Etikett: ridley scott

Alien Anthology på Blu-ray, den “äggstra” smaskiga boxen är min

Förlåt för den rubriken.

För snart fyra år sedan skrev jag ett inlägg om den otroligt läckra Alien-boxen i samband med att Alien-filmerna släpptes på Blu-ray. Den boxen blev dock ruskigt dyr och kostade i Sverige runt 1500 kronor. Istället så fick jag i julklapp en lite billigare variant av boxen. Den bloggade jag om här.

När nu CDON satte det galet billiga priset 299 kronor på boxen kunde jag inte göra annat än slå till. Med en finfin rabattkod så landade slutsumman på 273 kronor inklusive frakt, vilket får ses som ett helt fantastiskt fynd!

Detta är en utgåva som jag har suktat efter länge.
Detta är en utgåva som jag har suktat efter länge.

Trots att boxen är ungefär den häftigaste utgåvan av helt suveräna filmer någonsin så gör det nog inte Jean-Pierre Jeunets “våldtäkt” på serien med den fjärde filmen bättre ändå. Man kan inte få allt här i världen.

Silo-serien av Hugh Howey, fantastisk postapokalyptisk läsning

Jag är som kanske är bekant otroligt förtjust i populärkultur som kretsar kring postapokalyps (läs gärna mitt inlägg om postapokalyptiska filmer här) och efter att ha hört Hanna Fahl tala sig varm om Wool av Hugh Howey i DN:s podcast så var jag tvungen att kolla upp bokserien. Efter att paketetet från Amazon med de två första böckerna i trilogin landat i brevlådan så var jag som fast. I april så kommer den första boken i svensk översättning, med titeln “Ull”.

Så här beskrivs Ull av Norstedts:

I hundratals år har de sista människorna levt djupt under jorden i en gigantisk siloformad bunker. Ordning upprätthålls genom strikta regler och lagar: varje födelse kräver en död, varje liv kräver ett syfte. De som bryter mot reglerna döms till deportering – och i den giftiga atmosfären utanför silon innebär det döden.

När silon förlorar sin sheriff hittar de styrande en osannolik kandidat i Juliette, en mekaniker utan utbildning i lag och ordning. Hon kommer snart att lära sig hur djupt hennes värld, och även hon själv, kan brytas ned. Silon och dess invånare är på väg att få veta vad historierna bara har antytt, och vad de aldrig har vågat viska om. Uppror.

Hugh Howey i "städdräkt". Foto: Jason Myers.
Hugh Howey i “städdräkt”. Foto: Jason Myers.
På omslaget så omnämns Wool som “The next Hunger Games”. Detta är inte en beskrivning som jag inte riktigt kan ställa mig bakom då Wool känns betydligt mer dyster och vuxen. I Wool så får vi möta människorna i bunkern och deras öden, alla regler som styr livet i bunkern och de frågor som finns kring vad som finns utanför bunkern och hur de hamnade i bunkern. Wool är bäst i serien och otroligt lättläst och välskriven. Det är lätt att tänka att man bara ska läsa “en sida till” innan man lägger ner boken. Denna inställning gjorde att jag betade av alla tre böcker i rask takt.

Bok två i serien, Shift, går tillbaka i tiden och ger oss bakgrunden till varför människorna lever i bunkern. Även detta är mycket välskrivet och spännande och vi förflyttas i tiden mellan två historier, båda lika intressanta.

Den sista boken i serien, Dust, tar vid direkt efter händelserna i den första boken. Här ges vi en rafflande upplösning på Juliettes historia, samtidigt som Dust även knyter an till händelserna i Shift. Jag tycker att hela historien slutade lite väl tvärt och jag hade gärna fortsatt läsa lite mer om människorna från silon och deras historia. Trots detta så var Dust i samma klass som Shift, det vill säga mycket bra!

Under 2014 så ska Wool släppas som seriebok. En filmatisering av Wool är också aktuell med Ridley Scott som producent. Dock så verkar mycket kunna gå fel när filmrättigheter köps och jag är inte helt övertygad om att vi kommer att få se Wool som film. Jag tror det när jag ser det med andra ord.

Tillsammans med Justin Cronin (eventuellt mer om honom vid ett senare tillfälle) så är Hugh Howey en av mina favoritförfattare just nu. Jag kan inte annat än mycket varmt rekommendera Wool och dess två uppföljare.

