Tycker ni att rubriken låter bekant? Ja det var ju ungefär så mitt förra inlägg hette, men då handlade det om 5000 meter. En vecka och en dag senare var det alltså dags för ännu ett virtuellt lopp för min del. Denna gång Länge leve loppet som arrangeras varje söndag i april av Sverige springer, Marathongruppen, Aktivus och jogg.se.
Precis som helgen innan åkte jag till löparbanan på GIH för att få en korrekt distans. Denna gång utan sällskap och draghjälp. När jag värmde upp med 10 varv runt banan kändes det faktiskt inget vidare till en början. Jag kände mig lite seg i kroppen och knepig i magen. Mot slutet av uppvärmningen blev det dock bättre, men någon supertid trodde jag inte riktigt på. Dessutom var det flera barngrupper som tränade på löparbanorna, men tack och lov fick jag ha bana ett för mig själv.
Nytt personbästa med en och en halv minut!
Ska man springa en mil på löparbanor så är det 25 varv som gäller. Det är ju riktigt tacksamt att springa på bana då det är väldigt lätt att “dela upp” loppet och hålla koll på hur snabbt det går. Första varvet gick på 1:24. För en tid under 37 minuter var det en varvtid på 1:29 som gällde. Efter det första varvet låg resterande varv runt 1:27–1:29. Jag höll också koll på 200-metersmarkeringen så att jag passerade den på cirka 44 sekunder varje gång. Känslan var överraskande bra och jag kände aldrig att jag höll på att tappa även om det så klart inte var enkelt.
Mot slutet kände jag att jag hade en riktigt bra tid på gång och det sista varvet tryckte jag på ordentligt och sprang på 1:18 med kanonkänsla.
Väl i mål stannade klockan på 36:40. En dunderslakt av mitt personbästa på distansen med precis en och en halv minut! Den förra personbästatiden var på 38:10, vilket också givetvis är riktigt bra! Och med tanke på att det var i maj i fjol jag sprang milen under 40 minuter för första gången så är ju detta en otroligt bra utveckling för någon som inte heller är purung, utan har mindre än ett år kvar till fyrtio.
Jag vann loppet
Min tid räckte också till seger på mildistansen! Superkul och faktiskt oväntat! På 10 km var jag den enda löparen att registrera en tid under 40 minuter, så segermarginalen blev rätt rejäl. Plats 1 av 169 (i skrivande stund, en del resultat verkar fortfarande läggas till trots att registreringen ska vara stängd).
Ett av årets mål har varit att förbättra mitt personbästa på 5 km. Det är en distans jag springer väldigt sällan och har haft få tillfällen att förbättra sedan jag satte den 2018. 19:18 lyder tiden och under flera lopp har jag sprungit snabbare än så som en del av loppen. Senast i Nora gjorde jag det då den första femkilometerssträckan gick på 19:09.
Men när riktiga tävlingar helt förståeligt ställs in på grund av restriktionerna kring det nya coronaviruset så får man hitta på alternativ! I lördags deltog jag i ett “virtuellt” lopp, Run under Corona Championships som hade två distanser denna dag. 5 kilometer och 10 kilometer.
Jag åkte till GIH:s löparbanor för att få en korrekt uppmätt distans och tillsammans med sparringpartnern och klubbkompisen Liduina van Sitteren och Karl Wilenius från Lidköpings VSK skulle vi rusa igenom 5000 meter så snabbt som möjligt. Liduina och Karl var inte anmälda till tävlingen utan bara med som sällskap, draghjälp och träningskompisar.
På med Vaporfly-dojorna och tillsammans med Liduina och Karl på startlinjen. Nu gällde det! Jag gick ut stenhårt. Det är alltid så svårt att hitta tempot i början tycker jag. Karl var ruskigt snabb och är en flera divisioner starkare löpare än undertecknad. Efter två varv gick han upp och höll tempot och peppade helt suveränt. Otroligt tacksamt att ha någon som med lätthet kan springa före i 3:30-tempo! På slutet ökade han rejält, så då blev det åka av. Jag orkade inte hänga med men gjorde tveklöst mitt snabbaste varv sist.
