Författare: Björn Engqvist

Om Björn Engqvist

Envåldshärskare över Björns blogg. Nörd som gillar löpning, spel och film. Bor i hop med två mörkhåriga skönheter. Andra ställen du kan hitta mig på: Twitter | Facebook | Instagram

Norasjön runt, länets tuffaste halvmara

Min fjärde halvmara för året sprang jag i Nora och runt den vackra Norasjön. Norasjön runt är ingen snabb bana, med rejält jobbiga backar. Men det gick otroligt bra denna härliga höstdag!

Jag gick i mål på 1:27:51 vilket gav mig plats 2 av 106 i motionsklass och plats 17 av 217 totalt. Nytt personbästa med rejäl marginal!

Känslan innan loppet var bedrövlig. Dagarna innan hade jag känt mig småförkyld och när jag värmde upp innan loppet fick jag en känsla av håll (!) efter två minuter i 5:30-tempo. Samt ont i ena knäet. Jag muttrade för mig själv att ”det får bli vad det bli”. Vid starten pratade jag med Mikael Sandberg och förkunnade ”detta är ingen bana man sätter PB på”. Det är ju skönt att ha fel!

Här var det inte muntert. Tre kilometer kvar och ont överallt. Tur att man var fin i håret i alla fall. Foto: Staffan Isacson.

När starten gick drog jag i väg i bra fart. Den första kilometern gick på 3:52, men utan att det kändes för snabbt eller jobbigt. Jag visste ju vad som komma skulle, redan i andra kilometern. Hitorpsbacken. Min inställning var att jag skulle veta vilket typ av lopp detta skulle bli efter den backen.

Tack och och lov klarade jag av Hitorpsbacken utan större problem. Givetvis blev det ett långsammare tempo, men med ett så backigt lopp som Norasjön runt måste tempot få bli lite böljande. Snabbt när banan tillåter det, och långsammare i partier för att spara på krafter. Kilometern efter Hitorpsbacken kändes ljuvlig och här gick det snabbt, 3:44. Och den efterföljande kilometern gick på 3:55. Första fem kilometrarna klarade jag av på 20:15. Jag höll tempot rätt bra även de fem andra kilometrarna och första milen gjordes på 40:47.

Efter en mil sprang jag rätt ensam. Det var en bit framför mig jag kunde se löpare som Örebro AIKs superdam Mikaela Kemppi (men helt utan att ha ”kontakt”.) En bit bakom mig låg damtrean, IF Starts Petra Hanaeus, men jag hade lyckats skapa en lucka så det var mycket sololöpning.

Tuff motvind och backigt på slutet

När banan vände in tillbaka mot Nora igen kom käftsmällen i form av rejäl motvind. Här var det tufft att hålla högt tempo, och krafterna började tryta. Jag slet dock på efter bästa förmåga och bad en stilla bön om att energigelen skulle ge effekt. Det kan jag inte direkt påstå att den gjorde. Vid 18 kilometer finns det ännu en rejäl backe och det är en bra stigning även mot slutet in mot Nora. Nu led jag och dessutom hörde jag bakom mig hur Petra och ännu en löpare tagit in på mig. Nu började dessutom vaderna protestera och kännas väldigt spända. Plus att jag fick håll! Det riktigt brände i magen.

Tack och lov är jag envis och tjurskallig och lyckades öka tempot. Med en rejäl spurt höll jag i från de bakom mig, vilket var tur då han som gick i mål efter mig också sprang i motionsklass, och med bara sex sekunder efter mig sprang in som trea. Elva sekunder efter mig gick Petra i mål, även hon med en galen PB-kross.

I mål stod Niklas Hasselwander som överlägset plockat hem förstaplatsen i motionsklass och gratulerade mig till loppet. Jag var otroligt överraskad över att det gått så bra då jag tycker att denna bana är, om än vacker, den tuffaste halvmaratonbanan i länet.

Klockan visade 1:27:51 efter målgång. Det blev också den officiella tiden.

Nu blir nästa lopp ännu en halvmara. Nästa månad springer jag Å-stadsloppet och det vore ju inte helt fel om årets femte halvmara även innebar årets femte personbästa på distansen. Jag gillar mönstret hittills!

Video från mitt lopp

Tack vare IF Starts Johan Ingjalds YouTube-kanal HugRunner, samt Stig Petterssons YouTube-kanal har jag kunna klippa ihop en minut från mitt lopp.