De bästa filmerna från 2012

2012 blev verkligen ett filmår för min del. När jag för ett år sedan sammanfattade 2011 så hade jag under det året betygsatt 84 filmer på filmtipset.se. Det är en siffra som jag fullkomligt krossade detta år med 132 betygsatta filmer. 48 filmer fler än 2011 med andra ord. Som tidigare så innefattar detta även äldre filmer, men som jag har sett/betygsatt först i år.

Av de filmer med svensk biopremiär under 2012, vilken tyckte jag om bäst? Precis som under 2011 så delade jag bara ut två femmor.

Michael Fassbender i Prometheus.
Michael Fassbender i Prometheus.
  1. Prometheus (5/5)
  2. Ja den hade korkade ögonblick, det går inte att neka till, men oj vad fantastiskt snygg och underbar denna sci-fi-pärla från Ridley Scott är. Mina förväntningar var skyhöga och de infriades verkligen. Läs min recension av Prometheus här.

  3. The Dark Knight Rises (5/5)
  4. Den avslutande filmen i Christopher Nolans Batman-trilogi är en höjdare. Detta är en värdig avslutning på en lysande filmserie med en skurk som kanske inte kommer upp i samma klass som Heath Ledgers Joker, men ändå lämnar ett starkt intryck. Nolan undviker nästan alla fällor där det lätt kunde bli larvigt och levererar istället ett mörker och en realism som känns helt rätt. Anne Hathaways Catwoman är en höjdare och mil i från Halle Berrys kattprestation.

  5. Skyfall (4/5)
  6. Jag blir inte riktigt klok på mina känslor för Skyfall. Samtidigt som det är en snygg, engagerande och pulserande action helt i mitt tycke så känns det som ett steg tillbaka från var Bond-serien var på väg med Daniel Craig. Tillbaka till taskig kvinnosyn och en endimensionell Bond. Men, det är en bra film. Läs min recension av Skyfall här.

  7. Looper (4/5)
  8. Snygg tidreseberättelse med Joseph Gordon-Levitt och Bruce Willis. Spännande action som dessutom är hyfsat smart.

  9. Dredd (4/5)
  10. Oväntat bra och läcker visuellt med Karl Urban i huvudrollen som Judge Dredd som mest liknar en sur smileygubbe genom hela filmen. Dredd och hans partner försöker skjuta sig fram genom ett höghus vilket påminner väldigt mycket om The Raid Redemption, men Dredd är mycket bättre än den överskattade fightingsmörjan.

Olivia Thirlby i en remake av videon till Michael Jacksons The Way You Make Me Feel.
Olivia Thirlby i en remake av videon till Michael Jacksons The Way You Make Me Feel.

Så, vad tyckte jag om de resterande filmerna som jag betygsatte under detta år? Typ så här! Årtalen verkar stämma lite sisådär med de svenska premiärerna då Filmtipset tycks ta sina årtal efter vad som står på IMDb, vilket tycks baseras på den amerikanska premiären. Senast betygsatt film hamnar först och betygen står sist inom parentes.

