Etikett: tävling

Jag leker elitlöpare på Stockholms stadion och springer Långlöparnas kväll

Vilken kväll på det blev på stadion. Tänk att jag fått vara med om detta. Att jag på tre och ett halvt år gått från att lufsa tre-fyra kilometer i 6:30-tempo till att springa A-heat på en olympisk stadion med fantastiska löpare. Långlöparnas kväll innebar min officiella debut i tävlingssammanhang på 10 000 meter banlöpning.

På Stockholms stadion sprangs denna kväll fyra heat. Jag hade med nöd och näppe hamnat i A-heatet och var seedad sist där. Det kändes rätt absurt att jag skulle springa tillsammans med elitlöpare som Fredrik Uhrbom, Johanna Salminen och Louise Wiker. Med mig i heatet fanns också mina två klubbkompisar Fredrik Johnsson och Liduina van Sitteren, som jag åkte upp till Stockholm tillsammans med från Örebro.

Vi var på plats i god tid på stadion, och hann se slutet på C-heatet samt delar av B-heatet. Nu började nervositeten smyga sig på. Efter att vi prickat av oss och fått nummerlapp pratade vi med lite andra löpare som var där och sedan värmde vi upp. Vädret var kanon då det regnat under dagen, men nu var uppehåll.

B-heatet, en vacker kväll på Stockholms stadion.

Tio minuter innan loppet fick vi samlas i en zon för upprop, där våra namn ropades upp och vi fick sedan bege oss till startlinjen. Precis när vi joggade i väg till startlinjen började det spöregna. Snopet.

Min plats blev i ett andraled bakom startlinjen. Något jag inte hade några invändningar mot. Jag var helt klart en av de långsammaste löparna i detta heat och det var mest skönt att jag inte skulle vara i vägen för snabbare löpare från start.

Långt bak när startskottet gick

Ödmjuk inför uppgiften och motståndet gick jag ut lite försiktigt och lade mig långt bak. Inledningsvis låg jag i en liten klunga tillsammans med bland andra Louise Wiker. Planen var att spänna bågen för en tid under 35 minuter, men jag kände mig mycket tveksam till att den kapaciteten fanns överhuvudtaget, med tanke på den senaste tävlingen.

De sex första varven låg jag i precis rätt tempo för en tid under 35 minuter, men sedan började jag tappa några sekunder per varv. Efter kanske tio varv låg jag näst sist och insåg att en tid under 35 minuter inte fanns i mig. Nu handlade det om att bara göra ett så bra lopp som möjligt och ha mental styrka. Efter några ytterligare varv hörde jag inte längre löparen bakom mig och tänkte att han brutit och att jag därmed låg sist.

Det var inget att deppa ihop över utan bara fortsätta nöta på. Jag hade inte kommit till Stockholms stadion för att tycka synd om mig själv eller ännu värre bryta!

Jag blev varvad några gånger av de absolut snabbaste löparna. Det är ju så klart inte kul att bli varvad, men detta var inte det minsta oväntat. Den snabbaste löparen gick i mål på en tid under 31 minuter!

Varje man passerade start/mållinjen hörde man hejarop från läktaren. I mitt lopp fanns en annan kille som hette Björn som publiken skrek på.

Fast. Det blev ju konstigt när jag sprang rätt själv andra halvan av loppet och det skreks på ”Björn” när jag passerade varvningen varje gång. I efterhand insåg jag att jag faktiskt var den enda som hette Björn i heatet och att det var varvräknarna (man hade ju en egen varvräknare som höll koll på en) som hade hejat och ropat på mig. Detta blev jag lite rörd av att inse i efterhand och uppskattade jättemycket. Vad fint gjort av varvräknarna, det hade de ju inte behövt göra!

Det blev mycket sololöpning som sagt, men jag gnetade på och försökte hålla varven inte alltför katastrofala. De flesta varven gick på 1:26-1:27. Det var alltså inte en total kollaps. Lorenzo Nesi kommenterade loppet och jag både såg och hörde att Frippe, med lånade Vaporfly-skor från mig, gjorde ett kanonlopp. Det jag lyssnade mest efter var hur det gick för damerna. Sanna Mustonen ledde stort, men jag såg och hörde att det var en rätt hård kamp mellan Liddi och Louise Wiker. De låg nära en tid på 35 minuter blankt. En tid Liddi givetvis ville under, och precis under den tiden fanns distriktsrekordet på 34:56.72. Men mer om Liddi lite längre ner i detta inlägg!

