Etikett: å-stadsloppet

Å-stadsloppet, slitigt i blåst

I en strålande vacker, men väldigt blåsig, höstdag var det dags att snöra på sig skorna och springa 21 097,5 meter på Örebros gator. Å-stadsloppet har varit det lopp där jag ”spänt bågen” tidigare år och lite av sista chansen för säsongen att uppnå mitt halvmaramål, eller slipa personbästatiden på distansen.

Det blev en snabb start, men sedan mattades tempot. Foto: Jimmy Glinnerås.

I år var det lite annorlunda. Mitt personbästa på halvmaraton satte jag i april när jag sprang på 1:18:46 i min klubbs halvmara. Målet för året var en tid under 78 minuter på halvmaraton, vilket skulle kräva ett snitt på 3:41-tempo. Det kändes inte realistiskt denna dag, baserat både på vad jag presterat under året och förutsättningarna för dagen. Så, jag hade inte satt något tydligt mål för dagen.

Anledningen till att jag inte satte ett tydligt tidsmål är dels för att jag försöker minska sådan press på mig själv, och dels för att jag har haft en del kroppsliga skavanker i form av en smärtande höft och sätesmuskel. Känslan skulle få styra.

Snabb start

När startskottet gick kändes det också väldigt lätt inledningsvis. De två första kilometerna gick på 3:37 respektive 3:35. Tredje på 3:41. Sedan ropade en mycket klok Fanny Schulstad bakom mig att hålla igen och lägga mig i hennes klunga med bland annat henne och Liduina. Vilket jag gjorde.

När vi vid tre kilometer kom till Skebäcksbron möttes vi, som man alltid gör på Å-stadsloppet, av massa folk som stod och hejade och skrek. Det är så häftigt när sidorna kantas av folk som peppar på och hejar! Här stod också min coach Karin och tjoade på mig. Jag visste faktiskt inte att hon skulle komma och titta och blev glatt överraskad! Lite senare, vid slussen stod Tove och hejade på mig. Så kul och stärkande att få den peppen!

Första milen runt 37:30

I vår klunga tappade Liddi tyvärr ganska tidigt. Vilket egentligen var väntat då hon varit småskadad och inte kunnat träna som hon vill. Men jag och Fanny låg och gnetade sida vid sida i ungefär en mil och betade av kilometer för kilometer i tempo mellan 3:42 och 3:45 ungefär. Vid Rynningeviken blåste det väldigt mycket och här blev det en lucka till Fanny. Nu hamnade jag istället i en klunga med fyra löpare, bland annat Villem Raudsepp. Första milen gick på 37:08 på klockan men snarare 37:30 i verkligheten. Denna klunga jobbade sig även Fannys sambo Robin in i (och för att vara den i familjen som inte ”egentligen” håller på med löpning visar han ju galen talang!). Tempot hade mattats nu och kilometerna landade runt 3:50-3:54.

Jag hade en tanke på att jag skulle fixa en tid under 80 minuter, men när vi nådde kilometer 17 ungefär gick det upp för mig att detta skulle bli väldigt tufft.

Vi var en liten klunga på fyra personer som gnetade oss igenom sista halvan av loppet. Här är vi i Wadköping med cirka fyra kilometer till mål. Foto: Tove Engqvist.

Efter den jobbiga uppförslöpningen på slutet ökade jag tempot och trummade på sista kilometern. 3:36 gick den på och här plockade jag två placeringar på löpare som tidigare passerat mig. Tyvärr rådde jag inte på Villem och Elias Zika som båda gick i mål tre sekunder före mig och därmed knep plats 2 och 3 i M40. Så ingen DM-medalj för mig i dag. Jag spurtade verkligen i mål och gav allt jag hade. Det är inte ofta jag varit så slut som jag var efter målgång och jag föll ihop helt utslagen efter att jag passerat mållinjen.

1:20:18 blev min tid i mål. 19 sekunder från sub 80 och årets tredje bästa halvmaratontid.

Jag väljer att vara nöjd med detta. Innan loppet hade jag sagt till Tove att jag skulle vara nöjd om jag slog fjolårstiden. Vilket jag gjorde. Och nu i jobbigare förhållanden.

Hur gick det för andra i loppet?

I herrklassen blev det riktigt rafflande när Efrem Brhane och Kim Andersson gick i mål på samma sekund. Men Efrem vann och Kim kom därmed tvåa. Båda på tiden 1:11:09. På tredjeplats kom Jimmy Axelsson på tiden 1:12:25.

