Etikett: löpning

Löparåret 2018

Löpning 9 kommentarer

Vilket fantastiskt löparår 2018 har varit för mig. 2017 var året jag verkligen kom igång på allvar med löpningen, men 2018 tog jag ännu fler steg framåt och blev en hyfsat snabb löpare!

Här kan du läsa om 2017 års löpning och de mål jag satte inför 2018.

Under det gångna året har jag sprungit betydligt mer än tidigare och ett otroligt lustigt sammanträffande var att jag nådde milstolpen på 2000 kilometer på precis samma datum som jag hade sprungit 1000 kilometer året innan. Just det datumet, 5 oktober, hade jag alltså sprungit exakt dubbelt så långt jämfört med 2017. I slutet av 2017 trappade jag upp och sprang rätt mycket, så totalen för 2018 är inte dubbelt så mycket som 2017, men det blev en rejäl ökning i alla fall. Under 2018 sprang jag 2433 kilometer fördelat på 213 löppass.

Personbästa under 2018

Inför 2018 satte jag ett gäng mål för diverse distanser, nämligen dessa:

  • 5 km under 20:30
  • 10 km under 42:00
  • 15 km under 1:08:00
  • 21,1 km under 1:42:00

Alla mål har jag slagit under det gångna året, och vissa tider har jag till och med slagit rejält.

5 km på 19:18 – 4 juni

2017 års personbästa var 21:13.

Under sommaren kändes formen kanon och när jag sprang Rallarrundan i Hallsberg gjorde jag ett alldeles strålande lopp och gick i mål på 19:18. Det fanns inte mycket jag kunde ha gjort annorlunda utan jag gick ut hårt och höll sedan tempot bra, förutom en split där jag tappade lite tempo. Det kändes dock som att det berodde på att klockan var ”snål” snarare än att jag sprang långsammare.

Inför Rallarrundan hade jag slipat mitt personbästa några gånger på Örebro parkrun samt Gubbracet. Känslan på Gubbracet var att jag hade denna tid i mig, men inte kunde springa så snabbt som jag ville på grund av trängsel. På Gubbracet gick jag istället i mål på 19:57, vilket inte var fy skam, men det fanns som sagt potential för bättre tider!

Loppet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

10 km på 40:33 – 12 juni

2017 års personbästa var 42:22.

När jag sprang min bästa 10 kilometerstid kände jag mig lite frustrerad över att jag inte hade några millopp inbokade. Formen var kanon och jag ville testa benen. Därför blev det ett stenhårt träningspass som innebar en ny bästatid på milen. Efter detta lyckade formbesked kändes helt plötsligt inte längre att göra milen på under 40 minuter som en omöjlighet, även om att slipa bort 34 sekunder givetvis inte är det lättaste!

Passet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect

15 kilometer på 1:03:59 – 5 oktober

2017 års personbästa var 1:08:54.

Inför Å-stadsloppet ville jag testa om det fanns krut i benen. Vilket det gjorde, och 15 kilometer på 1:03:59 var ett styrkebesked! Dock är just 15 kilometer en knepig distans att försöka slå personbästa i så inför 2019 tänker jag inte sätta något mål i den distansen. Det finns ju knappt några lopp på 15 kilometer!

Passet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect

21,1 kilometer på 1:32:34 – 13 oktober

Jag fejkar pigghet när jag får syn på fotografen. Foto: Jimmy Glinnerås.

2017 års personbästa var 1:45:30.

På halvmaratondistansen blev det en helt fantastisk slipning av mitt personbästa. 2017 års Å-stadsloppet blev min debut i tävlingssammanhang när det kom till halvmaraton. Jag gick ut alldeles för hårt och trots att jag slog nytt personbästa då var jag lite besviken då jag sprang ”korkat”. 1:46:02 sprang jag på 2017, en tid jag slipade lite senare under året.

Under 2018 slipade jag mitt personbästa några fler gånger och det största lyftet blev i juli när jag sprang Semesterhalvmaran på 1:34:36 i stekande sol och 29-gradig värme. Den tiden stod sig fram till oktober då det var dags för finfina Å-stadsloppet och min chans till revansch kom!

Även denna gång gick jag ut hårt, men inte på ett korkat sätt. Nu gick jag ut medvetet hårt och hade med i beräkningarna att jag skulle kunna hålla högt tempo rätt länge och om jag tappade skulle det bli mot slutet av loppet och att det tappet inte skulle göra så mycket på sluttiden jämfört med om jag sprungit i ett långsammare tempo från början.

Jag höll mitt höga tempo, runt 4:14, i cirka 13 kilometer innan jag började tappa. Mitt ”supermål” att göra halvmaran under 1:30:00 försvann och jag gick i mål på 1:32:34, men mycket nöjd med mitt lopp och min slipning av personbästatiden med över två minuter!

Loppet finns att se på följande ställen

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Mål inför 2019

Nu blir det lite svårare med målen. Det stora målet inför 2019 är att göra en bra tid på Stockholm maraton, vilket är första gången jag tävlar i maratondistansen. Men givetvis siktar jag på några tydliga mål även i mina andra distanser.

5 km under 19:00

Fem kilometer är nog den distans, och det mål, jag kommer att bry mig ”minst” om under 2019. Nuvarande personbästa på 19:18 är riktigt bra och jag kan nog slipa tiden litegrann, men inte jättemycket. För att klara mig under 19 minuter och susa i mål på 18:59 kräver det att jag håller ett tempo på 3:48. Vilket är tufft!

10 km under 40:00

Detta känns som en ”magisk” gräns för löpare. Sub 40! Tränar jag bra och håller mig frisk och skadefri ska det gå. Givetvis kommer det att bli supertufft, men jag hoppas verkligen att jag kan klara av att springa i mål på 39:59 (eller snabbare) under något lopp nästa år. Det kräver ett tempo på 3:59.