Det sista varvet lyckades jag öka och det blev faktiskt mitt snabbaste varv på 1:18. Tack och lov var jag inte sist heller i mitt heat då den sista löparen tog sig i mål 35 sekunder efter mig. Den officiella tiden blev 36:05.52. En bra bit från 35 minuter med andra ord och faktum är att jag inte har den tiden i mig just nu. Förhoppningsvis kommer det, men det behövs helt klart mer träning för att fixa detta!

Frippe sprang in på ett fantastiskt fin personbästa, 34:08.30 och var strålande nöjd med sin insats.

När jag gått i mål, pustat ut och kramat om Liddi var det svårt att summera hur jag kände. Det var ju ett nytt officiellt personbästa, men synd att jag inte hade fixat att gå under 36 minuter eller gjort en bättre tid än mitt inofficiella personbästa på landsväg, 35:47, som jag satte i Mikael Kroons testlopp.

Det var en fantastiskt häftig känsla att få springa på stadion och dessutom veta att det satt folk hemma och följde loppet och hejade på mig i och med att det livesändes på Facebook. Att jag kom näst sist gjorde inte något, men jag var lättad över att jag åtminstone inte var sist. Det är ju aldrig kul, oavsett motstånd.

Frippe, Liddi och jag efter en kanonkväll på Stockholms stadion. Foto: Thomas Stevens.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Artiklar om loppet

Några rader om Liduina

”Björn, kan du peka på en nyckel till din fina utveckling denna säsong?”

Jag tycker att hon förtjänar ett eget stycke, min otroligt duktiga träningskompis Liduina. Hon blev tvåa i loppet, endast slagen av Sanna Mustonen, och sprang i mål på 35:05.68, två sekunder före Louise Wiker.

Vi har nött på en hel del tillsammans sedan början av året. Tröskelintervaller i mörker, backintervaller i ruskväder, banintervaller i stekande sol, långpass och distanspass. Gnetat och ”gjort jobbet”.

Och jag kan avslöja något: man blir inte en sämre löpare av att träna med en av landets bästa damer. Att hon dessutom är trevlig, positiv och ödmjuk gör ju inte saken sämre. Kort och gott: jag är ett fan.

Liddis utveckling denna säsong har varit helt otrolig. I fjol var hon bästa länslöpare i alla tävlingar i länet och plockade hem vinsten i långloppscupen på maximalt antal möjliga poäng.

I år är hon ännu bättre och har nått en ännu högre nivå. Tisdagens lopp gjorde henne till tvåa i distriktet genom tiderna på 10 000 meter bana, nio sekunder efter Karin Forsbergs (då Sennvall) tio år gamla distriktsrekord. Hon blev även nia i landet i år på distansen efter gårdagens resultat, efter galet starka elitlöpare som Mikaela Arfwedson, Johanna Salminen och Carolina Wikström.

Jag tror inte att detta är slutstationen heller. Det kommer att komma ännu bättre resultat och tider. SM i Uppsala i augusti kommer att bli mycket spännande att följa!

Klubbmästerskap på 10 kilometer en väldigt varm sommarkväll

Efter några lyckade testlopp på distansen var det äntligen dags att få tävla på riktigt på milen, i ett sanktionerat och kontrollmätt lopp. Tillsammans med massa starka klubbkompisar gjorde vi upp i Örebro AIK:s klubbmästerskap.

Det var egentligen meningen att vi skulle springa klubbmästerskapet klockan 18 på dagen, men då visade termometern på cirka 33 grader i solen. På gamla banvallen finns det heller ingen skugga att tala om. Det är platt, rakt och väldigt öppet.

Tack och lov så flyttades loppet till klockan 21. Men det var fortfarande rejält varmt med en temperatur runt 28 grader.

Mitt mål var att göra milen på under 35 minuter. Ett mål jag satte rätt omgående efter KFUM Örebros testlopp där jag sprang i mål på 35:57. Efter en svettig uppvärmning radade jag upp mig tillsammans med några vassa löpare i A-heatet. När signalen gick drog Erik Anfält, Andreas Ingberg, Jonas Nilsson och Gustaf Leonardsson i väg som ett skott. Bakom dem sprang Fredrik Härdfeldt.

Min start gick rätt bra och enligt plan innan jag började tappa. De två-tre första kilometerna låg jag i en liten klunga tillsammans med Martin Duberg, Fredrik Johnsson och Liduina van Sitteren. Tempot var runt 3:30–3:35. Sedan blev det tufft och mitt tempo sjönk till runt 3:42–3:45 i cirka fyra kilometer. Första fem kilometerna gjorde jag på 18:01, så redan där var jag 31 sekunder bakom en tid på 35 minuter. Hela andra halvan sprang jag rätt själv, utan kontakt varken framåt eller bakåt och här tappade jag lite till då den gick på 18:28.

En fantastiskt fin sommarkväll på Närkeslätten. Sämre kan man ha det. Foto: Carin Calleberg.

Nionde plats i herrklass

Den officiella tiden i mål blev 36:29.3 vilket gav mig nionde plats i herrklass och tionde plats totalt. Det är jag faktiskt mer besviken än nöjd med, även om jag inte tror jag kunde gjort så mycket annorlunda under själva loppet. Värmen spelade givetvis in och i bättre förhållanden hade jag gjort en bättre tid, men det kanske handlar om en tidsskillnad på 20-30 sekunder och inte en och en halv minut.

Med cirka 1,5 kilometer till mål är det bara att kämpa på och försöka ta sig igenom det. Foto: Carin Calleberg.

Samtidigt är 36:29.3 en fin tid och jag hade aldrig trott i juni i fjol att jag skulle ha kapacitet för en sådan tid. Målet för 2020 var milen under 37 minuter. Något jag nu lyckats med fyra gånger, och i går för första gången officiellt och i ett sanktionerat lopp. Det får jag försöka påminna mig själv om.

Hur gick det för de andra löparna då? Överlag så tappade alla lite på grund av värmen. De två klubbmästarna blev Erik Anfält i herrklass på 32:32.6 och Liduina van Sitteren i damklass på 35:28.8 (vilket också är nytt klubbrekord på 10k landsväg).

Martin, jag och Liddi några minuter efter målgång. Varma och svettiga men på gott humör!

Mysig avslutning med öl och bad i sommarkvällen

Efter målgång och allmänt ovärdigt beteende i form av gubbstånk och rinnande svett ur varenda por i kroppen blev det en nedjogg innan vi var ett gäng som badade och drack kall öl. Med sådana fina kvällar är det sekundärt vad man gjort för tid.

Ett glatt gäng från A-heatet poserar efter målgång. Från vänster: Erica Lech, Mats Johansson, Liduina van Sitteren, Fredrik Härdfeldt, Erik Anfält, Gustaf Leonardsson, Fredrik Johnsson, Andreas Ingberg, jag, Villem Raudsepp och Jonas Nilsson. Längst fram: Martin Duberg, Viktor Wikdahl. Foto: Ludvig Börjesson.

Chans till revansch på Stockholms stadion

På tisdag får jag möjlighet till revansch på Stockholms stadion då jag, Liddi och Frippe åker dit från klubben. Det ska bli skoj, bara det faktum att jag kommer att tävla på stadion känns stort! Jag tror inte att jag fixar en tid under 35 minuter, med tanke på gårdagens insats, men jag kommer att försöka och jag kommer definitivt att spänna bågen. Dessutom är jag väldigt spänd inför ett möjligt distriktsrekord som Liddi skulle kunna nypa denna kväll. Det vore något det, precis en vecka efter att herrarnas distriktsrekord slagits på samma arena.

500 höjdmeter löpning och vinst i min klass på Diabeteshjältar VK Trail

Maj avslutas med en helt strålande dag och en grymt jobbig terrängtävling. 500 höjdmeter fördelat på åtta kilometer och löpning i en slalombacke stod på schemat för min del. Med starter med en minuts mellanrum där jag hade min urstarka träningskompis Liduina van Sitteren startande en minut efter mig. Stressande!

Men jag fick skylla mig själv. Jag hade föreslagit för Liddi att vi skulle köra denna tävling istället för ett planerat pass med backintervaller. Och backträning blev det sannerligen, så att det räckte och blev över.

De riktigt hårda löparna, vilket var de flesta, sprang dessutom två varv och därmed 1000 höjdmeter och 16 kilometer. Själv kände jag att åtta kilometer och 500 höjdmeter var en lagom utmaning för en ovan terränglöpare som jag.

Det kändes inget vidare från start. Att starta i en uppförsbacke är inte drömmen och pulsen drog snabbt iväg. Jag slet på och försökte springa så snabbt jag kunde samtidigt som jag inte skulle bränna precis allt krut. Det var rätt tuff och teknisk terräng så det gällde också att inte skada sig. Halvvägs in i loppet kom jag in i lite mer flyt. På de ställen där det inte bara vara tuff backe, utan knixig terräng, var det riktigt kul att springa. Vid ett tillfälle var jag nära att vricka foten, men klarade mig tack och lov.

Bra tid i mål och vinst!

På slutet i en väldigt brant nedförsbacke blev jag passerad av IF Starts superlöpare Mattias Nätterlund. Sedan när vi vände upp och hade slutspurten kvar, vilket innebar att springa uppför hela södra slalombacken, visade han sannerligen var skåpet skulle stå genom att springa hela vägen uppför backen. Jag sprang vissa sektioner, gick vissa, och släpade mig i mål på den officiella tiden 43:45. Men det var inte så illa pinkat då det visade sig att den tiden räckte med ordentlig marginal till seger. Jag gick i mål nästan tretton minuter före tvåan.

Jag sliter på för att ta mig i mål. Sista backen var mördande! Foto: Jennie Lindström.

I den stora huvudklassen sopade Mattias Nätterlund hem segern för herrarna med imponerande 1:22:57. Mer än fem minuter före tvåan, min klubbkompis Jonathan Kandelin.

Liddi (som tack och lov inte kom ikapp mig) vann ännu mer överlägset damklassen. Hon sprang dessutom lite fel och vrickade foten lätt. Väl i mål var hon nog den enda löpare som såg hyfsat pigg ut. Medan alla andra föll ihop utmattade stod hon upp hela tiden, drack lite vatten och pratade med mig och Karl. Imponerande.

Det absolut värsta med hela loppet var efter målgången där jag i värmen fick bevittna hur sadisten som planerat banan (Ola Backlund) stapplade i mål och sedan efter målgången öppnade en kall öl. Jag var nära gråten då!

Efter loppet åkte jag, Martin Duberg, Liddi och Karl till Falkasjön där jag begick baddebut. Fantastiskt härlig avslutning på ett mycket fint lopp!

Lite bilder

Eftersom jag bara (”bara”!) sprang ett varv passade jag på att fotografera lite uppe vid toppen och målgången.

Jonathan Kandelin gjorde ett kanonlopp och kom tvåa efter Mattias Nätterlund.
Liduina van Sitteren var precis så bra och överlägsen som hon brukar vara och krossade motståndet med en överlägsen seger.
Martin Duberg spurtade vansinnigt starkt uppför backen. Vilket var tur. Han slog löparen som kom efter honom med två sekunder!
Stefan Sager såg ut att ha det tufft i dag, men krigade sig in i mål.

Milen under 36 minuter på träningstävling

Vem hade trott för några år sedan att jag skulle kunna smälla in en mil på under 36 minuter?! Efter träningstävlingen som inledde maj månad, där jag sprang på 36:20, trodde jag inte att det fanns mycket mer att ge. Men det gjorde det!

Tillsammans med ett gäng urstarka löpare rusade jag runt på Milseriens kontrollmätta bana i ett testlopp anordnat av Mikael Kroon, KFUM Örebros supertränare. Kroons talangfulla träningsgrupp var med och sprang, givetvis. Sedan var vi också ett gäng från Örebro AIK.

KFUM-gänget försvann iväg supersnabbt vid startskottet med Martin Regborn i täten. Martin gick för milen under 30 minuter. Jag tog rygg på min klubbkamrat Jonathan Kandelin som var farthållare för Martin Dubergs sub 36-försök. Framför oss tre låg Liduina van Sitteren och Fredrik Johnsson.

Snabb start

Det gick snabbt i början! De tre första kilometrarna gick på 3:29, 3:26 och 3:25 på min klocka. Jobbigt, men det gick att hänga med. Fem kilometer passerade jag på 17:23 på klockan, men den var lite generös med distansen så jag slängde en blick på klockan vid banmarkeringen för fem kilometer och då visade tiden 17:40. Vilket var ruskigt snabbt och innebar 20 sekunders marginal att fixa milen under 36. Mitt personbästa på 5000 meter på bana är 17:34, så jag tryckte på rätt bra här! Det var också ungefär här jag kände att det inte var värt att försöka hänga med Jonathan och Martin. De körde på lite för hårt och jag trodde nog ändå att jag skulle kunna fixa milen under 36 om jag sänkte tempot några sekunder.

