Etikett: bohuslän

Icebug Xperience West Coast Trail 2020

För två år sedan sprang jag Icebug Xperience West Coast Trail i Bohuslän. Jag skadade mig tidigt, men genomförde loppet rejält sliten. I år var jag tillbaka igen. Som en mycket bättre löpare, mer vältränad och dessutom med större vana av terränglöpning. Det var dags att försöka ta revansch.

I år hade jag med mig Tove och vi hade hyrt ett hus i Hunnebostrand. Vi åkte iväg med destination Bohuslän på torsdagseftermiddagen och tog oss raka vägen till Ramsvik för att hämta ut nummerlapp och goodie bag. Efter det tog vi bilen till huset vi hyrt via Airbnb. Ett superfint boende och känslan var bra. Det kändes verkligen som ett hem. Perfekt för att återhämta sig mellan de olika etapperna.

På grund av pandemin var det ett annat upplägg på tävlingen detta år jämfört med tidigare år. Herrklass och damklass sprang inte samma dagar på samma etapp och dessutom var det uppdelat i olika startgrupper, med tre startgrupper varje dag. Min startgrupp, den första, startade varje dag klockan 9 på morgonen.

Dag 1: Woods & Islands (24 km)

Det var ett gäng på strax under femtio löpare som startade på Bohus-Malmön den första dagen. Det var stenigt, klippigt och rätt tekniskt. Jag sökte flyt och löparglädje med rätt nivå av ansträngning. Det gick bra. Tid och tempo hade jag ingen koll på, men ett litet mål fanns och det var att hinna fram till färjan så att jag slapp vänta en halvtimme extra på nästa färja (här stoppades givetvis tidtagningen). Förra gången jag sprang loppet hann jag med färjan och i och med att jag är en betydligt bättre löpare 2020 än 2018 var jag egentligen aldrig orolig.

Vackert och stenigt på Bohus-Malmön.

Jag hann med färjan även i år, med god marginal, och kunde unna mig att pusta ut och ta lite energi innan vi åkte över till fastlandet. Nu återstod lite mer än hälften av banan. Jag låg bakom en schweizisk löpare och såg till att inte börja hetsa och jaga alltför mycket. Lagom nivå av ansträngning var även den fortsatta melodin på andra delen av etappen. Efter Bohus-Malmön blev det mer skogslöpning och lite mer backigt. Det var inga större problem och jag lade mitt krut på de partier där det faktiskt gick att springa snabbare.

Jag höll mig i rygg på schweiziske Eric Wyss den första dagen.

Med cirka tre kilometer kvar började jag och Eric, som den schweiziske löparen hette, att plocka placeringar. Sedan kunde vi springa i mål i Hovenäset. Känslan var mycket bra och jag var nöjd med mitt upplägg. Vilken skillnad det var mot senast jag sprang. Då minns jag att jag tänkte ”Hur ska jag klara två dagar till av det här?!”. Så kände jag inte efter den första dagen. Kroppen var fräsch. Och ingen skada.

Vi gratulerade varandra med ett ”well done!” innan jag gick och hämtade ut min lunchlåda och mumsade i mig vid vattnet.

Resultat

  • Tid: 2:02:53
  • Placering, herrklass: 23 av 117
  • Placering, totalt: 25 av 210

Dag 2: Hunnebo Hidden Woods (20 km)

Den andra etappen var betydligt mer tekniskt och grisigt än föregående. Det regnade och var galet halt samtidigt som det var en hel del löpning på klippor. Tack och lov tog jag mig igenom denna etapp utan att skada mig och precis som föregående dag gick jag på känsla och fokuserade inte på tempo eller placeringar.

Inledningsvis var det mest klipplöpning. Sedan sprang vi in i skogen med en hel del backar, rötter och lera. Det var lite svårnavigerat på sina ställen, men tack och lov hade jag banan inlagd i klockan och en pil som visade åt vilket håll jag skulle. Det hade jag nytta av några gånger när jag hade problem att hitta snitslarna.

En annan skillnad från föregående etapp var att det blev mer sololöpning. Jag hade sällskap vissa sträckor, men majoriteten av loppet genomförde jag på egen hand.

Vid ett tillfälle blev man ledd av snitslarna in på en väg med skylten ”Varning för hunden”. Här gnetade jag på i uppförsbacke. Sedan hörde jag andetag nere vid högerbenet. Jag hade fått sällskap. Av hunden som skylten varnade för. Det piggade upp. Jag visste inte riktigt hur seriöst jag skulle tolka skylten, men jag kunde inte göra så mycket mer än att säga ”Nämen hej, följer du med mig en sväng?” med min snällaste stämma samtidigt som jag sprang vidare i samma tempo. Jag ville ju inte bli ryckig och spattig och skrämma upp hunden så att den fick för sig att jag var ett hot. Jag hade sällskap av min fyrbenta vän i några hundra meter innan vovven fick nog och vände tillbaka. Förmodligen för att senare upprepa proceduren med någon annan löpare.

Efter hundsällskapet sprang jag några kilometer med en trevlig löpare som hette Martin. Av honom fick jag restaurangtips i Kungshamn och ett bra snack innan jag fick släppa iväg honom då han var lite för stark för mig.

Blåsigt, regnigt och halt. Det var bara att kämpa på de sista kilometerna på andra etappen.
Nöjd och glad efter målgången och en riktigt tuff teknisk etapp. Foto: Tove Engqvist.

Mot slutet av etappen blev det klippigt och brant igen. Och rätt halt. Det blåste dessutom väldigt mycket, så det var bara att bita ihop och tänka på målgången som väntade. Utsikten var det inget fel på, men på grund av självbevarelsedrift och en vilja att överleva lät jag bli att fotografera. På väg ner mot Hunnebostrand mötte jag flera deltagare som tillhörde vandringsgrupperna (det fanns även sådana, inte bara löpare) och de peppade och hejade på med stor entusiasm. Det var jättekul, ett tag sedan man fick pepp på ett lopp nu!

Det var även halt när jag sprang ner mot målgången, i de flera trappor jag var tvungen att springa ner för. Jag halkade till någon gång, men utan någon fara. Det resulterade i ett förskräckt skrik från deltagare i vandringsgruppen i alla fall!

De sista kilometerna hade jag häng på två löpare framför mig. Jag hade nog kunnat ta mig förbi om jag spurtade på, men jag valde att springa i rätt jämnt tempo, utan att tokspurta. Det är ju totalresultatet som är det viktiga.

Vid mål stod Tove och hejade och filmade! Nu öste regnet ner igen och det var riktigt skönt att få springa i mål!

Resultat

  • Tid: 1:55:40
  • Placering, herrklass: 25 av 114
  • Placering, totalt: 30 av 207

Dag 3: Ramsvik Rocks (23 km)

Den sista etappen startade i ett väldigt blåsigt och kallt Smögen. Loppet gick genom Kungshamn och Väjern innan avslutningen där hela Ramsvikslandet rundades.

Jag inledde väldigt försiktigt, och började tänka att jag kanske fegade för mycket. Inledningsvis sprang vi upp för Smögenbron. Det var enkel asfaltslöpning, sett till underlaget, men en rejäl backe. Sedan svängde vi in i skogen. Det var lerigt och blött på sina ställen och jag lyckades trampa igenom sankmark och fick lerigt vatten upp till låret. Uppfriskande! På fullaste allvar tycker jag att det piggade upp. Terränglöpning på riktigt. Lerig, blöt och lycklig sprang jag vidare.

Denna fick jag slita för. Men så värt det. Superfin medalj!

När vi kom till Ramsvikslandet visade det sig vara en klok taktik att inleda försiktigt. Här blåste det vansinnigt mycket och det var riktigt knepig terräng och jobbig klättring. Lårmusklerna och vadmusklerna fick jobba rejält!

Vilken otroligt härlig natur den sista delen gick i! Vinden piskade ansiktet, havet slog mot klipporna, kossor betade intill och tittade på löparna som sprang förbi.

Jag kände mig rätt stark. Krafter fanns kvar och jag slet på och räknade ner kilometerna. De sista kilometerna gick på asfalterad väg innan slutspurten gick på en sandstrand. På den asfalterade vägen kunde jag passera några löpare. Det är rätt tydligt i att min styrka som löpare inte är i terräng, utan på landsväg.

Med full fart genom målbågen pustade jag ut och tog emot den riktigt häftiga trämedaljen. Pratade med några andra löpare och plockade med mig min välförtjänta matlåda.

Resultat

  • Tid: 1:58:04
  • Placering, herrklass: 22 av 114
  • Placering, totalt: 24 av 210

Sammanfattning, med totalt resultat

Jag var riktigt nöjd efter målgången!

Min totaltid blev 5:56:37.

Det gav mig plats 21 av 112 i herrklass och plats 23 av 202 i totalklass (herr+dam).

De två damer som placerade sig före mig höll galet hög nivå. Det var världens bästa orienterare Tove Alexandersson och trefaldiga OS-skidåkaren (och guldmedaljören) Anna Jönsson Haag. Tove Alexandersson kom dessutom tvåa totalt, efter herrvinnaren. Makalöst imponerande. När jag sett klipp på hur hon sprang dessa etapper ser det ut som att hon svävar fram. Skulle man se klipp på mig får man förmodligen inte samma illusion av tyngdlöshet.

Detta är resultat jag är väldigt nöjd med och visar på att jag sprang jämnt under hela tävlingen. Jag är ingen höjdare till terränglöpare, men har under några månader sprungit ett terrängpass ungefär en gång i veckan. Det har gjort skillnad, och för någon månad sedan märkte jag verkligen att jag började hitta ett annat flyt än tidigare.

Vad jag skulle behöva förbättra är att bli muskulärt starkare, så att jag kan ta backar och klippor med högre fart. Med lite mer träning i teknisk terräng, backar och med starkare ben hade jag kanske kunnat nosa på topp tio.

Så man kan sammanfatta det med ”hade jag varit bättre hade jag placerat mig bättre”. En slutsats som visar på min starka analysförmåga!

Senaste gången jag sprang Icebug Xperience West Coast Trail kände jag ”aldrig mer” direkt efter. Så känner jag verkligen inte nu. Detta är ett kanontrevligt lopp, otroligt bra organiserat med massa glada och trevliga funktionärer, fantastisk terränglöpning, jättegod lunch och fin stämning. Jag kan varmt rekommendera alla som är sugna på att delta att göra det.

Se dock till att vara rätt bra tränad, för det är riktigt teknisk terräng och att springa nästan sju mil under tre dagar och med en bra bit över 1000 höjdmeter sliter!

Andra artiklar och inlägg om Icebug Xperience West Coast Trail

Inför tävlingen

Under/efter tävlingen

Icebug Xperience West Coast Trail

Jag har kommit hem efter den största löparutmaningen jag har utsatt mig själv för. 75 kilometer i terräng över tre dagars tid: Icebug Xperience West Coast Trail.

För två år sedan bodde jag och Tove i en jättefin lägenhet utanför Hamburgsund, något som jag har skrivit om tidigare. När jag nu skulle åka själv till Bohuslän för att delta i detta lopp bokade jag in mig i samma lägenhet igen, en perfekt utgångsplats för loppet och cirka en halvtimmes bilfärd från varje startplats.

Dagen innan loppet började åkt jag till Ramsviks camping & stugby för att hämta ut nummerlapp och ”goodiebag”. Det var den enda topplacering jag gjorde, bland de första att hämta ut nummerlapp!

Efter att jag varit i Ramsvik åkte jag till lägenheten, lastade av mig all min packning och åkte in till Hamburgsund för att handla lite mat inför min vistelse. Det kändes konstigt att vara i Hamburgsund när det var så lugnt och lågsäsong. Och det kändes skumt att vara där utan Tove. Det är ju ju alltid tillsammans vi åker till västkusten.

Vackert vid Ramsvik.
Jag kom dit när allt höll på att sättas upp inför loppet.
Lite smått och gott i startkitet.

Efter att jag handlat installerade jag mig ordentligt i lägenheten, förberedde mig inför morgondagen och kopplade av.

Dag 1: Ramsvik Rocks

I början av loppet var allt frid och fröjd. Sedan vrickade jag foten!

Första dagen var något av det jobbigaste jag har gjort! Banan var superfin, men blöt och hal. Jag halkade och skrapade knäet efter cirka fem kilometer. Vid sju kilometer vrickade jag foten. Sedan vrickade jag den igen, och denna gång fick jag rejält ont men lyckades springa vidare. Sedan klev jag snett en tredje gång vilket innebar mer smärta. Jag bet ihop och fortsatte slita.

De jobbigaste partierna var dock inte klipporna, utan de jätteblöta skogspartierna. Vid vissa ställen var det bara att gilla läget och kliva rätt ner i en kall vattenpöl och ”svalka fötterna”. När jag närmade mig målgången på Smögenbryggan var jag en sliten man med blöta och kalla skor. Båda ljumskarna värkte, inte bara min ”vanliga” högerljumske, låren protesterade och fotleden ömmade.

Efter den första dagen åkte jag till apoteket i Bovallstrand och handlade tejp för att kunna tejpa min fot ordentligt. Av Peder som jag hyrde lägenheten av fick jag is att lägga på foten. Det verkade fungera rätt bra, då foten inte svällde särskilt mycket. Men den gjorde ont!

I början av loppet sprang vi över klippor, med en fantastisk utsikt.
Den första dagen var det mulet, kallt och blåsigt. Men när man väl kom igång och sprang så var det ingen större fara.
Målgången var på den välkända Smögenbryggan. Här var jag väldigt trött och sliten, men otroligt nöjd med min prestation.

Statistik och mätning

Tid: 2:05:43

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Sotekanalen 54:13 5:31 min/km 54:13 5:31 min/km
Väjern 1:27:59 5:30 min/km 33:45 5:26 min/km
Bryggan 2:01:58 5:43 min/km 33:58 6:24 min/km
Mål 2:05:43 5:42 min/km 3:45 5:21 min/km

Dag 2: Woods and Islands

Som vanligt blyg och introvert när jag får syn på en kamera.

Dag två bjöd på den längsta banan, finare väder och mer omväxlande miljöer. Efter 11 kilometer av klippor och lite skog på Bohus-Malmön pausades tidtagningen och alla löpare tog färjan över till fastlandet. Här var det konstant uppförsbacke kändes det som, men väldigt vackert med skog, hagar och fantastisk utsikt över Kungshamn.

Mitt lopp handlade till störst del om min fot som jag skadade dagen innan. Den kändes inte alls bra när jag vaknade och under hela loppet fick jag vara superförsiktig var jag satte ner den. Foten hade jag tejpat hårt, men lyckades ändå med två vrickningar. En liten vrickning, som snabbt gick över och en lite större som gjorde ont i kanske fyra kilometer innan smärtan klingade av.

Den jobbigaste terrängen var i början av loppet, men det gick utan större problem. Det var den sista milen som höll på att slita ihjäl mig och glädjen jag kände när jag efter 29 kilometer fick gå i mål var enorm. Tidsmässigt och placeringsmässigt var detta en mycket sämre dag, men jag är nöjd att jag fixade nästan tre mil med en skadad fot i tuff terräng.

Det var förövrigt det första loppet där jag blivit påhejad av ”cheerleaders” med pom-poms. Ungefär tre kilometer innan mål. Oväntat!

Starten gick på vackra Bohus-Malmön. Det var väldigt trångt i början.
Dag två var längst och jobbigast, men bjöd på väldigt vackra miljöer.
Vi korsade en liten sandstrand på Bohus-Malmön.
En del av banan var väldigt stenig, där gällde det att verkligen hålla tungan rätt i munnen så att jag inte skadade foten ännu mer.
Jag försökte njuta så mycket jag kunde av vyerna, men det gällde att inte tappa koncentrationen heller.
Det var lite överraskande att träffa på två peppiga tjejer med pom-poms uppe på ett berg, efter att man sprungit 25 kilometer. Men kul!

Statistik och mätning

Tid: 3:16:26

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Tullbodarna 1:10:10 6:19 min/km 1:10:10 6:19 min/km
Hovenäset 2:44:17 6:33 min/km 1:34:06 6:43 min/km
Mål 3:16:26 6:46 min/km 32:09 8:15 min/km

Dag 3: Hunnebo Haute Route

Känslan var skön med cirka fyra kilometer kvar till mål!

Dag tre sprang jag med en skön känsla och bra flås under hela loppet. Miljöerna var varierande och vackra och utsikten över Hunnebostrand var fantastisk.

