Etikett: startmilen

Löparåret 2023

Ännu ett år av löpning ligger bakom mig och därmed är det dags att sammanfatta det gångna året, precis som jag alltid brukar göra.

Sammanfattningen för 2022 hittar du här.

Årssammanfattningen för 2023 blir likt den för 2022 en inte alltför munter historia. Trots träning och hög ambition presterade jag sämre än tidigare år.

10 km och halvmaraton

Mina säsongsbästatider på milen och halvmaran (36:49 och 1:20:44) är t.o.m. sämre än vad jag snittade på distanserna året innan (36:31 och 1:20:35). I snitt sprang jag milen 59 sek och halvmaran 1:01 långsammare än 2022. Det gör mig oerhört besviken och jag kan inte se det som något annat än ett rejält misslyckande. Jag hade inga uttalade mål innan säsongen, men att försämra sig med en minut på båda distanserna var så klart inget jag hade tänkt.

Vad hade jag då varit nöjd med på milen respektive halvmaran, vad hade inte varit ett misslyckande? Milen under 36 minuter och halvmaran under 80 minuter. Då hade jag varit nöjd med de loppen.

Snabbaste miltiden kom i Katrineholmsloppet och den snabbaste halvmaran gjorde jag i Köpenhamn. I Katrineholm trodde jag aldrig att jag var på väg mot en tid under 36. I Köpenhamn däremot trodde jag att sub 80 var aktuellt. Men så blev det alltså inte.

CPH Half och säsongsbästa på halvmaraton.

De övriga tre milloppen, Startmilen, Blodomloppet Örebro och Blodomloppet Västerås var inga höjdarlopp. På Startmilen blev det 37:26. På Blodomloppet Örebro sprang jag under 38 med nöd och näppe och i Västerås blev det en tid över 38 minuter.

Det blev två andra halvmaror utöver den i Köpenhamn. Helsingborg halvmaraton och en hyfsad tid på 1:21:21 och så bottennappet med Å-stadsloppet och tiden 1:22:15. Å-stadsloppet fick mig att avsluta tävlingssäsongen och dödade all sug och motivation till att tävla.

Mot mål längs med strandpromenaden i Helsingborg. Foto: My de Silva.
Å-stadslopet. Ett bottennapp. Foto: Jimmy Glinnerås.

Maraton

Den distans som lyckades bättre, men mycket beroende på att jag bedömer mig själv lite snällare där, är maraton. Två maror blev det. Först Marathon Rotterdam på 2:50:00 och sedan Stockholm Marathon på 2:56:45. Jag är nog mest stolt över Stockholm faktiskt, då det blev ett maghaveri och tuff kamp för att ta sig i mål, och jag löste det. Sett till maximal kapacitet så borde jag ha en bättre tid än 2:50:00 i mig, men maraton är en knepig distans.

Med Erasmusbrug och Rotterdams skyskrapor som fond tar jag revansch på maratondistansen!

Hur gör jag då nästa år?

Jag vet inte när eller om jag ställer mig på en startlinje igen. Aldrig mer vill jag utsätta mig för förnedringen det var att springa Å-stadsloppet så uselt och se alla andra jag varit jämn med tidigare prestera bättre än jag. Så jag tror inte att jag kommer att tävla igen om jag inte känner att jag tydligt gått framåt i träningen.

Vi får se hur det känns när våren och sommaren kommer. För mig är det i prestationen tävlingsglädjen finns. Att bara tävla för att det är ”kul” tycker jag inte är kul. Då kan jag lika gärna låta bli att göra det.

Vill det sig illa så kan jag alltså ha gjort min sista tävling. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att jag kommer att få ett lyft. Det behöver jag. Det förtjänar jag.

Hoppas att 2024 blir ett bättre löparår.

Startmilen sparkade igång säsongen

Vädret var soligt och härligt när det var det dags för säsongsdebuten på hemmaplan: Startmilen. Det var mitt första millopp sedan sommaren då jag gjorde en misslyckad insats på klubbens öppna mästerskap.

Förväntningarna var nedtonade. Efter maraträningen och de skavanker jag haft ville jag få ett bra pass. Under träningen hade jag haft problem att pressa mig till tempon snabbare än maratontempo. Nu skulle jag få bra motivation att göra det under ett helt lopp.

Banan för dagen såg rätt bra ut! Jag hade inspekterat den dagen innan och då var det betydligt slaskigare och halt på sina ställen. Nu hade nästan all snö hunnit smälta bort. Särskilt bra var att snön på Hagvägen helt försvunnit. Dagen innan var det helt bedrövligt underlag där. Nu var det egentligen bara i en backe som det var snö. Annars var det bar asfalt på hela banan.

Planen för dagen var att gå på känsla. Givetvis att ha koll på tempo och tid, men inte att jaga en specifik tid. Förhoppningen var att jag skulle kunna fixa en tid under 38 minuter åtminstone, men jag jagade inte aktivt något utan ville springa med bra känsla.

Start på känsla

När starten gick var det just det som hände, jag gick på känsla. Den första kilometern gick snabbast på 3:32. Sedan landade tempot någonstans mitt mellan 3:40 och 3:50. Jag hade noll fokus på att ta någon rygg eller hänga med i en klunga. Det blev helt och hållet mitt eget race. Startmilen springs över två varv och det första varvet/första fem kilometer gick på någonstans kring 18:40. Om jag skulle hållit det tempot hade det alltså blivit en tid på 37:20.

På det andra varvet tappade jag lite, men bara några sekunder. Där det var motvind var det riktigt slitigt. Hela rakan in mot mål, och den springer man ju inte på det första varvet, blåste det rätt ordentlig motvind. Här stod Karin och hejade fram mig. Tunnelseendet var rätt snävt, men jag blev så glad av att se henne!

Tiden i mål blev 37:26.

Så långsamt har jag inte sprungit ett millopp sedan SM på Anderstorp 2021 när det var helt galet varmt. Men jag var ändå rätt nöjd.

Positivt

  • Jag har haft svårt att pressa intervaller ner mot detta tempo, nu blev det ett helt lopp.
  • Millopp igen, utan mental press och jakt på tid denna gång.
  • Jämnt tempo och bra ansträngning genom hela loppet.
  • Knäet funkade, om än med känning mot slutet.
  • Sätesmuskeln funkade, om än med… jaja ni förstår.

Negativt

  • Tiden. Två minuter (och fem sekunder) från personbästa. Troligt att jag aldrig kommer att komma ner på mina bästa tider igen.
  • Lägre puls än vanligtvis under millopp. Borde jag kunnat pressa mig hårdare?

Next up: Rotterdam marathon!

En solig men småkylig dag. Shortspremiär! Foto: Jimmy Glinnerås.

Startmilen – DM-brons på årets andra tävling

Efter Varvetmilen som inledde säsongen var det dags för säsongens andra tävling i form av klassiska Startmilen. Ett fint lopp som i år debuterade sin nya bana. Förhoppningen var en bättre insats än Varvetmilen även om förväntningarna var lite lägre ställda inför detta lopp.

Man i blå tröja som springer.
Sol och kall vind bjöds det på denna dag. Foto: IngMarie Johansson.

Tack och lov blev det en bättre insats!

Det var lite sämre förhållanden än Varvetmilen. Den dagen var det praktiskt taget perfekt. Nu blåste det lite mer och Startmilens bana är lite mer backig och knixig.

Jag gick ut i vad som kändes som ett mer defensivt tempo än senast, men faktum är att första kilometern gick två sekunder snabbare än på Varvetmilen. Tidigt såg jag en sub 35-klunga med Martin Duberg, Jonathan Kandelin och Erica Lech bland andra dra i väg och tätt bakom dem fanns Liduina van Sitteren och Karl Wilenius. Jag försökte inte ryckas med i någon annans tempo utan tänkte att jag ska göra mitt eget lopp. Jag är ändå så kass på att springa taktiskt och ”ligga i rygg” så sånt är helt bortkastat för mig. Det kostar mer än det ger någon fördel känner jag (och handlar så klart om en övningssak).