När jag föll ihop efter målgång förkunnade klockan att jag fixat 5000 meter på 17:33,9. Med avrundning uppåt (och om man räknar alla varvtider) blev det 17:34 och den tid jag rapporterade in som resultat. En rejäl slipning av personbästatiden och årsmålet uppnått med ordentlig marginal!
En rejäl slipning av personbästatiden blev det.
På kvällen fick jag sedan resultaten från tävlingen. Jag vann! Min tid gjorde att jag plockade hem segern med tretton sekunders marginal! Verkligen superkul och vinsten innebar dessutom ett presentkort på Add Nature på 500 kronor. Det var lite synd att Liduina inte anmält sig för med sin tid (hon sprang in på 18:01 tror jag) hade hon vunnit damklassen med en halv minut! Å andra sidan kanske Karl hade anmält sig då också, och då hade jag ju inte vunnit med tanke på att han var i mål på 17:30 och med lätthet om han gått på max hade sprungit under 17 minuter.
Jag, Liduina och Karl var glada och nöjda efter “loppet”.
I brist på riktiga tävlingar var detta riktigt kul för att få lite tävlingskänsla. Och så skönt att äntligen på riktigt få slipa personbästatiden på 5 kilometer.
Loppet i siffror
Jag tog varvtider på klockan och sprang alltså 12,5 varv på den 400 meter långa banan. Det första “varvet” var ett halvvarv, på 200 meter i och med att man startar på andra sidan banan vid 5000 meter.
Vilken fantastisk dag och lyckat lopp det blev för mig i Nora. Mitt första lopp på utesäsongen skulle bli en snabb mil: Varvetmilen, men eftersom praktiskt taget alla lopp ställs in fick jag ta vad som bjöds. Det blev halvmaran i Nora! Lite avskräckt blev jag innan av alla berättelser om hur backig och tuff den banan skulle vara. Till och med tuffare än Norasjön runt.
Hursomhelst åkte jag till Nora utan riktig koll på hur formen var när det kom till tävlingar på denna distans. Överlag har formen känts bra under vintern/våren och mitt resultat på Inneserien 3000 meter vittnade om detta. Men en backig halvmara är lite knepigare att springa än 3000 meter på bana. Taktiken var rätt simpel egentligen. Spring snabbt där det är flackt eller nedförsbacke och i uppförsbackarna skulle jag inte bränna ut mig.
Jag gick ut i rejält tempo då det började med nedförsbacke, men det kändes inte som några problem. När uppförsbackarna kom kände jag mig stark. Gnetade på, men brände inte allt krut. Efter tre kilometer sprang jag med en ung kille som fick dra en hel del. Vi följdes åt i ungefär en mil. Jag gick om och drog vid andra varvet, vilket givetvis med mitt icke-existerande lokalsinne, innebar en felspringning där vi tappade cirka 15-20 sekunder. Tack och lov upptäckte en bil det och tutade åt oss. Jag hade faktiskt inga större problem med att bara tugga i mig detta och strax efter felspringningen ökade jag tempot och lämnade min kompanjon bakom mig.
Nu var det fullt blås, men jag kände mig fortfarande stark. Kilometrarna låg runt 3:50 och jag började förstå att jag hade riktigt goda chanser att göra en halvmara i ”sub 40”-tempo, något som utöver att fixa halvmaran på under 85 minuter också varit ett mål.
På väg upp för den tuffaste backen den första gången. Fullt fokus! Foto: Alexander Nätterlund.
När det var en kilometer kvar kom den sista vidriga backen för sista gången, här var det jobbigt. Men jag slet mig upp för eländet och sedan var det full fart mot mål. I mål stannade klockan på 1:23:35 och den officiella tiden blev 1:23:36. Jag kom på tredjeplats totalt och var näst bäste länslöpare efter Fredrik Johnsson.
