Etikett: Musik

Kulturkonsumtion: vecka 16 2012

Sett: Like Crazy
Brittiska utbytesstudenten Anna blir kär i amerikanska Jacob. Vi får följa dem under några härliga dagar med de två nyförälskade som njuter av livet. När det är dags för Anna att åka hem till England över sommaren då hennes studentvisum går ut så väljer hon att istället strunta i det och stanna kvar i USA över sommaren, utan visum. Ännu fler härliga dagar följer. Sedan återvänder hon till England några dagar och vid returen till USA uppstår problem då hon har överträtt sitt visum. Sedan följer en lång och utdragen kamp då de båda försöker att få kunna vara tillsammans, samtidigt som de kämpar med problemen som kan uppstå vid distansförhållanden.

Felicity Jones i Like Crazy.

Dialogen och agerandet i Like Crazy är riktigt bra. Allt som sägs och görs känns verkligen trovärdigt och genuint. Felicity Jones som spelar Anna är ljuvligt söt och duktig och Anton Yelchin, som spelar Jacob, har visat tidigare och gör det igen att han är en ung skådespelare man bör hålla ögonen på. Jennifer Lawrence dyker upp i en biroll och berör verkligen. Hjärtat blöder för henne!

Den enda kritik jag kan ha är att det unga paret pratar mycket om tålamod, men tycks sakna detta helt och hållet själva. Väl värd att se.

Sett: Sherlock Holmes – A Game of Shadows
Storymässigt är detta mest rörigt med en hel del smällar och effekter. Robert Downey Jr. spelar Sherlock med enorm energi och frenesi och är rätt underhållande att se. Som Sherlocks stora nemesis, Moriarty, får vi se Jared Harris från Mad Men. Vår svenska storhet och blivande superstjärna Noomi Rapace dyker upp i en roll som spåkvinna. Inte så upphetsande, men en solid Hollywood-start.

Bör man se detta? Om man mest vill ha lite ögongodis á la Hollywood så visst.

Lyssnat på: Nytt från Kent
Favoritbandet Kent förhandssläppte fyra låtar från sitt nya album inför helgen. Med stor nyfikenhet har jag lyssnat och måste konstatera att jag är besviken. Det är inte dåliga låtar, de är bara slätstrukna. Efter fantastiska album som Tillbaka till samtiden och Röd så känns det som att bandet har tagit ett steg tillbaka och lämnat det tunga, vassa elektroniska spåret de var inne på. Redan när det gällde förra plattan, En plats i solen, kände jag så. Tråkigt och synd.

Kulturkonsumtion: vecka 13 2012

Sett: De första avsnitten av Mad Men säsong 5
Efter en lång tid borta från TV-rutan så har Mad Men äntligen kommit tillbaka. I säsongens första dubbelavsnitt får vi återstifta bekantskapen med Don, som fyller fyrtio år och verkar känna sig lite deppig över detta. Nya frugan Megan, spelad av Jessica Paré, anordnar en överraskningsfest och sjunger en minnesvärd sång för Don inför alla. Vi fick också följa Joan som är nybliven mamma. Pete som jagar ännu mer framgång och status och faktiskt verkar ha fått det på byrån. Trots att jag alltid ogillat Pete, så gillar jag karaktären och uppskattar denna utveckling. Roger däremot verkar mest vara i vägen och gör föga nytta.

Det var en bra start på säsongen, inget mästerverk men inget bottennapp utan helt enkelt ett avsnitt som kommer sätta upp förutsättningarna för de kommande avsnitten. Lite synd var dock att man inte fick se något av Betty, men det kommer säkerligen längre fram.

Sett: Colombiana
“Det här är en film för riktigt korkade killar” konstaterade Tove en bit in i filmen. Zoe Saldana, mest känd som blå Na’vi från Avatar spelar huvudrollen i en snurrig hämnarsåpa som innehåller stora logiska luckor lite här och där och en hel del klyschia skurkar. Colombiana är en film man kan överleva av att inte ha sett.

Lyssnat på: Nytt från Kent
Som stort Kentfan så är jag givetvis intresserad när bandet ska släppa nytt. Nya singeln 999 är bra, men känns som en tillbakagång från de tre förra skivornas mer elektroniska sound. När Markus Larsson i Aftonbladet frågar sig “Varför har inte Kent låtit så här förut” så förstår jag ingenting. Kent har väl verkligen låtit så här förut?

Sett (klart): Första säsongen av Boss
Boss visade sig vara en riktigt vass serie med djup och mörker. Kelsey Grammer är helt lysande i huvudrollen och i Boss får vi se det politiska spelet när det är som skitigast och mest korumperat. Åtta avsnitt kändes som en lagom längd och jag ser verkligen fram emot säsong två.

Ett fascinerande skivomslag och dess kopia

Omslaget till Grace Jones skiva Island Life från 1985 är fascinerande. På omslaget står Grace naken och inoljad med en mikrofon i handen och kroppen i en underlig pose. Man kan inte anklaga henne för att vara otränad direkt. Jag är, som sagt, fascinerad av det omslaget och i kombination med låten I’ve seen that face before (Libertango) är det nästintill hypnotiskt.