21,1 km under 1:30:00

Målet för halvmaran blir också en väldigt ”jämn” tid, precis som målet för milen. Jag ska försöka göra en halvmara på under 1:29:59, eller snabbare. Under Å-stadsloppet i år höll jag ”rätt” tempo i cirka 13 kilometer innan jag började att tappa. Förhoppningsvis kan jag hålla 4:16-tempo hela distansen i år och därmed klara mitt mål.

42,2 km under 3:20:00

I och med att jag kommer tävla i maratondistansen för första gången någonsin, och att jag bara har sprungit 42,2 kilometer en enda gång tidigare och då på träning så är det svårt att sätta ett mål.

När jag sprang 42,2 kilometer i höstas gjorde jag det på 3:34:17. Jag höll ett jämnt och fint tempo i 38 kilometer innan jag klappade ihop totalt på slutet och fick stappla mig fram de sista kilometrarna. Att fixa över fyra mil på önskad tid kommer kräva disciplin och planering. Förhoppningsvis klarar jag av att hålla ett snittempo på 4:44 och får till allt med näring och vätska under loppet. Det kan ju lika gärna också bli katastrof och att jag får bryta, eller stappla mig igenom större delen av loppet.

Lopp under 2018

Under 2018 sprang jag dessa lopp, officiell tid inom parentes.

Januari

Jag startade tävlingsåret med att göra mitt första parkrun sedan det allra första parkrunloppet i Örebro. Tiden från parkrun #1 slipades så spektakulärt mycket att jag nämndes i en run report på parkruns webbplats. Jag låg på andraplats praktiskt taget hela tiden, men tappade på slutet och slutade som fyra.

Februari

Under februari blev det inga lopp.

Mars

I mars satte tävlingssäsongen igång på riktigt och jag gjorde ett hyfsat resultat på Varvetmilen.

På slutet av första varvet i Varvetmilen. Foto: Jimmy Glinnerås.

April

I april satte jag ett gäng nya personbästa. På 10 kilometer förbättrade jag mitt personbästa med sex sekunder under Startmilen. På Örebro AIK halvmaraton satte jag nytt personbästa på just halvmaratondistansen, ett lopp jag var galet nöjd med då jag höll mig helt och hållet till planen och sprang taktiskt och klokt.

Sedan slog jag till igen på 10 kilometer när jag med kort varsel anmälde mig till Kumla stadslopp och sprang under 42 minuter för första gången någonsin: 41:37. På en rätt tuff bana dessutom. Formen var god!

Maj

I maj var det femkilometerslopp som gällde för hela slanten, med tre stycken parkrun och ett Gubbrace. Nytt personbästa slog jag också. Två gånger och jag gick under 20 minuter för första gången. Sedan upprepade jag detta när jag sprang Gubbracet på 19:57. Gubbracet kände jag att jag hade kunnat springa snabbare på om det inte var för all trängsel.

Juni

I juni åkte jag till Hallsberg och sprang Rallarrundan på 19:18 och fick utlopp för känslan jag haft under Gubbracet. Nu fick jag springa på maxfart och det resulterade i ett nytt personbästa, som står sig fortfarande.

Juli

Efter flera fjärdeplatser blev det äntligen en ”pallplacering” när jag på Örebro parkrun tog rygg på en av länets bästa damlöpare (vinnare av långloppscupen 2018), Liduina van Sitteren, och försökte hänga med. Det gick nästan. Hon drog ifrån på slutet och slutade tvåa, men jag var i mål som trea på tiden 19:31.

Min första pallplacering. Här jagar jag Liduina van Sitteren och är samtidigt jagad av Rihards Darzins i svenska färger (det spelades landskamp i fotbolls-vm samma dag. Mot England tror jag). Foto: Jimmy Glinnerås.

Det blev även ett nytt personbästa på halvmaratondistansen när jag i 29 graders värme sprang Semesterhalvmaran. Det var otroligt jobbigt, men jag var målmedveten och slet som ett djur och slutade på andraplats i motionsklassen.

På väg mot mål i Semesterhalvmaran. Foto: Jimmy Glinnerås.

Augusti

Efter att jag varit krasslig och vilat sprang jag Blodomloppet på 41:48, något jag var rätt nöjd med efter omständigheterna. Annars var det stora denna månad att jag sprang Icebug Xperience West Coast Trail under tre dagar. Något som går att läsa om här.

September

På väg mot mål i Norasjön runt. Foto: Carin Calleberg.

Sliten och med ömmande fot efter Icebug Xperience West Coast Trail åkte jag till Nora och sprang Norasjön runt. Otroligt fint lopp, bra arrangemang, härlig bana och mycket trevlig målgång på Noras gator där glada människor hejade på.

Oktober

I oktober smällde jag till med ett nytt personbästa på halvmaratondistansen och tog revansch på fjolårets misslyckade Å-stadsloppet. Jag spände bågen högt och försökte gå under 1:30:00, men tappade på slutet. Trots detta var det ett mycket bra genomfört lopp där jag sprang på toppen av min förmåga.

November

Tävlingssäsongen avslutades med Kilsbergsleden och en rejäl slipning av fjolårstiden. Hela 7:31 snabbare snabbare än fjolårstiden och jag slutade på plats fyra i motionsklass.

December

Inget lopp. Denna månad fokuserade jag på att vara förkyld så länge jag det gick. Årsbästa med två veckors förkylning. Medalj!

Till sist

Vilket år detta har varit. Jag hoppas på ett ännu vassare 2019 så klart. Följ gärna mina framsteg (eller bakslag!) på Strava.

