Etikett: Film

Kulturkonsumtion: vecka 13 2012

Sett: De första avsnitten av Mad Men säsong 5
Efter en lång tid borta från TV-rutan så har Mad Men äntligen kommit tillbaka. I säsongens första dubbelavsnitt får vi återstifta bekantskapen med Don, som fyller fyrtio år och verkar känna sig lite deppig över detta. Nya frugan Megan, spelad av Jessica Paré, anordnar en överraskningsfest och sjunger en minnesvärd sång för Don inför alla. Vi fick också följa Joan som är nybliven mamma. Pete som jagar ännu mer framgång och status och faktiskt verkar ha fått det på byrån. Trots att jag alltid ogillat Pete, så gillar jag karaktären och uppskattar denna utveckling. Roger däremot verkar mest vara i vägen och gör föga nytta.

Det var en bra start på säsongen, inget mästerverk men inget bottennapp utan helt enkelt ett avsnitt som kommer sätta upp förutsättningarna för de kommande avsnitten. Lite synd var dock att man inte fick se något av Betty, men det kommer säkerligen längre fram.

Sett: Colombiana
”Det här är en film för riktigt korkade killar” konstaterade Tove en bit in i filmen. Zoe Saldana, mest känd som blå Na’vi från Avatar spelar huvudrollen i en snurrig hämnarsåpa som innehåller stora logiska luckor lite här och där och en hel del klyschia skurkar. Colombiana är en film man kan överleva av att inte ha sett.

Lyssnat på: Nytt från Kent
Som stort Kentfan så är jag givetvis intresserad när bandet ska släppa nytt. Nya singeln 999 är bra, men känns som en tillbakagång från de tre förra skivornas mer elektroniska sound. När Markus Larsson i Aftonbladet frågar sig ”Varför har inte Kent låtit så här förut” så förstår jag ingenting. Kent har väl verkligen låtit så här förut?

Sett (klart): Första säsongen av Boss
Boss visade sig vara en riktigt vass serie med djup och mörker. Kelsey Grammer är helt lysande i huvudrollen och i Boss får vi se det politiska spelet när det är som skitigast och mest korumperat. Åtta avsnitt kändes som en lagom längd och jag ser verkligen fram emot säsong två.

Kulturkonsumtion: vecka 11 2012

Sett: The Descendants
Alexander Paynes senaste film som har fått en hel del uppmärksamhet och nominerades till fem Oscars (varav den vann en, bästa manus baserad på en förlaga). George Clooney spelar en man vars fru hamnar i koma efter en båtolycka och som samtidigt som han försöker bearbeta sina känslor gällandes det får veta att hon dessutom har haft en affär med en annan man. Jag blev inte helt såld på denna film. Helt ok, men jag förstår inte riktigt varför den har fått så mycket uppmärksamhet som den har fått.

Skådespelarmässigt så gör alla inblandade en bra insats och lite extra förtjust blev jag i dotterns pojkvän Sid, spelad av Nick Krause. Filmen är värd att se, men absolut inte fantastisk.

Gabriel Macht och Patrick J. Adams i Suits.
Sett (klart): Första säsongen av Suits
Både jag och Tove fastnade för Suits och har i ett rasande tempo sett klart på hela den första säsongen. Gabriel Macht är snygg och svinskarp som ena huvudkaraktären Harvey Specter. Patrick J. Adams gör också en bra roll som Harveys adept Mike Ross. Hela serien är snygg och engagerande, samtidigt som den kanske inte är speciellt utmanande. Man vet lite vad man får, men i bland räcker det.

Det finns absolut en del väldigt klichéartade inslag som en förutsägbar kärlekstriangel och ”will they, won’t they”-frågeställning. Detta kan jag leva med och det gör ju inte direkt ont att titta på Meghan Markle och Vanessa Ray.

Suits är ingen ny Mad Men, men riktigt bra ögongodis.

Sett: The Artist
Jamen GIVETVIS så vinner en film som The Artist en Oscar för bästa film. Det har ojats och höjts på ögonbryn över att en stumfilm blir en Oscarsuccé, men det är väl rätt väntat att en film som denna gillas av Oscarsjuryn. Den är alldeles för charmig och för mycket en hyllning till ”den gamla goda tiden” för att inte göra succé.

