Uppmärksamma läsare märker att det saknas en vecka i mina inlägg om kulturkonsumtion. Det finns inget inlägg för vecka 17. Detta beror helt enkelt på att jag inte såg eller läste något helt nytt. Visst, några nya avsnitt av de serier jag följer blev det, men inget värt att skriva om här i bloggen. I övrigt fanns det inte mycket tid över för filmtittande och kulturkonsumerande. Mycket tid gick istället till flyttstädning och att tömma lägenheten.
Jag och Tove har nämligen flyttat (vi gjorde det redan förra månadsskiftet) och bor numer i ett hus. Vi trivs ruskigt bra med livet i vårt nya boende. Men som sagt, så mycket kulturkonsumerande blev det alltså inte under vecka 17. Vecka 18 däremot har varit lite bättre med två sedda filmer.
Sett: Switch
Gamle Manchester United-legenden Eric Cantona och Karine Vanasse, förmodligen mest känd från Pan Am, spelar huvudrollerna i denna franska rätt mediokra thriller. Sophie, spelad av Vanasse, bor i Kanada där hennes liv står rätt still. Hon är arbetslös med ett obefintligt kärleksliv. Efter att ha blivit övertalad av en nyfunnen väninna så väljer hon att via en internetsajt byta boende för några dagar med en kvinna i Paris. Den första dagen i Paris är allt exemplariskt och som i en lycklig dröm. Dag två så vaknar hon upp samtidigt som en insatsstyrka tar sig in i hennes boende och hon förs bort, anklagad för mord. Ännu värre är att polisen som leder styrkan är övertygad om att hon egentligen är den person som hon har bytt boende med. Nu börjar en hektiskt kamp för att fly och dessutom bevisa sin oskuld.
Att se Eric Cantona som här spelar polisen är givetvis en fröjd, men det handlar snarare om att han var en stor idol under mitt nittiotal. Filmen är som sagt en medioker bagatell där viktiga detaljer hoppas över för att snabbt komma till ett avslut. Inget som måste ses med andra ord.
Sett: Chronicle
Chronicle handlar om tre ungdomar som stöter på ett okänt kraftfält under marken. Ett fält som visar sig att ge dem oanade krafter liknande telekinesis. Till en början använder de tre killarna dessa krafter mest till olika upptåg, men i takt med att de växer sig starkare och kan göra mer och mer med sina krafter så blir det mer och mer allvar.
En oväntat bra film, men som hade kunnat hoppa över greppet att allt var filmat av karaktärerna själva (som i Cloverfield). Efter ett tag så stör man sig inte så mycket på det längre. Filmens avslutning är mörk och bra. Denna kan jag rekommendera.