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Andra bloggar om Norasjön runt 2019

Över förväntan i Kilsbergen Trailrun

Efter att ha sprungit en del lopp på asfalt var det dags för mig att göra min debut i Kilsbergen Trailrun. Egentligen hade jag tänkt vara med redan i fjol, men då krockade loppet med Icebug Xperience West Coast Trail. I år sprang jag inte i Bohuslän, så nu fick det bli en tripp till Kilsbergen.

Med tanke på att jag inte är någon van och duktig terränglöpare så får jag vara väldigt nöjd med insatsen. Jag gick i mål på 1:11:39 och plats 24 av 194 i herrklass.

Tanken var att ta det hyfsat lugnt och vara försiktig med foten. En taktik jag höll mig till ända fram till jag nålat fast nummerlappen på tröjan. Sedan sprack det.

Jag gick ut rätt hårt och de första kilometrarna gick mycket snabbt. Vilket inte var några problem då det handlade om löpning på asfalt. Men så skulle det inte fortsätta. Kilsbergen Trailrun är, som namnet kan ge en viss ledtråd om, ett terränglopp. De efterföljande två kilometrarna var ruskigt jobbiga med tuff terräng och uppförsbacke. Jag slet på bra och tänkte för mig själv att det inte skulle hålla med detta tempo. Men vid fem kilometer började det kännas betydligt lättare, och det utan att jag egentligen sänkt ansträngning och tempo.

Bra känsla, fram till jättejobbig slalombacke

I en klunga (eller kanske snarare ett led, i och med att det var rätt smalt) sprang jag med bland andra duktiga damerna Elin Vinblad från Hagaby GoIF och Lovisa Persson från OK Tisaren. Efter sju-åtta kilometer märkte jag att jag var starkare än de jag sprang med och drog i från. Sedan började jag att plocka platser. En grym känsla! I cirka två kilometer jagade jag IF Starts Frida Nilsson som var damtvåa (och även slutade på andraplats) och kom ikapp precis innan… SLALOMBACKEN. Skräckslaget tittade vi på varandra och väste fram ett ”bra jobbat”.

Att man ska ta sig upp för en slalombacke är ju tortyr och sadism. Här lade jag mig ner och grät, medan snälla tanter gav mig bullar och berättade att allt skulle ordna sig.

Eller nej. Jag slet på och åt varken bullar eller grät (mer än inombords, över att jag anmäler mig till sånt här). Vid foten av slalombacken stod Fredrik Johnsson och upplyste mig om att nu väntade det roligaste på hela loppet. Fylld av livsglädje och med ett lyckligt leende slet jag mig upp för eländet (hmm…). Uppe i backen träffade jag Erik med sambo och bebis. Han ljög klädsamt och sade att jag såg pigg ut. Tack.

På väg in mot mål med bra hastighet.

Efter skiten var över väntade cirka två kilometers löpning och här hade jag faktiskt krafter kvar och avslutade snabbt och bjöd till och med på en spurt in i mål.

Den officiella tiden blev som sagt 1:11:39 och jag kom på plats 24 av 194 i herrklassen. Och foten höll. En bra dag i skogen!

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Blodomloppet och en galet bra tid

Blodomloppet blev en helt galen succé för min del. Jag visste att formen var god efter några starka intervallpass och efter att jag sprungit 10 km på 38:35 förra tisdagen. Med bra känsla i benen ställde jag mig på startlinjen i regnet utanför Trängens IP.

Full koncentration innan start (alternativt att jag kollar in Oskar Arlebos frilla, men jag tror att det mer handlade om koncentration). Foto: Joakim Hjortsberg / www.teamjoe.se
Bredvid mig hade jag starka namn som Andreas Ingberg, Per Sjögren och Oskar Arlebo. Det kändes skumt att stå längst fram tillsammans med dem. Men vis av tidigare års Blodomloppet och med bra självförtroende kände jag ändå att jag placerat mig rätt.

När starten gick inledde jag i ett rasande tempo. Jag har egentligen inga problem med att gå ut ”för snabbt”. Hemligheten är att veta ungefär vad som är för snabbt, men som inte kommer att straffa sig senare i loppet. Första kilometern avklarades på 3:40 och jag låg några sekunder bakom toppklungan. Vanligtvis brukar jag inte se dem så länge, så det var lite kul att faktiskt ha ”kontakt” (nåja, men typ) med superlöparna längst fram. Dessutom höll jag tempo med Örebro AIKs superdam Liduina van Sitteren i cirka två kilometer. Sedan drog hon, inte särskilt oväntat, ifrån mig. Den andra kilometern gjorde jag på 3:43, fortfarande väldigt snabbt, men med en bra känsla.