Så, hur var filmen då? Rätt bra faktiskt. Storyn om den firade stumfilmsstjärnan som faller från sin forna tids storhet är engagerande och välspelad. Bérénice Bejo är ljuvlig som Peppy Miller och lyser i varenda scen. Jean Dujardin är härligt ”larger than life” som stumfilmsstjärnan George Valentin. The Artist bjuder på en härlig filmglädje.

Längre trailer till Prometheus

”A king has his reign, and then he dies. It’s inevitable.”

Så börjar den fullånga trailern till Ridley Scotts Prometheus. Efter de inledande orden följer två och en halv minut av rysningar och sug efter att få se filmen. Stämningen är fantastisk med en otroligt obehaglig musik och obehagliga bilder.

Noomi Rapace i Prometheus.

I trailern pratas det om uråldriga civilisationer, åtskilda av århundranden men som trots detta har ett gemensamma symboler. Detta är något som Noomi Rapaces karaktär Elisabeth Shaw tolkar som en inbjudan och beger sig i väg tillsammans med ett team i skeppet Prometheus för att undersöka en gammal civilisation som kan sitta på hemligheten till människans ursprung. När Prometheus har landat upptäcks en livsform samt ett enormt skepp, samma som kunde ses i inledningen till ursprungliga Alien.

Givetvis så går det åt skogen, och förhoppningsvis kan Prometheus erbjuda lite mer av den skräck som vi fick uppleva i den första Alien-filmen. Av trailern att döma så ser det mycket lovande ut med en flyende, skitig och skräckslagen Noomi Rapace (jäklar vad hon kommer breaka stort med denna film!).

Bilder ur trailern

Se den fantastiska trailern

Mitt sug är enormt! Håller du med? Kommentera gärna.

Kulturkonsumtion: vecka 9 2012

Sett: My Week With Marilyn
Michelle Williams spelar Marilyn Monroe med bravur i en film som är lite mysigt småputtrig och lättsam. Härliga Judi Dench är med på ett hörn också och värmer de scener där hon är med. Eddie Redmayne spelar en väldigt blåögd filmassistent som träffar Marilyn Monroe under inspelningen av Prinsen och balettflickan. Just Redmayne känns lite väl storögt naiv för att man riktigt ska köpa det. Dock så kan jag rekommendera denna fina lilla film.

Läst: 1Up:s artikelserie om Mass Effect 2
Inför släppet av Mass Effect 3 så har 1Up publicerat artiklar om det förra spelet, Mass Effect 2 varje dag på sin sajt. Är man på något sett intresserad av Mass Effect så bör man absolut ta och läsa dessa artiklar. En artikel som ”fastnade” var The Sexism of Mass Effect 2 där många vettiga synpunkter framförs om objektifieringen i spelet.

Charlize Theron i Young Adult.
Sett: Young Adult
Charlize Theron spelar Mavis Gary, spökförfattare till en populär ungdomsbokserie. Mavis har flytt tristessen i sin lilla hemstad, där hon förvisso var ”den populära” tjejen under ungdomsåren. När ett mail dimper ner i inkorgen med en inbjudan att fira födseln av sin ungdomskärleks dotter så bestämmer hon sig för att åka dit och vinna tillbaka honom. Att han är gift och nybliven far spelar ingen roll.

Jag gillade Young Adult och Charlize Theron som jag tycker är en bra skådis och inte gör direkt ont att titta på gör en bra insats som den osympatiska Mavis.

Sett: Crazy Heart
Jeff Bridges som alkoholiserad countrymusiker träffar ung ensamstående mamma. Helt ok, men inget fantastiskt. Bridges vann dock en Oscar för bästa manliga huvudroll för denna film.

Sett: Första avsnittet av Suits
Efter att ha läst Fredrik Wikingssons blogginlägg om kostymfilm så snappade jag upp tipset om serien Suits i kommentarsfältet. Det första avsnittet på lite över en timme bådar gott, även om det fanns en del cheese där. Det blir att fortsätta att se Suits då jag, liksom Fredrik, är svag för kostymfilmer.

Sett: Arnold i musikalform
Veckans skratt är några underbara musikalvideor där två talangfyllda bröder har skrivit musik och sjunger fram musikalversioner av Arnold Schwarzeneggers klassiska actionfilmer. Fantastiskt roligt. Två av videorna finns här under. Ta gärna en titt på brödernas Tumblr där fler videos finns. Bland annat en härligt Sean Connery-musikal.

