Imorse när jag klev upp blev jag förvånad över vad som mötte mig i badrumsspegeln. Keith Richards, legendarisk gitarrist i Rolling Stones, stirrade hålögt tillbaka på mig. Efter ännu några timmars sömn så var Keith borta. Man kan sammanfatta det med att tequila-blandningen jag druckit kvällen innan gjort mig sliten. Om jag blev bra på att spela gitarr fick jag aldrig testa innan jag sovit ut och återgått till att inte vara Keith Richards.
Anledningen till min slitna uppsyn på morgonen var gårdagens klassfest. Hemma hos Emma samlades ett gäng glada Digital mediedesign-studenter för att ha lite trevligt efter de senaste veckornas slit med filmer. Det fanns t.o.m. en röd matta för att stärka kopplingen till just film (Jessicas badrumsmatta fick agera röd matta denna gång). Efter drinklek som gick ut på att byta ut siffror mot ord och försöka hålla koll på ordningen gick vi in på leken “Blås kortleken av flaskan och drick”. I flaskan fanns en salig blandning av tequila, cider, saft och Kahlua. Jag lyckades vinna ungefär tre gånger vilket så här i efterhand inte känns som en seger alls.
Efter en mycket trevlig kväll med många skratt, musik, en otroligt häftig älgservetthållare (med matchande drinkunderlägg) och en lysande saltkvarn släpade jag mig hem någon gång efter två. Tack och lov bor Emma riktigt nära så jag hade inte långt hem. Bilder från kvällen finns det gott om och jag har laddat upp ett gäng på Flickr.