Stort grattis också till Gustaf Leonardsson som krossade sitt personbästa på maran och blev distriktsmästare i maraton samt till Liduina van Sitteren som vann damklassen, blev distriktsmästare, satte personbästa och krossade banrekordet med över 42 minuter (FYRTIOTVÅ MINUTER)!
Loppet i siffror
Alla dessa tider är från min klocka. Genom hela loppet höll jag ett rätt jämnt och bra snittempo i förhållande till backarna och extra glädjande är att se att alla femkilometersplittar var under 20 minuter.
Distans
Tid, split
Tempo, split
Tid, total
Tempo, total
5 km
19:15
3:51
19:15
3:51
10 km
19:54
3:59
39:09
3:55
15 km
19:59
3:59
59:08
3:56
20 km
19:25
3:53
1:18:33
3:56
21,28 km *
5:02
3:56
1:23:35
3:56
Enligt klockan sprang jag 21,28 kilometer. Jag startade klockan vid startskottet och stängde av vid målgång, 1:23:35 blev tiden på klockan, men officiella tiden var alltså 1:23:36. Beräknat på 21,0975 meter är snittempot 3:58 för mitt lopp.
Video från loppet
Jag klippte ihop en minut av mitt lopp från Johan Ingjalds eminenta YouTube-kanal HugRunner.
Efter tre deltävlingar i Inneserien var det 3000 meter på bana som stod på schemat och den avslutande deltävlingen. Med slitna ben och med en rad rätt mediokra resultat i Inneserien får jag till ett av mina mest lyckade lopp någonsin.
Det var en mycket nöjd löpare som hade överträffat alla förväntningar efter sista deltävlingen i Inneserien. Foto: Stefan Sager.
Jag hade varit lite skeptisk till att delta i sista tävlingen då jag känt mig så sliten efter de andra tävlingarna samt haft ett hårt träningschema dagarna innan tävlingen. Men eftersom det är ett så trevligt arrangemang och dessutom jättekul att träffa massa löparkompisar deltog jag ändå. Vilken tur!
Tillsammans med ett starkt gäng ställde jag mig på startlinjen i heat 2. Känslan var överraskande bra inledningsvis, och tempot var inte supersnabbt i början. När klungan började luckras upp hamnade jag i en grupp bakom min klubbkompis Liduina och Dennis Bergström från IF Start. Liddi fick dra själv nästan hela loppet, Dennis åkte med och bakom låg jag, Elias Zika från IF Start och Rodney Hundermark från IFK Nora.
Men jag kände mig stark. Med några varv kvar gick jag om Elias och Rodney. Sedan gick jag förbi Liddi när Dennis började rycka och försökte hänga på honom. Hans spurt var alldeles för snabb, men jag rusade på riktigt bra de två sista varven som enligt klockan gick på 38 samt 35 sekunder.
Jag slutade på andraplats i heatet och den officiella tiden i mål blev 10:18,02. Vilket innebär ett snittempo på 3:26. Det är jag galet nöjd med, med tanke på att målet var att ta sig under 11 minuter!
Vilket härligt sätt att avsluta Inneserien på! Med ett av mina starkaste lopp någonsin.
Vi är en bit in i mars och tävlingssäsongen närmar sig! Jag har ju egentligen redan inlett den i och med Inneserien, där första tävlingen var i december. Men nu sätter det igång på riktigt! Hur ser mitt schema ut för året då?
Jo det ser ut som följer. Nu kommer jag inte att kunna delta i precis alla tävlingar, men om jag är tävlingssugen så finns det gott om alternativ.
Precis som i fjol inleds min säsong med tre millopp på tre helger. Först ut är Varvetmilen Örebro, sedan Varvetmilen Mantorp/Linköping och efter det är det dags för anrika Startmilen.
Första tävlingen för 2020 är gjord och det blev andra deltävlingen i Inneserien som innebar årspremiär. I december tävlingsdebuterade jag för Örebro AIK i den första deltävlingen som bestod av 1000 meter. Detta har jag skrivit om här.
Denna torsdagkväll i Tybblelundshallen var det 1 engelsk mile som stod på schemat. En engelsk mile är ju ingen vanlig tävlingsdistans i Sverige, så det var ju kul att få testa att springa 1 609,344 meter med nummerlapp på.
Jag startade i ett riktigt tufft heat, det andra heatet. I det första heatet fanns KFUM Örebros allra snabbaste och löpare som Markus Bohman, Michael Welday, Noha Olsson och Alexander Larsson. I mitt heat fanns flerfaldiga junior-sm-medaljören Klara Frih, IF Starts duktiga Elias Zika och KFUM Örebros snabba veteran Lars Lundegård.
Precis som jag förutspått på Instagram innan så fick jag däng av både Klara Frih (som blev bästa dam, före min klubbkamrat Liduina van Sitteren) och superveteranen Lars Lundegård. Men jag kom inte sist i alla fall som jag trodde jag skulle göra!
Jag gick i mål på plats åtta av tio och tiden 5:31,28. Det är jag nöjd med! När jag anmälde mig och fick uppge beräknad sluttid angav jag mellan 5:20 och 5:40, så det var ju rätt bra gissat.
Kvällens prestation kom dock inte från en trött 39-åring från Hälsingland. Nej i heatet efter mitt satte IF Starts Marie Dasler nytt svenskt rekord i K50! Imponerande!
Det blev faktiskt färre mil under 2019 än jämfört med 2018. Men jag tycker att jag hade bättre kvalitet på min löpning. Under några månader undvek jag helt “mellanmjölkspass” och sprang antingen snabba intervaller eller tröskelpass eller väldigt lugna återhämtningspass, framförallt under uppladdningen inför Blodomloppet och Å-stadsloppet.
Personbästa under 2019
Inför 2019 satte jag ett gäng mål för diverse distanser, nämligen dessa:
5 km under 19:00
10 km under 40:00
21,1 km under 1:30:00
42,2 km under 3:20:00
Till skillnad mot 2018 så har jag inte klarat alla mina mål denna säsong. Samtidigt är jag ändå riktigt nöjd.
5 km på 19:32
2018 års personbästa var 19:18.
Femkilometersdistansen är knepig för mig detta år. Mitt mål att komma under 19 minuter har jag “egentligen” klarat då jag som en del av längre lopp (definitivt under mitt bästa tiokilometerslopp) sprungit fem kilometer snabbare än 19 minuter. Samtidigt så har ju inte detta skett i ett femkilometerslopp så därmed kan jag inte anse målet som avklarat. På Blodomloppet sprang jag t.ex. den första femman på 18:50 på klockan och vid femkilometersmarkeringen på banan visade klockan 18:55. Sedan har jag legat och skvalpat runt 19 minuter blankt på några pass.
Men rätt ska vara rätt. Årets snabbaste femkilometerslopp kom på Parkrun. Officiell tid 19:32. Nästa år får jag se till att klara av femman under 19 minuter på riktigt!
Maratondebuten skedde i Stockholm och blev tyvärr ingen succé. Tiden i sig är inte dålig, men kapaciteten fanns helt klart för bättre tider! Målet var en tid under 3:20 men jag kände att jag borde kunnat göra en tid runt 3:15. Så blev det inte när krampen slog till vid 29 kilometer. Sedan handlade det bara om att lyckas att ta sig i mål.
2020 är året jag på riktigt går in i tävlingsklass. Jag har förvisso redan debuterat för Örebro AIK, men det är nu det verkligen blir “på riktigt”. Maratondistansen skippar jag helt under 2020. De två stora distanserna jag satsar på är 10 km och halvmaraton. Det stora loppet jag har att se framemot är Göteborgsvarvet i maj. Givetvis har jag ett gäng tidsmål också.
5 km under 19:00
Detta mål hade jag även under 2019 men slog aldrig på riktigt. Jag har ju som jag skrev tidigare faktiskt redan sprungit fem kilometer under 19 minuter, men då som en del av längre lopp. Nu är det dags att sätta nytt personbästa på riktigt.
10 km under 37:00
Jag har faktiskt flera mål med denna distans. Först och främst ska jag försöka fixa Varvetmilen under 37:57, vilket skulle innebära startgrupp 1 på Göteborgsvarvet. Sedan ska jag försöka slipa ner mitt personbästa till under 37 minuter. Det kräver en förbättring med över en minut mot mitt nuvarande personbästa, men bör gå med rätt träning!
21,1 km under 1:25:00
Kan jag förbättra min tid på halvmaran med nästan två och en halv minut? Jag tror faktiskt det. Med bra förutsättningar och rätt träning kan jag nog hålla rätt fart tillräckligt länge för att fixa detta.
Lopp under 2019
Under 2019 sprang jag dessa lopp (här räknar jag in Parkrun också)! Jag jagar Örebro AIKs Julia Johnsson under Varvetmilen 2019. Till slut lyckades jag gå om, men det var tufft. Foto: Carin Calleberg.
Mars
Precis som 2018 så startade min säsong i mars. Och det startade med ett Parkrun. Sedan sprang jag Varvetmilen hemma i Örebro innan jag rundade av månaden med att åka till Stockholm för att springa Premiärmilen och försöka gå under 41 minuter vilket skulle innebära startplats i grupp C på Stockholm marathon.
Två lopp på hemmaplan blev det i april. Klassiska Startmilen där jag sprang in på exakt samma tid som på Premiärmilen, samt Örebro AIK halvmarathon som påbörjade min svit av personbästatider på halvmaradistansen. Här är det cirka 200 meter till mål och jag har kramp i vänsterbenet. Det gällde att bara lida sig igenom skiten! Foto: Jimmy Glinnerås.
Maj blev en supermånad för mig då jag med en veckas mellanrum nådde två milstolpar. Först sprang jag i mål under 90 minuter på en halvmara när Gävle halvmarathon klarades av på tiden 1:29:08. Och lördagen efter det loppet åkte jag till Lidköping och satte nytt personbästa på milen och sprang under 40 minuter för första gången när jag gick i mål på 39:37.
Juni handlade om Stockholm marathon. Två stycken Parkrun blev det också. Det ena kom jag på plats 3 av 102 i och i det andra var jag farthållare åt IngMarie Johansson med målet att göra en tid runt 21 minuter.
Denna fina sommarmånad var det dags för min favorithalvmara, Semesterhalvmaran. Dessutom sprang jag Parkrun två gånger samt tog en pallplats i Brännöloppet.
I augusti gjorde jag mitt livs hittills bästa lopp när jag krossade mitt personbästa på milen och rusade i mål på 38:10 och plats 15 av 711 i herrklassen på Blodomloppet. Och så sprang jag terräng med lyckat resultat. Ansiktsuttrycket beskriver känslan perfekt. Utmattning, förvåning och glädje! Foto: Jimmy Glinnerås.
Precis som i september blev det bara ett enda lopp i oktober. Klassiska Å-stadsloppet och årets sista halvmara. Målet var en tid under 85 minuter, men jag fick “nöja” mig med nytt personbästa.
Tanken var att min säsong skulle avslutas i november med Kilsbergsleden. Men en elak förkylning satte stopp för den planen. Istället blev min sista tävling för året Inneseriens 1000 meter. Det blev också min debuttävling för min klubb.
Precis som med fjolåret är jag supernöjd med mitt löparår. Min tid på milen är verkligen det som står ut allra mest och som jag är mest nöjd med. Vilket otroligt bra lopp jag gjorde där och då! Även mitt lopp i Lidköping är värt att nämna, då jag sprang under 40 på milen för första gången. Det var en speciell upplevelse att åka i väg själv, dit jag inte kände någon, och målmedvetet springa in på en ny milstolpe.