Fyra av de böcker jag fyndade på bokrean.
Köpt: Böcker på bokrean
Då jag mer eller mindre har gett upp att köpa bra skönlitteratur på bokrean eftersom det bara tycks finnas deckare (och vad är dealen med att man buntar ihop science fiction med fantasy, det är väl så långt ifrån varandra man kan komma?!) så satsade jag istället på lite faktaböcker.

Fem böcker har det blivit. Tre böcker om klockor (The Watch av Gene Stone, Cult Watches av Michael Balfour och 1001 armbandsur av Martin Häußermann), en om öl (Ölboken av Tim Hampson) och en om sci-fi-filmer (101 Sci-fi filmer du måste se innan du dör av Steven Jay Schneider). Jag har bläddrat i alla, dreglat över både öl och klockor och konstaterat att i sci-fi-boken så riskerar man att få de filmer man inte sett förstörd av spoilers. Hursomhelst är jag nöjd med mina köp.

Kulturkonsumtion: vecka 8 2012

Jag konsumerar en hel del populärkultur och trots att det inte alltid motiverar hela blogginlägg finns det saker jag vill skriva av mig om i bloggen. Därför tänker jag nu, försöka i alla fall, starta med lite popkulturella sammanfattningar titt som tätt. Tanken är att det ska komma en sammanfattning varje vecka. Detta kommer jag givetvis att misslyckas med, men hey, vi gör ett försök i alla fall!

20-26 februari 2012

Filip Hammar på Cafés omslag.
Läst: Intervju med Filip Hammar
Senaste numret av Café landade på hallmattan och på omslaget stod en lycklig Filip Hammar och log. Per Bjurman hade åkt till Los Angeles för att träffa Filip och ge oss en inblick i hans liv därborta. Jag tycker dock att det inte direkt framgick vad det var Filip gör i USA. Bara att han var där för att försöka ”lyckas i tv-branschen”.

Utdrag ur intervjun finns här.

Lyssnat på: John Ajvide Lindqvists ’Tjärven’
John Ajvide Lindqvist som har skrivit böcker som Låt den rätte komma in, Människohamn och Hanteringen av odöda släppte sin senaste bok Tjärven helt digitalt. Antingen som ljudbok eller som e-bok. Jag har lyssnat på boken, uppläst av författaren själv, och är riktigt besviken. Platta karaktärer som man känner noll och intet för, äckligt zombislafsande och en uppläsning av författaren som inte heller är något vidare. Förra boken, Lilla stjärna, var inte heller den bra. Mycket synd då jag älskade Människohamn som jag håller som hans bästa bok hittills.

Jennifer Lawrence som Katniss Everdeen i The Hunger Games.
Lyssnat på: The Hunger Games
Efter två rekommendationer så har jag börjat att lyssna på The Hunger Games (Hungerspelen på svenska) som ljudbok. Jag är lite skeptisk till det faktum att detta är ungdomslitteratur och blir orolig för att det ska bli Twilight över det hela. Däremot så är jag ju förtjust i både The Running Man och Battle Royale som böckerna brukar nämnas tillsammans med. Jennifer Lawrence är jag också förtjust i (se den mycket bra filmen The Burning Plain med Jennifer Lawrence och Charlize Theron!) och hon ska ju spela huvudrollen som Katniss Everdeen i filmatiseringen som kommer i mars. Hittills så verkar boken bra, och den kan nog bli ännu bättre när jag kommer till just själva spelen som titeln syftar till.

Sett: Dubbelavsnitt av The River
Jag har blivit tipsad om nya serien The River som handlar om sökandet efter en populär dokumentärfilmare. Tänk dig att David Attenborough skulle försvinna i Amazonas. Denna dokumentärfilmare spelas av Bruce Greenwood och hans fru och vuxna son ger sig i väg för att hitta honom när de lyckas få upp en signal från hans båt. Med sig har de ett filmteam som ska dokumentera allt. På plats på båten börja obehagliga händelser ske, lite åt Lost-hållet med andra ord. Dock ett larvigt grepp att allt ska vara filmat som om det är filmat av dokumentärkameror eller kameror på båten. Dessutom totalt onödigt. Serien hade tjänat så mycket på att vara filmat på ett vanligt sätt. Dessutom så kan man förutse att detta kommer att mjölkas oändligt mycket och det kommer att vara ett jäkla kameraskakande och springande genom djungeln. Jag kommer inte att titta vidare.