Blodomloppets bana i Örebro är rätt knepig och knixig. Jag har hört folk som säger att den är lättsprungen, men jag håller inte alls med. Det är en hel del upp och ner och backen upp mot Diedens allé vid Karlslund cirka 6,5 kilometer är riktigt tuff! Trots detta var pannbenet tjockt och starkt i dag och jag var övertygad om att jag med marginal skulle fixa en tid under 40 minuter.

38:10 och plats 15 av 708

De flesta av mina kilometrar låg runt 3:48-3:52. Men på slutet när jag närmade mig målet tog jag i rejält. Den sista kilometern var snabbast av de alla och gick på 3:38 enligt klockan, sedan hade jag 70 meter kvar (klockan mätte upp loppet till 10,07 km, och de sista 70 metrarna gick i 2:48-tempo)! Den officiella tiden blev 38:10 och jag kom på plats 15 av 708 i herrklass vilket tveklöst är min bästa prestation inom löpningen hittills.

Ansiktsuttrycket beskriver känslan perfekt. Utmattning, förvåning och glädje! Foto: Jimmy Glinnerås.

Efter loppet kände jag att jag inte hade kunnat gjort något annorlunda. Jag hade gett allt, sprungit så snabbt jag bara kunnat (för att hålla en hel mil) och var så sjukt nöjd med min insats! Mitt mål för 2019 var att springa milen under 40 minuter. Vilket jag klarade av i maj under Lidköpings stadslopp. Tre månader senare har jag alltså slipat ner tiden till 38:10. Galet!

Till skillnad från tidigare år hade jag med mig ett helt gäng kollegor i år. Flera av dem sprang på personbästatider så det var ett muntert gäng som träffades i regnet efteråt! Tanken var att vi skulle avsluta med en picknick, men eftersom vädret var helt bedrövligt för att sitta och mysa i gräset fördelade innehållet i picknickkassarna och bröt upp.

Start och målgång

Från YouTube-kanalen HugRunner har jag klippt ihop min start och målgång.

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell tidtagning

Semesterhalvmaran, personbästa med liten marginal

Med fina Semesterhalvmaran i Torp sprang jag årets tredje halvmaraton. Det var andra gången jag sprang Semesterhalvmaran. I fjol så slog jag personbästa på halvmaradistansen då jag sprang under 1:35 för första gången. Då gick jag i mål på 1:34:36.

I år hade jag redan uppnått mitt mål för halvmaran då jag sprungit under 90 minuter i Gävle i maj. Så mitt gällande personbästa var 1:29:08. Målet för Semesterhalvmaran var att gå under 90 minuter igen.

Precis som i fjol var det riktigt varmt, men inte lika galet varmt som det var i fjol. Nu var det istället runt 25 grader och soligt. Men kanske aningen mer disigt. Klart var i alla fall att det skulle bli ett svettigt lopp!

Semesterhalvmaran har en riktigt fin bana med både grus och asfalt. Den går i två varv, men det första varvet innehåller en extrasväng för att komma upp i halvmaratondistansen. Under hela första varvet sprang jag i en liten klunga med tre löpare från IF Start. Efter varvningen tyckte jag att det var dags att öka tempot då det kändes som klungan höll på att tappa den hastighet jag ville hålla. Jag fick dock med mig Petra Hanaeus som är en riktigt stark löpare och hon gick faktiskt om och drog praktiskt taget resten av loppet.

Vid 17 kilometer och andra gången vi kom till Semesterhalvmarans tuffaste uppförsbacke fick jag det riktigt tufft. Jag var trött och kände mig både flåsig och seg i benen. Men tack och lov kände jag hur den gel jag tagit några minuter tidigare kickade in när jag kommit upp för backen och jag fick ny kraft och kunde ta mig ikapp Petra.

Vid markeringen för 19 kilometer ökade jag tempot och drog i väg själv. Det kändes som att jag satte in en typ av spurt, men det visade sig att tempot inte ökade jättemycket jämfört med tidigare kilometrar. De två sista kilometrarna gick i 4:07 och 4:06-tempo. Inte superimponerande, men det var en ökning som skulle göra nytta.

