2017 är till ända och min vana trogen sammanfattar jag de filmer jag har sett och betygsatt under det gångna året.
Mitt filmår 2017

2017 är till ända och min vana trogen sammanfattar jag de filmer jag har sett och betygsatt under det gångna året.
På Alla hjärtans dag, den 14 februari, så landar äntligen säsong nummer två av House of Cards med suveräna Kevin Spacey i huvudrollen. Jag skrev lyriskt om House of Cards tidigare i bloggen och längtan efter den nya säsongen har varit intensiv. Amerikansk politik och dramatiken kring politik och främst presidentkampanjer är något som lockar och fascinerar mig väldigt mycket. House of Cards är givetvis inte det enda du har att tillgå om du vill mätta törsten efter amerikansk politik. Det finns ju mycket annat bra att se!
Aaron Sorkins största succé hittills är tveklöst The West Wing, serien om President Bartlet och hans stab. Serien gick i sju säsonger och är en riktig höjdare där smarta människor, säger smarta saker och går snabbt. Sorkin försvann efter de fyra första säsongerna vilket många anser vara de bästa, men jag tycker även att de senare säsongerna är riktiga höjdare.
Martin Sheen är trygg och säker i rollen som President Jed Bartlet, men mina tre favoriter hittar vi i karaktärerna Leo McGarry, Josh Lyman och Toby Siegler. Leo McGarry är stabschef och en sann fadersgestalt i serien. Trygg, kunnig och smart och det är ingen slump att alla karaktärerna ser upp till honom och att citatet “Leo will know what to do” är återkommande. I ett senare skede i serien så får Leo en annan, intressant roll. Tyvärr så gick John Spencer som spelade Leo bort vilket innebar att manusförfattarna fick stuva om i manuset mot slutet, vilket märks.
De biträdande stabscheferna, Josh Lyman och Toby Siegler är som ler och långhalm genom praktiskt taget hela serien. Josh Lyman, spelad av Bradley Whitford, är den mer komiske och strulige av de två medan Toby Siegler, spelad av Richard Schiff, är en mer avig och ilsken herre.
När Bartlets andra mandatperiod närmar sig slutet så skiftar serien fokus och vi får till stor del följa presidentkandidat Matt Santos vars kampanj Josh Lyman blir chef för. De två sista säsongerna handlar mycket om denna kampanj vilket i mina ögon är helt underbart. Få saker är jag så svag för inom amerikansk politik som kampanjarbete! När manusförfattarna började arbeta med karaktären Matt Santos 2004 så baserade de honom på en ung, rätt okänd politiker från Illinois: Barack Obama. Sådana detaljer ger mig rysningar av vällust!
Mer sexigt kampanjande i form av George Clooneys guvernör Mike Morris och hans unge kampanjchef Stephen Myers, spelad av Ryan Gosling. Här finns massa finfina detaljer att njuta av i form av en karismatisk presidentkandat som inte kan hålla gylfen stängd. En ambitiös och smart Myers samt gamla rävar som inte drar sig för att sätta kniven i ryggen när det kan gynna den egne kandidaten.
Stephen Myers går från att ha en idealiserad och rosenskimrande bild av guvernör Morris till att inse att allt kanske inte är vad det verkar med den karismatiske guvernören och givetvis så börjar saker och ting gå snett i kampanjen och för Myers, vilket bådar för finfin dramatik. I biroller ser vi även nyligen bortgångne Philip Seymour Hoffman och andra tunga birollsnamn som Paul Giamatti och Marisa Tomei.
Från fiktion till dokumentär i form av Netflix film Mitt. En film som får mig att tycka bra om Mitt Romney är inget annat än imponerande. Under sex år och två kampanjer, en misslyckad kampanj för att bli republikansk presidentkandidat (istället blev det John McCain) och en kampanj där Romney får republikanernas nominering, men faller mot sittande president Obama. I centrum för Mitt står hela tiden familjen Romney. Vi får knappt se några kampanjarbetare eller överhuvudtaget någon stab kring Romney. Det vi får är ett intimt porträtt av en man och hans familj och deras kamp för att stötta och försöka få patriarken att nå positionen som president.
Mitt Romney verkar rätt skör och tvivlar på sig själv emellanåt. Det är givetvis en hårt vinklad bild av Romney. När republikanerna har valt sin presidentkandidat så finns det givetvis en enorm apparat kring hela kampanjen, med flera tusentals inblandade kampanjarbetare som slipar på budskap, framtoning och sliter hårt för sin kandidat. I Mitt får vi intrycket av att det är familjen Romney som nästintill ensamma drar det tunga lasset.