  1. Sudden Impact (1983) – 3/5
  2. House at the End of the Street (2012) – 2/5
  3. The Enforcer – hårdingen (1976) – 3/5
  4. Cloud Atlas (2012) – 4/5
  5. Magnum Force (1973) – 3/5
  6. Frankenweenie (2012) – 3/5
  7. Dredd (2012) – 4/5
  8. Babycall (2011) – 3/5
  9. Dirty Harry (1971) – 4/5
  10. This Must Be the Place (2011) – 2/5
  11. Head in the Clouds (2004) – 3/5
  12. Trouble with the Curve (2012) – 3/5
  13. Intruders (2011) – 2/5
  14. Kon-Tiki (2012) – 3/5
  15. Gigli (2003) – 1/5
  16. Premium Rush (2012) – 3/5
  17. Deadfall (2012) – 3/5
  18. Looper (2012) – 4/5
  19. eXistenZ (1999) – 3/5
  20. Resident Evil: Retribution (2012) – 2/5
  21. K-19 (2002) – 3/5
  22. Extracted (2012) – 3/5
  23. Pretty in Pink (1986) – 2/5
  24. The Bourne Legacy (2012) – 3/5
  25. A Royal Affair (2012) – 4/5
  26. End of Watch (2012) – 4/5
  27. Den 13:e krigaren (1999) – 2/5
  28. ParaNorman (2012) – 4/5
  29. Rust and Bone (2012) – 3/5
  30. Total Recall (2012) – 3/5
  31. Killer Joe (2011) – 2/5
  32. Easy A (2010) – 3/5
  33. Modig (2012) – 4/5
  34. Ruby Sparks (2012) – 4/5
  35. The Amazing Spider-Man (2012) – 3/5
  36. Skyfall (2012) – 4/5
  37. Fjärilen i glaskupan (2007) – 3/5
  38. Har du hört ryktet om Morgans? (2009) – 2/5
  39. Magic Mike (2012) – 4/5
  40. In the Mood for Love (2000) – 3/5
  41. An Education (2009) – 4/5
  42. Moonrise Kingdom (2012) – 3/5
  43. Sound of My Voice (2011) – 3/5
  44. The Raid – Uppgörelsen (2011) – 2/5
  45. Lawrence av Arabien (1962) – 4/5
  46. Niceville (2011) – 4/5
  47. Crazy, Stupid, Love. (2011) – 4/5
  48. Snow White and the Huntsman (2012) – 3/5
  49. Scream 4 (2011) – 2/5
  50. Insidious (2010) – 4/5
  51. The Avengers (2012) – 3/5
  52. Casa de mi Padre (2012) – 2/5
  53. Hostel 3 (2011) – 2/5
  54. Network (1976) – 2/5
  55. The Cabin in the Woods (2011) – 3/5
  56. The Ward (2010) – 3/5
  57. Nathalie (2011) – 4/5
  58. Piraterna! (2012) – 3/5
  59. Drag Me to Hell (2009) – 2/5
  60. Get the Gringo (2012) – 3/5
  61. Battleship (2012) – 3/5
  62. The Hunger Games (2012) – 4/5
  63. Attack mot polisstation 13 (1976) – 2/5
  64. Man on a Ledge (2012) – 1/5
  65. Contraband (2012) – 2/5
  66. En oväntad vänskap (2011) – 4/5
  67. The Dark Knight Rises (2012) – 5/5
  68. Alla helgons blodiga natt (1978) – 3/5
  69. Dimman (1980) – 4/5
  70. The Raven (2012) – 3/5
  71. Headwinds (2011) – 4/5
  72. Vackra lögner (2010) – 3/5
  73. Hotell Marigold (2011) – 3/5
  74. Animal Kingdom (2010) – 3/5
  75. Seeking Justice (2011) – 2/5
  76. Don’t Be Afraid of the Dark (2010) – 2/5
  77. Lockout (2012) – 2/5
  78. Haywire (2011) – 3/5
  79. 21 Jump Street (2012) – 4/5
  80. Wrath of the Titans (2012) – 2/5
  81. Jeff, Who Lives at Home (2011) – 2/5
  82. Hysteria (2011) – 3/5
  83. Indie Game: The Movie (2012) – 4/5
  84. Captain America: The First Avenger (2011) – 3/5
  85. Prometheus (2012) – 5/5
  86. The Divide (2011) – 2/5
  87. Safe House (2012) – 3/5
  88. Gone (2012) – 3/5
  89. A Lonely Place to Die (2011) – 2/5
  90. Underworld: Awakening (2012) – 2/5
  91. Fira med Ferris (1986) – 3/5
  92. Zelig (1983) – 3/5
  93. The Innkeepers (2011) – 2/5
  94. The Woman in Black (2012) – 4/5
  95. Chronicle (2012) – 4/5
  96. Switch (2011) – 2/5
  97. Sherlock Holmes: A Game of Shadows (2011) – 3/5
  98. Like Crazy (2011) – 4/5
  99. Shame (2011) – 3/5
  100. Game Change (2012) – 4/5
  101. Huvudjägarna (2011) – 3/5
  102. Mission: Impossible – Ghost Protocol (2011) – 3/5
  103. Colombiana (2011) – 2/5
  104. The Grey (2012) – 2/5
  105. The Artist (2011) – 3/5
  106. The Descendants (2011) – 3/5
  107. Perfect Sense (2011) – 3/5
  108. Svinalängorna (2010) – 4/5
  109. Young Adult (2011) – 4/5
  110. Crazy Heart (2009) – 3/5
  111. My Week with Marilyn (2011) – 3/5
  112. J. Edgar (2011) – 3/5
  113. Martha Marcy May Marlene (2011) – 3/5
  114. Hugo Cabret (2011) – 4/5
  115. Margin Call (2011) – 4/5
  116. Vi måste prata om Kevin (2011) – 4/5
  117. A Dangerous Method (2011) – 4/5
  118. Take Shelter (2011) – 4/5
  119. 50/50 (2011) – 4/5
  120. Dumma mej (2010) – 2/5
  121. Midnatt i Paris (2011) – 4/5
  122. In Time (2011) -3/5
  123. Små vita lögner (2010) – 3/5
  124. Tinker Tailor Soldier Spy (2011) – 4/5
  125. Rocky II (1979) – 3/5
  126. Rocky III (1982) – 3/5
  127. Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv (2010) – 1/5
  128. Om jag var du (2011) – 2/5
  129. Beginners (2010) – 3/5
  130. Barry Lyndon (1975) – 4/5
  131. The Skin I Live In (2011) – 4/5
  132. Red Planet (2000) – 2/5