Med en lucka fram till Jonathan, Martin och Liddi, som låg några sekunder framför dem (Fredrik Johnsson hade dragit ifrån Liddi lite), och en lucka bak till KFUM Örebros Oskar Hansson slet jag den sista halvan av loppet. Jag höll tempot rätt bra ändå och den sämsta kilometertiden jag hade var på den nionde kilometern som gick på 3:40.

Efter målgången, och klockan visade en fantastiskt fin tid. Nöjd och stolt var jag med min prestation!

När jag målgången var i sikte ökade jag och krämade ur det sista jag hade. Jag gick i mål på 35:47 något jag var sjukt nöjd med och det innebar ett nytt personbästa och en förbättring mot min tid den första maj med 33 sekunder. Dessutom på en kontrollmätt bana denna gång!

Min tid gjorde att jag kom näst sist! Det säger ju en hel del om kvalitén på löparna denna dag. Precis alla sprang under 37 minuter och alla utom en sprang under 36 minuter. Otroligt!

Första fem kilometer gick på 17:40 och den andra femman på 18:07 för mig.

Martin Regborn och Liduina van Sitteren satte inofficiella distriktsrekord

Vi fick se flera personbästatider denna dag. Martin Regborn sprang på 29:36 vilket var personbästa och inofficiellt distriktsrekord. Liduina van Sitteren slog också till med ett inofficiellt distriktsrekord på 10 km landsväg och tiden 35:09. Sjukt imponerande! Jag har ju tränat en hel del med Liddi i år och är faktiskt inte överraskad. Så bra är hon! Ruskigt stark och i kanonform!

Andreas Ingberg slipade sitt personbästa med över en minut och landade på 32:41. Och då var det ju inte direkt en dålig tid han hade innan. Martin Duberg satte nytt personbästa med nästan en och en halv minut och sprang in på 35:17.

Ett glatt gäng från Örebro AIK efter loppet. Från vänster: Andreas Ingberg, Fredrik Johnsson, Martin Duberg, Jonathan Kandelin, Jag och Liduina van Sitteren. Erik Anfält och Gustaf Leonardsson hade hunnit försvinna vid fototillfället. Foto: Karl Wilenius.

Framtida mål

Hur går jag vidare från detta nu? Milen under 35 minuter är givetvis nästa mål! Men jag kommer inte träna ihjäl mig milspecifikt för att fixa detta mål. Jag fortsätter att träna mycket tröskelträning och kommer när tillfälle ges att satsa på att göra en en bra maratontid. Om och när loppen kommer tillbaka igen och det kommer ett millopp (vi håller tummarna för Blodomloppet!) så kan det bli att jag ställer om några veckor innan för att försöka spetsa min milform.

Resultatlista

  1. Martin Regborn, KFUM Örebro – 29:36 (Strava)
  2. Tim Sundström, KFUM Örebro – 31:19
  3. Jack Karlsson, KFUM Örebro – 31:29
  4. Wilhelm Bergentz, KFUM Örebro – 31:30
  5. Michael Welday, Stocksäters IF – 32:23 (Strava)
  6. Axel Sandberg, KFUM Örebro – 32:40
  7. Andreas Ingberg, Örebro AIK – 32:41 (Strava)
  8. William Wickholm, KFUM Örebro – 33:19
  9. Gustav Leonardsson, Örebro AIK – 33:20 (Strava)
  10. Erik Anfält, Örebro AIK – 33:46
  11. Fredrik Johnsson, Örebro AIK – 34:53 (Strava)
  12. Liduina van Sitteren, Örebro AIK – 35:09 (Strava)
  13. Jonathan Kandelin, Örebro AIK – 35:16 (Strava)
  14. Martin Duberg, Örebro AIK – 35:17 (Strava)
  15. Björn Engqvist, Örebro AIK – 35:47 (Strava)
  16. Oskar Hansson, KFUM Örebro – 36:36

Andra artiklar om loppet

Vi var ett gäng som joggade ner i Karlslundsspårets femkilometersslinga. Jag är nog en av få löpare som sprungit med Vaporflyskor där! Foto: Michael Welday.

