Etikett: Sport

Löparåret 2020

Ännu ett år som löpare har passerat och detta har ju varit ett mycket speciellt år med tanke på den globala pandemi som har drabbat oss. Trots pandemin har jag kunnat både träna och tävla riktigt bra i år och när jag ser tillbaka på det passerade året kan jag inte vara annat än nöjd!

Under 2020 satte jag ett mängdrekord på antal löpta kilometer. Jag sprang totalt 4363,9 kilometer under 2020, fördelat på 314 pass och med ett snittempo på 4:41. Det är vansinnigt mycket mer än vad jag någonsin har sprungit under ett år då jag tidigare inte har passerat 3000 kilometer.

Men, fokus ska inte vara på mängd. Och målet för nästa år är inte att slå 2020 års mängd, utan att bli snabbare och bättre.

Sammanfattning av löparåret 2019 finns att läsa här.

Personbästa under 2020

Inför 2019 satte jag ett gäng mål för diverse distanser, nämligen dessa:

  • 5 km under 19:00
  • 10 km under 37:00
  • 21,1 km under 1:25:00
  • Och jag kan konstatera att mina mål har KROSSATS med marginal. Superkul!

    5 km på 17:19

    Det lättaste målet för 2020 var att fixa fem kilometer under 19 minuter. Jag fixade det först i mars när jag sprang virtuella Länge leve loppet på bana och tog mig i mål på 17:34. Den nuvarande personbästatiden kom på Örebro AIK:s klubbmästerskap där jag efter några dåliga tävlingar tog mig i mål på 17:19 och var supernöjd och överraskad.

    10 km på 35:47

    Målet att springa milen under 37 minuter är något jag klarade av hela sju gånger under 2020. Första gången 5 april när jag sprang 25 varv på GIH:s slitna löparbana och klarade det på 36:40. I maj kom personbästatiden på Milseriens kontrollmätta bana där jag gjorde 35:47. Det var ju inte ett sanktionerat lopp, men det är ju det snabbaste jag har sprungit en mil.

    21,1 km på 1:21:31

    Jag har faktiskt bara sprungit två halvmaratonlopp under 2020. Målet att fixa en tid under 1:25 klarade jag på första försöket i mars i Nora då jag sprang i mål på 1:23:36. Sedan slipade jag den tiden i april på Örebro AIK:s halvmarabana då jag kom i mål på 1:21:31. Efter det blev det inga fler halvmaralopp.

    Mål inför 2021

    Givetvis vill jag fortsätta utvecklas och göra ännu bättre tider, nu som fyrtioåring, under 2021. Dessa är målen jag siktar på under 2021. Sedan får vi se hur stor möjlighet till tävlingar vi kommer att ha, men jag hoppas att jag får tävlingsmöjligheter på alla distanser. Framförallt är målet att vara frisk och skadefri, precis som det har varit under 2020.

    5 km under 17:00

    Jag är 19 sekunder från denna tid. Det kommer att bli ett svårt mål att nå och det är definitivt inte det jag kommer att satsa mest på. Men får jag möjlighet att tävla och formen är god skulle det kunna bli ett nytt personbästa på distansen!

    10 km under 35:00

    Detta är det mål jag skulle värdera högst om jag lyckades! Milen under 35 vore fantastiskt fint att klara av. Mitt personbästa ligger alltså 47 sekunder från denna tid och detta kommer att bli mycket svårt att slå. Men jag tror inte att det är helt omöjligt.

    Halvmaraton under 1:20:00

    Halvmaratondistansen fick jag alldeles för få tävlingsmöjligheter inom under 2020. Det blev bara två halvmaror. Denna tid borde jag kunna fixa under året tycker jag. Givetvis måste allt klaffa, men jag bör ha det i mig.

    Maraton under 3:00:00

    Detta är ett knepigt mål. Jag borde alla gånger kunna springa ett maraton under tre timmar, det är inte det, utan det handlar snarare om det kommer bli några maraton som jag dessutom har tid att träna inför under 2021. Jag kommer att ha svårt att gå in i maratonträning utan att veta att det kommer bli några lopp. Så detta mål känns osäkert. Men om jag får känna mig säker på att delta i ett maraton som blir av och har tid att träna kommer jag troligen att fixa detta mål.

    Lopp under 2020

    Under 2020 sprang jag dessa lopp.

    Januari

    Året började rätt lugnt med en enda tävling. En mile inomhus.

    Februari

    I februari blev det också bara en tävling. 2000 meter på bana inomhus.

    • Inneserien – 2000 m (6:57.44) | Strava

    Mars

    I mars började det på riktigt. Tyvärr slog också coronapandemin till då. Tanken var att inleda året med några snabba millopp. Istället blev det 3000 meter på bana samt halvmaraton i Nora. Båda var över förväntan och jag var jättenöjd. Dessutom vann jag ett virtuellt 5k-lopp.

    April

    Jag inledde april med nytt personbästa på milen och att vinna det virtuella loppet ”Länge leve loppet”. Det blev en terrängtävling också. Dessutom putsade jag mitt personbästa från mars på halvmaran när jag sprang en inofficiell variant av Örebro AIK halvmaraton.

  • Rusakulan Vertikal – 8 km (39:32.6) | Blogginlägg | Strava
  • Full fart och full koncentration. Foto: Andreas Andersson, eaphotography.se.

    Maj

    Andraplats i ett testlopp på milen och nytt personbästa inledde supermånaden maj. Sedan följde jag upp det med att slipa min miltid ytterligare till den personbästatiden som gäller fortfarande, 35:47, i ett testlopp på Milserien-banan. Jag var också snabbast i halvklassen på #diabeteshjältar VK trail.

    Juni

    I juni fortsatte jag att försöka slipa min miltid ytterligare men lyckades inte, dels på klubbmästerskapet och dels på bana på Stockholms stadion. Det var dock en fantastisk upplevelse att få springa i A-heatet på stadion med massa otroligt duktiga löpare. Ett minne för livet!

    Frippe, Liddi och jag efter en kanonkväll på Stockholms stadion. Foto: Thomas Stevens.

    Augusti

    I augusti hade jag en supersvacka och tappade totalt sugen på löpning under en period när jag presterade uselt på Stockholms stadion samt gjorde ett bedrövligt DM i Hallsberg. Ledsen och deppig åkte jag till Östansjö dagen efter DM och sprang terräng och fick tillbaka lite löpglädje igen och kom överraskande nog sjua.

    Det blev också över all förväntan i klubbmästerskapet på 5 kilometer landsväg och nytt personbästa på distansen.

