, nämligen dessa:

  • 5 km under 19:00
  • 10 km under 40:00
  • 21,1 km under 1:30:00
  • 42,2 km under 3:20:00

Till skillnad mot 2018 så har jag inte klarat alla mina mål denna säsong. Samtidigt är jag ändå riktigt nöjd.

5 km på 19:32

2018 års personbästa var 19:18.

Femkilometersdistansen är knepig för mig detta år. Mitt mål att komma under 19 minuter har jag ”egentligen” klarat då jag som en del av längre lopp (definitivt under mitt bästa tiokilometerslopp) sprungit fem kilometer snabbare än 19 minuter. Samtidigt så har ju inte detta skett i ett femkilometerslopp så därmed kan jag inte anse målet som avklarat. På Blodomloppet sprang jag t.ex. den första femman på 18:50 på klockan och vid femkilometersmarkeringen på banan visade klockan 18:55. Sedan har jag legat och skvalpat runt 19 minuter blankt på några pass.

Men rätt ska vara rätt. Årets snabbaste femkilometerslopp kom på Parkrun. Officiell tid 19:32. Nästa år får jag se till att klara av femman under 19 minuter på riktigt!

10 km på 38:10

2018 års personbästa var 40:33.

Detta är min supertid och det jag är tveklöst mest stolt över! Att springa milen under 40 minuter är verkligen en milstolpe för en löpare och mitt stora mål inför denna säsong. De tre inledande loppen lyckades jag inte med det, Varvetmilen gjorde jag på 41:15, Premiärmilen på 40:47 och Startmilen på 40:47 igen. Sedan blev det en liten paus för att springa halvmaraton innan jag återupptog sub 40-försöket. Jag åkte till Lidköping och sprang Lidköpings stadslopp på 39:37! Men det skulle bli bättre. När sensommaren kom sprang jag under 39 minuter för första gången under ett träningspass. Och när det sedan var dags för Blodomloppet gjorde jag mitt livs lopp, sprang i mål på 38:10 och kom plats 15 av 711 i herrklass.

Efter det har jag sprungit under 40 på träning flera gånger och även under 39 minuter några gånger. Jättekul!

Här ser du loppet

Strava | Garmin Connect | Officiell tidtagning

21,1 km på 1:27:21

2018 års personbästa var 1:32:34.

Det blev fem halvmaror under 2019 och nytt personbästa på varenda en av dem. Den första halvmaran var Örebro AIK:s halvmarathon. Där misslyckades jag med målet att springa under 1:30 och stapplade i mål med kramp i vaden på tiden 1:31:15. Det bådade dock gott inför vad som komma skulle (kanske inte krampen, men tiden!) och redan nästa halvmara, i Gävle, sprang jag i mål på en tid under 1:30 då jag tog mig runt (och uppför den svinjobbiga backen) banan två gånger på 1:29:08.

Efter Gävle slipade jag ner mitt personbästa två sekunder på Semesterhalvmaran. Sedan sprang jag i mål på 1:27:51 på Norasjön runt för att till sist avsluta säsongen med Å-stadsloppet på 1:27:21.

Här ser du loppet

Strava | Garmin Connect | Officiell tidtagning

42,2 km på 3:31:15

Maratondebuten skedde i Stockholm och blev tyvärr ingen succé. Tiden i sig är inte dålig, men kapaciteten fanns helt klart för bättre tider! Målet var en tid under 3:20 men jag kände att jag borde kunnat göra en tid runt 3:15. Så blev det inte när krampen slog till vid 29 kilometer. Sedan handlade det bara om att lyckas att ta sig i mål.

Jag skrev ett inlägg om Stockholm marathon som finns att läsa här.

Här ser du loppet

Strava | Garmin Connect | Officiell tidtagning

Mål inför 2020

2020 är året jag på riktigt går in i tävlingsklass. Jag har förvisso redan debuterat för Örebro AIK, men det är nu det verkligen blir ”på riktigt”. Maratondistansen skippar jag helt under 2020. De två stora distanserna jag satsar på är 10 km och halvmaraton. Det stora loppet jag har att se framemot är Göteborgsvarvet i maj. Givetvis har jag ett gäng tidsmål också.

5 km under 19:00

Detta mål hade jag även under 2019 men slog aldrig på riktigt. Jag har ju som jag skrev tidigare faktiskt redan sprungit fem kilometer under 19 minuter, men då som en del av längre lopp. Nu är det dags att sätta nytt personbästa på riktigt.

10 km under 37:00

Jag har faktiskt flera mål med denna distans. Först och främst ska jag försöka fixa Varvetmilen under 37:57, vilket skulle innebära startgrupp 1 på Göteborgsvarvet. Sedan ska jag försöka slipa ner mitt personbästa till under 37 minuter. Det kräver en förbättring med över en minut mot mitt nuvarande personbästa, men bör gå med rätt träning!

21,1 km under 1:25:00

Kan jag förbättra min tid på halvmaran med nästan två och en halv minut? Jag tror faktiskt det. Med bra förutsättningar och rätt träning kan jag nog hålla rätt fart tillräckligt länge för att fixa detta.