Döm om min glädje när jag får syn på omslaget till EP:n Selfish från Hard Ton i iTunes. Jämför och njut!

Hard Ton vs. Grace Jones
Hard Ton vs. Grace Jones

Trevliga tisdag

Kent på Conventum Arena.

Det har varit en händelserik vecka där tisdagen peakade i aktivitet. Dagen inleddes med att jag åkte till Media Markts tillfälliga kontor för anställningsintervju. De håller på att bygga ett stort monster till butik ute till Marieberg och jag hade sökt extrajobb där. Det var en intervju som tog cirka 25 minuter och kändes riktigt bra. Sedan åkte jag in till stan, tog ny körkortsbild (Äntligen, ni ska få se före och efter när mitt nya körkort dyker upp) och köpte två smörgåstårtsbitar för mig och Tove att mumsa på.

Väl hemma igen blev jag efter några timmar uppringd av Media Markt och erbjuden en tjänst där från och med april och framåt. Jag bad om ett dygns betänketid för att få diskutera med Tove innan jag svarade ja, något jag sedan gjorde dagen efter. Så detta innebär att jag nu har ett nytt jobb och det känns riktigt spännande och kul att få testa något nytt.

Tisdagkvällen avrundades med Kent-konsert i Conventum Arena och det var ett mycket uppsluppet och glatt Eskilstuna-band som äntrade scenen denna kväll. Det var en bra konsert men inte fantastisk och jag saknade ett gäng bra låtar från senaste plattan. Det är svårt att förstå hur de kan hoppa över kanonlåtar som Ensamheten och Vals för Satan (din vän pessimisten). Avslutningen med Mannen i den vita hatten var helt otroligt bra och det är verkligen en magisk låt som inte varit annat än fantastisk de gånger jag sett den live.

Moto Boy släpper nytt

Omslaget till The Heart is a Rebel.
Sommaren 2009 fick jag höra två nya Moto Boy-demos när Gabbe var på besök. Det var två helt underbara, om än lite oputsade, låtar. Peppen inför Moto Boys uppföljarplatta växte helt klart. December 2009 fick jag höra det färdiga resultatet, hela plattan, och låtarna hade växt ännu mer. Extra kul i sammanhanget är att Gabbe spelade trummor på de två låtar jag tyckte bäst om. Den ena av de två låtarna var den där demon jag fick höra på sommaren och som nu dessutom släpps som förstasingel till plattan Lost in the Call. Låten heter The Heart is a Rebel (den andra låten hade också ‘Heart’ i titeln!) och är en vacker Sebastién Tellier-flört.

Mycket trevligt i sammahanget är dessutom att The Heart is a Rebel är helt gratis att ladda ner. Ett väldigt bra sätt att skapa uppmärksamhet kring vad som är en mycket, mycket bra platta.

Se nu till att ladda ner The Heart is a Rebel!

Recension: Carolina Wallin Pérez – Pärlor och svin

Carolina Wallin Pérez tolkar Kent på sin skiva Pärlor och svin. Foto: Anna Ledin
Carolina Wallin Pérez tolkar Kent på sin skiva Pärlor och svin. Foto: Anna Ledin

Jazz är en genre jag har enormt svårt för. Därför är det med viss ambivalens jag lyssnar på jazzsångerskan Carolina Wallin Pérez nya skiva Pärlor och svin. En skiva med tretton Kent-covers i jazztappningar. På skivan har Carolina tolkat allt från Kents första singel När det blåser på månen till Ingenting, förra skivans första singel. Hur låter det då? Carolinas röst är rätt bra. Det är inget fantastiskt, men helt klart godkänt. Ibland blir det lite väl för jazzigt som i tolkningen av Dom andra (finns det något värre än trummisar som spelar med vispar? Svar nej). Bland höjdpunkterna hittar vi en vacker tolkning av vad jag tycker är en av världens bästa låtar, Utan dina andetag, och tidigare nämnda Ingenting som är hennes senaste singel.

Gillar man jazz och Kent är nog detta en fantastisk platta. För egen del blir det mer ett nja, med en del guldkorn. Jag föredrar helt klart originalet, de fyra sura gubbarna från Eskilstuna. En eloge till Carolina dock, det är modigt att våga tolka Kent med tanke på de fanatiska fansen, om än ett säkert sätt att bli uppmärksammad.

Pärlor och svin finns på Spotify och iTunes.

Betyg:

Info:
År: 2009 | Genre: Jazz

Pärlor och svinLåtlista:

  1. Gravitation – 3:48
  2. Ingenting – 3:44
  3. Pärlor – 3:21
  4. Om du var här – 4:09
  5. Klåparen – 5:11
  6. Dom andra – 3:43
  7. Oprofessionell – 4:40
  8. Kevlarsjäl – 3:59
  9. Musik non stop – 4:43
  10. Utan dina andetag – 4:21
  11. När det blåser på månen – 3:37
  12. Kärleken väntar – 4:03
  13. 747 – 5:27

Fler recensioner:

Kent i QX

Vuxna män gör saker tillsammans.
Vuxna män gör saker tillsammans.