Vi får inte veta så mycket om Romneys politik. Mitt verkar istället vara en rätt skön kille som citerar sin favoritfilm O Brother, Where Art Thou?, åker pulka och kastar snöbollar med familjen, skrattar vid matbordet till ett avsnitt av This American Life och samlar familjen vid böner ledda av Ann Romney. Det är en vibrerande Mitt Romney som vinner presidentdebatt mot Obama och en nedslagen Mitt Romney som som med blank blick inser att Obama kommer att vinna valet.
Den starkaste scenen i Mitt är enligt mig den allra sista. När allt är över och Mitt och Ann för sista gången eskorteras hem av secret service. Hemma i ett tyst hus när allt är över så slår de sig ner i varsin fåtölj och tittar ut över utsikten från vardagsrummet. Nej, det blev visst inget denna gången heller.
Detta var bara tre titlar där amerikansk politik står i centrum. Det finns givetvis mycket mer. Jag kan förövrigt tipsa om dokumentären By the People: The Election of Barack Obama, som handlade om Obamas presidentkampanj. Ruskigt bra. Även Oscarnominerade The War Room från 1993 om Bill Clintons valkampanj är värd att se. Och när vi ändå är inne på Clinton så kan de även vara intressant att se rätt svajiga, men ändå hyfsat bra, Spelets regler, med John Travolta i en roll baserad på Bill Clinton. Jag har även tidigare bloggat lite om tyvärr nedlagda serien Boss, med Kelsey Grammer i huvudrollen.
Tipsa gärna om fler spelfilmer, serier eller dokumentärer om amerikansk politik i kommentarsfältet.
Jag kan konstatera att jag har sett en hel del filmer under 2011. Enligt filmtipset.se så har jag betygsatt 84 filmer under det gångna året. Det inkluderar ju också gamla filmer, från tidigare år, men som jag sett först under 2011. Så, av de filmer som hade svensk premiär under 2011, vilka tyckte jag var de allra bästa?
Min topp fem för det gångna året ser ut som följer:
Så, vad tyckte jag om de resterande filmerna som jag betygsatte under 2011? Ta en titt nedan på den långa listan av filmbetyg! Årtalen verkar stämma lite sisådär med de svenska premiärerna då Filmtipset tycks ta sina årtal efter vad som står på IMDb, vilket tycks baseras på den amerikanska premiären. Senast betygsatt film hamnar först och betygen står sist inom parentes.
Rachel gillade Ryan lika mycket, med eller utan skägg.
Jag älskar Dagboken. Det är en fantastiskt vacker kärleksstory med gråtgaranti varje gång jag ser den. När jag Googlade runt lite upptäckte jag att Ryan Goslings skägg underligt nog blivit censurerad på den amerikanska bioaffischen (hakan ser ut att ha blivit lite kortare också), men på den amerikanska DVD fick skägget vara med och leka igen.
Kan det varit så enkelt att en skäggig Gosling inte lockar lika många tonårsflickor till biograferna som en slät föryngrad variant?
I verkliga filmen såg det ut så här i alla fall:
“Frankly my dear så borde du se en bra film på alla hjärtans dag.”
Middagen är färdigplanerad, rosorna inköpta, champagnen på kylning och guldsmycket och chokladen vackert förpackad med röd rosett. Vad ska det nu bli för film till kvällen? Till alla hjärtans dag kan det vara en hel del att tänka på för romantiker och efter att älsklingen är firad med middag, presenter, pompa och ståt kan det vara mysigt att avrunda kvällen med en härlig film i kärlekens tecken. Här kommer lite förslag på vad man kan gosa ner sig i soffan tillsammans med sin älskade alternativt ensam med något gott snacks till på kvällskanten.
Jean-Pierre Jeunets film om Amelie är en otroligt vacker, romantisk och underbar historia som får dig att le. Filmen handlar om unga Amelie som en dag hittar ett gammalt leksakskrin i sin lägenhet. Hon lämnar i hemlighet tillbaka skrinet till sin numer medelålders ägare. Efter att ha sett glädjen hos honom bestämmer hon sig för att börja hjälpa människorna i sin omgivning. Amelie sprider glädje omkring sig men är trots allt rätt ensam och lika mycket i behov av hjälp själv när det gäller att finna kärlek och lycka.
Se filmen och bli förälskad i de små sakerna i livet, Audrey Tautou och det vackra fotot filmen igenom.
Trailer:
Jean-Pierre Jeunet och Audrey Tautou är en riktigt bra kombination. Här återförenas de för första gången sedan Amelie från Montmartre. En långvarig förlovning handlar om paret och själsfränderna Mathilde och Manech som är oskiljaktiga och förälskade upp över öronen. De skiljs åt när Manech blir inkallad i första världskriget och när Mathilde får beskedet att hennes Manech avlidit i strid krossas hennes värld samtidigt som att hon vägrar tro att det är sant. Hon VET och KÄNNER att Manech fortfarande lever!