Damklassen var inte lika rafflande. Hanna Lindholm vann som väntat och sprang in på nytt banrekord. Långt från hennes toppklass, men jag gissar att hon sprang loppet för att vinna och slå banrekordet och inte mycket mer än så. 1:17:19. Bakom henne sprang fantastiskt formstarka Erica Lech in på 1:17:49, vilket är nytt personbästa med bra marginal. Fanny Schulstad blev trea på 1:19:25.

I tiokilometersloppet vann Jens Ljunggren på 34:12 i herrklass och Sanna Mustonen vann damklassen på 34:26.

Vad gör jag nu?

Å-stadsloppet får nog bli den halvmara som avslutar säsongen. Nu måste jag vila och få ordning på sätesmuskeln/höften som stör mig och gör ont. Den kände jag av under större delen av loppet tyvärr. Jag är också i behov av att vila rent mentalt känner jag. Att släppa träningspass med fokus på ett snabbt tempo och bara ta det lugnt.

Vad jag och Karin bestämt hittills är att jag ska ha en vecka utan något schema. Sedan får vi se efter det.

Och så ska jag uppsöka naprapat och massör för att behandla skavankerna.

Andra artiklar om Å-stadsloppet

Å-stadsloppet gick över förväntan

Inför Å-stadsloppet har jag haft en knepig uppladdning. Först har det varit mitt fotproblem vilket hållit mig borta från att kunna löpträna som jag velat i cirka två veckor. Sedan har vi haft sjukstuga här hemma där Tove legat dunderförkyld vilket gjort att min kropp bekämpat förkylningsvirus för fulla muggar.

Jag har känt mig trött och seg och efter lunchlöpningen dagen innan loppet blev jag snorig, lite hostig och fick lätt halsont. Inte den ultimata uppladdningen när man ska springa lopp.

Så med detta i bagaget cyklade jag till Tybblelundshallen för att delta i mitt fjärde Å-stadsloppet. Hostan var borta och halsontet lika så, men känslan var inget vidare. Jag var i alla fall glad över att kunna komma till start. Alla tidigare upplagor av Å-stadsloppet har jag satt nytt personbästa på. Det var jag övertygad om inte skulle hända denna gång.

Glada miner i ”Fannys klunga”. Från vänster: Fredrik Johnsson, Jakob Nilsson, Erik Axelsson, Fanny Schulstad, Ronja Lindgren Fjellner (längst bak, sprang 10 km och vann), Oskar Hansson och undertecknad!

Efter lite uppvärmning ställde jag mig på startlinjen. Den enda tävlingsplanen jag hade var att göra första milen runt 38 minuter och sen fick vi se hur det kändes. Då Frippe skulle pacea Fanny i 3:45-tempo blev det rätt naturligt att jag sprang med i den klungan.

Inledningen helt enligt plan

När startskottet gick rusade vi i väg, men kontrollerat och fint. Den första kilometern gick på 3:43 på klockan, andra på 3:42 och tredje på 3:40.

Fem kilometer passerades på 18:37 på min klocka och sedan milen på 37:18. Men det var snarare 37:40, vid milmarkeringen på banan. Inledningen gick alltså optimalt enligt plan. Känslan var helt ok och jag var överraskad över det tempo jag kunde hålla. Men jag visste och kände att det skulle bli en tuff andrahalva. Vid cirka 12-13 kilometer började klungan med Fanny och Frippe att dra i från, men jag kände mig mentalt helt ok med detta då tempot ändå var över förväntan och jag kunde inte göra annat än att springa så bra som möjligt efter egen förmåga.

Från 16 kilometer och framåt var det riktigt tufft. Jag tog mig ikapp och förbi Niklas Hasselwander vid cirka 19 kilometer och framför mig hade jag sedan Liduina som slet på. På sista rakan förbi universitetet, med cirka 300 meter kvar började jag tänka tanken på att Liddi kanske skulle gå att passera. Men jag var sjukt trött och kunde inte frammana tillräckligt med krafter för att komma ikapp. Jag tog mig närmare men aldrig förbi. Oerhört trött rusade jag i mål inne i Tybblelundshallen på 1:20:56, åtta sekunder efter Liddi. Det gav mig en tolfteplats.

Med detta är jag som sagt otroligt nöjd. Jag hade varit nöjd med en tid på 1:22-någonting, så att jag överhuvudtaget kunde vara i närheten av sub 80 var ju fantastiskt!

Jag, Fanny, Frippe och Oskar håller ihop vid småbåtshamnen.