Icebug Xperience West Coast Trail

Löpning 4 kommentarer

Jag har kommit hem efter den största löparutmaningen jag har utsatt mig själv för. 75 kilometer i terräng över tre dagars tid: Icebug Xperience West Coast Trail.

För två år sedan bodde jag och Tove i en jättefin lägenhet utanför Hamburgsund, något som jag har skrivit om tidigare. När jag nu skulle åka själv till Bohuslän för att delta i detta lopp bokade jag in mig i samma lägenhet igen, en perfekt utgångsplats för loppet och cirka en halvtimmes bilfärd från varje startplats.

Dagen innan loppet började åkt jag till Ramsviks camping & stugby för att hämta ut nummerlapp och “goodiebag”. Det var den enda topplacering jag gjorde, bland de första att hämta ut nummerlapp!

Efter att jag varit i Ramsvik åkte jag till lägenheten, lastade av mig all min packning och åkte in till Hamburgsund för att handla lite mat inför min vistelse. Det kändes konstigt att vara i Hamburgsund när det var så lugnt och lågsäsong. Och det kändes skumt att vara där utan Tove. Det är ju ju alltid tillsammans vi åker till västkusten.

Vackert vid Ramsvik.
Jag kom dit när allt höll på att sättas upp inför loppet.
Lite smått och gott i startkitet.

Efter att jag handlat installerade jag mig ordentligt i lägenheten, förberedde mig inför morgondagen och kopplade av.

Dag 1: Ramsvik Rocks

I början av loppet var allt frid och fröjd. Sedan vrickade jag foten!

Första dagen var något av det jobbigaste jag har gjort! Banan var superfin, men blöt och hal. Jag halkade och skrapade knäet efter cirka fem kilometer. Vid sju kilometer vrickade jag foten. Sedan vrickade jag den igen, och denna gång fick jag rejält ont men lyckades springa vidare. Sedan klev jag snett en tredje gång vilket innebar mer smärta. Jag bet ihop och fortsatte slita.

De jobbigaste partierna var dock inte klipporna, utan de jätteblöta skogspartierna. Vid vissa ställen var det bara att gilla läget och kliva rätt ner i en kall vattenpöl och “svalka fötterna”. När jag närmade mig målgången på Smögenbryggan var jag en sliten man med blöta och kalla skor. Båda ljumskarna värkte, inte bara min “vanliga” högerljumske, låren protesterade och fotleden ömmade.

Efter den första dagen åkte jag till apoteket i Bovallstrand och handlade tejp för att kunna tejpa min fot ordentligt. Av Peder som jag hyrde lägenheten av fick jag is att lägga på foten. Det verkade fungera rätt bra, då foten inte svällde särskilt mycket. Men den gjorde ont!

I början av loppet sprang vi över klippor, med en fantastisk utsikt.
Den första dagen var det mulet, kallt och blåsigt. Men när man väl kom igång och sprang så var det ingen större fara.
Målgången var på den välkända Smögenbryggan. Här var jag väldigt trött och sliten, men otroligt nöjd med min prestation.

Statistik och mätning

Tid: 2:05:43

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Sotekanalen 54:13 5:31 min/km 54:13 5:31 min/km
Väjern 1:27:59 5:30 min/km 33:45 5:26 min/km
Bryggan 2:01:58 5:43 min/km 33:58 6:24 min/km
Mål 2:05:43 5:42 min/km 3:45 5:21 min/km

Dag 2: Woods and Islands

Som vanligt blyg och introvert när jag får syn på en kamera.

Dag två bjöd på den längsta banan, finare väder och mer omväxlande miljöer. Efter 11 kilometer av klippor och lite skog på Bohus-Malmön pausades tidtagningen och alla löpare tog färjan över till fastlandet. Här var det konstant uppförsbacke kändes det som, men väldigt vackert med skog, hagar och fantastisk utsikt över Kungshamn.

Mitt lopp handlade till störst del om min fot som jag skadade dagen innan. Den kändes inte alls bra när jag vaknade och under hela loppet fick jag vara superförsiktig var jag satte ner den. Foten hade jag tejpat hårt, men lyckades ändå med två vrickningar. En liten vrickning, som snabbt gick över och en lite större som gjorde ont i kanske fyra kilometer innan smärtan klingade av.

Den jobbigaste terrängen var i början av loppet, men det gick utan större problem. Det var den sista milen som höll på att slita ihjäl mig och glädjen jag kände när jag efter 29 kilometer fick gå i mål var enorm. Tidsmässigt och placeringsmässigt var detta en mycket sämre dag, men jag är nöjd att jag fixade nästan tre mil med en skadad fot i tuff terräng.

Det var förövrigt det första loppet där jag blivit påhejad av “cheerleaders” med pom-poms. Ungefär tre kilometer innan mål. Oväntat!

Starten gick på vackra Bohus-Malmön. Det var väldigt trångt i början.
Dag två var längst och jobbigast, men bjöd på väldigt vackra miljöer.
Vi korsade en liten sandstrand på Bohus-Malmön.
En del av banan var väldigt stenig, där gällde det att verkligen hålla tungan rätt i munnen så att jag inte skadade foten ännu mer.
Jag försökte njuta så mycket jag kunde av vyerna, men det gällde att inte tappa koncentrationen heller.
Det var lite överraskande att träffa på två peppiga tjejer med pom-poms uppe på ett berg, efter att man sprungit 25 kilometer. Men kul!

Statistik och mätning

Tid: 3:16:26

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Tullbodarna 1:10:10 6:19 min/km 1:10:10 6:19 min/km
Hovenäset 2:44:17 6:33 min/km 1:34:06 6:43 min/km
Mål 3:16:26 6:46 min/km 32:09 8:15 min/km

Dag 3: Hunnebo Haute Route

Känslan var skön med cirka fyra kilometer kvar till mål!