    September

    September blev en fin månad löpmässigt. Icebug Xperience West Coast Trail var en härlig upplevelse med löpning som fungerade bra i fina miljöer. I DM på 5000 meter på bana fick jag äntligen ett banlopp där jag inte kände mig knäckt efteråt och sprang en tid helt enligt förväntan. I Närkes korta terräng-DM lyckades jag plocka ett individuellt silver och ett lag-guld.

    Nöjd och glad efter målgången och en riktigt tuff teknisk etapp på Icebug Xperience West Coast Trail. Foto: Tove Engqvist.

    Oktober

    Utan större förväntningar fick jag till ett kanonlopp med fantastisk känsla i SM på Anderstorp i 10 kilometer landsväg. Dessutom ett mycket bra genomfört Kilsbergsleden.

    November

    I november blev det virtuella lopp för hela slanten då jag seedade in mig i startgrupp 1 på Göteborgsvarvet samt sprang en Ekiden-stafett med duktiga kompisar.

    December

    I december blev det inget lopp.

    Min ”runstreak”

    Jag är väldigt skeptisk till fenomenet ”runstreak” vilket innebär att man ska springa varje dag i så många dagar i rad som möjligt. Tränar man prestationsinriktat bör man vila! Men, jag har i alla fall haft en väldigt speciell variant på runstreak. Nämligen att jag bestämde mig för att springa en sub 40-mil varje månad. Vissa månader blev det flera, men åtminstone en per månad. Därför att sub 40 är en milstolpe som löpare och när man väl klarat den ska man fortsätta springa snabbare än så, så att man tappar ”respekten” för tiden.

    Så här sprang jag sub 40:

    Januari

    15: Löpband (38:34)

    Februari

    25: Snabb mil på banvallen (39:42)

    Mars

    3: Breaking 40 – farthållare #nostefanislimited (39:06)

    April

    3: Kvalitetslunch (38:43)
    5: Virtual Race: Länge leve loppet 10k (36:40)

    Maj

    1: Boglundsängen 10k (36:20)
    11: Sub 40 – ettårsjubileum (38:59)
    23: KFUM Örebros testlopp 10k (35:47)

    Juni

    24: Örebro AIK klubbmästerskap (36:29)
    30: Långlöparnas kväll (36:05.52)

    Juli

    27: En snabb mil helt enkelt (37:40)

    Augusti

    12: Vi som inte fick plats på SM (37:34.81)
    22: Närkes DM 10 000 m (38:17.57)

    September

    11: Fredagsfys: en sub 40-mil, rakt av (38:58)

    Oktober

    10: SM 10 km landsväg (36:00)

    November

    9: Snabb mil över Bondsätter (37:53)
    20: Virtuella Varvetmilen (36:40)

    December

    14: Snabblunch (37:42)

    Till sist

    Vilket år jag har haft! Efter mitt första år som medlem i Örebro AIK kan jag bara konstatera att det var ett bra beslut att gå med i klubben. Genom den har jag fått möjlighet att lära känna så många bra och inspirerande löpare och alla har varit så vänliga och välkomnande. Jag ångrar inte att jag inte gått med tidigare, det har varit nyttigt att träna på egen hand och bli bra på egen hand. Det har gjort mig disciplinerad och bra. Dessutom är det kul att jag kunde börja som klubblöpare på en hyfsat bra nivå, och inte som ”nybörjare”. Men nu, när jag har sprungit några år är det superkul att få vara del av en större gemenskap.

    Så stort tack till alla mina klubbkamrater!

    Vilken ära att få vara en del av det här gänget. Från vänster: Andreas Ingberg, Fredrik Johnsson, Martin Duberg, Jonathan Kandelin, Jag, Liduina van Sitteren. Foto: Karl Wilenius.

    Men, precis som i fjol, vill jag även passa på att nämna ett gäng löpare som inspirerat eller utmärkt sig på särskilt sätt under året:

    Liduina van Sitteren

    Det går inte riktigt att summera mitt år och utelämna Liduinas påverkan på min utveckling.

    Innan jag blev medlem i Örebro AIK och lärde känna Liddi så var hon en löpare jag var imponerad av och nyfiken på. Det fanns inte ett spår av hur hon tränade eller eller hur hon var som person i sociala medier. Den enda bilden jag hade av henne var att hon verkade ödmjuk och lite blyg. Utan att göra stort väsen av sig dök hon upp på tävlingar och piskade motståndet rejält.

    Jag tog tillfället i akt att lära känna henne när möjlighet gavs och det visade sig att hon är väldigt ödmjuk (och kanske även lite blyg). Dessutom är hon en helt otroligt duktig löpare, vilket jag så klart redan visste. Hon är sjukt jämn när det kommer till träning och har väldigt sällan dåliga dagar. Har hon en dålig dag så är hon fortfarande riktigt bra. Hög lägstanivå, minst sagt! Det är inte bara jag av oss två som har utvecklats denna säsong, Liddi har nått en ännu högre nivå och tillhör numer sverigeelit. Jag är så tacksam och stolt över att få träna med Liddi och ha henne som vän.

    Fredrik Johnsson

    Frippe har tidigare inspirerat genom sociala medier. Det var så jag lärde känna honom. I år har jag fått möjlighet att lära känna honom på riktigt och han har fortsatt peppa och inspirera. Dessutom har han haft en otroligt fin säsong i år och satt nya personbästa på både 5 000 m och 10 000 meter.

    Martin Duberg

    Martin är en löpare jag kan tjuvkika på när det kommer till utveckling. Vi har haft ungefär en liknande kurva, där Martin ligger lite före mig och är snabbare. Han har tagit stora steg på några år (precis som jag) och är en inspiration till att fortsätta utvecklas.

    Andreas Ingberg

    Efter att ha känt till Andreas Ingberg i några år, och med jämna mellanrum sett honom springa förbi (vi bor ju nära varandra), är det kul att till sist ha fått lära känna honom. Han är väldigt duktig och bjussig när det kommer till träningsupplägg och bollar gärna tankar och idéer kring hur man kan bli bättre!

    Mikaela Kemppi

    Mickan är social, pratglad och jättetrevlig. Dessutom är hon en stor inspiration med tjockt pannben som jobbat sig tillbaka efter två fotoperationer och springer igen med glädje och pepp inför framtiden.

    Jonas Brännmyr

    Jag skrev om Jonas även i fjol och faktum är att den bevakning av lokal konditionsidrott som Jonas bjuder på i Konditionsbloggen är helt fantastisk för de som är intresserade av lokal löpning!

    Och några andra som är värda att omnämnas, utan någon särskild ordning

    IngMarie Johansson, Siri Englund, Erik Anfält, Fanny Schulstad, Jessie Ross Skärvad, Gustav Grek, Helena Bjälkemo, Jessica Virgin, Alexander Ågren, Linda Take, Ola Backlund, Therese Persson, Helena Sjöberg, Erica Lech, Victor Smångs, Carolina Wikström, Linda Karlsson, Johannes Hases, Manne Forssberg, Staffan Dahlgren, John Kingstedt, Josefin Gerdevåg, Maria Eriksson, Charlotta Fougberg, Karl Wilenius, Gustaf Leonardsson, Sören Forsberg, Stefan Sager, Johan Ingjald, Petra Hanaeus, Markus Liljenroth, Jonas Nilsson, Marie Dasler, Jonathan Kandelin.

Virtuella lopp i november

Jag trodde att tävlingssäsongen var slut i och med Kilsbergsleden. Och det var den väl egentligen också. Men i november blev det ändå tävlingskänsla för min del när jag sprang två virtuella lopp på kontrollmätta banor.

ASICS World Ekiden 2020

Först ut var fem kilometer på Milseriens bana. Detta var min insats i lagtävlingen ASICS World Ekiden där jag tillsammans med fem löparkompisar utgjorde ett lag som tillsammans sprang maratondistansen. En virtuell stafett där resultatet registrerades via Runkeeper.

Tipset från Runkeeper var att springa lite längre än den sträcka man skulle springa så att GPS:en hade lite marginal. Fem kilometer på Milserien blev 5,04 km i klockan och tiden 18:03 i klockan blev istället 17:54 i Runkeeper, vilket därmed blev mitt officiella resultat. Det är var nöjd med. Det var ju inte så att jag jublade och dansade runt i vild glädje, men ändå nöjd. Jag sprang första femman på 17:40 när jag gjorde mitt mil-PB på samma bana. Detta var vad jag hade i mig för dagen och jag gav det jag hade! Då får man vara nöjd.

Jag gick ut hårt! Första kilometern på 3:26. Sedan tappade jag genom hela loppet med kilometersplittarna 3:35, 3:38, 3:39 innan jag lyckades skärpa mig lite och göra sista på 3:37. Banan är knixigare och jobbigare än vad man kan tro och det var dessutom rätt blött och halkigt i svängarna. Det hade kanske kunna gå lite snabbare på en annan bana som t.ex. banvallen. Men den är ju rätt själadödande tråkig istället, och innehåller 180-graders sväng om man vill springa den kontrollmätt.

Hur blev då sluttiderna för vårt lag?

Tyvärr fick vi inte ett komplett resultat då vi inte lyckades synka upp Karls miltid på 36:58 så att den kopplades till Ekiden-loppet. Trots att vi lyckades ladda upp filen från Polar-klockan till Runkeeper.

Jag tycker att vi kan vara stolta och nöjda över vår insats! Så här sprang vi (jag dubblerade på grund av sjukdom i laget och synkade min tid från Virtuella Varvetmilen, mer om det loppet nedan, som ett resultat också). Tider plus placeringar på våra respektive sträckor jämfört med svenska lag samt internationella lag:

  1. Björn Engqvist: 5 km – 17:54 (2 i Sverige, 204 i världen)
  2. Fredrik Johnsson: 5 km – 17:46 (3 i Sverige, 173 i världen)
  3. Karl Wilenius: 10 km – 36:58 (men alltså inte officiellt medräknat)
  4. Liduina van Sitteren: 5 km – 18:19 (4 i Sverige, bästa dam, 240 i världen)
  5. Björn Engqvist: 10 km – 36:35 (4 i Sverige, 295 i världen)
  6. Gustav Grek: 7,195 km – 26:04 (1 i Sverige, 197 i världen)

Inofficiell totaltid: 2:33:36. Det får man ändå säga är en rätt bra maratontid!

Officiell totaltid blev 1:56:36, men då fattas alltså en mil.

Hade vi lyckats synka upp Karls tid hade vi slutat på en andraplats i Sverige samt en förstaplats i mixed-klassen. Liduina gjorde dessutom en otrolig tid med tanke på att hon varit sjuk och inte sprungit på några veckor och hade ryggont. När hon är i form har hon kapacitet för en ännu bättre tid så klart, men 18:19 med den ”uppladdningen” är anmärkningsvärt.

Ekiden
Hela gänget i ”Örebro AIK mixed lag 1” med tillhörande tider.

Virtuella Varvetmilen

Sex dagar efter den snabba femman på Milserien var det dags för mig att bege mig till en gammal banvall, springa 5,5 kilometer i två plusgrader och vidrig motvind innan jag vänder tillbaka och springer 4,5 kilometer till. Då får man ihop 10 kilometer på en kontrollmätt bana.

Klockan stannade på 36:40. En tid att vara nöjd med!

Detta blev min insats i Virtuella Varvetmilen. Målet var att jag skulle ta mig under 37:57 vilket skulle innebära plats i startgrupp 1 på Göteborgsvarvet. Det var iskall motvind första halvan av banvallen och riktigt tufft. Jag intalade mig själv att om jag bara höll ett vettigt tempo och inte tappade för mycket skulle det bli njutbart andra halvan. Första femman gjorde jag på 18:47 (på klockan, glömde titta på markeringen på banan, men det diffade inte mycket. Kanske 18:50 på kontrollmätta distansen). Detta innebar att jag hade lite marginal till 37:57. Men sedan hade jag ju medvind!

När jag vände var det som att änglar sjöng vackra hymner och bar mig fram. Det var ljuvligt att få slippa motvinden och nu kunde jag börja piska på ordentligt. Benen var med på noterna, flåset vara bra och jag tryckte på rejält.

Mållinjen passerades på 36:40, vilket faktiskt bara är 53 sekunder från mitt personbästa på milen. Inte illa pinkat en kall fredag i november.

Kilometersplittarna såg ut så här:

  1. 3:36
  2. 3:45
  3. 3:44
  4. 3:48
  5. 3:51 (Här var det genomvidrigt. Helt öppet utan vindskydd och stark motvind.)
  6. 3:39 (Jag vände typ halvvägs i denna kilometer.)
  7. 3:33 (Lyssna, hör du änglasång?!)
  8. 3:34
  9. 3:31
  10. 3:24

Och sedan för att springa hela kontrollmätta distansen blev det ytterligare 50 meter. De sprangs på åtta sekunder.

Denna tid innebär att jag är klar för startgrupp 1 på Göteborgsvarvet, vilket är så bra man kan seeda sig genom att springa Varvetmilen. Det finns ju elitstartgrupperna ovanför startgrupp 1, men där hör jag sannerligen inte hemma (då får jag se till att lubba en halvmara under 1:15, och det fixar jag ICKE!).