Trailer:
Denna film gjorde Hugh Grant till stjärna och handlar om Charles som vid 32-års ålder börjar känna lite panik över att han ständigt går på bröllop utan att vara den som gifter sig. På ett av bröllopen träffar han amerikanskan Carrie (Andie MacDowell). De har en natt av het passion men sedan verkar det hela rinna ut i sanden. När Charles träffar henne på ett senare bröllop och börjar uppvakta henne upptäcker han att hon är på väg att gifta sig med en annan man.
Musikvideo:
Än en gång Hugh Grant som fumlig engelsman i en film där han träffar en amerikanska och blir kär. William Thacker driver en liten bokaffär som säljer rätt dåligt. Han bor tillsammans med den udda Spike och livet står rätt stilla. En dag kliver världens största kvinnliga filmstjärna, Anna Scott (spelad av Julia Roberts), in i butiken.
Engelsmännnen kan det här med romantiska komedier. Detta är en må bra-film med härliga personporträtt och mysig humor. “Mys” är ett ord som sammanfattar denna film bra. Se den och mys!
Trailer:
Att sammanfatta denna films handling är rätt knivigt då det handlar om så många karaktärer och olika typer kärlek vid olika skeenden i livet. Filmen är engelsk vilket automatiskt innebär att Hugh Grant är med. Man kan lätt tro att filmen blir rörig på grund av alla karaktärer men så är det faktiskt inte. Alla historier behandlas med värme och intresse och när sluttexterna rullar sitter man där med ett fånigt leende på läpparna.
Trailer:
Ingen kan väl ha undgått vår tids största kärleksklassiker som gjorde Leonardo DiCaprio till megastjärna? Filmens premisser är rätt vanliga, överklass möter underklass och kärlek uppstår. Överklassflickan Roses familj och framförallt fästman (förståligt) misstycker.
Hela kärlekssagan utspelar sig under “osänkbara” Titanics jungfrufärd och filmen var en gigantisk succé när den kom 1997. Inte ett öga var torrt i biografsalarna och filmen är den mest inkomstbringande någonsin.
Visste du att filmbolaget ville ha Matthew McConaughey i huvudrollen men James Cameron insisterade på att Leonardo DiCaprio var rätt man för jobbet?
Trailer:
Detta är en riktigt snyftare! En gammal man läser dagligen en historia för en gammal kvinna på ett ålderboende. Berättelsen handlar handlar om två unga älskade, Noah och Allie. Deras kärlek hindras av Allies föräldrar som tycker att Allie ska gifta sig rikt då Noah är av lägre ekonomisk klass. Allies familj flyttar och livet går vidare för de båda, men de båda finns ständigt i varandras tankar.
Efter flera år träffas de igen, men finns kärleken kvar då flera år gått?
Vackert foto och en underbar film av Nick Cassavetes, son till regissören John Cassavetes. Här regisserar han dessutom sin mor, Gena Rowlands. Ryan Gosling är fantastiskt bra i huvudrollen som Noah och man kan riktigt ta på hans smärta.
Som kuriosa kan nämnas att huvudrollsinnehavarna Ryan Gosling och Rachel McAdams blev ett par under den här filmen och är när detta skrivs fortfarande tillsammans.
Trailer:
Ännu en riktig snyftare och en film där Clint Eastwood får visa upp en helt annan sida av sig än vi varit van vid att se.
Hemmafrun Francesca (Meryl Streep) känner sig kvävd och att hennes liv står still. Hon har man och barn och egentligen ett rätt bra liv men inget spännande och utöver det vanliga händer. En dag dyker fotografen Robert (Clint Eastwood) upp och frågar efter vägbeskrivningen till en bro han ska fotografera för National Geographic. Francesca bjuder in honom i huset på middag och trevande inleder de två en affär.
Kollage:
Klassikernas klassiker från 1939 handlar om överklassflickan Scarlett O’Hara vars familj förlorar det mesta i det amerikanska inbördeskriget. Scarlett har en vilja av stål och vägrar låta sig nedslås av detta, inget och ingen ska få krossa henne!
Mitt i allt elände gifter sig hennes kärlek, Ashley, samtidigt som hon är uppvaktad av den enträgna Rhett Butler.
För att vara en så pass gammal film håller Borta med vinden otroligt bra än idag. Skådespelandet är bra och filmen var sin tids dyraste produktion vilket verkligen märks. Hela produktionen andas kvalitet.
Trailer: