Etikett: kumla

Kumla stadslopp, sjundeplats i stark vind

Örebro AIK halvmaraton blev inte veckans enda tävling. På lördagen åkte nummerlappen på igen för lite plågsam löpning med andra likasinnade galningar. Femkilometersloppet Kumla stadslopp gick av stapeln i Kumla sjöpark.

Då jag blev rätt sliten av Örebro AIK halvmaraton var målet med loppet i Kumla att få ett bra träningspass och en bra ansträngning. I Kumla blåste det dessutom vansinnigt mycket så några fantastiska tider var inte att vänta. Målsättningen var blygsam och luddig: ”spring bra”.

Hård start och hård motvind

Leende man i blå tröja.
Efter målgången var jag nöjd och glad. Foto: Oskar Hansson.

Jag gick ut hårt, mest för att passera alla ungdomar med lite för stort självförtroende som ställt sig längst fram. När dessa var passerade blev det slit först i liten klunga och sedan större delen av loppet ensam i motvinden. Första kilometern gick på 3:24, men sedan mattades tempot rejält. Det var riktigt kämpigt. Den lilla klungan framför mig med bland andra Liduina orkade jag inte att jobba ikapp.

I mål gick jag som sjunde man på 18:15. Åtta sekunder efter vinnande dam. Ni kan aldrig ana vem det var, men hon var lång, blond och hade ett holländskt namn.

(Ok då, det blev Liddi som vann även detta lopp. Helt överlägset).

Efter lite nedjogg och fika i blåsten var det dags för prisutdelning. Det delades ut priser till de tio främsta och jag vann en jättefin klocka!

Allt som allt är jag nöjd med loppet. Och om jag först var lite nöjd efter Startmilen och sedan drabbades av växande tvivel och missnöje efter det loppet var det helt tvärtom denna gång. Eller, jag var inte missnöjd alls efter målgången i Kumla, men ju mer jag tänker på loppet desto mer nöjd blir jag. 18:15 i fruktansvärd motvind och på slitna ben som dessutom gav en sjundeplats är ju riktigt bra!

Stort tack också till coach Karin som var på plats och sprang barnloppet med sina tvillingar för att sedan heja på sin adept som snorade sig runt banan!

Gänget från Örebro AIK precis innan start i ett blåsigt Kumla. Från vänster: Peter Sparrow, Mikael Sandberg, Therese Persson, Jonas Färnstrand, Anton Öhman, Liduina van Sitteren, Björn Engqvist, Jonas Fridberg, Fredrik Hartman, Jonas Svensson, David Klingenhoff, Tomas Galmén, Göte Pettersson. Foto: Johan Svanholm.

Andra artiklar om Kumla stadslopp

Video från loppet

Precis som vanligt finns det video från loppet tack var Johan Ingjald och hans YouTube-kanal HugRunner.

Lördag med kattungar

Jag har suttit med ett fånigt leende medan jag redigerat bilderna till detta inlägg. Idag stack jag och Tove tillsammans med Claes och Annsa till Kumla för att kika på kattungar. Vi har länge diskuterat att skaffa katt och när nu Toves klasskompis Ylvas katt fått sex stycken ungar så åkte vi dit för att kika på de små liven.


En helsvart liten kisse med sin framtida (?) matte.


De två lär känna varandra lite bättre.


Jag tillsammans med den modigaste lilla kissen.


En grå liten luddboll i Claes händer.

Om man innan funderat på att skaffa katt kan beslutet bara tas åt ett håll efter man umgåtts med kattungar. Några gulligare små tussar får man verkligen leta efter. Det första som mötte oss när vi kom in i Ylvas tvättstuga var en nyfiken liten svartvit tuffing som kom fram och hälsade. Jag var helt såld redan där. Små, söta, pipande och lite klumpiga ungar som var glada och otroligt gosiga. Dessutom var kattmamman hur mysig som helst också. Hon kurrade hela tiden och var väldigt ”fysisk”. Som sagt. Det lutar nog bara åt ett håll detta. Om (när) vi nu bestämmer oss för att skaffa en kisse så kan vi få den tidigast i mitten av januari.


Supersöt liten katt tar farväl.

Efter vi njutit av de små liven åkte vi in till Kumla och fikade på Sveas konditori innan vi avrundade vår dag tillsammans genom att åka till Marieberg och handlade lite gott till kvällsmaten. En perfekt lördag.