Den officiella tiden, baserat på GPS:en blev 36:36.

Glädje efter en lyckad SM-mil

I någon form av hybris och önskemål om att få springa ett millopp på något annat än en tartanbana anmälde jag mig till SM på 10 km landsväg för någon månad sedan. ”Landsväg” blev i detta fall motorbanan i Anderstorp.

Tillsammans med Liduina och Maria Eriksson från IF Start rullade vi mot Småland under fredagen, dagen innan loppet. Jag hade hyrt en liten stuga via Airbnb några mil utanför Anderstorp, Liduina skulle hoppa av i Skara hos pojkvännen Karl och Maria bodde på hotell i Värnamo. Det kändes som ett klokt val att inte åka samma dag som loppet gick av stapeln. Trettio mil i en bil innan man ska springa ett lopp är inte den bästa uppladdningen.

Humöret var på topp efter loppet! Foto: Liduina van Sitteren.

Det blev ett snabbt depåstopp i Skara innan jag och Maria rullade vidare utan Liddi. Strax efter klockan 19 var vi framme i Värnamo och jag laddade klokt upp med kolhydrater efter att vi skiljts åt. Det blev en pizza i Värnamo innan jag tog mig ut på landsbygden och till min hyrda stuga. En fin liten stuga, perfekt för övernattning.

Tack och lov sov jag gott och kände mig pigg på morgonen. Det var blött och kallt i Småland denna morgon. När jag anlände till Anderstorps motorbana vräkte regnet ner! Temperaturen var runt nio-tio grader. Det var inte direkt löparglädje man kände, men rent intellektuellt visste jag att detta var bra väder att springa i.

Jag checkade in mig, hämtade ut nummerlapp, pratade lite med Mathias Viktorsson från LK Gränslöst och såg Sami Russom strosa förbi. Sedan såg jag honom inte mer annars hade jag jagat ikapp honom för en selfie (han plockade förövrigt silvermedaljen senare den dagen).

Benen kändes rätt fräscha på uppvärmningen, efter två dagars helvila. Det blev ingen tuff uppvärmning med spurter eller stegringslopp, bara rätt lugn jogg. Inför loppet hade jag ingen plan på ett specifikt tempo att hålla eller en särskild tid jag skulle slå. Formen har varit svajig på sensommaren och tidiga hösten och förväntningarna var därför nedskruvade. Däremot tänkte jag springa på känsla och hitta rätt nivå på ansträningen, utan att haka upp mig på tempo. Om jag hade gått i mål på hög 36 eller låga 37 hade jag varit mycket nöjd.

Tack och lov blev det så mycket bättre än så. När startskottet gick lät jag benen pinna på med bra känsla och ansträngning. Jag kände mig stark genom hela loppet, hittade precis rätt nivå för att hålla hela loppet och sprang otroligt jämnt. Alla kilometertider låg mellan 3:30 och 3:37. Jag tittade på klockan vid femkilometersmarkeringen och femmorna gjorde jag på 18:01/17:59 alternativt 18:00/18:00 beroende hur exakt jag lyckades titta på klockan. Jag brydde mig inte så mycket om eventuella klungor och andra löpare. Jag hamnade ett tag i någon typ av klunga, men hade inga problem att gå upp och dra på när jag tyckte att de sprang för långsamt. Från denna klunga fick jag med mig en annan löpare som fixade att hålla samma tempo. Tillsammans med honom (Henrik Sahl, från Lidköpings VSK) avslutade jag loppet och vi växeldrog innan jag den sista kilometern gick upp och ökade tempot lite till.

Full fart mot mål! Foto: Liduina van Sitteren.

Sista två kilometerna var de jobbigaste, men jag lyckades hålla tempo även här. Sista kilometern gick på 3:30 och sista 150 meterna (klockan mätte distansen till 10,15) i 2:54-tempo.

Givetvis hade det varit fint att springa under 36 minuter istället för 36 minuter blankt men jag kände bara hundra procent glädje efter målgång och den här tiden var över all förväntan. Det kanske hade varit annorlunda om jag inte sprungit under 36 tidigare, men nu har jag ju ändå gjort det (om än inofficiellt) så därför var jag bara glad över detta. Jag hade faktiskt ingen aning om hur nära jag var när jag spurtade och hade noll koll på tiden då.

Det är mitt bäst genomförda millopp. Bättre än det där 35:47-loppet då jag tappade en hel del i andra halvan (17:40/18:07 var fördelningen på femmorna då).

Jag sammanfattar känslan under loppet. Foto: Hasse Sjöberg, Deca text och bild / www.decabild.se.
Klockan sade 35:59. 35:59.2 närmare bestämt. Officiell tid blev 36:00.

Passerings­tider enligt tidtagnings­systemet

  • 2,166 km: 7:42 (3:33-tempo)
  • 6,083 km: 21:57 (3:37-tempo)
  • 10 km: 36:00 (3:36-tempo)

Kilometer­tider enligt klockan

  1. 3:30
  2. 3:33
  3. 3:34
  4. 3:32
  5. 3:36
  6. 3:34
  7. 3:35
  8. 3:29
  9. 3:37
  10. 3:30

Och de sista 150 meterna (klockan mätte distansen till 10,15 kilometer) på 26 sekunder vilket är 2:54-tempo.

Liduina och jag, efter mitt lopp och före hennes. Foto: Fredrik Hartman.

Liduina och Erica

Det var inte bara jag från klubben som sprang denna dag utan våra två just nu starkaste damer sprang också. Liduina som jag nämnt många gånger tidigare och som numer tillhör den absoluta sverigeeliten var där och hade kanske inga jätteförhoppningar om en dunderprestation. Hon har haft det tufft på sistone under lopp och inte riktigt fått det att stämma. Och Erica Lech, som måste vara en av landets just nu formstarkaste löpare, var också på plats. Båda sprang i damernas A-heat.

Erica hade innan loppet en halvmaravinst i Kalmar i bagaget med grymma tiden 1:18:42 samt en silvermedalj i Lidingöloppets långa distans.

Både Liduina och Erica fick till två kanonlopp! Liduina gick i mål precis före Erica med tiden 35:15 och kom på tionde plats i SM. Över förväntan! Klubbrekord och distriktsrekord! Erica gick i mål på 35:18 vilket gav henne bronsmedalj i K40 efter Hanna Lindholm och Johanna Salminen.

Vilken otroligt fin prestation och kul när alla tre från Örebro AIK får lämna SM och vara jättenöjda!

Liduina och Erica fick båda till två kanonlopp och var, givetvis, nöjda och glada efteråt! Foto: Karl Wilenius.

