Det första Portal-spelet var mitt första möte med Valve och deras spelkatalog. 2008, när jag köpte Xbox 360, så blev The Orange Box det andra spelet jag köpte till konsolen (det första var GTA IV). Istället för att slänga mig in i Half-Lifes underbara värld inledde jag istället med Portal som var väldigt omskrivet och hyllat. Vad jag fick uppleva var ett spel med en underbar atmosfär och ett helt nytt (åtminstone för mig) tänkande när det kom till spelmekanik. Istället för att peppra ihjäl folk med vapen skulle man ta sig igenom svåra banor genom att använda ett vapen som sköt portaler. Dessutom fanns en intressant story och härliga skrymslen och vrår att upptäcka bakom den sterila fasaden i de olika testkammare man tog sig igenom. Sista halvan av spelet var magisk och upplevelsen när jag satt och tog mig igenom slutet på spelet en sen natt (eller snarare tidig morgon) var stark.
För någon månad sedan kom då uppföljaren, Portal 2. Denna gång som ett fullstort spel som ska stå på egna ben. Än en gång axlar man rollen som Chell som ska ta sig an GLaDOS. En lång tid har gått och under denna tid har man legat nersövd. Aperture Science lokaler är övervuxna av växter och förfallet är så gott som totalt. Storymässigt är Portal 2 ännu rikare än det första. Man får mer bakgrund till vad Aperture Science är och får kika in ännu mer bakom kulisserna. Jag fullkomligt älskar det. Dessutom är spelmekaniken lika vass som tidigare och banorna är riktigt kluriga. En fördel mot det förra spelet är att det handlar mer om problemlösning än om tajming denna gång. Det har alltså blivit bättre på ungefär alla punkter.
Något jag älskar att Valve gjort är att krydda storyn med massor av symbolik och dolda ledtrådar. Jag har redan spelat igenom Portal 2 en gång och är nu i sluttampen av en andra genomspelning. Dessutom spenderar jag tid på nätet med att läsa om dolda meddelanden och budskap i spelet och är övertygad om att det finns en enorm twist i spelet som långt ifrån uttalas tydligt. När man läser om ett spel man spelat nästan två gånger och får rysningar, ja då har spelstudion lyckats att fylla sitt spel med djup!
Jag tror inte vi kommer få se en uppföljare på Portal 2. Det känns omöjligt att gå vidare från detta på något vettigt sätt. Jag har en stark, men troligtvis orealistisk, förhoppning om att få se Chell i ett framtida Half-Life-spel. Trots att hon inte säger något och att man verkligen får läsa mellan raderna för att få veta någon om henne så är hon en fascinerande karaktär. Precis som Gordon Freeman. Och det är inget dåligt betyg!