När jag närmade mig målet var det bara att maxa. Väl i mål stannade min klocka på 1:29:05 och den officiella tiden blev 1:29:06. Jag hade alltså slagit mitt gamla personbästa med ynka två sekunder! En liten marginal, men ett nytt personbästa är ett nytt personbästa! Riktigt kul är att jag på alla tre halvmaror jag deltagit i under 2019 slagit personbästa.

Totalt kom jag på plats 21 av 92 fullföljande och i min klass som är motionsklass kom jag på plats 1! I fjol kom jag tvåa i motionsklass, så det var ju riktigt kul att kunna knipa förstaplatsen nu.

De bestående intrycken av Semesterhalvmaran är mycket positiva. Det är en fantastiskt fin bana där man springer i vacker närkenatur och ser både lamm, hästar och kossor.

Arrangemanget från LK Gränslöst har den perfekta balansen mellan småskaligt brödrostlopp och proffsighet. Det är nog mitt favoritlopp i Närke!

Video från mitt lopp

Videon är ihopklippt från Johan Ingjalds YouTube-kanal ”HugRunner”.

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Stockholm marathon 2019

1 juni 2019 blev datumet jag begick maratondebut på riktigt i och med att jag sprang Stockholm marathon. Utanför Stockholms stadion gick starten och det var en peppad nummer 1400 som startade i grupp C klockan 12.

Här gick det fortfarande rätt fort, innan krampen slog till.
I början av loppet gick allt enligt plan. Första milen gjorde jag på 45:15. Första halvan på 1:35:59. Men, vid cirka 29 kilometer slår krampen till i vänsterbenet. Jag fick stanna, stretcha, jogga vidare, stanna, stretcha och så vidare. Att ge upp fanns dock inte på kartan och jag ställde helt enkelt om målet till att bara ta mig i mål, trots krampande vad.

Med tanke på det mål jag satt upp innan och hur sedan loppet gick går det inte att hävda annat än att detta blev ett misslyckande för min del. Målet var att springa under 3:20, men jag hade känt innan att kapaciteten för runt 3:10 borde finnas med tanke på vilka tider jag gör på andra distanser.

Jag gick i mål på 3:31:15. Plats 1823 av 8796 i herrklassen.

Det var givetvis fruktansvärt tungt, men jag var mer knäckt fysiskt än mentalt. Är det något jag tar med mig som positivt från detta lopp är det att jag har rätt tjockt pannben och att jag är ruskigt nöjd och stolt att jag inte bröt loppet eller ens övervägde att bryta loppet. Men det ska medges, när det började spöregna med sju kilometer kvar till målgång kände jag inte att det här med löpning var något jag älskade.

”Om jag tar mig i mål så får jag slippa att springa maraton i framtiden”

Äntligen i mål!
Mitt mantra under slutet var att om jag tog mig i mål så ska jag få slippa att springa maraton i fortsättningen. Jag tror faktiskt att det blir så också. Det är en tanke jag har haft ett tag, att detta med lopp som överstiger tre mil inte riktigt är något för mig. Förfallet efter 28–32 kilometer blir alltid spektakulärt när jag springer så långt och det är för lång distans för att jag ska tycka att det är kul. Stockholm marathon kan med andra ord ha varit mitt första och sista maraton.

Stort tack till min älskade Tove som tog emot en otroligt sliten make, fick på mig varmare kläder (som hennes vita jacka) och stretchade ut mina ben. Hon verkade lite orolig med tanke på hur sliten jag var. Blå läppar, skakig och halvdöd! ”Du ser så risig ut!” sade hon oroligt när jag satt lutat mot ett träd och trodde att jag skulle avlida.

I övrigt var loppet riktigt trevligt med mycket publik och välorganiserat. Det peppades och hejades från sidan vilket var mycket uppskattat! Även om jag inte tror att det blir fler maratonlopp för mig så gillade jag verkligen att springa ett stort lopp med mycket publik och många deltagare.

Medaljen är bärgad, finishertröjan likaså. Nu siktar jag på kortare lopp i framtiden!

I sociala medier

Efter loppet såg min vad ut så här:

Tove gav mig en medalj efter loppet

Här finns lite rörliga bilder från mitt lopp:

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell tidtagning

Lidköpings stadslopp, nytt personbästa och under 40 på milen

Efter de tre inledande millopp som startade min säsong var det, efter ett uppehåll för Örebro AIK halvmarathon och Gävle halvmarathon, dags att fortsätta jaga sub 40. I vackra Lidköping gick Lidköpings stadslopp av stapeln och formen kändes bra och peppen var stor när jag åkte dit en fin lördagförmiddag.