Två medaljer i Närkes korta terräng-DM

Ännu en helg med DM-tävling och denna gång var det Vretstorp som stod för värdskapet. Fyra kilometer terräng skulle rusas igenom i Närkes korta terräng-DM.

Det hade regnat under natten och banan var lite småblöt och lerig på sina ställen men inte det minsta teknisk. Jag tog ett uppvärmningsvarv, men fattade inte riktigt att det var på praktiskt taget hela banan jag värmde upp. Känslan var helt ok. Fräsch kropp och absolut ingen prestationsångest då jag inte hade några tider att sikta på eller mäta mig mot.

Målet för dagen var en silvermedalj i min åldersklass. Efter att ha skannat av startlistan tänkte jag att det skulle vara ett realistiskt mål. Av de löpare som fanns i M35 rankade jag mig själv som tvåa, efter LK Gränslösts Mathias Viktorsson.

Precis som jag gjort på tidigare terränglopp sprang jag utan att ha koll på klockan. Det enda som visades var distansen (det kan ju vara bra att veta hur långt man har kvar) och pulsen (den brydde jag mig inte om alls).

Det var jobbigt redan från början. Bara att bita ihop och slita på! Foto: Jimmy Glinnerås.

När startskottet gick rusade jag i väg i full fart. Tog inte direkt någon rygg utan dundrade på i det tempo jag trodde jag skulle klara. Det var oroväckande jobbigt på en gång, men jag fick bita ihop och gneta på i min egen takt. Direkt bakom mig hade jag IF Starts Johan Ingjald. Han verkade rätt pigg efter sina tidigare skadebekymmer under säsongen. Innan vändningen gick han om mig och jag hängde med halvhyfsat en bit bakom.

Terrängen var inte det minsta teknisk, däremot var det mjukt underlag och riktigt backigt och segt. Det är nästan så att jag hade föredragit mer teknisk terräng!

Efter Johan gått om hade jag två andra löpare i ryggen, tätt intill. Med cirka en kilometer kvar gick de förbi men här såg jag till att hålla ryggarna och inte släppa i väg dem!

Vid den sista jobbiga backen stod en hejarklack med några av damerna som sprungit tidigare. Här var jag trött, men roades ändå av min klubbkamrat Thereses visdomsord till mig ”Du är inte trött, du bara tror det!”.

När vi närmade oss upploppet efter den sista backen satte jag in min stöt. Spurtade furiöst och tog mig förbi de två. Skönt att jag har en riktigt bra ”kick” i slutet av loppen.

Jag var ungefär så pigg som jag såg ut mot slutet av loppet! Foto: Jimmy Glinnerås.

Min officiella tid i mål blev 15:40 och jag knep silvermedaljen i M35 med bra marginal. När det kom till chans på guldet var jag långt bakom Mathias Viktorsson som gick i mål hela 54 sekunder före mig. Och inte nog med att det blev silvermedalj i M35. När jag gick mot bilen blev jag uppsprungen av Fredrik Hartman som räckte över guldmedalj för lagtävlingen. Jag hade ingen koll på att någon sådan skulle delas ut. Tydligen vann Örebro AIK guld i veteranklasserna. Kul!

Totalplaceringen bland herrar (junior, senior och veteran) blev 13 av 45. Totalplaceringen, herr och dam alla klasser, blev 13 av 61. Eftersom Liduina inte sprang detta lopp hade jag ingen dam framför mig i resultatlistan. Jag var precis en minut snabbare än bästa dam, Frida Nilsson från IF Start.

Video från loppet

Från Johan Ingjalds YouTube-kanal HugRunner klippte jag ihop denna video från mitt lopp.

Äntligen en bättre insats på bana när jag sprang DM på 5000 meter

Jag har återvänt till tartan igen. Denna gång när distriktsmästerskapet i 5000 meter avgjordes på Transtensvallen i Hallsberg. Tack och lov slapp jag starta i ett för starkt heat denna gång och var seedad som etta i B-heatet. Inför loppet satte jag 18 minuter som mål. Om jag tog mig i mål under 18 minuter skulle jag vara nöjd.

Vädret var rätt perfekt denna dag i Hallsberg. Det var lite mulet, småkallt och inte särskilt stark vind. Jag hade missat att starttiderna förskjutits så jag var på plats i väldigt god tid i Hallsberg. Det gjorde inget då jag fick tid att träffa andra löpare innan och socialisera.

Jag värmde upp med tre kilometer jogg runt i Hallsberg tillsammans med SuperSören som också sprang i mitt heat. Sedan blev det dags att ta sin plats på startlinjen. Känslan var helt ok under uppvärmningen och hade även känts bra under mitt fartlekspass dagen innan!

I början av loppet tog jag täten. Foto: Jimmy Glinnerås.

När startskottet gick tog jag täten, tätt följd av IF Starts Elias Zika och David Berg. Efter några varv gick Elias upp och drog i täten medan jag låg med precis bakom. Med cirka två kilometer kvar gick istället David upp och drog och fick med sig Elias. Här tappade jag en liten lucka, men det kändes ändå bra. Jag hade ingen koll på tiden i dag och tog inga varvtider på klockan. Den fick bara rulla på och jag sprang helt på känsla.

Vid de sista varven hade jag någon i ryggen. Det visade sig vara Hagaby GoIF:s Ulf Hallmén. Jag såg till att öka på sista varvet och dessutom ha krafter kvar till spurten. Det blev en spurtuppgörelse mellan mig och Ulf och jag tog mig i mål en sekund före honom.

Min tid blev 17:57.78 och jag kom på tredjeplats i heatet och blev fyra i M35. Det är jag nöjd med. Jag är ingen vidare löpare när det kommer till bana, så detta var helt i linje med vad jag trodde att jag skulle fixa.

Efter några varv gick Elias Zika upp och drog toppklungan. Foto: Jimmy Glinnerås.

Eftersom jag inte tog varvtider på klockan visste jag som bekant inte hur snabbt jag sprang varje varv, men om vi tittar på Strava-segmentet för Transtensvallen ser mina tider ut så här:

  1. 1:25
  2. 1:28
  3. 1:28
  4. 1:27
  5. 1:26
  6. 1:26
  7. 1:27
  8. 1:28
  9. 1:28
  10. 1:27
  11. 1:27
  12. 1:14

En bra och jämn fördelning och där det sista varvet är absolut snabbast av de alla.

Kilometertiderna såg ut så här enligt min klocka som mätte distansen till 5,05 kilometer.

  1. 3:34
  2. 3:35
  3. 3:37
  4. 3:38
  5. 3:27

Sista 50-metersspurten gick enligt strava i 2:22-tempo. Det låter lite för bra för att vara sant, men det gick i alla fall snabbt.