Nytt personbästa på milen och seger i Länge leve loppet

Tycker ni att rubriken låter bekant? Ja det var ju ungefär så mitt förra inlägg hette, men då handlade det om 5000 meter. En vecka och en dag senare var det alltså dags för ännu ett virtuellt lopp för min del. Denna gång Länge leve loppet som arrangeras varje söndag i april av Sverige springer, Marathongruppen, Aktivus och jogg.se.

Precis som helgen innan åkte jag till löparbanan på GIH för att få en korrekt distans. Denna gång utan sällskap och draghjälp. När jag värmde upp med 10 varv runt banan kändes det faktiskt inget vidare till en början. Jag kände mig lite seg i kroppen och knepig i magen. Mot slutet av uppvärmningen blev det dock bättre, men någon supertid trodde jag inte riktigt på. Dessutom var det flera barngrupper som tränade på löparbanorna, men tack och lov fick jag ha bana ett för mig själv.

Länge leve loppet
Nytt personbästa med en och en halv minut!

Ska man springa en mil på löparbanor så är det 25 varv som gäller. Det är ju riktigt tacksamt att springa på bana då det är väldigt lätt att ”dela upp” loppet och hålla koll på hur snabbt det går. Första varvet gick på 1:24. För en tid under 37 minuter var det en varvtid på 1:29 som gällde. Efter det första varvet låg resterande varv runt 1:27–1:29. Jag höll också koll på 200-metersmarkeringen så att jag passerade den på cirka 44 sekunder varje gång. Känslan var överraskande bra och jag kände aldrig att jag höll på att tappa även om det så klart inte var enkelt.

Mot slutet kände jag att jag hade en riktigt bra tid på gång och det sista varvet tryckte jag på ordentligt och sprang på 1:18 med kanonkänsla.

Väl i mål stannade klockan på 36:40. En dunderslakt av mitt personbästa på distansen med precis en och en halv minut! Den förra personbästatiden var på 38:10, vilket också givetvis är riktigt bra! Och med tanke på att det var i maj i fjol jag sprang milen under 40 minuter för första gången så är ju detta en otroligt bra utveckling för någon som inte heller är purung, utan har mindre än ett år kvar till fyrtio.

Jag vann loppet

Min tid räckte också till seger på mildistansen! Superkul och faktiskt oväntat! På 10 km var jag den enda löparen att registrera en tid under 40 minuter, så segermarginalen blev rätt rejäl. Plats 1 av 169 (i skrivande stund, en del resultat verkar fortfarande läggas till trots att registreringen ska vara stängd).

Sverige springer skriver om Länge leve loppet här och på jogg.se hittar du också mer information.

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Inneserien 1 mile, årets första tävling

Första tävlingen för 2020 är gjord och det blev andra deltävlingen i Inneserien som innebar årspremiär. I december tävlingsdebuterade jag för Örebro AIK i den första deltävlingen som bestod av 1000 meter. Detta har jag skrivit om här.

Denna torsdagkväll i Tybblelundshallen var det 1 engelsk mile som stod på schemat. En engelsk mile är ju ingen vanlig tävlingsdistans i Sverige, så det var ju kul att få testa att springa 1 609,344 meter med nummerlapp på.

Jag startade i ett riktigt tufft heat, det andra heatet. I det första heatet fanns KFUM Örebros allra snabbaste och löpare som Markus Bohman, Michael Welday, Noha Olsson och Alexander Larsson. I mitt heat fanns flerfaldiga junior-sm-medaljören Klara Frih, IF Starts duktiga Elias Zika och KFUM Örebros snabba veteran Lars Lundegård.

Precis som jag förutspått på Instagram innan så fick jag däng av både Klara Frih (som blev bästa dam, före min klubbkamrat Liduina van Sitteren) och superveteranen Lars Lundegård. Men jag kom inte sist i alla fall som jag trodde jag skulle göra!

Jag gick i mål på plats åtta av tio och tiden 5:31,28. Det är jag nöjd med! När jag anmälde mig och fick uppge beräknad sluttid angav jag mellan 5:20 och 5:40, så det var ju rätt bra gissat.

Kvällens prestation kom dock inte från en trött 39-åring från Hälsingland. Nej i heatet efter mitt satte IF Starts Marie Dasler nytt svenskt rekord i K50! Imponerande!