Jag var tidigt på plats i Lidköping och kunde konstatera att vädret var mer eller mindre exemplariskt. Solen sken och temperaturen låg runt 14 grader. Det blåste dock en del, vilket oroade mig lite. Eftersom jag var så tidigt på plats hade jag gott om tid att granska banan. Det blev en fin promenad runt nästan hela banan på fem kilometer och jag kunde konstatera tidigt att det var en platt och lättlöpt bana. Utmärkta förutsättningar med andra ord!

Det var ju inte direkt en ful bana att springa på! Vackert och lättlöpt. En riktig höjdare!
Det var ett jämnt och bra startnummer jag sprang med.

När startskottet gick på Framnäs IP klockan halv två gick jag ut rätt hårt och sprang med ett gäng snabba löpare som egentligen höll högre utgångsfart än jag hade tänkt inleda loppet i. Trots den höga farten ”bet” jag mig kvar och gnetade på. Sedan började en del löpare i gruppen tappa tempo och då tryckte jag och två andra på lite extra. En man drog i väg lite för snabbt för att jag skulle hänga med, men den andra sprang jag med ett bra tag innan jag lyckades dra i från honom och skapa en lucka och sedan fick dra de sista tre kilometrarna för egen hand, men med honom kanske 20 sekunder bakom.

Det var tungt på slutet, men jag kände egentligen redan tidigt på varv två att jag borde fixa mitt mål med sub 40. De första fem kilometrarna sprang jag på 19:39 och hade därmed lite marginal och råd att tappa lite tid på andra varvet. Tack och lov tappade jag inte allt för mycket utan höll tempot riktigt disciplinerat och kunde rusa in på Framnäs IP och målgången med den fantastiska känslan: ”jag har fixat det!”

Jag gick i mål på 39:37!

Efter loppet var jag galet nöjd med min prestation!
Inte nog med att jag satte personbästa och sprang under 40 minuter för första gången någonsin. Jag kom på plats ett i motionsklass! Så ruskigt kul att inte bara knipa en ”pallplats” utan dessutom plocka förstaplatsen! Det är min första förstaplacering. Tidigare har jag kommit tvåa i motionsklass på Semesterhalvmaran och trea på ett parkrunlopp.

Lycklig och trött sjönk jag ihop i gräset på Framnäs idrottsplats, med en medalj runt halsen och målet för milen för 2019 i bagaget. Innan jag åkte hem firade jag på Rörstrand med en fantastisk räkmacka (jag och Tove brukar alltid stanna där och äta den mackan när vi varit på västkusten). Sedan styrde jag kosan hemåt igen. Mission accomplished!

Video från starten

Här kan man se en video från starten.

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Gävle halvmarathon och jakten på sub 90

Efter säsongens inledande halvmara där jag sprang på 1:31:15 gick jakten på halvmaran under 90 minuter vidare i Gävle. Tillsammans med Tove åkte jag upp till Kattis och Pär för att springa Gävle halvmarathon. Pär skulle springa milen och Tove och Kattis agerade hejaklack.

Pär och jag innan starten. Det ser för övrigt ut som att Kattis står och klämmer sin kollega Jessica på bröstet bakom oss. Så var inte fallet. Hoppas jag. Foto: Tove Engqvist.

Jag hade planerat loppet bra tycker jag och genomförde det enligt plan. Denna gång tänkte jag ”ta höjd” för en positiv split (att man springer andra halvan långsammare än första) då jag vet att jag har svårt att växla upp halvvägs i lopp. För att ge mig själv marginal att tappa tid så hade jag planerat att göra den första milen snabbare än 42 minuter. På klockan blev det 41:19. Helt enligt plan alltså.

Efter några hundra meter. So far so good! Foto: Tove Engqvist.

Sedan försökte jag hålla alla kilometrar runt 4:10-4:12, med reservation för den jobbiga uppförsbacken på slutet där jag förstod att jag skulle tappa tid på båda varven. Så när jag spurtade i mål på 1:29:08 kunde jag inte vara annat än galet nöjd. Jag hade planerat loppet bra och uppnått mitt mål!

Min tid gav mig plats 10 av 116 i motionsklass. Det var helt klart tuffare i toppen än i fjol då min tid hade räckt till en andraplats.