Jag vill även passa på att nämna ett gäng löpare som inspirerat eller utmärkt sig på särskilt sätt under året: Jag och Petra Hanaeus efter Å-stadsloppet. Foto: Mikaela Kemppi.
IngMarie Johansson för inspiration, träningsglädje och för att jag fått äran att vara en liten del av hennes träning.
Petra Hanaeus som har haft en helt otrolig säsong och flera väldigt jämna fajter med mig under den gångna säsongen. Hon har gjort mig bättre i år!
Johan Ingjald är en sann eldsjäl vars YouTube-kanal är en guldgruva för lokala löpare. Dels kan man se rörligt från sina egna lopp, dels kan man göra research inför kommande lopp.
Micke Sandberg, mr. Parkrun (över 100 stycken!) som alltid är glad och trevlig och gärna kommer fram och snackar innan och efter lopp.
Jonas Brännmyr som med sin fantastiska blogg Konditionsbloggen gör att man kan följa med i hur det går i de lokala löpartävlingarna.
Fredrik Johnsson är en inspiratör på Instagram och otroligt stark löpare. Springer han inte själv peppar han på vid sidan om.
Matt Ford som tog Parkrun till Örebro. En stor anledning till att man alltid känner sig välkommen på Parkrun.
Lotta Persson som många gånger varit run director på de Parkrun jag har sprungit och precis som Matt är välkomnande och trevlig. När hon inte är run director brukar hon själv springa med härliga vovven Maggan.
Jimmy Glinnerås för alla fina bilder under tävlingar. Vilken lyx att få så proffsiga loppbilder!
Säsongen 2019 går mot sitt slut och jag har avslutat den genom att gå med i en löparklubb och att tävlingsdebutera för klubben. Min nya klubb heter Örebro AIK och tävlingsdebuten skedde 2 december då Inneseriens första deltävling av fyra gick av stapeln i Tybblelundshallen.
Efter loppet var jag nöjd. Det var en fin tävlingsdebut på en distans jag är ovan med. Foto: Stefan Sager. Egentligen hade jag tänkt tävlingsdebutera för Örebro AIK på Kilsbergsleden i början av november. Men en eländig förkylning satte stopp för de planerna. Så det fick istället bli inomhus, på bana och på en distans jag är helt oprövad på.
Vid anmälan fick man uppge beräknad sluttid så att man kunde få starta i rätt heat. Jag skrev så här “Beräknad sluttid: 3:10-3:25. Svårt att veta då jag aldrig sprungit så kort tidigare, men mitt PB på 10 km är 38:10 i alla fall, om det säger något.” vilket gjorde att jag fick starta i heat 2 av 6.
Det var lite nervöst att dra på sig klubbtröjan och ställa sig på startlinjen bredvid namnkunniga löpare som min klubbkamrat (och länets överlägsna damlöpare) Liduina van Sitteren, IF Starts Conrad Granath och klubbkamraten Eric Anderson. När startskottet gick var det bara att ösa på och jag hade som mål att varje varv skulle gå på 40, eller strax under, sekunder. Det var en taktik som fungerade rätt bra!
Loppet i siffror
Varje varv var tvåhundra meter och för att komma upp i 1000 meter sprang vi alltså fem varv. Min officiella tid blev 3:15.37, men jag tog givetvis också tid på klockan och varje varv för att ha koll på hur snabbt det gick. Det blev dock aldrig av att titta på klockan under loppet utan det var bara att kuta på så snabbt jag bara pallade! Sluttiden på klockan blev 3:14.9.
Varv
Varvtid
Total tid
1
38.6
38.6
2
39.2
1:17.8
3
40.4
1:58.2
4
39.3
2:37.6
5
37.3
3:14.9
Resultatet i heat 2
Placering
Namn, födelseår
Klubb
Tid
1
Dennis Bergström -83
IF Start
3:05.38
2
Conrad Granath -78
IF Start
3:09.37
3
Peter Ström -70
Kumla SF
3:10.10
4
Eric Anderson -70
Örebro AIK
3:12.24
5
Stefan Sager -77
Örebro AIK
3:13.19
6
Henrik Hellborg -76
Örebro AIK
3:14.83
7
Björn Engqvist -81
Örebro AIK
3:15.37
8
Liduina van Sitteren -89
Örebro AIK
3:15.69
9
Elin Freed -06
Glanshammars IF
3:16.29
10
Daniel Frehde -79
Karlslunds IF
3:31.27
Jag fick lite blodad tand av att tävla på bana, och detta är en perfekt morot för att hålla igång innan säsongen sätter igång “på riktigt” i slutet av mars. Nästa tävling blir i januari då det är dags att springa en engelsk mile. Jag är givetvis anmäld!
Se hela mitt lopp
Hela loppet filmades och finns att se på YouTube. Det som är kul är ju att det var på bana och att då verkligen hela mitt lopp finns med och inte bara enstaka delar av det.
Min fjärde halvmara för året sprang jag i Nora och runt den vackra Norasjön. Norasjön runt är ingen snabb bana, med rejält jobbiga backar. Men det gick otroligt bra denna härliga höstdag!
Jag gick i mål på 1:27:51 vilket gav mig plats 2 av 106 i motionsklass och plats 17 av 217 totalt. Nytt personbästa med rejäl marginal!
Känslan innan loppet var bedrövlig. Dagarna innan hade jag känt mig småförkyld och när jag värmde upp innan loppet fick jag en känsla av håll (!) efter två minuter i 5:30-tempo. Samt ont i ena knäet. Jag muttrade för mig själv att ”det får bli vad det bli”. Vid starten pratade jag med Mikael Sandberg och förkunnade ”detta är ingen bana man sätter PB på”. Det är ju skönt att ha fel!
Här var det inte muntert. Tre kilometer kvar och ont överallt. Tur att man var fin i håret i alla fall. Foto: Staffan Isacson.
När starten gick drog jag i väg i bra fart. Den första kilometern gick på 3:52, men utan att det kändes för snabbt eller jobbigt. Jag visste ju vad som komma skulle, redan i andra kilometern. Hitorpsbacken. Min inställning var att jag skulle veta vilket typ av lopp detta skulle bli efter den backen.
Tack och och lov klarade jag av Hitorpsbacken utan större problem. Givetvis blev det ett långsammare tempo, men med ett så backigt lopp som Norasjön runt måste tempot få bli lite böljande. Snabbt när banan tillåter det, och långsammare i partier för att spara på krafter. Kilometern efter Hitorpsbacken kändes ljuvlig och här gick det snabbt, 3:44. Och den efterföljande kilometern gick på 3:55. Första fem kilometrarna klarade jag av på 20:15. Jag höll tempot rätt bra även de fem andra kilometrarna och första milen gjordes på 40:47.
Efter en mil sprang jag rätt ensam. Det var en bit framför mig jag kunde se löpare som Örebro AIKs superdam Mikaela Kemppi (men helt utan att ha ”kontakt”.) En bit bakom mig låg damtrean, IF Starts Petra Hanaeus, men jag hade lyckats skapa en lucka så det var mycket sololöpning.
Tuff motvind och backigt på slutet
När banan vände in tillbaka mot Nora igen kom käftsmällen i form av rejäl motvind. Här var det tufft att hålla högt tempo, och krafterna började tryta. Jag slet dock på efter bästa förmåga och bad en stilla bön om att energigelen skulle ge effekt. Det kan jag inte direkt påstå att den gjorde. Vid 18 kilometer finns det ännu en rejäl backe och det är en bra stigning även mot slutet in mot Nora. Nu led jag och dessutom hörde jag bakom mig hur Petra och ännu en löpare tagit in på mig. Nu började dessutom vaderna protestera och kännas väldigt spända. Plus att jag fick håll! Det riktigt brände i magen.