Resultatet i heat 2

Placering Namn, födelseår Klubb Tid
1 Dennis Bergström -83 IF Start 5:10,60
2 Mathias Viktorsson -82 LK Gränslöst 5:11,11
3 Klara Frih -02 Åsbro GoIF 5:14,50
4 Elias Zika -81 IF Start 5:23,46
5 Lars Lundegård -65 KFUM Örebro 5:25,81
6 Peter Ström -70 Kumla SF 5:26,77
7 Stefan Sager -77 Örebro AIK 5:28,39
8 Björn Engqvist -81 Örebro AIK 5:31,28
9 Henrik Hellborg -76 Örebro AIK 5:34,17
10 Eric Anderson -70 Örebro AIK 5:41,74

Hela resultatlistan hittar du här.

Nu är det två veckor till nästa deltävling som är 2000 meter. Om jag är frisk och kry kommer jag att stå på startlinjen även där.

Se hela mitt lopp

På Johan Ingjalds YouTube-kanal finns ”som vanligt” en video från loppet.

Andra bloggar om Inneserien

Är min bild årets Lösnummer-bild?

Mitt bidrag till Årets bild.

Jag skrev tidigare om att jag tänkte vara med i Lösnummers tävling för Årets bild läsåret 2009/2010. Bilden ovan, på sjukhuset, blev mitt bidrag till tävlingen och från och med idag kan man vara med och rösta. Tävlingssidan hittar man här och min bild är bild nummer två. Skicka gärna ett mail till tavling@losnummer.se och rösta på min bild (eller någon annan, om ni tycker den är bättre). De som är med och röstar kan vinna priser från Lösnummer.

Help me, Obi-Wan Bloggläsare. You’re my only hope.

Årets Lösnummer-bild

Lösnummer, Örebros eminenta studenttidning, ska utse Årets bild för läsåret 09/10 och varje fotograf får delta med en bild som denne fotat till Lösnummer. Själv sitter jag och försöker välja ut min favorit som jag ska deltaga med men har lite problem att bestämma mig. Vilken av följande bilder tycker ni läsare att jag ska tävla med? Vilken är en vinnarbild?

Klicka på bilderna för förstoring.

1. Emma Engdahl
2. Ofelia Namazova
3. Sjukhuset

[poll id=30]

Megabok alldeles gratis

Imorse möttes jag av en lapp att jag hade ett paket på 3,2 kg att hämta ut på ICA här i Tybble. Spänd av förväntan kilade jag ner och hämtade hem den otympliga kolossen. Väl hemma igen upptäckte jag att innehållet var en vinst i en tävling i Café jag deltagit i för några månader sedan. Priset var en gigantisk Taschen-bok (lyxigt bokförlag i Tyskland) med bilder av David LaChapelle. Boken heter Heaven to Hell och innehåller some weird shit!


Megaboken kommer snyggt förpackad i en kartong.

Fotografierna är väl inte direkt i min smak, men alltid intressant att kika på professionella fotografers jobb. LaChapelle fotar mycket kändisar och hans bästa polare är Pamela Anderson, något man snabbt förstår när man tittar i boken.


Jag sade ju det, some weird shit!


Och här står Angelina Jolie barbystad och gosar med en riktig hingst.

Mycket trevlig start på dagen och stort tack till Café för priset! Det har helt klart gått bra för mig på slutet när det gäller tävlingar, priser och insändare.

Vinnare i min tävling

Skivtävlingen är nu avgjord och jag har dragit tre vinnare. Prispallen ser ut som följer:

1. Beatrice (fem skivor)
Jamiroquai – High Times (The Singles 1992-2006)
The Ark – State of the Ark
John Legend – Once Again
Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg
Norah Jones – Come Away With Me

2. Aaron (tre skivor)
Joss Stone – Mind, Body and Soul
Justin Timberlake – FutureSex/LoveSounds
Kings of Convenience – Riot on an Empty Street

3. Carin (två skivor)
Marit Bergman – I think it’s a Rainbow
Coldplay – Parachutes

Dom rätta svaren var:

1. Från vilket land kommer medlemmarna i Kings of Convenience?: Norge
2. Vad heter Norah Jones pappa?: Ravi Shankar
3. Vilket ”syskonband” har Håkan Hellström varit medlem i?: Broder Daniel

Priserna kommer skickas ut med post så fort jag har fått dom skickade till mig. Stort grattis till vinnarna och jag hoppas ni blir nöjda med priserna. Till er som inte vann så hoppas jag att det blir fler tävlingar framöver med fler vinstchanser.

Tack till www.cd-rea.se för priserna!

Navigation