Blade Runner på Blu-ray

Ett av de senaste tillskotten i Blu-ray-samlingen är Ridley Scotts fantastiska Blade Runner. När nu filmen firar 30 år så har en jubileumsutgåva släppts med plastig leksak, bok och en bild. Sedan tidigare har jag 25th anniversary edition på DVD, men kunde inte låta bli att införskaffa Blade Runner på Blu-ray också.

Tyvärr är utgåvan lite av en besvikelse. Den prototyp-spinner som följer med är som sagt mycket, mycket plastig och den kunde de låtit bli att skicka med överhuvudtaget. Boken med bilder och konceptskisser är däremot trevlig, men det hade varit ännu trevligare om det fanns lite förklarande text.

Själva filmen är ju ett mästerverk. Jag har dock inte kollat på denna utgåva än och kan inte ge något omdöme kring hur bild och ljud är. Jag antar att det är samma kvalitet som Blu-ray-utgåvan som kom för fem år sedan. En utgåva som fick toppbetyg inom alla områden av Blu-ray.com.

Recension: Prometheus

Prometheus inleds med en alternativ skapelseberättelse, sedan förflyttas vi in i framtiden och får se hur Elizabeth Shaw tillsammans med pojkvännen och kollegan Charlie upptäcker uråldriga grottmålningar som visar på en stjärnkonstellation som den primitiva människan omöjligt hade kunnat se från jorden. Samma stjärnkonstellation har återkommit i flera gamla grottmålningar, något som Shaw väljer att tolka som en karta som ska leda till människans ursprung.

Noomi Rapace gör en fin insats i huvudrollen.

Finansierad av Weyland Industries och dess rika grundare Peter Weyland ger sig Elizabeth Shaw, Charlie och ett team iväg på en resa för att ta reda på vad stjärnkonstellationen innehåller för ledtrådar och för att få reda på mänsklighetens ursprung.

När jättefarkosten Prometheus, döpt efter titanen som stal elden från gudarna och gav till människan och framförallt skapade människan från lera, allt enligt grekisk mytologi, landar på planeten LV223 så upptäcker teamet flera pyramidliknande byggnader. Dessa kan inte kan ha varit skapade av något annat än intelligenta varelser. Väl inne i pyramiderna aktiverar androiden David en holograminspelning som visar hur stora humanoida varelser blir jagade av något skrämmande och till slut möter sin undergång.

I en enorm hall så hittar de ett gigantiskt människoliknande huvud i sten, fantastiska takmålningar samt massor av behållare av något slag. Den stora salen som har varit förseglad börjar dock att förändras av atmosfären som teamet har släppt in och takmålningarna förstörs samt det börjar droppa från behållarna.

När en storm snabbt drar in över planeten så måste teamet hastigt återvända till Prometheus. Två personer hinner dock inte att ta sig tillbaka till skeppet och blir fast i pyramiden. Det kanske inte är tipptopp, med tanke på atmosfärförändringen och de behållare som börjat tina upp.

Att mänskligheten vill träffa sin skapare är tydligt, men vill skaparen träffa mänskligheten?

Otroligt efterlängtade Prometheus gör mig inte besviken någonstans. Det är en snygg, spännande och engagerande science fiction-film som är någon av det mest häftiga jag har sett. Mycket mer än detta kunde jag inte önska mig.

Michael Fassbender är mycket bra som androiden David.
Michael Fassbender glänser i rollen som David och Noomi Rapace gör en stark huvudroll som Elizabeth Shaw. Teman som moderskap och ursprung lyser igenom starkt i denna film precis som i tidigare filmer i Alien-universumet.

Den tredje akten av Prometheus är nervkittlande och mycket spännande. En panik kryper sig på och jag kommer på mig själv med att sitta nervöst och hålla handen framför munnen. Perfektion. Underbart.

Betyg:

Prometheus
År: 2012
Längd: 124 min
Regissör: Ridley Scott
Genre: Science fiction
Skådespelare: Noomi Rapace, Logan Marshall-Green, Michael Fassbender, Charlize Theron

Längre trailer till Prometheus

“A king has his reign, and then he dies. It’s inevitable.”

Så börjar den fullånga trailern till Ridley Scotts Prometheus. Efter de inledande orden följer två och en halv minut av rysningar och sug efter att få se filmen. Stämningen är fantastisk med en otroligt obehaglig musik och obehagliga bilder.

Noomi Rapace i Prometheus.

I trailern pratas det om uråldriga civilisationer, åtskilda av århundranden men som trots detta har ett gemensamma symboler. Detta är något som Noomi Rapaces karaktär Elisabeth Shaw tolkar som en inbjudan och beger sig i väg tillsammans med ett team i skeppet Prometheus för att undersöka en gammal civilisation som kan sitta på hemligheten till människans ursprung. När Prometheus har landat upptäcks en livsform samt ett enormt skepp, samma som kunde ses i inledningen till ursprungliga Alien.

Givetvis så går det åt skogen, och förhoppningsvis kan Prometheus erbjuda lite mer av den skräck som vi fick uppleva i den första Alien-filmen. Av trailern att döma så ser det mycket lovande ut med en flyende, skitig och skräckslagen Noomi Rapace (jäklar vad hon kommer breaka stort med denna film!).

Bilder ur trailern

Se den fantastiska trailern

Mitt sug är enormt! Håller du med? Kommentera gärna.

Ny bild från Prometheus

Ny bild från Prometheus.

Jag blir bara mer och mer sugen på Ridley Scotts Prometheus. Det är tveklöst den film jag ser mest framemot under 2012 och är den rulle som jag är övertygad om kommer att göra Noomi Rapace till stor stjärna i det stora landet i väst. Det har nu kommit en ny bild från filmen där Noomi står och ser chockad ut, med blanka ögon.

Noterbart är att man kan se två stycken “Space Jockeys” i bakgrunden, ni vet den stora fossilerade piloten som man hittade i början av första Alien-filmen. Ja, det pirrar helt klart till i magen av denna bild.

Det är en lång tid till första juni!

En första trailer till Prometheus

En första trailer till har släppts.

Givetvis är jag sjukt peppad på Ridley Scotts nya sci-fi Prometheus då jag älskar Alien-serien (och detta ska vara en prequel) och då jag tycker att Ridley Scott är briljant i allmänhet. Och dessutom så älskar jag ju sci-fi.

Så jag har väntat med stor spänning på den första trailern för filmen. Och i kväll så har den släpps.

Det är fantastiskt vad bra det ser ut! Ta en titt själv och njut!

Trailern finns i vacker HD hos Apple.

Den första juni 2012 så har Prometheus Sverigepremiär. Då får vi se Noomi Rapace slåss mot Aliens. Sweet!

Outland

“On Jupiter’s moon, he’s the only law”

Det låter ju ostigt och när den utmärkta podcasten Obiter Dictum utsåg nästa film i sin B-filmscirkel till att bli Outland med Sean Connery med beskrivningen “Där Connery är sheriff på månen” så var jag skeptisk. Dock var det samtidigt något väldigt lockande i den premissen. Jag är ju svag för Total Recall och The Running Man trots filmernas uselhet helt enkelt eftersom jag gillar sci-fi.

Nu i helgen så såg jag Outland och blev positivt överraskad. Sean Connery spelar en sheriff som tillsammans med fru och barn blir stationerad på en gruvkoloni på Jupiters måne Io. Givetvis är inte allt som det ska på denna måne och flera av gruvarbetarna blir galna, sliter av sig sina rymdräkter och dör våldsamt med en effekt som för tankarna till Arnolds exploderande huvud i Total Recall.

"If you shay that Zhardozh shucks, I'll shoot!"

“The schexiest man alive” börjar givetvis ana ugglor i mossen och samtidigt som han kämpar mot personliga problem försöker han även att nysta i vad det är som får folk att galna.

Grejen är att det trots viss lökighet faktiskt ÄR spännande och bra. Miljöerna kittlar en sci-fi-nörd som jag och tankarna går till Ridley Scotts underbara Alien. Inte minst i inledningen där musik och titel sätter stämningen. Det förvånar mig föga att det är Jerry Goldsmith som är kompositör till Alien som även ligger bakom soundtracket till Outland.

Miljöerna håller oväntat hög klass och det är härlig retro sci-fi. Duncan Jones som har regisserat den lysande filmen Moon har nämnt Outland som en inspirationskälla, och det går faktiskt att se kopplingar mellan de två filmerna.

Det som förvånar mest är att jag aldrig har hört talas om Outland. Varför är den inte så pass populär? Och varför finns den inte utgiven på Blu-ray?

Se den, om du gillar genren!

Trailer

Inledningen

Navigation