Elizabeth Olsen och Sarah Paulson i Martha Marcy May Marlene.
Sett: Martha Marcy May Marlene
Martha Marcy May Marlene handlar om Martha som flyr till sin syster från en sekt ledd av karismatiske aset Patrick, spelad av John Hawkes. Hos sin syster blir det uppenbart att hon lider av tiden i sekten och nutid varvas med dåtid. Tempot är rätt stilla och filmen kunde mått gått av att skruvats upp några snäpp. Elizabeth Olsen är riktigt bra i huvudrollen som den plågade Martha, oväntat av en Olsen-syster (hennes storasystrar är de mer kända tvillingarna Mary-Kate och Ashley)!

Sett: J. Edgar
Clint Eastwoods senaste film handlar om FBI:s legendariske chef J. Edgar Hoover, spelad av Leonardo DiCaprio. Filmen var lite för seg och händelsefattig. Sminkningen var under kritik också där de tre huvudskådisarna, DiCaprio, Armie Hammer och Naomi Watts fick spela sina karaktärer både som unga och gamla. Leo Di Caprios sminkning är ok, men Naomi Watts och speciellt Armie Hammers sminkning som gamla ser inte alls bra ut. Armie Hammer ser ut som att han har en gummimask på sig.

J. Edgar var tyvärr en besvikelse.

Spelat: Killzone 3
Killzone 3 för 99 kronor lät som ett fynd och då jag gillade Killzone 2 så slog jag till. I skrivande läge så har jag spelat ungefär två timmar. Jag gillar det, även om jag börjar bli lite mätt på First person shooters. Storyn har jag inte heller riktigt bra koll på känner jag, men likadant var det med Killzone 2. Det känns som att storyn är rätt sekundär också, man vill ju mest skjuta i snygga miljöer. Jag längtar dock till Mass Effect 3, där story i allra högsta grad är väsentlig.

Så, detta var min första sammanfattning av min kulturkonsumtion. Återkom gärna med synpunkter i kommentarerna!

Ny bild från Prometheus

Ny bild från Prometheus.

Jag blir bara mer och mer sugen på Ridley Scotts Prometheus. Det är tveklöst den film jag ser mest framemot under 2012 och är den rulle som jag är övertygad om kommer att göra Noomi Rapace till stor stjärna i det stora landet i väst. Det har nu kommit en ny bild från filmen där Noomi står och ser chockad ut, med blanka ögon.

Noterbart är att man kan se två stycken ”Space Jockeys” i bakgrunden, ni vet den stora fossilerade piloten som man hittade i början av första Alien-filmen. Ja, det pirrar helt klart till i magen av denna bild.

Det är en lång tid till första juni!

De bästa filmerna från 2011

Jag kan konstatera att jag har sett en hel del filmer under 2011. Enligt filmtipset.se så har jag betygsatt 84 filmer under det gångna året. Det inkluderar ju också gamla filmer, från tidigare år, men som jag sett först under 2011. Så, av de filmer som hade svensk premiär under 2011, vilka tyckte jag var de allra bästa?

Min topp fem för det gångna året ser ut som följer:

Natalie Portman är lysande i årets bästa film, Black Swan.
  1. Black Swan (5/5)
    Natalie Portman är fantastisk i Darren Aronofskys Black Swan om balettdansösen som gör allt för att spela rollen som både den vita och den svarta svanen. En film som nästan gör fysiskt ont.
    Läs min recension av Black Swan här.
  2. The Girl with the Dragon Tattoo (5/5)
    David Finchers filmatisering av Män som hatar kvinnor är lite vassare, lite snyggare och lite råare än den svenska versionen. Rooney Maras Lisbeth Salander ligger närmare bokens.
    Läs min recension av The Girl with the Dragon Tattoo här.
  3. The Skin I Live In (4/5)
    För att vara en Almodóvar-film så är den ovanligt kall. Oerhört fängslade dock om hudläkaren som spelas av Antonio Banderas och den mystiska kvinnan vars livsöde spelas upp för oss, gestaltad av Elena Anaya.
  4. Super 8 (4/5)
    En härlig äventyrsfilm där tankarna (och detta är en uttjatad parallell) förs till Spielbergs filmer från 80-talet.
  5. Drive (4/5)
    Retrodoftande soundtrack och färgtoner med en magisk inledning på filmen där Ryan Gosling spelar tystlåten och stenhård stuntförare som extraknäcker som chaufför vid rån.
Elena Anaya och Antonio Banderas i The Skin I Live In.

Så, vad tyckte jag om de resterande filmerna som jag betygsatte under 2011? Ta en titt nedan på den långa listan av filmbetyg! Årtalen verkar stämma lite sisådär med de svenska premiärerna då Filmtipset tycks ta sina årtal efter vad som står på IMDb, vilket tycks baseras på den amerikanska premiären. Senast betygsatt film hamnar först och betygen står sist inom parentes.

  1. Friends with Benefits (2011) – (3/5)
  2. Moneyball (2011) – (3/5)
  3. Manhattan (1979) – (3/5)
  4. The Next Three Days (2010) – (3/5)
  5. Warrior (2011) – (4/5)
  6. The September Issue (2009) – (3/5)
  7. The Girl with the Dragon Tattoo (2011) – (5/5)
  8. The Thing (2011) – (3/5)
  9. Maktens män (2011) – (4/5)
  10. Contagion (2011) – (3/5)
  11. Drive (2011) – (4/5)
  12. Another Earth (2011) – (3/5)
  13. Cowboys and Aliens (2011) – (3/5)
  14. The Lincoln Lawyer (2011) – (3/5)
  15. Julias ögon (2010) – (3/5)
  16. Radio Days (1987) – (4/5)
  17. Den tysta flykten (1972) – (1/5)
  18. Apornas planet: (R)evolution (2011) – (4/5)
  19. Bridesmaids (2011) – (3/5)
  20. Melancholia (2011) – (3/5)
  21. Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet (2011) – (4/5)
  22. Harry Potter och dödsrelikerna – Del II (2011) – (3/5)
  23. The Trip (2010) – (3/5)
  24. Thor (2011) – (2/5)
  25. Outland (1981) – (4/5)
  26. The Tree of Life (2011) – (2/5)
  27. Conan O’Brien Can’t Stop (2011) – (3/5)
  28. Attack the Block (2011) – (3/5)
  29. Pianisten (2001) – (4/5)
  30. X-Men: First Class (2011) – (3/5)
  31. Submarine (2010) – (4/5)
  32. Ungkarlslyan (1960) – (4/5)
  33. Fast and Furious 5 (2011) – (3/5)
  34. North Face (2008) – (3/5)
  35. Ritualen (2011) – (3/5)
  36. Biutiful (2010) – (4/5)
  37. Super (2010) – (4/5)
  38. Mildred Pierce (2011) – (3/5)
  39. Harry Potter och dödsrelikerna – Del I (2010) – (3/5)
  40. 10 Items or Less (2006) – (2/5)
  41. Source Code (2011) – (3/5)
  42. The Way Back (2010) – (4/5)
  43. Rango (2011) – (3/5)
  44. The Adjustment Bureau (2011) – (4/5)
  45. Limitless (2011) – (3/5)
  46. The Day the Earth Stood Still (2008) – (3/5)
  47. True Grit (2010) – (4/5)
  48. Super 8 (2011) – (4/5)
  49. Sucker Punch (2011) – (3/5)
  50. Födelsedagen (1984) – (3/5)
  51. Hanna (2011) – (2/5)
  52. Paul (2011) – (3/5)
  53. Unknown (2011) – (3/5)
  54. Adèle and the Secret of the Mummy (2010) – (2/5)
  55. World Invasion: Battle Los Angeles (2011) – (2/5)
  56. Blue Valentine (2010) – (2/5)
  57. Somewhere (2010) – (3/5)
  58. Himlen är oskyldigt blå (2010) – (3/5)
  59. The One (2001) – (2/5)
  60. The King’s Speech (2010) – (4/5)
  61. Hämnden (2010) – (4/5)
  62. Igelkotten (2009) – (4/5)
  63. Skyline (2010) – (4/5)
  64. The Fighter (2010) – (3/5)
  65. Black Swan (2010) – (5/5)
  66. Hotel Rwanda (2004) – (3/5)
  67. Du kommer att möta en lång mörk främling (2010) – (3/5)
  68. The Resident (2011) – (3/5)
  69. Antichrist (2009) – (2/5)
  70. Let Me In (2010) – (4/5)
  71. All Good Things (2010) – (3/5)
  72. I rymden finns inga känslor (2010) – (2/5)
  73. Monsters (2010) – (3/5)
  74. Unstoppable (2010) – (2/5)
  75. Den vita filmen (1994) – (3/5)
  76. Frihet – den blå filmen (1993) – (3/5)
  77. Den röda filmen (1994) – (3/5)
  78. Catfish (2010) – (3/5)
  79. Final Cut (2004) – (2/5)
  80. Red (2010) – (3/5)
  81. Tron Legacy (2010) – (3/5)
  82. Never Let Me Go (2010) – (4/5)
  83. Buried (2010) – (2/5)
  84. The Disappearance of Alice Creed (2009) – (3/5)

