När Far Cry 2 släpptes läste jag en lång artikel om spelet. Där beskrevs en öppen värld någonstans i Afrika och jag blev lockad av att spela det. Det lät helt fantastiskt. Det blev dock aldrig så, däremot så laddade jag ner och spelade Far Cry 3 när det släpptes som gratisspel till Playstation Plus-medlemmar. Trots min hype inför Far Cry 2 så blev jag ändå positivt överraskad av Far Cry 3. När nu Far Cry 4 släppts till den senaste generationens konsoler så slog peppen i taket.

“Mer av samma” tycks vara lite av ett skällsord när det kommer till spel, eller annan kultur för den delen. Trots detta uppskattar jag skarpt att Far Cry är mer av samma. Precis som i sin föregångare kommer man som outsider till en värld där fiender och utposter ska krossas och störtas. Precis som i föregångaren så är storyn rätt så svag, men sekundär till den fantastiska världen med allt som finns att göra och utforska.

Faktum är att jag tycker att storyn i Far Cry 4 är lite svagare än den i Far Cry 3. I föregångaren så skulle man som amerikansk “douche bro” försöka rädda sina lika douchiga vänner från den galning som kidnappat dem. I Far Cry 4 återvänder man som en mer sympatisk, men otroligt blek karaktär till sina föräldrars hemland för att sprida askan från sin mor som dött. Hemlandet, Kyrat som ligger någonstans i Himalaya, styrs av en flamboyant galning och givetvis hamnar man snart på kollisionskurs med honom.

Den flamboyanta galningen, Pagan Min, har fått en hel del uppskattning och uppmärksamhet som karaktär. Dock har det poängterats att han slarvas bort och spelar för liten del i handlingen. Jag håller inte riktigt med. Pagan Min är inte speciellt intressant utan mest en överdriven karaktär som har ett annat tonfall än vad resten av berättelsen och världen har. Han passar inte riktigt in helt enkelt och därmed är det inte hela världen att han inte återfinns särskilt mycket i spelet.

Huvudrollen spelar däremot världen. Kyrat är helt fantastiskt vackert och det finns hur mycket som helst att utforska och göra. Far Cry 3 var det spel där jag hade störst procent trophies på Playstation Network (77 procent) vilket vittnar om att jag har sysselsatt mig med en hel del i det spelet. I Far Cry 4 har jag slagit den procenten och har i skrivande stund 80 procent trophies. Trots att huvudberättelsen är avklarad för min del så vill jag fortsätta spela och utforska världen.

Nöjet i att befria utposter

Precis som i föregångaren så låser man upp mer att göra och mer att se på kartan genom att ta över radiotorn. Du ska även i Far Cry 4, precis som trean, befria utposter genom att slå ut larm och ta kål på de fiender som bevakar utposten. Genom att kasta bete kan man locka djur till utposten, som sedan anfaller soldaterna i utposten. Det är galet kul och att befria utposter är spelets absoluta höjdpunkt.

Det finns även fyra fort i spelet som tillhör de fyra olika antagonisterna. Dessa fungerar också som utposter, men är hårdare bevakade och man bör avancera i huvudstoryn för att försvaga dessa fort innan man ger sig på ett försök att ta över dem.

Glorifierad springpojke

Huvudstoryn är helt ok. Som berättelse så bryr jag mig inte speciellt mycket, men de uppdrag som jag ställs inför är bra och varierade. Huvudkaraktären Ajay ställs ofta inför att göra ett val mellan motståndsrörelsen två ledare som är två extremer. Jag valde uteslutande den ena ledaren så hur stor variation det var på uppdragen mellan de två vet jag faktiskt inte.

Det som skaver i huvudberättelsen är att Ajay är ett mähä som helt tycks sakna egen vilja och mest fungerar som springpojke åt de två ledarna. Sedan så kan jag förstå att detta blir ett tvunget grepp för att få till någon vettig gameplay, men inte investerar man några känslor för Ajay.

Vackert och farligt

Far Cry 4 är ett spel som jag inte spelar för handlingen utanför upptäckandet av fantastiska Kyrat. Det finns hur mycket som helst att göra och världen är fullproppad med platser, fiender och djur som försöka ta kål på dig. Det går även att förflytta sig upp i de snötäckta bergen under vissa uppdrag vilket ger en variation och nya miljöer och fiender att möta. Några av mina absoluta favorituppdrag utspelade sig faktiskt i isande kyla.

Alla bilder i detta inlägg har jag tagit med Playstations share-knapp.