Mitt favoritband, Kent, brukar alltid i samband med skivsläpp göra en större intervju. Denna brukar alltid ske i tidningen Café och det är alltid Jan Gradvall som gjort intervjun. Nu håller Jan Gradvall istället på att skriva en bok om bandet som planeras ge ut någon gång nästa år. Årets större intervju hittar vi istället i en annan tidning som skiljer sig en hel del från Café. För att citera Jocke Berg: “Det känns som att man har gjort Café fem miljoner gånger, och tröttnat. Jag pallar inga fler glassiga tidningar. Gaytidning blir bra, inga bilar och inga brudar.”

Kram, så nära fick man visst gå!
Kram, så nära fick man visst gå!
Årets intervju hittar vi alltså i gaytidningen QX och omslaget och bandbilden är helt underbart briljant. Vad som är ännu mer härligt är att QX är en gratistidning (i Örebro finns den att hämta på Kåren t.ex) och går att ladda ner som PDF.

Själva intervjun i sig är helt ok. Dock tycker jag inte att den når upp i samma klass som Gradvalls intervjuer med bandet. Intervjun i QX har en helt annan vinkling. Då det tidigare handlat om musiken, inspelningen och livet kring skivinspelningen ligger fokus nu på bandets gaypublik och deras koll på gayvärlden. På frågan “Ska vi snacka om nya skivan – ‘Röd'” svarar Martin Sköld kort och gott “Näää.” och Sami Sirviö fyller i med “Det är inte därför vi är här.”. Personligen tycker jag det varit mer intressant att få höra mer om inspelningen av skivan, men har full förståelse för att bandet valt att göra en annan typ av intervju. Sedan kommer det säkert dyka upp en intervju i någon musiknördstidning (Musikermagasinet, I’m looking at you!) som mer snöar in sig på inspelningsteknik och liknande. Sådant brukar däremot vara på en lite för avancerad nivå för mig som inte själv är musiker.

Det finns några sköna höjdpunkter i QX-intervjun. Markus Mustonens sång av Gläns över sjö och strand iklädd negligé klockan sju på morgonen och med champagne i handen låter minst sagt som en “intressant” upplevelse.

Novembernumret av QX finns att ladda ner här.

Kent släpper nytt

Detta ska tydligen vara Kent.
Detta ska tydligen vara Kent.
Det nya omslaget är riktigt snyggt, långt från katastrofen som var omslaget till Du & jag döden.
Det nya omslaget är riktigt snyggt, långt från katastrofen som var omslaget till Du & jag döden. Modellen heter Dora Kovács och bilden är tagen av Annika Aschberg.

Det har tagit sin tid men igår nylanserades Kents hemsida tillsammans med information om nytt album. Som lök på laxen släpptes även en ny singel igår, Töntarna. Den nya plattan kommer släppas 6 november och innehåller elva låtar. Namnet är kort och gott Röd. Nya singeln är ett samarbete med Familjen, som lirade som förband på Kents förra turné. Själv gillade jag inte alls Familjen (förutom signaturmelodin till SVT:s Hype, den är bra) men Kents nya singel gillar jag. Det känns som ett naturligt steg vidare in i elektronisk musik efter förra plattan Tillbaka till samtiden. Däremot är det inte den bästa förstasingel som bandet släppt, där håller jag Max 500 eller Dom andra som bättre förstasinglar.

Per Sinding-Larsen har gjort en intervju med Jocke Berg på sin blogg PSL. Riktigt bra sådan och väl värd att läsa. Den finns här.

Töntarna finns på Spotify. Det går även att köpa låten digitalt via Kents webbshopp. Den 12 oktober släpps Töntarna som CD-singel. Naturligtvis kommer inte albumet bara släppas som ett vanligt album utan det blir även någon form av superbox för cirka 650 kronor. Vad den kommer innehålla verkar inte riktigt klart ännu men det ska bli helt klart intressant att se om det bara är ett försök att mjölka fans på lite extrapengar (specialboxar brukar nästan alltid vara just det).

Så, vad tycker ni om Kents skivsläpp och nya singel? Lämna gärna en kommentar och tyck till.

Video till The Girl and the Robot

Här sitter jag och undrar när roboten kommer hem.
Här sitter jag och undrar när roboten kommer hem.

Vad som hittills är 2009 års bästa låt enligt mig har fått en video. Själv har jag lyssnat ohälsosamt mycket på denna låt och har den dessutom som ringsignal utan att för den delen ledsnat. När det kommer till nästa stora sommarplåga känns det som Röyksopps The Girl and the Robot ligger mycket bra till. Se den och njut av Sveriges coolaste sångerska, robotdans och ruskigt bra musik!

Navigation