Recension: The Girl with the Dragon Tattoo

Böckerna är dundersuccéer och de svenska filmerna likaså. Givetvis var också Hollywood tvungna att göra sin version av Stieg Larssons Millenium-berättelse. Det kan ju givetvis inte bli bra. Självklart så kommer det att bli ett själlöst försök bara för att casha in pengar!

Men vänta nu, David Fincher som regissör? Daniel Craig som Mikael Blomkvist? Inspelad i Sverige! Jag gillade både böckerna och de svenska filmerna och när det kom fram att David Fincher skulle regissera den amerikanska versionen så tändes mitt intresse.

Hej, här står vi och myser.
Storyn känner de flesta till vid det här laget. Journalisten Mikael Blomkvist anlitas av en åldrad företagspamp för att rota i hans släkts förflutna och ta reda på vad som hände med brorsdottern Harriet för fyrtio år sedan. Harriet försvann spårlöst och ingen vet vad som har hänt med henne. I en stuga uppe i Hedestad (som i verkligheten verkar ligga ungefär där Bollnäs ligger) samarbetar Mikael Blomkvist tillsammans med hackern Lisbeth Salander.

I vår svenska version gjorde Noomi Rapace en mycket fin insats som Salander. En insats som tagit henne till Hollywoood och givit henne idel hyllningar. Även Michael Nyqvist har tagit sig till Hollywood tack vare rollen som Blomkvist. Trots en träig insats och replikleverans som låter minst sagt onaturlig.

Hur fungerar då skådisarna i denna version? I de artiklar jag hade läst om filmen innan riktades viss kritik mot Rooney Maras gestaltning för att hon skulle vara en skörare version av Salander och mer av ett offer än vad Noomi Rapace var. Det kan det absolut ligga något i. Men om man ska bedöma hennes prestation efter hur Salander framställs i böckerna så ligger denna rollgestaltning närmre den versionen av Salander. Jag gillar Rooney Mara som Lisbeth. Ordentligt!

Daniel Craig gör en bättre Blomqvist än Michael Nyqvist. Det är betydligt mer fart i Daniel Craigs gestaltning och replikerna känns mer naturliga. Robin Wright-Penn skymtar också förbi som Erika Berger och där borde det vara helt omöjligt att prestera annat än bättre än vad Lena Endre gör i de svenska versionerna.

När det kommer till berättelsen så har David Fincher stuvat om lite. Särskilt i slutet finns det detaljer som skiljer sig från hur originalberättelsen är. Detta stör dock inte nämnvärt utan fungerar bra. Dessutom så får man en bättre bild av Salanders och Blomqvists relation och detta gillar jag verkligen. Särskilt mycket en hjärtskärande scen mot slutet som finns med både i boken och i den amerikanska versionen, men som saknas i den svenska filmatiseringen.

Musiken är en annan höjdare som sätter stämningen briljant. En tung och tät ljudmatta ligger helt perfekt över det vackra fotot.

Sammanfattningsvis så rekommenderar jag The Girl with the Dragon Tattoo väldigt varmt. Betyget blir det högsta och det är förvisso en väldigt svag femma, men jag måste ändå gå på min magkänsla och dela ut det högsta betyget. Nu väntar jag ivrigt på uppföljarna. Och Rooney Mara, välkommen till absoluta toppen av Hollywood!

Betyg:

The Girl with the Dragon Tattoo
År: 2011
Längd: 158 min
Regissör: David Fincher
Genre: Drama
Skådespelare: Daniel Craig, Rooney Mara, Christopher Plummer, Stellan Skarsgård

Navigation