Efter loppet var jag galet nöjd. Och medalj fick man. Viktigt! Foto: Tove Engqvist.
Mitt förra personbästa, från Örebro AIK halvmarathon, var alltså 1:31:15. Tiden i Gävle innebar en förbättring med 2:07 och alltså första gången jag sprang en halvmara under 90 minuter. Att göra just sub 90 var ju mitt årsmål för halvmaran och det känns fantastiskt bra att fixa detta under mitt andra halvmaralopp för säsongen!

Vädret var rätt perfekt för löpning denna dag. Det var kyligt men soligt och samtidigt ganska vindstilla. Det var bara på en raksträcka inne på andra varvet det blåste rejäl motvind och var ruskigt kallt, men det får man leva med. Banan var kul och lite småknepig. Man sprang genom Boulognern, förbi kyrkogården, Valls hage och norra delarna av Gävle. Det var inte direkt någon folkfest, utan går att jämföra med Örebro AIK halvmarathon publikmässigt.

För att inte gå in i väggen hade jag två energigels med mig. Enervit, båda två. En utan koffein och en med. Den utan koffein tog jag vid 30 minuter och den med koffein tog jag vid cirka 70 minuter. Jag kan inte påstå att jag direkt kände någon påtaglig skillnad, men jag var mycket piggare och fräschare vid målgång nu än vid Örebro AIK halvmarathon.

Stort tack till påhejandet från Tove, Kattis och Pär. Det gör mycket att ha folk som hejar på en och tar emot när man gått i mål!

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Årets första halvmara och årets första personbästa

Örebro AIK halvmaraton blev årets första halvmara. Känslan hade varit bra efter de säsongsinledande milloppen, men uppladdningen inför loppet blev en besvikelse. Veckan innan blev jag krasslig och hängig och lyckades bara få in ett enda dåligt löppass, där jag dessutom hade skyhög puls, så det kändes ju inte hoppfullt. Men trots detta gick loppet över all förväntan!

Vädret var vackert och perfekt för löpning när startskottet gick klockan 18 på en cykelväg på väster. Min plan var att försöka hålla tempo för att gå under 1:30:00 och sedan se hur länge detta skulle hålla. Med mig hade jag också två energigels så att jag inte skulle ta helt slut orkesmässigt, som det blev på Å-stadsloppet när jag slog personbästa i halvmaraton.

Tempot lyckades jag hålla i cirka 16-17 kilometer innan det blev riktigt jobbigt och jag fick krampkänning i vänster vad. Här tappade jag tempo och så fort jag försökte öka tempot till cirka 4:20 så började det hugga i vaden. På slutet ökade jag dock och sista halvkilometern slog krampen till med full kraft. Det var en känsla jag aldrig upplevt tidigare under ett lopp, men jag bet ihop och lyckades på ren vilja stappla mig i mål utan att sakta ner!

Här är det cirka 200 meter till mål och jag har kramp i vänsterbenet. Det gällde att bara lida sig igenom skiten! Foto: Jimmy Glinnerås.

Sluttiden blev 1:31:15, vilket innebar att jag slipade mitt personbästa med en minut och 19 sekunder! Jag kom på plats 6 av 45 i motionsklass.

Precis som i fjol var det ett supertrevligt lopp och jag blev påhejad av min kollega Ullis efter cirka 14 kilometer. Sedan känns det ju lite speciellt att länets, och en av landets, vassaste löpare, Erik Anfält, langar vatten åt en. Kul!

Målet på halvmaran är alltså att ta sig under 1:30:00. Jag trodde inte att jag skulle vara i närheten i dag, så detta bådar ju sannerligen gott!

Nästa lopp blir Gävle halvmarathon den 4 maj. Vågar vi hoppas att jag klarar en tid under 1:30:00 då?

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiella resultat

Tre lopp på tre helger startade säsongen

Nu är själva inledningen på löparsäsongen avklarad, och för min del blev det en rivstart med tre millopp på lika många helger.

Varvetmilen, Örebro, tid 41:15

Jag jagar Örebro AIKs Julia Johnsson under Varvetmilen 2019. Till slut lyckades jag gå om, men det var tufft. Foto: Carin Calleberg.
Precis som i fjol blev Varvetmilen årets första tävling. Jag kände av att jag ätit en för tung frukost och två vidriga rödbetskakor innan då känslan var ”vill kräkas” under större delen av loppet.