Se hela mitt lopp

Loppet filmades och finns att se på Johan Ingjalds YouTube-kanal HugRunner.

Trist avslutning med skodiskussion

Innan jag åkte från Hallsberg hann jag bli irriterad. Liduina, min kompis och de senaste årens suverän på damsidan, vann inte helt oväntat damklassen och tog sitt nionde raka DM-guld. De skor hon sprang i mättes av tävlingsledningen innan loppet och skomätaren hävdade att de inte var tillåtna på grund av för hög sulhöjd. Skorna mätte 27 mm i hälen enligt honom. Skorna hon sprang i var Asics Metaracer, precis samma sko som jag sprang i, och som finns med på World Athletics lista över godkända skor.

Varför ska ens godkända skor kontrollmätas och varför tycker den person som mätte skorna att ”det är verkligheten som gäller” när Liduina (och fler personer runt henne) påpekade att skorna var med på listan över godkända skor och dessutom löpare på SM sprungit i skorna och fått dem godkända. Gäller andra regler i sydnärke än vad World Athletics fastslagit?

Jag mätte inte ens mina skor då jag utgick från att de var godkända och då jag dessutom springer med en storlek som är större än den där 25 mm-gränsen gäller (vilket är storlek 42. Jag springer i storlek 44).

I efterhand hörde jag att det även pratats om mig och mina skor under loppet, men att jag ”klarat” mig på grund av att jag är veteran och att under vissa förutsättningar (egentligen renodlade veterantävlingar) tillåts veteraner springa i skor upp till 40 mm. Om skorna inte innehåller en kolfiberplatta. Det gör Asics Metaracer, men tävlingsledningen verkade inte ha koll på detta.

I slutändan blev inte Liduina (eller jag, för den delen) diskad. Det lät som att det var på ren nåder från skomätaren. Men varför ska ens diskussionen behöva uppstå när hon sprang i skor som var godkända? Trams.

Misslyckad kväll på stadion i loppet Vi som inte fick plats på SM

Senast jag lämnade Stockholms stadion var det med en positiv känsla, trots missat tidsmål. Efter gårdagens lopp kändes verkligen allt bedrövligt.

Jag hade justerat mitt mål inför gårdagens lopp. Nu ville jag gå i mål på under 36 minuter, istället för att som senast sikta på under 35 minuter och misslyckas. Under 36 minuter borde jag kunnat ordna utan större bekymmer. Jag ville ha ett lopp där jag fick tillbaka lite löpglädje och kunde gå därifrån med en positiv känsla.

Laddad på startlinjen. Sedan gick det utför.

Det blev raka motsatsen. Heatet jag blev placerad i var alldeles för starkt för mig, jag hade hoppats på att få springa i C-heatet där jag hade varit en av de snabbare löparna. Dessutom sprang Fredrik Uhrbom som farthållare för en tid under 36 minuter i det heatet. Det hade alltså varit perfekt för mig. Istället blev det B-heatet där jag på pappret var en av de långsammaste löparna och i verkligheten var så bedrövligt usel att jag kom sist och blev varvad av precis alla andra löpare, bortsett från de som bröt loppet (tre löpare). Jag gick i mål på officiella tiden 37:34.81, över en och en halv minut från det mål jag satte innan loppet och alltså borde klarat av utan större problem.

Min tänkta varvtid på 1:26 höll jag bara i fem varv innan jag började tappa. Och sedan låg jag sist och luckan ökade bara till de andra löparna.

Jag har ungefär lika kul som det ser ut.

Både mental och fysisk styrka för att tvinga mig själv att springa snabbare fanns inte. Det var bara nedbrytande att bli passerad av löpare efter löpare. Jag är riktigt less på detta, att bli placerad i för bra heat och sedan få stryk.

Vad gör jag nu?

Sammanbiten, besviken, men helt inställd på att avsluta loppet.

Nu måste jag få tillbaka löpglädjen och lyckas göra lopp som jag känner glädje och stolthet över efteråt. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt.

Är det något fel på träningen? Det tror jag verkligen inte. Jag tror starkt på min träning, både mängd och upplägg. Träningen har ju gjort att jag utvecklats galet bra, och dessutom har ju Liduina som jag tränar praktiskt taget alla kvalitetspass tillsammans med sopat hem en femteplats i SM och utvecklats galet mycket. Så jag tror att jag tränar rätt, det finns det liksom ”kvitto” på. Allt tydde på att kapaciteten för ett bättre lopp fanns där. Det var något annat som inte stämde.

Förmodligen är en stor del mentalt. Det är riktigt slitigt att springa på bana, och dessutom tvingas göra det mot löpare som är mycket snabbare än en själv. Det i sig kan knäcka löparglädjen riktigt ordentligt. Motivationen och löparglädjen är som bortblåst. Det är helt enkelt inte kul.

Tyvärr är mitt nästa lopp också 10000 meter på bana. Men då behöver jag bara bege mig till Hallsberg i alla fall och inte bege mig till Stockholm för att få däng av massa halvelitlöpare. Förväntningarna inför loppet är bottenlåga och jag tänker inte sätta något tidsmål alls. Förmodligen blir det inte mycket till kvalitetsträning innan dess heller. Bara lugn löpning för att hitta glädjen.

Jag tog manuella varv på klockan och började tappa tänkt tempo redan efter fem varv.

Boglundsängen 10k, andraplats på träningstävling och nytt personbästa

Med kort varsel fick jag reda på att det anordnades en inofficiell tävling på milen på Boglundsängen i Örebro. Eftersom alla tävlingar ställs in var det bara att passa på och bege sig iväg i grått och trist väder göra sitt bästa i tre varv.

Underlaget var helt och hållet grus, vilket är mjukt och snällt men inte så snabbt. Jag kände mig lite sliten och hade haft ont i en vad flera dagar, så förutsättningarna var inte ultimata. Loppet innebar att vi var ungefär 15 personer som startade samtidigt och att vi skulle få ihop 10 km på klockan. Inga krusiduller.

Efter målgång (eller efter att jag fått ihop en mil, egentligen) visade klockan 36:20. Nytt personbästa!

När starten gick så drog min klubbkompis Gustaf Leonardsson, distriktsmästaren i maraton, iväg som klar etta. Efter honom Oskar Larsson, också från Örebro AIK och efter Oskar sprang jag. Sedan blev det en rejäl lucka bakom oss till de andra löparna. Tempot var högt och den första kilometern gjorde jag på 3:31. Det kändes ändå hyfsat bra. Luckan fram till Oskar var ganska stor, och hans lucka till Gustaf var också stor, så det blev mycket sololöpning.