Andra plats i lagtävlingen och nytt distriktsrekord av Martin Regborn

Team van Sitterengqvist, med mig och Liduina, kom på andraplats i lagtävlingen.

Jag tävlade inte bara för egen del. Nej tillsammans med Liddi tävlade vi som mixlag med ”Team van Sitterengqvist”!

Vi kom på en andraplats med totaltiden/maratontiden 2:41:44 (Liddis 1:20:48 + min tid 1:20:56). Gnuggarna, bestående av Fanny Schulstad och Oskar Arlebo, var överlägsna och det var ju knappast något snack om saken när båda löparna i ett lag slår båda de andra löparna i det andra laget. Stort grattis till Fanny och Oskar! Välförtjänt! Och givetvis jättegrattis till Fanny som klokt, starkt och välförtjänt tar hem segern i damklassen före Liduina och unga eskilstunalöparen Josefine Johnsson som jobbade sig tillbaka efter ett rejält fall och med blodiga ben sprang i mål ungefär en halvminut bakom mig.

Den största prestationen stod dock varken Gnuggarna, Fanny, Josefine eller Team van Sitterengqvist för denna dag.

Vinnare i herrklass blev Martin Regborn. Och inte nog med att han vann. Han krossade distriktsrekordet på halvmaraton från 1986 när han sprang i mål på 1:05:09! Det är en minut och en sekund snabbare än det tidigare distriktsrekordet! Galet!

Video från mitt lopp

Tack vare (som vanligt) Johan Ingjalds YouTube-kanal HugRunner finns det rörliga bilder från mitt lopp. Här har vi en liten ihopklippning.

Artiklar om Å-stadsloppet

Å-stadsloppet, blåsigt och jobbigt men snabbt

Efter en fantastisk halvmaratonsäsong, där varje lopp hade inneburit nytt personbästa var det dags att springa det sista loppet på distansen. Å-stadsloppet blev årets femte halvmara, och som mål hade jag att springa under 85 minuter, vilket skulle innebära ett nytt personbästa med nästan tre minuter.

Jag inledde dagen med frukost i soffan och framför Eliud Kipchoges fantastiska prestation i Wien där han sprang ett maraton på 1:59:40. Peppad och känslosam såg jag framemot att själv få snöra på mig skorna och ge mig ut för att springa i marginellt långsammare tempo! Jag kallade mitt försök för Breaking 85, helt i linje med Kipchoges första tvåtimmarsförsök 2017, Breaking2!

Temperaturen och luftfuktigheten var rätt optimal för ett snabbt lopp. Men det blåste alldeles för mycket för min smak. När jag kom till Tybblelundshallen ungefär en timme innan loppet kände jag att det kunde gå snabbt, men att 85 minuter skulle bli ett mycket tufft mål att slå. Samtidigt gillar jag att sätta ett så pass tufft mål på årets sista lopp. Det är ju nu eller aldrig. Sedan behöver jag vänta i flera månader på nästa försök. På fjolårets Å-stadsloppet hade jag som mål att springa under 90 minuter för första gången, något som jag misslyckades med. Trots det var jag nöjd då eftersom jag ändå sprang in på nytt personbästa då: 1:32:34.

Lövgröt vid slottet. Här var det ganska halt med Nike Zoom Fly på fötterna, som är rätt omönstrade. Foto: Lars Lannerborn.

Om Breaking 85 lyckades? Nej! Om det istället blev en halvmara där IF Starts formstarka superdam Petra Hanaeus höll på att komma ikapp mig på slutet vilket gjorde att jag pressade ur det sista ur benen och satte nytt personbästa? Ja! Om det låter bekant är det också precis vad som hände på min förra halvmara, i Nora. Och på Semesterhalvmaran var vi ruskigt jämna också!

Första milen under 40 minuter

Ett delmål var att springa första milen under 40 minuter. Dels för att det är snabbt och dels för att det är lite häftigt att ha en sub 40-mil i sin halvmara. Jag inledde i snabbt tempo och den första kilometern gick på 3:45. Den andra på 3:51. Trots att det var snabbt kändes det inte för snabbt och jag hade koll på ansträngningen hittills. Eftersom det var så mycket personer är det svårt att tala om någon sorts ”klunga”, men till höger om mig hade jag Petra och till vänster Örebro AIKs fantastiske veteran SuperSören Forsberg. Efter cirka tre-fyra kilometer drog Sören iväg och sedan såg jag inte honom mer.