Istället låg jag inledningvis i en klunga tillsammans med Fanny Schulstad och hemvändande Lisa Bergdahl som tävlingsdebuterade på hemmaplan. Och så några äldre jämnåriga herrar jag hade dålig koll på. Fanny gjorde ännu ett klokt lopp och ökade på andra halvan och utökade en lucka till mig från cirka sex kilometer och framåt.

Spurt på slutet gav DM-brons

Efter åtta kilometer hade jag dock lyckats jobba mig i kapp och förbi Lisa och sedan var det ju bara att dunka på allt vad jag hade. Jag passerade några fler löpare vilket skulle visa sig väldigt viktigt.

Jag spurtade in i mål på 36:13. Med mindre än två sekunders marginal lyckades jag knipa DM-brons i M40-klassen i det nya större distriktet, Södra Svealand, då det visade sig att en av löparna jag passerat på slutet var just en M40-löpare! Jättekul.

Tiden är jag också nöjd med. Det är på denna nivå jag tycker jag ska prestera just nu och jag sprang jämnare, snabbare och bättre i dag än senast och det på en bana som var lite svårare.

Sista kilometern gick snabbast på 3:25. Och första näst snabbast, på 3:27.

Tvivel på min kapacitet

Man sitter på huk intill stående kvinna.
Efter målgång var jag trött. Rejält trött. Liduina såg piggare ut efter ännu en stark insats. Foto: Moa Holmberg.

Trots att jag var nöjd med min tid har dagarna efter loppet handlat om tvivel. Tvivel på att jag verkligen har kapacitet för att ta mig under 35 minuter på milen. Jag är 41 år och de där sekunderna är banne mig inte lätta att slipa bort. Det slog till som ett slag i magen när jag insåg att jag samma tid i fjol sprang milen på 36:14. Skillnaden är alltså en sekund. På ett år.

Vad jag däremot har blivit betydligt bättre på än jag var tidigare är att inte titta alltför mycket på andras tider. Detta hade jag problem med under 2020 och en känsla av vad jag “borde” klara av. I fjol blev detta mycket bättre. Och likaså i år. Men det är svårt att bortse från faktumet att praktiskt taget alla löpare jag har sprungit jämnt med på det senaste året sprang snabbare än jag. Och flera under 35 minuter.

Jag hoppas verkligen att kapaciteten finns där. Men jag känner mig inte säker alls. Någonstans finns ju taket. Jag kan ha slagit i det.

Förhoppningsvis kommer ett rejält ”släpp” under säsongen. Men just nu känns sub 35 väldigt långt bort.

Coach Karin har fått agera bollplank och psykolog och försökt peppa igång mig. Det är ju inte träningen jag tvivlar på. Det är mig själv.

Video från mitt lopp

Från fantastiskt fina YouTube-kanalen HugRunner klippte jag ihop denna video på mig när jag gnetar mig runt Startmilens bana.

Andra artiklar om Startmilen

Tre lopp på tre helger startade säsongen

Nu är själva inledningen på löparsäsongen avklarad, och för min del blev det en rivstart med tre millopp på lika många helger.

Varvetmilen, Örebro, tid 41:15

Jag jagar Örebro AIKs Julia Johnsson under Varvetmilen 2019. Till slut lyckades jag gå om, men det var tufft. Foto: Carin Calleberg.
Precis som i fjol blev Varvetmilen årets första tävling. Jag kände av att jag ätit en för tung frukost och två vidriga rödbetskakor innan då känslan var ”vill kräkas” under större delen av loppet.

Annars var jag nöjd med säsongens första lopp. Jag gick i mål på officiella tiden 41:15 vilket sannerligen inte är kattpiss. I fjol sprang jag på 42:52, så det är ju tveklöst en förbättring mot fjolårstiden.

Något som är kul är att jag i och med denna tid klarade 41:32 och därmed seedat in mig i startgrupp 2 på Göteborgsvarvet. Nu tänker jag inte springa Göteborgsvarvet, men det är ju ändå kul att veta vilken startgrupp man skulle få i världens största halvmaraton.

I herrklass blev det plats 36 av 194 och när det gäller herr+dam blev det plats 39 av 308. De första fem kilometrarna sprang jag på 20:23 (4:04-tempo) och de sista fem kilometrarna gjorde jag på 20:52 (4:10-tempo). Total tid var 41:15 vilket innebar ett snittempo på 4:07.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Premiärmilen, Stockholm, tid 40:47

Mitt mål var för Premiärmilen var att ta mig under 41 minuter vilket jag lyckades med då sluttiden blev officiellt 40:47. Detta för att seeda in mig i startgrupp C på Stockholm marathon, annars var det att ta sig under 45 minuter som gällde.

Det var en rätt tuff bana och dessutom väldigt blåsigt. När jag pratade med min före detta kollega Edita efter loppet (hon var farthållare för 42 minuter och springer vanligtvis galet mycket snabbare) menade hon på att jag under mer normala förhållanden borde kunna fixa sub 40.

Det kändes som det också under vissa delar av loppet, men sedan kom backarna och motvinden, så sub 40 fick jag glömma. Det kändes väldigt tungt efter åtta kilometer och ett tag trodde jag inte att jag skulle fixa 41 minuter då en riktigt jobbig backe gav mig en käftsmäll. Men sedan grävde jag inombords och aktiverade pannbenet. En riktig kämpaavslutning fick det bli!

Det blev plats 318 av 2111 i herrklass. Första 5 km gjorde jag på 20:19, sista 5 km på 20:28. Snabbaste kilometern enligt klockan var den sista, på 3:50. Klockan mätte ju banan lite längre i dag så efter detta fick jag spurta 110 meter till. Detta gjorde jag i 3:09-tempo.

Jag gjorde en liten video om loppet. Kika här!

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell tidmätning

Startmilen, Örebro, tid 40:47

Mindre än en kilometer till målgång kostar jag på mig att fejka pigghet för fotografen. Foto: Jimmy Glinnerås.
Inför Startmilen kände jag mig riktigt sliten. Jag sprang ett femtonkilometerspass på torsdagen och kände mig tung, trög och trött. När jag kom hem låg jag däckad i soffan. På fredagen kände jag mig rent av sjuk och på lördagen, då loppet var kände jag mig bättre men inte helt återställd.

Trots detta gick loppet sensationellt bra efter omständigheterna! Jag sprang i mål på 40:47, exakt samma tid som på Premiärmilen.

Det var så klart svårt att att göra sub 40, som är mitt mål för året, men jobbar jag bara på och får lite bättre förhållanden i uppladdningen så kommer det nog så småningom.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Resultatlista

Planerade lopp under 2019

På söndag den 24 mars inleds tävlingssäsongen för min del med Varvetmilen i Örebro. Just det loppet inledde säsongen 2018 också, och det var en rätt kylig och blöt dag vill jag minnas. Nu hoppas jag på bättre väder i år, även om det i skrivande stund ser dystert ut!

Under 2019 planerar jag att delta i följande lopp:

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

Vad jag skulle vilja komplettera med är några snabba millopp under maj, juni och juli. Viby marathon deltar jag nog bara i om Stockholm Marathon blir misslyckat. Tyvärr utgår Rallarrundan för min del i år då det ligger så tätt inpå Stockholm Marathon. Rallarrundan var annars ett mycket trevligt lopp som jag gärna hade deltagit i.

Har jag missat något roligt lopp (i närheten av mig)?

Vilka lopp planerar du att delta i?

Detta inlägg kommer att uppdateras under säsongen.

Du kan läsa om mitt löparår 2018 och mina mål inför detta år i blogginlägget Löparåret 2018.

Uppdateringar

18 mars 2019: Lade till Karlstad Stadslopp och Lidköpings Stadslopp.
4 april 2019: Lade till Stockholm halvmarathon.
10 april 2019: Lade till Hammaröloppet

Navigation