Annars var jag nöjd med säsongens första lopp. Jag gick i mål på officiella tiden 41:15 vilket sannerligen inte är kattpiss. I fjol sprang jag på 42:52, så det är ju tveklöst en förbättring mot fjolårstiden.

Något som är kul är att jag i och med denna tid klarade 41:32 och därmed seedat in mig i startgrupp 2 på Göteborgsvarvet. Nu tänker jag inte springa Göteborgsvarvet, men det är ju ändå kul att veta vilken startgrupp man skulle få i världens största halvmaraton.

I herrklass blev det plats 36 av 194 och när det gäller herr+dam blev det plats 39 av 308. De första fem kilometrarna sprang jag på 20:23 (4:04-tempo) och de sista fem kilometrarna gjorde jag på 20:52 (4:10-tempo). Total tid var 41:15 vilket innebar ett snittempo på 4:07.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Premiärmilen, Stockholm, tid 40:47

Mitt mål var för Premiärmilen var att ta mig under 41 minuter vilket jag lyckades med då sluttiden blev officiellt 40:47. Detta för att seeda in mig i startgrupp C på Stockholm marathon, annars var det att ta sig under 45 minuter som gällde.

Det var en rätt tuff bana och dessutom väldigt blåsigt. När jag pratade med min före detta kollega Edita efter loppet (hon var farthållare för 42 minuter och springer vanligtvis galet mycket snabbare) menade hon på att jag under mer normala förhållanden borde kunna fixa sub 40.

Det kändes som det också under vissa delar av loppet, men sedan kom backarna och motvinden, så sub 40 fick jag glömma. Det kändes väldigt tungt efter åtta kilometer och ett tag trodde jag inte att jag skulle fixa 41 minuter då en riktigt jobbig backe gav mig en käftsmäll. Men sedan grävde jag inombords och aktiverade pannbenet. En riktig kämpaavslutning fick det bli!

Det blev plats 318 av 2111 i herrklass. Första 5 km gjorde jag på 20:19, sista 5 km på 20:28. Snabbaste kilometern enligt klockan var den sista, på 3:50. Klockan mätte ju banan lite längre i dag så efter detta fick jag spurta 110 meter till. Detta gjorde jag i 3:09-tempo.

Jag gjorde en liten video om loppet. Kika här!

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Startmilen, Örebro, tid 40:47

Mindre än en kilometer till målgång kostar jag på mig att fejka pigghet för fotografen. Foto: Jimmy Glinnerås.
Inför Startmilen kände jag mig riktigt sliten. Jag sprang ett femtonkilometerspass på torsdagen och kände mig tung, trög och trött. När jag kom hem låg jag däckad i soffan. På fredagen kände jag mig rent av sjuk och på lördagen, då loppet var kände jag mig bättre men inte helt återställd.

Trots detta gick loppet sensationellt bra efter omständigheterna! Jag sprang i mål på 40:47, exakt samma tid som på Premiärmilen.

Det var så klart svårt att att göra sub 40, som är mitt mål för året, men jobbar jag bara på och får lite bättre förhållanden i uppladdningen så kommer det nog så småningom.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Resultatlista

Planerade lopp under 2019

På söndag den 24 mars inleds tävlingssäsongen för min del med Varvetmilen i Örebro. Just det loppet inledde säsongen 2018 också, och det var en rätt kylig och blöt dag vill jag minnas. Nu hoppas jag på bättre väder i år, även om det i skrivande stund ser dystert ut!

Under 2019 planerar jag att delta i följande lopp:

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

Vad jag skulle vilja komplettera med är några snabba millopp under maj, juni och juli. Viby marathon deltar jag nog bara i om Stockholm Marathon blir misslyckat. Tyvärr utgår Rallarrundan för min del i år då det ligger så tätt inpå Stockholm Marathon. Rallarrundan var annars ett mycket trevligt lopp som jag gärna hade deltagit i.

Har jag missat något roligt lopp (i närheten av mig)?

Vilka lopp planerar du att delta i?

Detta inlägg kommer att uppdateras under säsongen.

Du kan läsa om mitt löparår 2018 och mina mål inför detta år i blogginlägget Löparåret 2018.

Uppdateringar

18 mars 2019: Lade till Karlstad Stadslopp och Lidköpings Stadslopp.
4 april 2019: Lade till Stockholm halvmarathon.
10 april 2019: Lade till Hammaröloppet

Navigation