Etikett: blodomloppet västerås

Löparåret 2023

Ännu ett år av löpning ligger bakom mig och därmed är det dags att sammanfatta det gångna året, precis som jag alltid brukar göra.

Sammanfattningen för 2022 hittar du här.

Årssammanfattningen för 2023 blir likt den för 2022 en inte alltför munter historia. Trots träning och hög ambition presterade jag sämre än tidigare år.

10 km och halvmaraton

Mina säsongsbästatider på milen och halvmaran (36:49 och 1:20:44) är t.o.m. sämre än vad jag snittade på distanserna året innan (36:31 och 1:20:35). I snitt sprang jag milen 59 sek och halvmaran 1:01 långsammare än 2022. Det gör mig oerhört besviken och jag kan inte se det som något annat än ett rejält misslyckande. Jag hade inga uttalade mål innan säsongen, men att försämra sig med en minut på båda distanserna var så klart inget jag hade tänkt.

Vad hade jag då varit nöjd med på milen respektive halvmaran, vad hade inte varit ett misslyckande? Milen under 36 minuter och halvmaran under 80 minuter. Då hade jag varit nöjd med de loppen.

Snabbaste miltiden kom i Katrineholmsloppet och den snabbaste halvmaran gjorde jag i Köpenhamn. I Katrineholm trodde jag aldrig att jag var på väg mot en tid under 36. I Köpenhamn däremot trodde jag att sub 80 var aktuellt. Men så blev det alltså inte.

CPH Half och säsongsbästa på halvmaraton.

De övriga tre milloppen, Startmilen, Blodomloppet Örebro och Blodomloppet Västerås var inga höjdarlopp. På Startmilen blev det 37:26. På Blodomloppet Örebro sprang jag under 38 med nöd och näppe och i Västerås blev det en tid över 38 minuter.

Det blev två andra halvmaror utöver den i Köpenhamn. Helsingborg halvmaraton och en hyfsad tid på 1:21:21 och så bottennappet med Å-stadsloppet och tiden 1:22:15. Å-stadsloppet fick mig att avsluta tävlingssäsongen och dödade all sug och motivation till att tävla.

Mot mål längs med strandpromenaden i Helsingborg. Foto: My de Silva.
Å-stadslopet. Ett bottennapp. Foto: Jimmy Glinnerås.

Maraton

Den distans som lyckades bättre, men mycket beroende på att jag bedömer mig själv lite snällare där, är maraton. Två maror blev det. Först Marathon Rotterdam på 2:50:00 och sedan Stockholm Marathon på 2:56:45. Jag är nog mest stolt över Stockholm faktiskt, då det blev ett maghaveri och tuff kamp för att ta sig i mål, och jag löste det. Sett till maximal kapacitet så borde jag ha en bättre tid än 2:50:00 i mig, men maraton är en knepig distans.

Med Erasmusbrug och Rotterdams skyskrapor som fond tar jag revansch på maratondistansen!

Hur gör jag då nästa år?

Jag vet inte när eller om jag ställer mig på en startlinje igen. Aldrig mer vill jag utsätta mig för förnedringen det var att springa Å-stadsloppet så uselt och se alla andra jag varit jämn med tidigare prestera bättre än jag. Så jag tror inte att jag kommer att tävla igen om jag inte känner att jag tydligt gått framåt i träningen.

Vi får se hur det känns när våren och sommaren kommer. För mig är det i prestationen tävlingsglädjen finns. Att bara tävla för att det är ”kul” tycker jag inte är kul. Då kan jag lika gärna låta bli att göra det.

Vill det sig illa så kan jag alltså ha gjort min sista tävling. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att jag kommer att få ett lyft. Det behöver jag. Det förtjänar jag.

Hoppas att 2024 blir ett bättre löparår.

Blodomloppet Västerås – dålig tid, hyfsad prestation

Det må ha varit sämsta tiden på 10 km på tre år när jag sprang i mål på Blodomloppet i Västerås på 38:04. Men faktum är att detta var ett bättre lopp än Blodomloppet Örebro (37:50) och Startmilen (37:26). Katrineholmsloppet, där jag sprang på 36:49, rankar jag högre. Men annars så var detta årets näst bästa millopp för året.

Starten för Blodomloppet Västerås går.
Nummerlapp på igen, nu på bortaplan.

Varför? Känslan! Intensiteten!

Banan var mycket knepig och helt hopplös för att springa snabba tider. Den var knixig, grusig, lerig, gräsig, backig och blöt. En dag som denna fick jag gå på hur det kändes och kolla positionerna runtomkring mig.

Starten gick på en mjuk och blöt gräsmatta. Cirka 600 meter, innan vi kom ut på cykelväg. Inledningsvis låg jag på runt plats 20–25 gissar jag. Jag tryckte på och hittade rätt intensitet kändes det som. Plockade någon placering efter 2 km.

Sedan blev det löpning genom ett koloniområde på grusväg. Och längs med Svartån. Efter 4 km plockade jag några placeringar till innan det kom uppförsbackar och rätt svängig löpning. Vid fem kilometer hade jag jobbat mig ikapp ledande dam och vid 6 km passerade jag henne.

Kilometer 8–9,5 gick lätt uppför på asfalterad cykelbana innan det var dags för målgång och de sista 500 meterna på mjuk och blöt gräsmatta igen.

Jag gav det jag hade för dagen, bra mental styrka, hyggligt bra tryck i benen. Urusel tid, men jag tror att alla gjorde rätt dåliga tider i dag. Nu blir det killgiss och ursäkter, men under mer normala förhållanden och plattare bana skulle detta kunnat vara en tid runt 36:30 kanske?

Hyfsad placering

Det blev plats 16 (först hävdade resultatlistan plats 14, sedan plats 20). Och i min gubbklass M40 blev det en andraplats.

Hur man än vrider och vänder på det: jag hade 15 löpare framför mig och 1000 löpare bakom mig.

Så uselt kan det ju inte vara med noll formtoppning, fokus på halvmaran och veckan innan med tre benstyrkepass? Bättre tider finns där, även om jag är långt från toppform.

Next up: Helsingborg halvmaraton och Köpenhamn halvmaraton.

Navigation