Efter två varv klev Gustaf av med skadekänning och kvar i toppen var bara jag och Oskar. Mot slutet började jag knappa in på Oskar, men det gick inte att stänga luckan. Jag gjorde milen på 36:20, fjorton sekunder efter Oskar som blev etta på 36:06. Nytt, inofficiellt, personbästa och en andraplats. Över all förväntan!

Flåset kändes helt ok. Det var så klart vidrigt jobbigt, men bra att första och sista kilometerna var lika snabba (3:31). Första femman gick på 18:07 och andra på 18:13.

Man kanske kan börja drömma om att göra milen under 36 minuter nu?

Här har vi ”pallen” efter loppet. Från vänster: Jag, 36:20, Oskar Larsson, 36:06, Magnus Wikeling, 37:20.

Resultatlista och tider

Detta är de tider jag lyckats få ihop efter loppet.

  1. 36:06 – Oskar Larsson, Örebro AIK
  2. 36:20 – Björn Engqvist, Örebro AIK
  3. 37:20 – Magnus Wikeling, Arboga
  4. 37:56 – Carl-Robin Åqvist, Örebro AIK
  5. 38:24 – Patrik Jansson, Örebrocyklisterna
  6. 38:31 – Christoffer Smed, Örebro AIK
  7. 39:11 – Tomas Kåregren, Örebro AIK
  8. 39:47 – Anders Pettersson
  9. 44:11 – Karl Kind, Örebro AIK
  10. 44:17 – Roger Elimä, Örebro AIK

DNF – Gustaf Leonardsson, Örebro AIK
DNF – Johan Sjö, Örebro AIK

Sedan fanns det några löpare jag inte fick tid på.

Örebro AIK halvmaraton i annorlunda tappning

Örebro AIK halvmaraton ställdes ju in, likt praktiskt taget alla andra lopp. Men i gårkväll var vi ett gäng som samlades och sprang banan i jaktstart baserat på de sluttider vi hade rapporterat in. Det inofficiella loppet sprangs också för Örebro AIK:s Anders ”Larra” Larsson som gick bort i cancer förra året. Deltagaravgiften var en valfri summa till Cancerfonden. Med och sprang loppet var Larras son Alex, så det kändes fint och speciellt denna kväll. Och det var inte läge att fega med tiderna. Nu var det full fart som gällde.

Innan loppet samlades vi och poserade på bilder för NA tillsammans med Alex, Larras son, som sprang i sin pappas Örebro AIK-linne. Foto: Ronny Collin.

Jag hade rapporterat in sluttid 1:19:59. Vilket verkligen var att spänna bågen då mitt personbästa på distansen var 1:23:36 och mindre än en månad gammalt.

Galet sliten, men nöjd, efter loppet! Foto: Karl Wilenius.

Min sluttid innebar att jag fick starta tillsammans med Liduina van Sitteren, Martin Duberg och Karl Wilenius. Varken jag, Liduina eller Martin hade fixat halvmaran under 1:20 tidigare. Liduina hade varit närmast med 1:20:19 (en tid som gjorde henne till tolva i SM på Göteborgsvarvet i fjol), så det var ju en tuff tid att slå för oss tre. Karl däremot hade fixat tiden med rejäl marginal tidigare (1:13-någonting), så för hans del skulle det inte vara något problem.

Utöver deltagaravgiften lovade jag att skänka ytterligare en femtiolapp för varje löpare av oss tre (jag, Liduina och Martin) som klarade tiden.

Vi gick ut i rasande tempo. Första milen avklarades (på min klocka) på 37:11. So far so good. Efter cirka 14 kilometer fick jag släppa iväg de tre då jag kände att tempot var för högt. Vid 16–17 kilometer fick jag håll och svårt att få i mig tillräckligt med luft. Fick lugna tempot något, vilket hjälpte en del. Det var i denna veva jag insåg att sub 80 var kört, men att nytt personbästa skulle det med all sannolikhet bli.

I motvind och med trötta ben och protesterande hugg i magen kämpade jag mig i mål på 1:21:31. Nytt personbästa med två minuter och fem sekunder. Det är jag trots allt ruskigt nöjd med. Målet för 2020 var ju att fixa halvmaran under 85 minuter. Sub 80 får vänta lite till!

Efter målgång visade min klocka på en ny personbästatid. Så jobbigt. Så kul!

Martin gick i mål på 1:18:47 och Liduina på 1:19:03. Fantastiskt vilken stark prestation av dem! Och givetvis blev det en ytterligare slant till Cancerfonden från mig för deras målgångar.

Snabbast runt banan var (inte helt oväntat) Jonas Nilsson på 1:11:11. Det är även han som har klubbrekordet för Örebro AIK på distansen.

Vilken fin kväll det blev!

NA:s artikel om vårt inofficiella lopp och fin intervju med Alex.

Någon typ av resultatlista

Detta är de tider jag har kunnat hitta på oss som deltog.

  1. Jonas Nilsson, Örebro AIK – 1:11:11
  2. Andreas Ingberg, Örebro AIK – 1:14:36
  3. Alexander Larsson, KFUM Örebro – 1:15:32 (Strava)
  4. Jonatan Gustafsson, KFUM Örebro – 1:15:37 (Strava)
  5. Michael Welday – Stocksäters IF – 1:15:38 (Strava)
  6. Melker Forsberg, KFUM Örebro – 1:15:45 (Strava)
  7. Gustav Nordling, Spårvägens FK- 1:15:46 (Strava)
  8. Jakob Nilsson, Örebro AIK – 1:17:10 (Strava)
  9. Fredrik Härdfeldt, Örebro AIK – 1:18:14 (Strava)
  10. Karl Wilenius, Lidköpings VSK – 1:18:25 (Strava)
  11. Gustav Grek, Örebro AIK – 1:18:27 (Strava)
  12. Martin Duberg, Örebro AIK – 1:18:47 (Strava)
  13. Jonas Rosengren, KFUM Örebro – 1:18:59 (Strava)
  14. Liduina van Sitteren, Örebro AIK – 1:19:03 (Strava)
  15. Markus Liljenroth, Örebro AIK – 1:20:16 (Strava)
  16. Fredrik Johnsson, Örebro AIK – 1:21:00 (Strava)
  17. Björn Engqvist, Örebro AIK – 1:21:31 (Strava)
  18. Villem Raudsepp, Örebro AIK – 1:23:09 (Strava)
  19. Johan Jansson Flodén, Örebro AIK – 1:25:20
  20. Björn Eriksson, Örebro AIK – 1:27:44 (Strava)

Tim Sundström, Markus Bohman (sprang 25 kilometer, Strava), Jack Karlsson och William Wickholm saknar jag tider på, men de gick alla i mål ungefär samtidigt som de övriga KFUM-löparna, runt 1:15:30.