Dag tre sprang jag med en skön känsla och bra flås under hela loppet. Miljöerna var varierande och vackra och utsikten över Hunnebostrand var fantastisk.

Låren kändes stela och ömma under hela tiden, men det var bara att bita ihop och ta sig igenom. Foten höll och jag sprang mycket försiktigt där terrängen var som svårast.

Dagens tuffaste action stod en svärm av jordgetingar för. När jag kom springade i en liten klunga på fyra personer mötte vi helt plötsligt en löpare i full fart. Åt fel håll! Han flydde helt enkelt från getingarna. Tack och lov var ju detta en liten förvarning och jag bet ihop, höll tummarna och spurtade rakt igenom svärmen. Tack och lov klarade jag mig utan stick. En annan deltagare som jag pratade lite med efter loppet klarade sig sämre, och fick klara av loppet med tre getingstick på benet.

Det var härligt att kunna avsluta loppet med en bra känsla, även om jag så klart var rejält sliten. När jag hade korsat Sotekanalen och bara hade några kilometer kvar på Ramsvikslandet innan målgång kändes det fantastiskt. Egentligen visste jag att jag hade “klarat” det redan dagen innan när jag gick i mål, 22 kilometer till kändes helt klart överkomligt, men nu var det så nära. Kilometrarna gick utan större problem och jag höll ett hyfsat tempo. Efter en spurt på sandstranden fick jag till slut passera mållinjen, underbart!

Efter lite jobbig klättring så blev man belönad med en fantastisk utsikt över Hunnebostrand.
Terrängen var riktigt varierad. Från höga klippor, till bergsklyftor och skog.
Vädret var strålande, och denna dag kunde jag njuta mer av omgivningen än de tidigare dagarna.

Statistik och mätning

Tid: 2:25:56

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Stenhuggeri 1:11:44 7:10 min/km 1:11:44 7:10 min/km
Före bron 1:48:55 6:43 min/km 37:11 6:00 min/km
FV 2:24:57 6:39 min/km 36:01 6:29 min/km
Mål 2:25:56 6:37 min/km 00:58 3:54 min/km

Sammanfattningsvis

Jag slutade på plats 52 av 164 i herrklassen (i kategorin “Run”, men min tid hade räckt till seger i kategorierna Run/walk samt Walk). Detta var verkligen ett äventyr och jag är mycket nöjd över hur jag presterade. Jag har aldrig tävlat i trail tidigare och praktiskt taget aldrig sprungit trail, så med tanke på det gjorde jag bra ifrån mig. Konditionen kändes bra, så på så sätt var jag bra tränad inför detta, men rent taktiskt var det svårare då jag är van att utgå från att jag på vissa sträckor klarar av vissa tider. Sådant kan man bara glömma när man springer på detta sätt!

Vi får se om jag kommer att vara med nästa år. Direkt efter loppet tänkte jag “aldrig att jag utsätter mig för detta igen”, men känner jag mig själv rätt kommer suget att komma tillbaka när de kalla vintermånaderna är här.

Om du är sugen på traillöpning kan jag varmt rekommendera Icebug Xperience West Coast Trail!

Placering Etapp Tempo Tid
49 Ramsvik Rocks, 22 km 5:42 min/km 2:05:43
71 Woods and Islands, 29 km 6:46 min/km 3:16:26
77 Hunnebo Haute Route, 22 km 6:37 min/km 2:25:56
Total: 7:48:05

Löparåret 2017

Löpning 2 kommentarer

2017 var året jag återupptog min löpning och har sprungit mer än jag någonsin har sprungit tidigare. Här sammanfattar jag löpningen, och blickar framåt mot 2018.

Exakt hur det gick till när jag återupptog löpningen går att läsa om i detta blogginlägg. Sedan jag skrev det inlägget har jag utvecklats ännu mer i min löpning, sprungit snabbare, längre och fått allmänt ännu bättre flås.

En stor motivation till att jag började med löpning igen var för att gå ner i vikt inför bröllopet. Det har jag lyckats med och från början av 2017 till nu har jag tappat ungefär 10 kilo i vikt. Det känns givetvis fantastiskt bra, med den enda negativa bieffekten att alla mina byxor är för stora nuförtiden!

Under 2017 blev det 1577 kilometer, fördelat på 128 löppass. Mina personbästa finns nedtill, och jag är väldigt nöjd med varenda tid som finns där. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle utvecklas så här mycket på ett år. Speciellt inte med tanke på att jag hade ont i knäet och dåligt flås när jag påbörjade mina försiktiga löpförsök.

Utöver mina personbästatider har jag även fem stycken “course records” på Strava. Just att kunna mäta sig mot andra och “tävla”, om än på väldigt korta segment eller sträckor, är väldigt motiverande. Jag är verkligen en person som gillar det mätbara med löpning. Alla löppass loggas med min Apple Watch. Tidigare i år genom Runkeepers egen app, men efter att WatchOS 4 släpptes visade det sig att det går att exportera data från Apples inbyggda app vilket gör att jag numer loggar med den och sedan laddar upp till diverse sajter. Strava är dock mitt “nav” numer.

På så här gott humör var jag när jag sprang Kilsbergsleden i november. Foto: Carin Calleberg.

Lopp under 2017

Under 2017 sprang jag dessa lopp (officiell tid inom parentes):

  • Örebro Parkrun #1 – 5 km (25:39), 8 april
  • Blodomloppet – 10 km (45:07), 24 augusti
  • Å-stadsloppet – 21,1 km (1:46:02), 14 oktober
  • Kilsbergsleden – 14,7 km (1:14:00), 4 november

Personbästa under 2017

5 km på 21:13

13 augusti. Snittempo 4:14.

När jag slog mitt förra personbästa på 5 kilometer hade jag under lång tid bara sprungit pass runt 10 kilometer och längre. Sen fick jag ett ryck en morgon och bestämde mig för att ge mig ut och slipa tiden. Det gick galant då mitt personbästa på distansen var flera månader gammalt och jag hade utvecklats mycket sedan jag slagit det.

Runkeeper

10 km på 42:22

25 december. Snittempo 4:14.

Dagen efter julafton, fortfarande mätt efter all mat, gav jag mig ut och kämpade till mig ett nytt personbästa på 10 kilometer. Under december slog jag faktiskt personbästa på denna distans hela två gånger, första gången den andra december när jag sprang på 43:17 och sedan den 25 december när klockan stannade på 42:22. Det är en tid jag är vansinnigt nöjd med och det visar verkligen vilken utveckling jag har gjort i löpningen. När året började var min bästa miltid runt 60 minuter. Den 11 maj kom jag under 50 minuter för första gången, vilket var en rejäl milstolpe för mig, sedan slipade jag mer och mer på tiden och har nu alltså vid årets slut landat på 42:22.

Strava

15 km på 1:08:54

20 december. Snittempo 4:35.

Fem dagar innan mitt personbästa på 10 kilometer slog jag personbästa på 15 kilometer. Jag inledde inte passet i något rasande tempo, utan blev förvånad när jag halvvägs in insåg att det gick hyfsat bra och att jag hade mycket kvar att ge. Löppasset avslutades därmed i rasande tempo och mitt mål jag hade inför 2018, att springa 15 kilometer under 1:10:00 klarades av utan problem.

Strava

21,1 km på 1:45:30

27 november. Snittempo 5:00.

Halvmarathondistansen är den distans jag har mest “problem” med. Det är en lite för lång distans för att bara kunna springa på ren vilja och känsla. Det kräver att man planerar sitt lopp. Detta fick jag erfara när jag sprang Å-stadsloppet och gick ut alldeles för hårt och sedan “föll igenom” den sista milen. Då klockade jag in på den officiella tiden 1:46:02. Det är absolut ingen skittid, men jag har mycket bättre tider i mig. Efter Å-stadsloppet har jag slipat lite på tiden, men ingen större sensation. Det är inte så ofta jag springer halvmarathon, så därför blir tillfällena till att bättra tiden inte så många. 1:45:30 är en helt ok tid, men jag kan bättre!

Strava

Mål för 2018

Alla mina mål för 2017 fullständigt krossade jag då det visade sig att mitt knä höll, jag tyckte det var kul att springa och jag utvecklades snabbt ju mer mil jag fick i benen. Förmodligen kommer jag inte att utvecklas lika mycket under 2018, utan har nog nu hittat min nivå. Men, självklart ska jag sätta några mål ändå. Utmaningen är att inte sätta för lätta, eller för svåra, mål.

När jag började att skriva detta inlägg så började just med målen för 2018. De första utkasten skrev jag under november 2017. En månad senare hade jag lyckats slå två av målen för 2018. Så, det var bara att sätta nya mål. Jag lämnar kvar den text jag skrev om mina mål, som jag senare lyckades slå. Målen var för 10 och 15 kilometer.

5 km under 20:30

Mitt nuvarande personbästa, 21:13, kommer inte bli superlätt att slå, men jag bör kunna klara av 20:30. Om jag ska springa 5 kilometer under 20 minuter och 30 sekunder måste jag hålla ett tempo på minst 4:06. Det är jobbigt, men inte omöjligt.

10 km under 42:00

Att springa 10 kilometer under 42 minuter känns jobbigt att bara tänka på, men bör gå om jag jobbar på att hålla ett jämnt tempo. Jag är 22 sekunder “off” just nu. För att fixa tiden behöver jag springa milen med 4:12-tempo.

Tidigare mål var 10 km under 43:00.

På 10 kilometer har jag som mål att slipa bort 51 sekunder från mitt nuvarande personbästa på 43:50. Det kommer att krävas ett tempo på 4:18. Jag tror att jag kan göra det, men det kan bli kämpigt.

15 km under 1:08:00

Att fixa 15 kilometer under 1:08:00 ska inte vara jättesvårt. 15 kilometer är den distans jag springer oftast så på något pass när det känns bra ska jag säkert lyckas med att slipa mitt personbästa. Tempot som krävs för att fixa nytt personbästa är 4:32.

Tidigare mål var 15 km under 1:10:00

Här har vi ett personbästa jag bara måste kunna slå. När jag har sprungit mina bästa tider hittills på 15 kilometer har jag inte haft som mål att just slå personbästa. Med rätt uppladdning och inställning ska jag absolut fixa att springa 15 kilometer i en snitthastighet av 4:40.

21,1 km under 1:42:00

Halvmarathondistansen springer jag inte särskilt ofta, och skulle behöva träna på den betydligt mer. När jag sprang Å-stadsloppet gick jag ut alldeles, alldeles för hårt och orkade inte springa så bra som jag hoppats på. Jag hade förvisso varit krasslig dagen innan, men på själva dagen för loppet kände jag mig ändå runt 90 procent av min kapacitet. Sluttiden blev 1:46:02 vilket är en bra tid för ett första halvmarathon, men jag kände mig besviken samtidigt då jag har kapaciteten för att springa bättre och klokare. Sedan har jag slipat lite mer på tiden, men inte mycket. Om jag ska slå 2018 års mål på 1:42:00 innebär det att jag måste hålla ett snittempo på 4:50, och det tycker jag att jag bör klara.

Här kan du följa mig

Om du vill följa min löpning så finns jag på flera ställen, men just nu är det alltså framförallt Strava som är mitt huvudställe för att logga min löpning.

Strava
Jogg
Runkeeper

Löpning och jag, del två

Löpning 2 kommentarer

Efter flera års uppehåll har jag tagit upp löpningen. Det känns otroligt kul att vara i gång igen och det går riktigt bra.

När jag började springa senast, 2011, höll jag på fram till tidig sommar 2012. Sedan fick jag problem med smärta på mitt högra knäs insida. Denna smärta har hållit i sig och spökat när jag har tränat. Efter besök hos sjukgymnast konstaterades att det inte var något mekaniskt fel med mitt knä (inget skadat med andra ord) och att jag skulle behöva träna upp stabiliteten i det.

Hösten 2016 började mitt löpsug att smyga sig på igen och jag tänkte att jag denna gång skulle kolla upp lite noggrannare hur mitt löpsteg såg ut när jag landade med foten. På Löpex filmades jag när jag sprang på löpband och trots att jag tyckte att det såg helt katastrofalt ut så verkade inte killen i butiken särskilt oroad utan hjälpte mig att hitta ett par skor med bra stöd. Jag började jogga korta pass och när jag fick ont i knäet gick jag hem. De första passen var ingen höjdare. Kondisen och hastigheten var inget vidare men jag fick lära mig själv att inte pressa mig för hårt och att lyssna på kroppen.

Under ett tidigt löppass med min nya Apple Watch, i december 2016.

Efter några månader av sådana skitpass kändes det bättre och bättre. Styrkan i knäet verkade tillta och jag fick inte längre lika ont. Inför bröllopet trappade jag upp min träning för att gå ner i vikt och känna mig piggare. Det gav resultat. När jag ställde mig på vågen någon vecka inför bröllopet hade jag gått ner sex kilo och nått min målvikt med ett kilos marginal. Det kändes på kläderna också. Jag blev dessutom snabbare och snabbare märkte jag när jag kollade mina tider på Runkeeper.

Nu när augusti har passerat och jag summerar sommarmånadernas löpning ser det ruskigt bra ut. Just i augusti har jag slagit alla mina personbästarekord, sprungit mitt första riktiga lopp, Blodomloppet, och i framtiden väntar mitt första halvmaraton. Jag trodde verkligen inte att löpningen skulle gå så himla bra som den har gjort och detta vill jag fortsätta med så länge knäet håller.

Var och hur löper jag

Jag återupptog löpningen när vi bodde i vår förra lägenhet och det blev ett gäng korta rundor i närheten av golfbanan. Sedan flyttade vi och då började jag springa i det korta, men fina, spåret i närheten av mig som heter Sanatoriespåret. Att springa hemifrån till spåret, ett varv (på 2,4 km) och hem igen blir 5 kilometer totalt. Efter ett gäng sådana pass började jag öka distansen och sprang istället för ett varv tre varv och hem igen. Detta blir en mil totalt. Det har blivit många rundor i Sanatoriespåret, dels för att det är nära och dels för att det är bra underlag för ett knä som lätt börjar ömma.

Men, efter ett tag börjar man ju ledsna på att springa samma spår hela tiden. Min kollega Lena tipsade mig istället om Karlslundsspåret, vilket visade sig vara en riktig succé. Det är ett helt fantastiskt fint spår och efter tipset har jag sprungit 10 kilometer och 15 kilometer rätt många gånger. Att cykla dit från mig går hyfsat snabbt och det är dessutom jättemysig väg där man passerar otroligt fin natur, hästar och allmän idyll. Karlslundsspåret hamnade på plats 80 i listan över Sveriges bästa motionsspår. Författarna verkar dock inte ha sprungit 10 och 15 kilometer, som är betydligt roligare än de kortare distanserna i spåret.

Efter att mitt knä känns starkare och starkare har jag börjat variera underlaget och det verkar tack och lov som att knäet håller vid löpning på asfalt! Det har öppnat upp möjligheterna ordentligt och ett vanligt pass jag brukar tar går från Södra Lindhult till Marieberg, Sommarro, Rosängen, Gustavsvik, Adolfsberg, nästan ett helt varv i Sanatoriespåret och till slut hem igen. Det blir nästan 15 kilometer löpning (ibland irrar jag runt i Södra Lindhult för att “utöka” sträckan) med varierad löpning.

Tillsammans med Kattis och Pär i Hemlingbyspåret.

Det har även blivit några pass i fina Markaspåret som vi tidigare bodde nära till. Det är ett rätt tufft spår med en del backar, men väldigt trevligt att springa i. Under semestern i Danmark sprang jag flera pass varav ett längre på två mil längs med vackra Hou Engvej där jag bland annat blev jagad av två hundar, vilket i sig var ett litet äventyr (de gav upp när de ansåg att de “jagat bort” mig). När jag och Tove hälsade på Kattis och Pär i Gävle fick jag också ett rejält löppass på 18,44 kilometer tillsammans med dem i Hemlingby. På listan över Sveriges bästa motionsspår hamnade Hemlingby på en riktigt bra åttondeplats och det är ett jättefint spår.

Publik vid Hou Engvej.

Lopp

Jag springer Blodomloppet och vinkar glatt till Tove som filmar och hejar på mig.

Det är hittills bara ett riktigt lopp jag har deltagit i, Blodomloppets 10 kilometer den 24 augusti. Vid Trängens IP samlades enormt många löpare, det var uppvärmning, underhållning och allmänt hålligång. Jag undrade i mitt stilla sinne vad tusan jag höll på med då löpning är en sysselsättning för att få vara i fred och ha lugn och ro för mig. När loppet kom igång var det dock riktigt kul. Det regnade, var lite kyligt och mulet. Med andra ord: helt perfekt löparväder! Alla mina bästa tider har kommit när det har varit dåligt väder och redan innan starten tänkte jag att det skulle kunna bli en bra tid.

Med min medalj efter mitt nya personbästa, 45:07.
Jag startade rätt långt fram och började i ett för mig riktigt snabbt tempo. De första två kilometerna hade jag en lätt känsla av håll, men lyckades hålla det i schack. Tove hade tagit sig ut för att heja på mig och stod vid två-kilometersmarkeringen och hejade och sedan vid femkilometersmarkeringen. Lena från jobbet och maken Ola stod vid fyra kilometer och hejade och min webbkollega Ullis stod vid nio kilometer ungefär. Att se bekanta ansikten medan jag slet på var riktigt kul och mycket uppskattat! Det gav lite extra kraft och gjorde mig helt enkelt glad!

Innan Blodomloppet var mitt personbästa på 10 kilometer 47:48. Målet inför Blodomloppet var att springa under 50 minuter, men jag kände rätt tidigt att det skulle vara noll problem att slå det. Jag kände till och med att mitt personbästa skulle slipas ordentligt.

När jag gick i mål visade Runkeeper 10,20 kilometer på 45:03. Vid milmarkeringen enligt Runkeeper så var min tid 44:25, sub 45, vilket är en milstolpe. Den officiella tiden blev dock 45:07, något jag är otroligt nöjd med. Det hade ju varit kul att få en officiell sub 45-tid dock!

Nertill har jag sammanställt mina bästa tider hittills samt löpningen under sommarmånaderna.

Personbästa

Distans Tid Tempo Datum
5 km 21:14 4:14 min/km 13 augusti 2017
10 km (10,2 km enligt Runkeeper) 45:07 (45:03 enligt Runkeeper) 4:25 min/km 24 augusti 2017
15 km 1:13:12 4:53 min/km 26 augusti 2017
21,1 km 1:46:51 5:04 min/km 2 september 2017

Tillägg: Jag lade till min tid för halvmaraton, 21,1 kilometer, några dagar efter jag skrev detta inlägg. Den tiden sprang jag ändå så tätt efter att jag publicerat att jag tyckte att tiden platsade här (och jag ville gärna ha med halvmaraton i sammanfattningen).

Sommarens löpning

Månad Antal pass Distans Snittempo
Maj 15 168,2 km 5:27 min/km
Juni 14 165,2 km 5:21 min/km
Juli 17 224,1 km 5:23 min/km
Augusti 14 179,4 km 5:04 min/km

Utrustning och prylar

Jag drivs mycket av att ha utrustning och prylar. Givetvis har jag en klocka som mäter alla mina tider, för sex år sedan var det en Garmin Forerunner 305 men nu har den fått gå i pension till förmån för en Apple Watch Series 2 och i den mäter jag min löpning med Runkeeper som jag tycker har den bästa Apple Watch-appen för löpning.

På fötterna har jag inte helt förvånande löparskor. De skor jag fick hjälp med att köpa på Löpex är Adidas Supernova Sequence Boost 7. När jag började springa så mycket som jag gjorde nu i våras insåg jag inte att det räckte med ett par, då skorna började lukta som att ett helt hockeylag lagt sig och dött i dem så då köpte jag ett till par skor, Nike Air Zoom Structure 20.

Det är rätt stor skillnad mellan skorna. Både ger mig bra support och det gillar knäet. Adidas-skorna är dock mycket mer luftiga och öppna medan Nike-skorna sitter tajtare på foten. Jag upplevde att Nike-skorna tog lite längre att “springa in” också. I början fick jag lite ont i fötterna av dem, men efter kanske fem mil så är detta inget problem.

Mina nuvarande bluetoothlurar, Jaybird X3.
I öronen har jag bluetooth-lurar. Först köpte jag Beats Powerbeats3 som marknadsförs som träningslurar med LeBron James som affischnamn. De satt skönt, lät bra och var allmänt trevliga. Den lilla nackdelen var dock att de inte tål svett. Alls! Efter att ha svettats sönder tre par och bråkat och krånglat med Elgigantens support fick jag äntligen byta till ett par Jaybird X3 istället. Ljudet i dessa är ännu bättre än i Beats och de sitter riktigt bra efter att man pillat med tillhörande vingar och proppar. Det negativa med dem är att signalen är jättemycket svagare än i Powerbeats. Har man telefonen i ett bälte och kroppen täcker telefonen lite så blir det stora störningar. Det ordnade sig dock när jag istället hade telefonen på höften.

Framtiden

Med tanke på hur kort tid jag sprungit sedan jag återupptog löpningen är jag väldigt nöjd över min utveckling. Jag tappar i vikt, springer snabbare och snabbare och framför allt så håller knäet hittills och jag trivs riktigt bra med löpningen!

Den 14 oktober springer jag mitt första halvmaraton då Å-stadsloppet går i Örebro. Jag har satt målet att komma under två timmar, men med tanke på att jag har blivit hyfsat (för att vara jag) snabb så kanske jag får revidera det målet. Utöver Å-stadsloppet är jag väldigt nära att anmäla mig till Göteborgsvarvet också. Med stor sannolikhet, och om jag får vara skadefri, springer jag det nästa år.

Följ min löpning

Jag loggar min träning på Runkeeper och jogg.se. Följ mig gärna där!

Nytt distansrekord

Sport 5 kommentarer
I går blev det en ordentlig löprunda. Notera förresten den väldigt snoppformade rundan!

Efter att jag köpte pulsklockan och iPoden har jag sprungit varannan dag utan undantag. Ofta har det gått fort (för att vara jag) och jag har varit rätt trött efter de avklarade 6,2 kilometrarna jag brukar springa. När jag för några dagar sedan sänkte tempot lite upptäckte jag hur mycket ork jag faktiskt hade och efter en tur på 5,5 kilometer i behagligt 5,50-tempo var jag inte ens speciellt trött. Detta gjorde att jag i går inspirerades att ge mig i av på en rekordtur, påbörjad i 5,50-tempo.

Mitt tidigare distansrekord var 15,14 kilometer och det var enda gången jag sprungit längre än en mil. Denna gång var målet att komma upp i milen. Laddad med bra blippblopp-musik i lurarna (detta lyssnar jag på när jag springer) och Forerunnern på armen sprang jag en mil utan större problem. Dessutom precis under timmen (med 21 sekunders marginal, 59:39). Jag bestämde snabbt att det var lika bra att fortsätta. Med denna ork skulle jag absolut klara av att slå mitt tidigare distansrekord. Sagt och gjort sprang jag på, och mycket riktigt slog jag distansrekordet.

Nu började det göra ont i knän och ena höften. Orken började tryta ordentligt också. Trots detta kände jag att nu när jag ändå sprungit över 15 kilometer kunde jag väl lika gärna sikta på ett halvt maratonlopp. Det vill säga 21 kilometer.

Jag gnetade på, mer och mer sliten, uttorkad och trött. När jag till sist stapplade fram till porten vid vårt hus visade klockan en distans av 22,26 kilometer på tiden 2 timmar 17 minuter och 42 sekunder. En halvmara plus lite till med andra ord.

Dagen efter är jag ruskigt nöjd med mig själv, men har ont i båda knäna. Det är dock inte alls lika illa som det var dagen efter mitt förra distansrekord. Det kanske är så att jag till och med skulle klara av ett lättare sexkilometerspass i morgon, men jag avvaktar och ser hur kroppen mår först då.

Detaljer om löppasset finns på jogg.se.

Prylar till löpning

Prylar Sport 4 kommentarer
Mina nya löpkamrater.

I går fick jag en impuls och åkte och handlade lite prylar till min löpning. Jag har länge använt mig av RunKeeper i iPhonen för att mäta min löpning, men tycker att det har varit en klumpig lösning att springa med en telefon på armen. Det positiva har dock varit att jag samtidigt kunnat lyssna på musik via Spotify.

Då så gott som alla mina löpkamrater tipsat mig om att köpa en pulsklocka och dessutom verkat rätt eniga om att det är en Garmin Forerunner 305 som gällde kunde jag till slut inte låta bli när jag såg att den kostade 1 199 kronor på Netonnet. Sagt och gjort så åkte jag dit och köpte en och efter det tog jag sikte på Digital inn för att köpa en iPod shuffle så jag kan njuta av lite blippbloppmusik under mina löppass. Det blev en grön iPod shuffle som fick namnet Yoda och nu synkas med Spotify.

Premiärlöppasset gick sådär. Det gjorde riktigt ont i vaderna och det var ruskigt varmt och tungt. Två dagar innan hade jag sprungit rekordsnabbt och kroppen kändes inte helt återhämtad och bra. Utrustningen funkade däremot perfekt och det är riktigt kul att kunna mäta sin puls under löppassen. Nu väntar nog några dagars vila för mina vaders skull, men till veckan ska det bli full fart i löpningen igen!

Lägg gärna till mig som joggkompis på jogg.se. Där heter jag b_olsson.

Löpning och jag

Löpning 7 kommentarer
Ungefär som jag.

“Efter att ha sprungit 15 km i sexminuterstempo är man löpare på riktigt, och då måste man också skriva om det.”

Så skrev Petter i sin blogg för några dagar sedan, riktat till mig. Och visst, han har en poäng. För det är ju så att jag har börjat med löpning. Kombinationen med att passera 30 år, kontorsjobb 40 timmar i veckan och gilla att äta gott inte är den mest lysande kombinationen när det kommer till form och kondition.

Mina nya löpardojor.
För ungefär en månad sedan köpte jag ett par löparskor, Brooks Vapor 9, på Stadium Outlet och invigde dessa sedan med en löpning på 3,23 kilometer. Jag var helt jäkla slut när jag kom hem. Sedan har det dock blivit bättre och de rundor jag sprungit har varit på ungefär 6,5 kilometer, med ett tempo på strax under sex minuter per kilometer (eller lite över tio kilometer i timmen).

För några dagar sedan kändes det extra bra när jag var ute och sprang och det blev en hel del bonuskilometer och när jag flämtande stannade vid min port visade RunKeeper att jag sprungit 15,14 kilometer. Lite över en och en halv mil med andra ord. Jag var (och är fortfarande) sjukt stolt och målet att springa en mil innan året var över hade jag redan krossat, redan den åttonde gången jag sprang.

Dagen efter var inte lika kul, med enorma smärtor i knäna och i högra höften. Dock försvann detta ganska snabbt och redan nästa dag kunde jag ta en runda på över sex kilometer i bra tempo (för att vara mig).

Det totala målet med löpningen är att förlora några kilon och få bättre kondition. Jag tycker redan att jag känner en förbättring i konditionen. Vikten har jag inte kollat än, men den känns nästan sekundär när jag VET att jag kommer i bättre form av löpningen.

Förhoppningsvis får jag vara skadefri och fortsätta förbättra min fysiska form. När sommarens korpspel i fotboll drar i gång vill jag känna mig lätt och snabb med stor ork.

Ni som är medlemmar på RunKeeper, följ mig gärna där.

Förresten. Har ni några bra tips på låtar att springa till? Kommentera gärna!

MENY

Navigation