Utvecklingen på milen denna säsong har varit fritt fall. Från några fina insatser under våren, ett bra genomfört lopp på Stockholms stadion (den första gången) till några usla insatser i augusti i och med lördagens DM i Hallsberg.
Det enda positiva med distriktsmästerskapet på 10000 meter är att jag kunde titulera mig själv silvermedaljör. Förvisso hade jag kunnat släpa mig i mål på vilken tid som helst (om det inte finns någon typ av maxtid) och blivit silvermedaljör.
Förväntningarna var bottenlåga och prestationen blev som väntat dålig. Det var svårare förhållanden på lördagen i Hallsberg jämfört med stadion med både blåst och värme så jag bedömer att ”prestationen” var typ i klass med den på stadion, trots sämre tid.
Jag gick i mål på 38:17.57.
Det är så klart en bedrövlig tid med tanke på att jag sprungit milen på 35:47 tidigare i år. De flesta sprang dock på betydligt sämre tider än vad kapacitet fanns för, så det är en liten tröst.
Hela loppet var rätt segt och tufft. Precis som vanligt, kan jag konstatera numer, så började jag tappa efter fem-sex varv. Och denna gång höll jag ändå ett ännu lägre tempo de första varven än vad jag gjort tidigare. Inledningsvis så gick varven mellan 1:26 och 1:29. Sedan sladdade jag ner på ännu långsammare varv. Första fem kilometerna gjorde jag på 18:50 tror jag, om jag inte minns fel. Efter det slutade jag att titta på klockan, surade, och tog bara varven för att kunna titta efteråt. Varven landade på mellan 1:32 och 1:36 här. Riktigt dåligt.
De två sista varven ökade jag lite igen, men sannerligen inte med mycket. De gick på 1:27 respektive 1:26. Jag gjorde alltså inget snabbare varv än 1:26.
Om dessutom Liduina hade ökat lite de sista varven hade hon varvat mig och jag hade därmed, än en gång, blivit varvad av precis alla löpare. Nu blev det ju inte så, men hon hade definitivt kunde ha kapaciteten för att göra det (trots att hon också inte hade något bra lopp). Hon sade att hon inte ville varva mig på slutet. Jag vet inte om det är snällt eller ännu mer förnedrande. Kanske en kombination.
Eftersom mina förväntningar så låga som de var så var besvikelsen inte särskilt stor efteråt. Jag var omotiverad och besviken redan innan. Jag åkte till Hallsberg, sprang mig igenom eländet, och hade efter nedjoggen en trevlig fika med mina klubbkamrater.
