Maj avslutas med en helt strålande dag och en grymt jobbig terrängtävling. 500 höjdmeter fördelat på åtta kilometer och löpning i en slalombacke stod på schemat för min del. Med starter med en minuts mellanrum där jag hade min urstarka träningskompis Liduina van Sitteren startande en minut efter mig. Stressande!
Men jag fick skylla mig själv. Jag hade föreslagit för Liddi att vi skulle köra denna tävling istället för ett planerat pass med backintervaller. Och backträning blev det sannerligen, så att det räckte och blev över.
De riktigt hårda löparna, vilket var de flesta, sprang dessutom två varv och därmed 1000 höjdmeter och 16 kilometer. Själv kände jag att åtta kilometer och 500 höjdmeter var en lagom utmaning för en ovan terränglöpare som jag.
Det kändes inget vidare från start. Att starta i en uppförsbacke är inte drömmen och pulsen drog snabbt iväg. Jag slet på och försökte springa så snabbt jag kunde samtidigt som jag inte skulle bränna precis allt krut. Det var rätt tuff och teknisk terräng så det gällde också att inte skada sig. Halvvägs in i loppet kom jag in i lite mer flyt. På de ställen där det inte bara vara tuff backe, utan knixig terräng, var det riktigt kul att springa. Vid ett tillfälle var jag nära att vricka foten, men klarade mig tack och lov.
Bra tid i mål och vinst!
På slutet i en väldigt brant nedförsbacke blev jag passerad av IF Starts superlöpare Mattias Nätterlund. Sedan när vi vände upp och hade slutspurten kvar, vilket innebar att springa uppför hela södra slalombacken, visade han sannerligen var skåpet skulle stå genom att springa hela vägen uppför backen. Jag sprang vissa sektioner, gick vissa, och släpade mig i mål på den officiella tiden 43:45. Men det var inte så illa pinkat då det visade sig att den tiden räckte med ordentlig marginal till seger. Jag gick i mål nästan tretton minuter före tvåan.
I den stora huvudklassen sopade Mattias Nätterlund hem segern för herrarna med imponerande 1:22:57. Mer än fem minuter före tvåan, min klubbkompis Jonathan Kandelin.
Liddi (som tack och lov inte kom ikapp mig) vann ännu mer överlägset damklassen. Hon sprang dessutom lite fel och vrickade foten lätt. Väl i mål var hon nog den enda löpare som såg hyfsat pigg ut. Medan alla andra föll ihop utmattade stod hon upp hela tiden, drack lite vatten och pratade med mig och Karl. Imponerande.
Det absolut värsta med hela loppet var efter målgången där jag i värmen fick bevittna hur sadisten som planerat banan (Ola Backlund) stapplade i mål och sedan efter målgången öppnade en kall öl. Jag var nära gråten då!
Efter loppet åkte jag, Martin Duberg, Liddi och Karl till Falkasjön där jag begick baddebut. Fantastiskt härlig avslutning på ett mycket fint lopp!
Lite bilder
Eftersom jag bara (”bara”!) sprang ett varv passade jag på att fotografera lite uppe vid toppen och målgången.
