Dagens lilla promenad med Svea kunde slutat riktigt illa. När vi var ute på gården och strosade lugnt omkring kom helt plötsligt en okopplad hund i full fart mot Svea. Jag fick sparka, stå i vägen och försöka mota bort den galna hunden samtidigt som en livrädd liten kisse snodde runt kring mina ben och försökte klösa sig upp till mig. Till slut lyckades jag svinga upp Svea i kopplet samtidigt som den jäkla hunden hoppade efter henne. Efter mycket om och men lyckades jag och kvinnan som kommit med hunden få bort den.
Det visade sig att hunden hade smitit från inhängnaden där den bodde och kvinnan som kommit med hunden inte ägde den utan kände ägarna och hade hittat hunden inne på Tybbles torg och tagit med sig hunden för att återlämna den till ägarna. Alltså var hon helt oskyldig och ruskigt upprörd på både hundjäkeln och på de som äger hunden.
Svea klarade sig helt utan skråmor, men det var ruskigt nära, hon var alldeles blöt av hundens saliv när jag höll henne i min famn. Dessutom klöste hon sig fast i mig allt hon kunde, livrädd efter attacken. Nu ligger hon ute på balkongen och tar igen sig.
Själv ser jag ut lite som Charlize Theron i Djävulens advokat efter att haft en livrädd katt hängandes fast vid mig. Jag har klösmärken på överkroppen, benen och armarna. Dessutom luktar jag allt annat än gott efter att Svea sprutat ut något illaluktande för att skrämma bort hunden.
Jag och Charlize. Lika som bär.