Jag måste medge att FIFA 09 som kom i tisdags (äntligen, det tog precis en månad och en dag från det att första spelet skickats!) och Mirror’s Edge som inhandlades idag känns betydligt mer lockande än att läsa om “orsak och korrelationer” eller “förklaringar i samhällsvetenskaperna och humaniora”. Sorry Lars-Göran Johansson, men Faith känns lite hetare än din bok, så pluggandet sker denna vecka väldigt motvilligt.
Givetvis har jag testat båda spelen. I FIFA håller jag framgångsrikt på att förvandla Manchester United till ett mediokert mittenlag som spelar 0-0 mot Stoke. Det går inte ens att jämföra spelet med sin Windows-motsvarighet. Det är två helt olika spel! Allt går lite långsammare i 360-varianten och det gäller att spela mycket smartare där. Det funkar inte bara att tjonga upp bollen på Lionel Messi som solorädar genom försvaret innan han nätar. Det känns som min största seger i Windows-FIFA, 15-1 (med United mot Arsenal. Det kan inte bli mycket bättre!), inte kommer gå att upprepa i 360-versionen.
Mirror’s Edge cyklade jag idag iväg i regnet ända till Marieberg för att skaffa. OnOff säljer spelet för 499 kronor vilket får anses som ett riktigt bra pris för ett så eftertraktat spel på releasedagen. Då jag samlat blodgivarcheckar och hade sådana värda 600 kronor fick jag t.om. över två checkar. Mycket fint.
Spelet är ju så ruskigt, ruskigt snyggt och har en helt fantastisk känsla. Jag har nött demot några gånger så det första prologkapitlet gick som en dans. Visst är det ett rätt svårt spel annars, men bara man får in snitsen i styrningen tror jag det kommer gå mycket bättre och kännas fantastiskt kul.
Som om det inte vore nog med dessa två spel har jag ju också Fallout 3 som jag spelat väldigt mycket sedan jag fick det. Själva huvudstoryn har jag spelat klart, men sedan gick jag tillbaka lite till innan den sista sekvensen där spelet slutar och håller nu på att beta av ett gäng sidouppdrag. Ett uppdrag upptäckte jag dock att jag kommer få problem att avsluta. Alldeles i början av spelet stötte jag på en liten pojke och en tant i ett hus som låg vid en å. Jag sköt tanten och stal en massa saker (jaja, det var dåligt gjort. So sue me! Jag förlorade karma i spelet, om det är till någon tröst). Pojken skrämde jag iväg så pass att han hoppade i vattnet och simmade iväg. Nu, cirka 30 spelade timmar senare ska jag som en sista del av ett uppdrag prata med just denna pojke. Problemet är att han inte finns i den stad där jag skulle hitta honom. Istället pekade markören på kartan på ett helt annat ställe. I vattnet, alldeles vid tantens hus.
Och mycket riktigt, visst fanns pojkvaskern där. På botten av ån, simmandes omkring. Inte går det att prata med honom heller eftersom man är under vatten. Han verkar dessutom inte ha några intententioner att simma upp och om man själv spenderar för mycket tid under vattnet drunknar man, ett problem som inte verkar gälla lille Bryan Wilks.
Underligt nog verkar lille Bryan ha full koll på vad jag gjort tidigare i uppdraget, trots att han spenderat all sin tid under vattnet. Som ett orakel med gälar lägger han huvudet på sned och frågar mig om det var min förtjänst att eld-myrorna försvunnit från hans stad. Kalla kårar går längs med min rygg och jag försöker svara. Det slutar med att jag drunknar och flyter upp till ytan. Han fick hämnd för mitt kallblodiga mord till slut.
Nej, nu får det vara färdigbloggat för idag. Lars-Göran, redo för rond 2?