Tack och lov är jag envis och tjurskallig och lyckades öka tempot. Med en rejäl spurt höll jag i från de bakom mig, vilket var tur då han som gick i mål efter mig också sprang i motionsklass, och med bara sex sekunder efter mig sprang in som trea. Elva sekunder efter mig gick Petra i mål, även hon med en galen PB-kross.
I mål stod Niklas Hasselwander som överlägset plockat hem förstaplatsen i motionsklass och gratulerade mig till loppet. Jag var otroligt överraskad över att det gått så bra då jag tycker att denna bana är, om än vacker, den tuffaste halvmaratonbanan i länet.
Klockan visade 1:27:51 efter målgång. Det blev också den officiella tiden.
Nu blir nästa lopp ännu en halvmara. Nästa månad springer jag Å-stadsloppet och det vore ju inte helt fel om årets femte halvmara även innebar årets femte personbästa på distansen. Jag gillar mönstret hittills!
Blodomloppet blev en helt galen succé för min del. Jag visste att formen var god efter några starka intervallpass och efter att jag sprungit 10 km på 38:35 förra tisdagen. Med bra känsla i benen ställde jag mig på startlinjen i regnet utanför Trängens IP.
Full koncentration innan start (alternativt att jag kollar in Oskar Arlebos frilla, men jag tror att det mer handlade om koncentration). Foto: Joakim Hjortsberg / www.teamjoe.se Bredvid mig hade jag starka namn som Andreas Ingberg, Per Sjögren och Oskar Arlebo. Det kändes skumt att stå längst fram tillsammans med dem. Men vis av tidigare års Blodomloppet och med bra självförtroende kände jag ändå att jag placerat mig rätt.
När starten gick inledde jag i ett rasande tempo. Jag har egentligen inga problem med att gå ut “för snabbt”. Hemligheten är att veta ungefär vad som är för snabbt, men som inte kommer att straffa sig senare i loppet. Första kilometern avklarades på 3:40 och jag låg några sekunder bakom toppklungan. Vanligtvis brukar jag inte se dem så länge, så det var lite kul att faktiskt ha “kontakt” (nåja, men typ) med superlöparna längst fram. Dessutom höll jag tempo med Örebro AIKs superdam Liduina van Sitteren i cirka två kilometer. Sedan drog hon, inte särskilt oväntat, ifrån mig. Den andra kilometern gjorde jag på 3:43, fortfarande väldigt snabbt, men med en bra känsla.
Blodomloppets bana i Örebro är rätt knepig och knixig. Jag har hört folk som säger att den är lättsprungen, men jag håller inte alls med. Det är en hel del upp och ner och backen upp mot Diedens allé vid Karlslund cirka 6,5 kilometer är riktigt tuff! Trots detta var pannbenet tjockt och starkt i dag och jag var övertygad om att jag med marginal skulle fixa en tid under 40 minuter.
38:10 och plats 15 av 711
De flesta av mina kilometrar låg runt 3:48-3:52. Men på slutet när jag närmade mig målet tog jag i rejält. Den sista kilometern var snabbast av de alla och gick på 3:38 enligt klockan, sedan hade jag 70 meter kvar (klockan mätte upp loppet till 10,07 km, och de sista 70 metrarna gick i 2:48-tempo)! Den officiella tiden blev 38:10 och jag kom på plats 15 av 711 i herrklass vilket tveklöst är min bästa prestation inom löpningen hittills.
Ansiktsuttrycket beskriver känslan perfekt. Utmattning, förvåning och glädje! Foto: Jimmy Glinnerås.
Till skillnad från tidigare år hade jag med mig ett helt gäng kollegor i år. Flera av dem sprang på personbästatider så det var ett muntert gäng som träffades i regnet efteråt! Tanken var att vi skulle avsluta med en picknick, men eftersom vädret var helt bedrövligt för att sitta och mysa i gräset fördelade innehållet i picknickkassarna och bröt upp.