Andra artiklar om loppet

Nytt personbästa på milen och seger i Länge leve loppet

Tycker ni att rubriken låter bekant? Ja det var ju ungefär så mitt förra inlägg hette, men då handlade det om 5000 meter. En vecka och en dag senare var det alltså dags för ännu ett virtuellt lopp för min del. Denna gång Länge leve loppet som arrangeras varje söndag i april av Sverige springer, Marathongruppen, Aktivus och jogg.se.

Precis som helgen innan åkte jag till löparbanan på GIH för att få en korrekt distans. Denna gång utan sällskap och draghjälp. När jag värmde upp med 10 varv runt banan kändes det faktiskt inget vidare till en början. Jag kände mig lite seg i kroppen och knepig i magen. Mot slutet av uppvärmningen blev det dock bättre, men någon supertid trodde jag inte riktigt på. Dessutom var det flera barngrupper som tränade på löparbanorna, men tack och lov fick jag ha bana ett för mig själv.

Länge leve loppet
Nytt personbästa med en och en halv minut!

Ska man springa en mil på löparbanor så är det 25 varv som gäller. Det är ju riktigt tacksamt att springa på bana då det är väldigt lätt att ”dela upp” loppet och hålla koll på hur snabbt det går. Första varvet gick på 1:24. För en tid under 37 minuter var det en varvtid på 1:29 som gällde. Efter det första varvet låg resterande varv runt 1:27–1:29. Jag höll också koll på 200-metersmarkeringen så att jag passerade den på cirka 44 sekunder varje gång. Känslan var överraskande bra och jag kände aldrig att jag höll på att tappa även om det så klart inte var enkelt.

Mot slutet kände jag att jag hade en riktigt bra tid på gång och det sista varvet tryckte jag på ordentligt och sprang på 1:18 med kanonkänsla.

Väl i mål stannade klockan på 36:40. En dunderslakt av mitt personbästa på distansen med precis en och en halv minut! Den förra personbästatiden var på 38:10, vilket också givetvis är riktigt bra! Och med tanke på att det var i maj i fjol jag sprang milen under 40 minuter för första gången så är ju detta en otroligt bra utveckling för någon som inte heller är purung, utan har mindre än ett år kvar till fyrtio.

Jag vann loppet

Min tid räckte också till seger på mildistansen! Superkul och faktiskt oväntat! På 10 km var jag den enda löparen att registrera en tid under 40 minuter, så segermarginalen blev rätt rejäl. Plats 1 av 169 (i skrivande stund, en del resultat verkar fortfarande läggas till trots att registreringen ska vara stängd).

Sverige springer skriver om Länge leve loppet här och på jogg.se hittar du också mer information.

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Nytt personbästa på 5000 meter och seger i virtuellt lopp

Ett av årets mål har varit att förbättra mitt personbästa på 5 km. Det är en distans jag springer väldigt sällan och har haft få tillfällen att förbättra sedan jag satte den 2018. 19:18 lyder tiden och under flera lopp har jag sprungit snabbare än så som en del av loppen. Senast i Nora gjorde jag det då den första femkilometerssträckan gick på 19:09.

Men när riktiga tävlingar helt förståeligt ställs in på grund av restriktionerna kring det nya coronaviruset så får man hitta på alternativ! I lördags deltog jag i ett ”virtuellt” lopp, Run under Corona Championships som hade två distanser denna dag. 5 kilometer och 10 kilometer.

Jag åkte till GIH:s löparbanor för att få en korrekt uppmätt distans och tillsammans med sparringpartnern och klubbkompisen Liduina van Sitteren och Karl Wilenius från Lidköpings VSK skulle vi rusa igenom 5000 meter så snabbt som möjligt. Liduina och Karl var inte anmälda till tävlingen utan bara med som sällskap, draghjälp och träningskompisar.

På med Vaporfly-dojorna och tillsammans med Liduina och Karl på startlinjen. Nu gällde det! Jag gick ut stenhårt. Det är alltid så svårt att hitta tempot i början tycker jag. Karl var ruskigt snabb och är en flera divisioner starkare löpare än undertecknad. Efter två varv gick han upp och höll tempot och peppade helt suveränt. Otroligt tacksamt att ha någon som med lätthet kan springa före i 3:30-tempo! På slutet ökade han rejält, så då blev det åka av. Jag orkade inte hänga med men gjorde tveklöst mitt snabbaste varv sist.

När jag föll ihop efter målgång förkunnade klockan att jag fixat 5000 meter på 17:33,9. Med avrundning uppåt (och om man räknar alla varvtider) blev det 17:34 och den tid jag rapporterade in som resultat. En rejäl slipning av personbästatiden och årsmålet uppnått med ordentlig marginal!

En rejäl slipning av personbästatiden blev det.

På kvällen fick jag sedan resultaten från tävlingen. Jag vann! Min tid gjorde att jag plockade hem segern med tretton sekunders marginal! Verkligen superkul och vinsten innebar dessutom ett presentkort på Add Nature på 500 kronor. Det var lite synd att Liduina inte anmält sig för med sin tid (hon sprang in på 18:01 tror jag) hade hon vunnit damklassen med en halv minut! Å andra sidan kanske Karl hade anmält sig då också, och då hade jag ju inte vunnit med tanke på att han var i mål på 17:30 och med lätthet om han gått på max hade sprungit under 17 minuter.

Jag, Liduina och Karl var glada och nöjda efter ”loppet”.

I brist på riktiga tävlingar var detta riktigt kul för att få lite tävlingskänsla. Och så skönt att äntligen på riktigt få slipa personbästatiden på 5 kilometer.

Loppet i siffror

Jag tog varvtider på klockan och sprang alltså 12,5 varv på den 400 meter långa banan. Det första ”varvet” var ett halvvarv, på 200 meter i och med att man startar på andra sidan banan vid 5000 meter.

Varv Varvtid Tid, total
1 (200 m) 0:38,3 0:38,3
2 (400 m) 1:22,8 2:01,2
3 (400 m) 1:27,3 3:28,4
4 (400 m) 1:26,5 4:54,9
5 (400 m) 1:26,2 6:21,1
6 (400 m) 1:24,8 7:45,9
7 (400 m) 1:25,5 9:11,4
8 (400 m) 1:25,6 10:37,0
9 (400 m) 1:24,3 12:01,3
10 (400 m) 1:25,5 13:26,8
11 (400 m) 1:24,2 14:51,0
12 (400 m) 1:24,2 16:15,2
13 (400 m) 1:18,8 17:34,0

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Navigation