Svärfar och jag inne på Sveas.

flickr: Fler bilder från idag.

Le grande premiär!

Vid halv fem styrde jag och Oscar vår kos mot Kumla för premiären av Alla snygga heter Micke. Bilen hade fått snygga dekaler på sidorna så det verkligen skulle synas vilken pjäs vi jobbade för. I Kumla väntade lite premiärpresenter på oss. Jag och Oscar fick en varsin stjärtlapp av Tom och Maria!


Vår snygga turnébil.


Premiärpresenter från skådisarna.

Sedan testade jag att allt ljus funkade och att projektionerna från macen såg bra ut, vilket de gjorde. Under hela dagen hade jag känt mig riktigt lugn då generalrepetitionen gått kanonbra. Cirka tio minuter innan föreställningen kröp sig nervositeten på och det började pirra i magen när jag hörde publiksorlet utanför dörrarna.


Allt läggs i ordning på scenen medan jag testar projektioner och ljus.


Jag står och testar ljuset (bild från Oscars kamera.)

Premiären gick helt ok. Ljudmässigt var det skitbra, Maria skådespelade riktigt bra och sjöng kanonbra. För min egen del gick det bara skapligt. Jag gjorde en del skitmissar som jag inte tror att publiken märkte men som jag själv stod och var förbannad på mig själv för.

Efter publikens rungande applåder (de verkade skitnöjda!) så började vi packa ihop för brinnande livet, med avbrott för lite champagneskålande. När vi väl lastat klart så mötte vi alla andra på en restaurang för premiärfest. Då jag, Oscar och Tommy (scenografen) kom in i lokalen började alla applådera vilket kändes riktigt bra. Man kände sig väldigt uppskattad. Nu var förmodligen majoriteten av applåderna riktade mot Tommy men jag sög i mig lite av dem ändå, trots att jag inte var helt nöjd med min egen insats. Efter det åt vi och det hölls tal och delades ut presenter. Gunilla (regissören) hade köpt kärleksfilmer på DVD och vi inblandade i produktionen fick komma fram och ”dra” en DVD ur hennes påse. Jag fick till min stora lycka Broarna i Madison County, en underbar film som jag dessutom inte hade i min DVD-samling. Helt klart den titel jag helst ville ha av de som lottades ut.


Glada miner hos Maria och mig efter premiären (bild från Oscars kamera.)

Överlag så kändes denna premiärkväll mycket trevlig och det ska bli kul att nu ta med denna pjäs ut på turné. Onsdag är nästa föreställning, då i Lindesberg.

Alla snygga heter Micke

Jag har verkligen haft fullt upp den senaste veckan och jobbat långa och hårda dagar. Mitt jobb med Länsteatern har börjat och vi inledde veckan i måndags med att bygga upp scenen på Folkets Hus i Kumla. Sen har vi repat, repat och repat. Jag kommer köra ljuset på den här produktionen och har fått öva in massa ”stick” där jag ska dra på spotlight, tona in en projektion, släcka scenen o.s.v. Det känns som det mesta sitter nu så här på fredagnatten (tekniskt sett lördag) och dagens (tekniskt sett gårdagens) generalrepetition med publik gick skitbra. Tekniken satt till hundra procent. Både för mig som körde ljuset och för Oscar som körde ljudet. Imorgon (tekniskt sett idag) så är det premiär vilket känns väldigt spännande och jag hoppas verkligen att allt kommer funka. Jag hoppas det blir mycket folk för då blir jag nervös och väldigt noggrann och ”på tå” när vi spelar.

Sen så ska vi riva scenen och ha lite premiärfest (bilder kommer förmodligen därifrån också). Efter det så är det dags för oss att ta pjäsen ”on the road”, visserligen bara inom kommunen men dock en liten turné. Femte april är sista föreställningen här i ÖrebroStora hotellet.

Pjäsen heter Alla snygga heter Micke och om ni känner för det så kan ni se Nerikes Allehandas webbteveinslag om pjäsen här.


Dragspelaren Tom och Maria som är skådis och sångerska med grym röst.


Min setup. Ett litet ljusbord och en MacBook Pro. Till vänster står också en spotlight som inte är med i bild.


Konstnärliga ledaren och regissören Gunilla Orvelius i profil.


Utsikt från spotlighten.

Navigation