Etikett: if start

Å-stadsloppet, blåsigt och jobbigt men snabbt

Efter en fantastisk halvmaratonsäsong, där varje lopp hade inneburit nytt personbästa var det dags att springa det sista loppet på distansen. Å-stadsloppet blev årets femte halvmara, och som mål hade jag att springa under 85 minuter, vilket skulle innebära ett nytt personbästa med nästan tre minuter.

Jag inledde dagen med frukost i soffan och framför Eliud Kipchoges fantastiska prestation i Wien där han sprang ett maraton på 1:59:40. Peppad och känslosam såg jag framemot att själv få snöra på mig skorna och ge mig ut för att springa i marginellt långsammare tempo! Jag kallade mitt försök för Breaking 85, helt i linje med Kipchoges första tvåtimmarsförsök 2017, Breaking2!

Temperaturen och luftfuktigheten var rätt optimal för ett snabbt lopp. Men det blåste alldeles för mycket för min smak. När jag kom till Tybblelundshallen ungefär en timme innan loppet kände jag att det kunde gå snabbt, men att 85 minuter skulle bli ett mycket tufft mål att slå. Samtidigt gillar jag att sätta ett så pass tufft mål på årets sista lopp. Det är ju nu eller aldrig. Sedan behöver jag vänta i flera månader på nästa försök. På fjolårets Å-stadsloppet hade jag som mål att springa under 90 minuter för första gången, något som jag misslyckades med. Trots det var jag nöjd då eftersom jag ändå sprang in på nytt personbästa då: 1:32:34.

Lövgröt vid slottet. Här var det ganska halt med Nike Zoom Fly på fötterna, som är rätt omönstrade. Foto: Lars Lannerborn.

Om Breaking 85 lyckades? Nej! Om det istället blev en halvmara där IF Starts formstarka superdam Petra Hanaeus höll på att komma ikapp mig på slutet vilket gjorde att jag pressade ur det sista ur benen och satte nytt personbästa? Ja! Om det låter bekant är det också precis vad som hände på min förra halvmara, i Nora. Och på Semesterhalvmaran var vi ruskigt jämna också!

Första milen under 40 minuter

Ett delmål var att springa första milen under 40 minuter. Dels för att det är snabbt och dels för att det är lite häftigt att ha en sub 40-mil i sin halvmara. Jag inledde i snabbt tempo och den första kilometern gick på 3:45. Den andra på 3:51. Trots att det var snabbt kändes det inte för snabbt och jag hade koll på ansträngningen hittills. Eftersom det var så mycket personer är det svårt att tala om någon sorts ”klunga”, men till höger om mig hade jag Petra och till vänster Örebro AIKs fantastiske veteran SuperSören Forsberg. Efter cirka tre-fyra kilometer drog Sören iväg och sedan såg jag inte honom mer.

När vi kom till småbåtshamnen hade jag lite lucka bakåt. Framför mig hade jag en duo av Örebro AIK-löpare, men tyvärr fick en av dem stanna. Det såg ut som att han fått en sträckning i baksida lår. Den andra AIK-löparen var stark och även om vi såg ut att hålla ungefär samma tempo tror jag att han var aningen snabbare och det kändes som att han sakta men säkert utökade.

Efter vi hade passerat Rynningeviken och en del av Örebro parkrun-banan pep klockan till och meddelade att första milen var avklarad. Den gick på 39:43 (på klockan) vilket alltså var helt enligt plan och kändes bra. Tänk att det var i maj jag sprang milen under 40 för första gången!

Sedan började det dock bli rätt tufft, mentalt, fysiskt och med den kalla motvinden. Den slog till halvvägs och nu fick man streta på ordentligt. Jag kände redan efter 12-13 kilometer att under 85 minuter förmodligen inte skulle vara möjligt. Däremot kände jag hela tiden att ett personbästa fanns inom räckhåll och det var egentligen aldrig något jag tvivlade på. Vid 16 kilometer hade jag det riktigt jobbigt men jag bet ihop och försökte springa så avslappnat som möjligt. Dessutom kollade jag inte så mycket på klockan utan sprang bara så snabbt som kändes vettigt.

Jobbig avslutning och nytt personbästa

Jag och Petra Hanaeus efter målgång. Än en gång blev det en tuff fajt mellan oss! Foto: Mikaela Kemppi.

Med ungefär två kilometer kvar ser jag att Petra är praktiskt taget helt ikapp mig, och det fick mig att sluta tycka synd om mig själv och ge det sista lilla extra! Med ungefär 600 meter kvar stod Josefin Gerdevåg vid banan och skrek åt mig att kämpa hela vägen in i mål. Och när länets bästa maratondam genom tiderna ger dig den uppmaningen är det bara att lyda! Jag lyckades hålla undan och rusade in i Tybblelundshallen och gick i mål på 1:27:21. Nytt personbästa igen!

Efter målgången blev det idolbild med Petra, som jag faktiskt sade till innan loppet att jag trodde skulle vara hack i häl på mig. Fel fick jag som bekant inte!

Min tid gav mig plats 7 av 201 i motionsklass och plats 37 av 409 totalt (motion, tävling, herr och dam).

Målet att gå under 85 minuter tar jag med mig till nästa säsong!