När vi kom till småbåtshamnen hade jag lite lucka bakåt. Framför mig hade jag en duo av Örebro AIK-löpare, men tyvärr fick en av dem stanna. Det såg ut som att han fått en sträckning i baksida lår. Den andra AIK-löparen var stark och även om vi såg ut att hålla ungefär samma tempo tror jag att han var aningen snabbare och det kändes som att han sakta men säkert utökade.

Efter vi hade passerat Rynningeviken och en del av Örebro parkrun-banan pep klockan till och meddelade att första milen var avklarad. Den gick på 39:43 (på klockan) vilket alltså var helt enligt plan och kändes bra. Tänk att det var i maj jag sprang milen under 40 för första gången!

Sedan började det dock bli rätt tufft, mentalt, fysiskt och med den kalla motvinden. Den slog till halvvägs och nu fick man streta på ordentligt. Jag kände redan efter 12-13 kilometer att under 85 minuter förmodligen inte skulle vara möjligt. Däremot kände jag hela tiden att ett personbästa fanns inom räckhåll och det var egentligen aldrig något jag tvivlade på. Vid 16 kilometer hade jag det riktigt jobbigt men jag bet ihop och försökte springa så avslappnat som möjligt. Dessutom kollade jag inte så mycket på klockan utan sprang bara så snabbt som kändes vettigt.

Jobbig avslutning och nytt personbästa

Jag och Petra Hanaeus efter målgång. Än en gång blev det en tuff fajt mellan oss! Foto: Mikaela Kemppi.

Med ungefär två kilometer kvar ser jag att Petra är praktiskt taget helt ikapp mig, och det fick mig att sluta tycka synd om mig själv och ge det sista lilla extra! Med ungefär 600 meter kvar stod Josefin Gerdevåg vid banan och skrek åt mig att kämpa hela vägen in i mål. Och när länets bästa maratondam genom tiderna ger dig den uppmaningen är det bara att lyda! Jag lyckades hålla undan och rusade in i Tybblelundshallen och gick i mål på 1:27:21. Nytt personbästa igen!

Efter målgången blev det idolbild med Petra, som jag faktiskt sade till innan loppet att jag trodde skulle vara hack i häl på mig. Fel fick jag som bekant inte!

Min tid gav mig plats 7 av 201 i motionsklass och plats 37 av 409 totalt (motion, tävling, herr och dam).

Målet att gå under 85 minuter tar jag med mig till nästa säsong!

Loppet i siffror

Kollar man på siffrorna från loppet ser man att jag tappar genom hela loppet. Det är inte i närheten av en negativ split. Sett rent till siffror så höll jag tempo för att klara under 85 minuter ända till och med 15 kilometer, men jag kände ju som sagt tidigare att jag inte skulle fixa det.

Distans Tid, split Tempo, split Tid, total Tempo, total
5 km 19:35 3:55 19:35 3:55
10 km 20:08 4:02 39:43 3:58
15 km 20:47 4:10 1:00:30 4:02
20 km 21:20 4:16 1:21:50 4:05
21,38 km * 5:32 4:01 1:27:22 4:05

Enligt klockan sprang jag 21,38 kilometer. Och jag startade klockan vid startskottet och stängde av vid målgång, 1:27:22 blev tiden på klockan, men officiella sträcktiden var alltså 1:27:21. Beräknat på 21,0975 meter är snittempot 4:08 för mitt lopp.

Video från mitt lopp

Från YouTube-kanalen HugRunner har jag klippt ihop en liten video från mitt lopp. Det första klippet kommer dock från Mittmedia.

Jag gjorde även en, något redigerad, video från min målgång.

Visa det här inlägget på Instagram

Det är ju #throwbackthursday i dag och då väljer jag att blicka tillbaka på lördagen. Dagen då vi upplevde en milstolpe inom långdistanslöpningen. Mitt personbästa på halvmaran. Samtidigt som det givetvis känns fantastiskt för mig att göra en bra tid tycker jag att @astadsloppet:s kommentatorer använder sig av lite väl stora ord för att beskriva min prestation, men jag tackar och är ödmjuk inför uppskattningen. Se själv målgången och lyssna på vad kommentatorerna har att säga. Framförallt uppskattar jag @shalaneflanagan:s "His running is a gift to all of us" och "I feel so blessed to be here today." Tack Shalane, jag är rörd! #running #run #löpning #åstadsloppet #halfmarathon #race #nohumanislimited #tbt

Ett inlägg delat av Björn Engqvist (@bjornengq)

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Andra bloggar om Å-stadsloppet 2019

Navigation