Låren kändes stela och ömma under hela tiden, men det var bara att bita ihop och ta sig igenom. Foten höll och jag sprang mycket försiktigt där terrängen var som svårast.

Dagens tuffaste action stod en svärm av jordgetingar för. När jag kom springade i en liten klunga på fyra personer mötte vi helt plötsligt en löpare i full fart. Åt fel håll! Han flydde helt enkelt från getingarna. Tack och lov var ju detta en liten förvarning och jag bet ihop, höll tummarna och spurtade rakt igenom svärmen. Tack och lov klarade jag mig utan stick. En annan deltagare som jag pratade lite med efter loppet klarade sig sämre, och fick klara av loppet med tre getingstick på benet.

Det var härligt att kunna avsluta loppet med en bra känsla, även om jag så klart var rejält sliten. När jag hade korsat Sotekanalen och bara hade några kilometer kvar på Ramsvikslandet innan målgång kändes det fantastiskt. Egentligen visste jag att jag hade ”klarat” det redan dagen innan när jag gick i mål, 22 kilometer till kändes helt klart överkomligt, men nu var det så nära. Kilometrarna gick utan större problem och jag höll ett hyfsat tempo. Efter en spurt på sandstranden fick jag till slut passera mållinjen, underbart!

Efter lite jobbig klättring så blev man belönad med en fantastisk utsikt över Hunnebostrand.
Terrängen var riktigt varierad. Från höga klippor, till bergsklyftor och skog.
Vädret var strålande, och denna dag kunde jag njuta mer av omgivningen än de tidigare dagarna.

Statistik och mätning

Tid: 2:25:56

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Stenhuggeri 1:11:44 7:10 min/km 1:11:44 7:10 min/km
Före bron 1:48:55 6:43 min/km 37:11 6:00 min/km
FV 2:24:57 6:39 min/km 36:01 6:29 min/km
Mål 2:25:56 6:37 min/km 00:58 3:54 min/km

Sammanfattningsvis

Jag slutade på plats 52 av 164 i herrklassen (i kategorin ”Run”, men min tid hade räckt till seger i kategorierna Run/walk samt Walk). Detta var verkligen ett äventyr och jag är mycket nöjd över hur jag presterade. Jag har aldrig tävlat i trail tidigare och praktiskt taget aldrig sprungit trail, så med tanke på det gjorde jag bra ifrån mig. Konditionen kändes bra, så på så sätt var jag bra tränad inför detta, men rent taktiskt var det svårare då jag är van att utgå från att jag på vissa sträckor klarar av vissa tider. Sådant kan man bara glömma när man springer på detta sätt!

Vi får se om jag kommer att vara med nästa år. Direkt efter loppet tänkte jag ”aldrig att jag utsätter mig för detta igen”, men känner jag mig själv rätt kommer suget att komma tillbaka när de kalla vintermånaderna är här.

Om du är sugen på traillöpning kan jag varmt rekommendera Icebug Xperience West Coast Trail!

Placering Etapp Tempo Tid
49 Ramsvik Rocks, 22 km 5:42 min/km 2:05:43
71 Woods and Islands, 29 km 6:46 min/km 3:16:26
77 Hunnebo Haute Route, 22 km 6:37 min/km 2:25:56
Total: 7:48:05

Semester i Bohuslän

Årets sommarsemester har börjat och jag och Tove inledde den med att packa bilen och bege oss ner till Bohuslän. Fyra nätter stannade vi och vi har haft en helt underbar tid.

Hamburgsund

Genom Airbnb hyrde vi en lägenhet i Hamburgsund hos det norska konstnärsparet Peder och Anne och deras son Herman. Lägenheten var jättefin, ljus och luftig och läget helt underbart och ostört. Peder, Anne och Herman var otroligt gulliga och välkomnande, verkligen ett superlyckat val av boende! Lägenheten finns att hyra här.

I denna stuga hos Peder och Anne bodde vi.
I denna stuga hos Peder och Anne bodde vi.

Hamburgsund var en mysig liten ort, med förvånande få turister. Det kändes lite som en oupptäckt pärla. Det fanns en ICA-butik vi kunde handla på och en mycket trevlig restaurang i Morgondagens ekologiska ölkafé som serverade helt fantastiskt goda pizzor. Det finns även en fiskhandlare alldeles intill ICA-butiken som vi handlade skaldjur av och avnjöt hemma i lägenheten.