Loppet i siffror

Kollar man på siffrorna från loppet ser man att jag tappar genom hela loppet. Det är inte i närheten av en negativ split. Sett rent till siffror så höll jag tempo för att klara under 85 minuter ända till och med 15 kilometer, men jag kände ju som sagt tidigare att jag inte skulle fixa det.

Distans Tid, split Tempo, split Tid, total Tempo, total
5 km 19:35 3:55 19:35 3:55
10 km 20:08 4:02 39:43 3:58
15 km 20:47 4:10 1:00:30 4:02
20 km 21:20 4:16 1:21:50 4:05
21,38 km * 5:32 4:01 1:27:22 4:05

Enligt klockan sprang jag 21,38 kilometer. Och jag startade klockan vi startskottet och stängde av vid målgång, 1:27:22 blev tiden på klockan, men officiella sträcktiden var alltså 1:27:21. Beräknat på 21,0975 meter är snittempot 4:08 för mitt lopp.

Video från mitt lopp

Från YouTube-kanalen HugRunner har jag klippt ihop en liten video från mitt lopp. Det första klippet kommer dock från Mittmedia.

Jag gjorde även en, något redigerad, video från min målgång.

Visa det här inlägget på Instagram

Det är ju #throwbackthursday i dag och då väljer jag att blicka tillbaka på lördagen. Dagen då vi upplevde en milstolpe inom långdistanslöpningen. Mitt personbästa på halvmaran. Samtidigt som det givetvis känns fantastiskt för mig att göra en bra tid tycker jag att @astadsloppet:s kommentatorer använder sig av lite väl stora ord för att beskriva min prestation, men jag tackar och är ödmjuk inför uppskattningen. Se själv målgången och lyssna på vad kommentatorerna har att säga. Framförallt uppskattar jag @shalaneflanagan:s "His running is a gift to all of us" och "I feel so blessed to be here today." Tack Shalane, jag är rörd! #running #run #löpning #åstadsloppet #halfmarathon #race #nohumanislimited #tbt

Ett inlägg delat av Björn Engqvist (@bjornengq)

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Andra bloggar om Å-stadsloppet 2019

Semesterhalvmaran, personbästa med liten marginal

Med fina Semesterhalvmaran i Torp sprang jag årets tredje halvmaraton. Det var andra gången jag sprang Semesterhalvmaran. I fjol så slog jag personbästa på halvmaradistansen då jag sprang under 1:35 för första gången. Då gick jag i mål på 1:34:36.

I år hade jag redan uppnått mitt mål för halvmaran då jag sprungit under 90 minuter i Gävle i maj. Så mitt gällande personbästa var 1:29:08. Målet för Semesterhalvmaran var att gå under 90 minuter igen.

Precis som i fjol var det riktigt varmt, men inte lika galet varmt som det var i fjol. Nu var det istället runt 25 grader och soligt. Men kanske aningen mer disigt. Klart var i alla fall att det skulle bli ett svettigt lopp!

Semesterhalvmaran har en riktigt fin bana med både grus och asfalt. Den går i två varv, men det första varvet innehåller en extrasväng för att komma upp i halvmaratondistansen. Under hela första varvet sprang jag i en liten klunga med tre löpare från IF Start. Efter varvningen tyckte jag att det var dags att öka tempot då det kändes som klungan höll på att tappa den hastighet jag ville hålla. Jag fick dock med mig Petra Hanaeus som är en riktigt stark löpare och hon gick faktiskt om och drog praktiskt taget resten av loppet.

Vid 17 kilometer och andra gången vi kom till Semesterhalvmarans tuffaste uppförsbacke fick jag det riktigt tufft. Jag var trött och kände mig både flåsig och seg i benen. Men tack och lov kände jag hur den gel jag tagit några minuter tidigare kickade in när jag kommit upp för backen och jag fick ny kraft och kunde ta mig ikapp Petra.

Vid markeringen för 19 kilometer ökade jag tempot och drog i väg själv. Det kändes som att jag satte in en typ av spurt, men det visade sig att tempot inte ökade jättemycket jämfört med tidigare kilometrar. De två sista kilometrarna gick i 4:07 och 4:06-tempo. Inte superimponerande, men det var en ökning som skulle göra nytta.

När jag närmade mig målet var det bara att maxa. Väl i mål stannade min klocka på 1:29:05 och den officiella tiden blev 1:29:06. Jag hade alltså slagit mitt gamla personbästa med ynka två sekunder! En liten marginal, men ett nytt personbästa är ett nytt personbästa! Riktigt kul är att jag på alla tre halvmaror jag deltagit i under 2019 slagit personbästa.

Totalt kom jag på plats 21 av 92 fullföljande och i min klass som är motionsklass kom jag på plats 1! I fjol kom jag tvåa i motionsklass, så det var ju riktigt kul att kunna knipa förstaplatsen nu.

De bestående intrycken av Semesterhalvmaran är mycket positiva. Det är en fantastiskt fin bana där man springer i vacker närkenatur och ser både lamm, hästar och kossor.

Arrangemanget från LK Gränslöst har den perfekta balansen mellan småskaligt brödrostlopp och proffsighet. Det är nog mitt favoritlopp i Närke!

Video från mitt lopp

Videon är ihopklippt från Johan Ingjalds YouTube-kanal ”HugRunner”.

Här ser du mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Navigation