Lopp under 2019

Under 2019 sprang jag dessa lopp (här räknar jag in Parkrun också)!

Jag jagar Örebro AIKs Julia Johnsson under Varvetmilen 2019. Till slut lyckades jag gå om, men det var tufft. Foto: Carin Calleberg.

Mars

Precis som 2018 så startade min säsong i mars. Och det startade med ett Parkrun. Sedan sprang jag Varvetmilen hemma i Örebro innan jag rundade av månaden med att åka till Stockholm för att springa Premiärmilen och försöka gå under 41 minuter vilket skulle innebära startplats i grupp C på Stockholm marathon.

April

Två lopp på hemmaplan blev det i april. Klassiska Startmilen där jag sprang in på exakt samma tid som på Premiärmilen, samt Örebro AIK halvmarathon som påbörjade min svit av personbästatider på halvmaradistansen.

Här är det cirka 200 meter till mål och jag har kramp i vänsterbenet. Det gällde att bara lida sig igenom skiten! Foto: Jimmy Glinnerås.

Maj

Maj blev en supermånad för mig då jag med en veckas mellanrum nådde två milstolpar. Först sprang jag i mål under 90 minuter på en halvmara när Gävle halvmarathon klarades av på tiden 1:29:08. Och lördagen efter det loppet åkte jag till Lidköping och satte nytt personbästa på milen och sprang under 40 minuter för första gången när jag gick i mål på 39:37.

Juni

Juni handlade om Stockholm marathon. Två stycken Parkrun blev det också. Det ena kom jag på plats 3 av 102 i och i det andra var jag farthållare åt IngMarie Johansson med målet att göra en tid runt 21 minuter.

Juli

Denna fina sommarmånad var det dags för min favorithalvmara, Semesterhalvmaran. Dessutom sprang jag Parkrun två gånger samt tog en pallplats i Brännöloppet.

Augusti

I augusti gjorde jag mitt livs hittills bästa lopp när jag krossade mitt personbästa på milen och rusade i mål på 38:10 och plats 15 av 711 i herrklassen på Blodomloppet. Och så sprang jag terräng med lyckat resultat.

Ansiktsuttrycket beskriver känslan perfekt. Utmattning, förvåning och glädje! Foto: Jimmy Glinnerås.

September

Det blev bara ett lopp i september, Norasjön runt. Med usel känsla i uppvärmningen lyckades jag ändå springa in på ett nytt personbästa.

Oktober

Precis som i september blev det bara ett enda lopp i oktober. Klassiska Å-stadsloppet och årets sista halvmara. Målet var en tid under 85 minuter, men jag fick ”nöja” mig med nytt personbästa.

December

Tanken var att min säsong skulle avslutas i november med Kilsbergsleden. Men en elak förkylning satte stopp för den planen. Istället blev min sista tävling för året Inneseriens 1000 meter. Det blev också min debuttävling för min klubb.

Till sist

Precis som med fjolåret är jag supernöjd med mitt löparår. Min tid på milen är verkligen det som står ut allra mest och som jag är mest nöjd med. Vilket otroligt bra lopp jag gjorde där och då! Även mitt lopp i Lidköping är värt att nämna, då jag sprang under 40 på milen för första gången. Det var en speciell upplevelse att åka i väg själv, dit jag inte kände någon, och målmedvetet springa in på en ny milstolpe.

Jag vill även passa på att nämna ett gäng löpare som inspirerat eller utmärkt sig på särskilt sätt under året:

Jag och Petra Hanaeus efter Å-stadsloppet. Foto: Mikaela Kemppi.

  • IngMarie Johansson för inspiration, träningsglädje och för att jag fått äran att vara en liten del av hennes träning.
  • Petra Hanaeus som har haft en helt otrolig säsong och flera väldigt jämna fajter med mig under den gångna säsongen. Hon har gjort mig bättre i år!
  • Johan Ingjald är en sann eldsjäl vars YouTube-kanal är en guldgruva för lokala löpare. Dels kan man se rörligt från sina egna lopp, dels kan man göra research inför kommande lopp.
  • Micke Sandberg, mr. Parkrun (över 100 stycken!) som alltid är glad och trevlig och gärna kommer fram och snackar innan och efter lopp.
  • Jonas Brännmyr som med sin fantastiska blogg Konditionsbloggen gör att man kan följa med i hur det går i de lokala löpartävlingarna.
  • Fredrik Johnsson är en inspiratör på Instagram och otroligt stark löpare. Springer han inte själv peppar han på vid sidan om.
  • Matt Ford som tog Parkrun till Örebro. En stor anledning till att man alltid känner sig välkommen på Parkrun.
  • Lotta Persson som många gånger varit run director på de Parkrun jag har sprungit och precis som Matt är välkomnande och trevlig. När hon inte är run director brukar hon själv springa med härliga vovven Maggan.
  • Jimmy Glinnerås för alla fina bilder under tävlingar. Vilken lyx att få så proffsiga loppbilder!

Navigation