Misslyckad kväll på stadion i loppet Vi som inte fick plats på SM

Senast jag lämnade Stockholms stadion var det med en positiv känsla, trots missat tidsmål. Efter gårdagens lopp kändes verkligen allt bedrövligt.

Jag hade justerat mitt mål inför gårdagens lopp. Nu ville jag gå i mål på under 36 minuter, istället för att som senast sikta på under 35 minuter och misslyckas. Under 36 minuter borde jag kunnat ordna utan större bekymmer. Jag ville ha ett lopp där jag fick tillbaka lite löpglädje och kunde gå därifrån med en positiv känsla.

Laddad på startlinjen. Sedan gick det utför.

Det blev raka motsatsen. Heatet jag blev placerad i var alldeles för starkt för mig, jag hade hoppats på att få springa i C-heatet där jag hade varit en av de snabbare löparna. Dessutom sprang Fredrik Uhrbom som farthållare för en tid under 36 minuter i det heatet. Det hade alltså varit perfekt för mig. Istället blev det B-heatet där jag på pappret var en av de långsammaste löparna och i verkligheten var så bedrövligt usel att jag kom sist och blev varvad av precis alla andra löpare, bortsett från de som bröt loppet (tre löpare). Jag gick i mål på officiella tiden 37:34.81, över en och en halv minut från det mål jag satte innan loppet och alltså borde klarat av utan större problem.

Min tänkta varvtid på 1:26 höll jag bara i fem varv innan jag började tappa. Och sedan låg jag sist och luckan ökade bara till de andra löparna.

Jag har ungefär lika kul som det ser ut.

Både mental och fysisk styrka för att tvinga mig själv att springa snabbare fanns inte. Det var bara nedbrytande att bli passerad av löpare efter löpare. Jag är riktigt less på detta, att bli placerad i för bra heat och sedan få stryk.

Vad gör jag nu?

Sammanbiten, besviken, men helt inställd på att avsluta loppet.

Nu måste jag få tillbaka löpglädjen och lyckas göra lopp som jag känner glädje och stolthet över efteråt. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt.

Är det något fel på träningen? Det tror jag verkligen inte. Jag tror starkt på min träning, både mängd och upplägg. Träningen har ju gjort att jag utvecklats galet bra, och dessutom har ju Liduina som jag tränar praktiskt taget alla kvalitetspass tillsammans med sopat hem en femteplats i SM och utvecklats galet mycket. Så jag tror att jag tränar rätt, det finns det liksom ”kvitto” på. Allt tydde på att kapaciteten för ett bättre lopp fanns där. Det var något annat som inte stämde.

Förmodligen är en stor del mentalt. Det är riktigt slitigt att springa på bana, och dessutom tvingas göra det mot löpare som är mycket snabbare än en själv. Det i sig kan knäcka löparglädjen riktigt ordentligt. Motivationen och löparglädjen är som bortblåst. Det är helt enkelt inte kul.

Tyvärr är mitt nästa lopp också 10000 meter på bana. Men då behöver jag bara bege mig till Hallsberg i alla fall och inte bege mig till Stockholm för att få däng av massa halvelitlöpare. Förväntningarna inför loppet är bottenlåga och jag tänker inte sätta något tidsmål alls. Förmodligen blir det inte mycket till kvalitetsträning innan dess heller. Bara lugn löpning för att hitta glädjen.

Jag tog manuella varv på klockan och började tappa tänkt tempo redan efter fem varv.

Navigation