Från Hamburgsund går också en linfärja över till Hamburgö. Det är bara 130 meter över vilket innebär att färjeturen går snabbt.

Hamburgö

En glad Tove på Hamburgö.
En glad Tove på Hamburgö.

Jag kan inte direkt påstå att vi utforskade Hamburgö noga, men efter att ha åkt över med linfärjan tog vi bilen rakt över ön till badplatsen Boviken där årets baddebut gick av stapeln. Det var rätt kyligt i vattnet, men både jag och Tove vågade oss ner i vattnet för ett dopp. Mest tid spenderade vi alltså inte i vattnet, utan på en klippa där vi åt medhavda räkor och rökt fisk och satt och läste böcker och njöt av tystnaden.

Fjällbacka och Grebbestad

Det är väldigt korta avstånd mellan orterna på Bohusläns kust och det gick smidigt att bila runt. Vi besökte både Fjällbacka och Grebbestad vilket är två väldigt fina orter med mycket mer ”liv” om man önskar det. Det märks att det är dessa orter som turisterna tar sikte på! Det mesta livet finns naturligtvis runt hamnen i både Fjällbacka och Grebbestad och vräkiga båtar finns det gott om. De flesta utländska turisterna är norrmän och det skulle inte förvåna om det finns fler norrmän än svenskar här.

Tjurpannans naturreservat

Sjöboden Enslingen.
Sjöboden Enslingen.

Utanför Grebbestad ligger Tjurpannans naturreservat och dit tog vi bilen för en ordentligt vandring. Tjurpannan har ingen ytterskärgård, vilket leder till att det blåser rätt rejält där. Promenerar man ut till den lilla sjöboden Enslingen viner det rätt rejält om öronen. Ännu mer om man som vi tar sig upp för St. Huvudet, berget som ligger intill Tjurviksbukten. Här uppe är utsikten helt makalös och om orken och kraften finns så är det verkligen värt ansträngningen att ta sig upp hit!

Naturen är otroligt vacker och det finns en del betesdjur som går omkring betar på marken. Vi såg en fårskock som traskade omkring, lite lätt avvaktande mot oss, och mumsade nöjt på vad naturen hade att erbjuda.

När vi var här var det väldigt lugnt med andra människor och uppe på St. Huvudet fick vi traska omkring helt ostörda.

Tove vandrar i Tjurpannan.
Tove vandrar i Tjurpannan.
Fiskeby i Tjurpannan
Fiskeby i Tjurpannan

Väderöarna

Efter nästan 20 år fick Tove återvända till Väderöarna där hon spenderade många somrar som barn. Svärfar Claes var involverad i Projekt Väderöarna som dokumenterade tillståndet och förändringar i klippbottnen utanför Väderöarna. Det hade hänt en hel del på de 20 år som passerat, bland annat så fanns det numer ett värdshus på ön och ett tydligare fokus på turism.

Tove på väg till väderöarna.
Tove på väg till väderöarna.

För att komma till Väderöarna väntade en båtfärd i en pontonbåt som tog cirka en halvtimme. Båten gick smidigt nog från Hamburgsund och för 579 kronor fick vi en tur och retur-biljett samt en fantastiskt god fisksoppa till lunch från värdshuset på Storön. Vi vandrade runt på Storön ostört och letade upp en jättefin vik där vi delade på en öl och njöt av utsikten. Apropå fin utsikt så bör man klättra upp i lotsutkiken där man kan se ut över den vackra ögruppen.

Tove i en vik vi fick ha helt för oss själva.
Tove i en vik vi fick ha helt för oss själva.

Efter en hel del vandrande runt ön protesterade benen och vi hittade ännu en vik, denna med fiskebodar och bryggor, men helt utan en levande själ. Där lade vi oss i en och en halv timme och bara njöt av livet i solen och vilade upp oss.

Under hela semestern sken solen på oss och vi hade en fantastisk tid i Bohuslän. Hit vill vi komma tillbaka igen!

En film om vår vistelse

Jag filmade rätt flitigt med min telefon och testade även att göra några timelapsevideor. Det hela blev riktigt bra om jag får säga det själv. Ta gärna en titt på filmen.

Navigation