Några fler Blu-ray har införskaffats sedan jag senast bloggade om mina filminköp. Blu-ray-titlarna knuffar undan DVD:erna mer och mer och även om jag ser en hel del streamat och nedladdat så är kvalitén på en annan nivå när det gäller Blu-ray.
Dunderklassiker med Arnold Schwarzenegger. I mitt tidigare blu-ray-inlägg nämnde jag att jag blivit sugen på att se om Terminator-filmerna och efter att ha köpt Terminator 2: Judgment Day så beställde jag den första filmen från Discshop. Bild- och ljudkvalitet är så bra man kan vänta sig av en film från 1984. Det är bra men inte perfekt. Ett lysande exempel på restaurering är Blade Runner, som dessutom är två år äldre men ser helt perfekt ut på Blu-ray. Så är inte fallet med The Terminator, men visst, det är bra! Effekterna håller inte riktigt i dag, speciellt stop motion-sekvenserna samt scenerna där Arnolds ansikte är ersatt av en docka.
Hyllad HBO-serie för det alldeles utmärkta priset 49 kronor på CDON? Count me in! Jag har inte tidigare sett Boardwalk Empire men efter att serien med Steve Buscemi och Michael Shannon hyllats både i media och av nära vänner så har jag givetvis blivit nyfiken. När CDON körde sin kampanj där man kunde fynda titlar för 49 kronor så slog jag till och beställde hem serien. När jag får lite mer tid så ska jag plöja igenom den första säsongen.
Hemmakväll sålde ut alla sina Blu-rays från sin outlet till det mycket attraktiva priset 20 kronor per titel. Första dagen på semestern styrde jag kosan dit och hittade fyra titlar.
Fördelen med Tom Cruise är förutom att han är en väldigt duktig skådis (jo, det är han. Galen, men duktig!), att hans medverkan alltid innebär en bra budget och en hög lägstanivå. Den senaste Mission Impossible-filmen är kanske inget mästerverk, men en snygg och habil action värd att se om. En typisk 3/5-film.
Susanne Biers Hämnden med Mikael Persbrandt i huvudrollen är ett vackert drama om skilsmässa och hämnd. Fotot är otroligt vackert, speciellt scenerna i Afrika, och handlingen är engagerande. Det enda som är ett minus är att Persbrandts dialog låter högtravande och lite fånig emellanåt. Det brukar Persbrandt göra utanför sina filmer också, men här beror det kanske på att Susanne Bier saknar öra för nyanser i det svenska språket.
On the Road
Filmatisering av bok jag inte läst. Med Kristen Stewart i huvudroll. Jag har inte sett filmen och förväntar mig inget mästerverk, men för 20 kronor så är det värt en chansning.
Jennifer Lawrence är fantastisk och för sin rollprestation i Winter’s Bone Oscarnominerades hon, men vann inte. Detta var något hon kompenserade nu på den senaste Oscargalan där hon plockade hem statyetten för bästa kvinnliga huvudroll för Silver Linings Playbook. Jag har sett Winter’s Bone tidigare, men tyckte då inte att den var fantastisk. Efter att sedan läst hyllning efter hyllning så vill jag ge den en chans till.
En tidig film med Jennifer Lawrence som jag verkligen gillade var The Burning Plain. Den kan jag varmt rekommendera!
Christian Bale försöker rädda världen från mördarmaskiner.
Efter att Arnold försökt mörda John Connors mamma, sedan i uppföljaren skydda John Connor med mor från Robert Patricks T1000 och till sist skydda dem från en kvinnlig mördarmaskin är det nu dags att hoppa in i framtiden. Året är 2018 i Terminator Salvation och när Edward Furlong blivit vuxen ser han precis ut som Christian Bale. Judgment Day har passerat och världen ligger i ruiner. De få människor som återstår kämpar en hopplös kamp mot Skynet och maskinerna. Bale spelar John Connor som nu vuxit upp till en riktigt vass soldat och moralisk ledare för motståndsrörelsen (de verkliga ledarna sitter i en ubåt och trycker). När motståndsrörelsen kommer över Skynets dödslista där John Connor står som nummer två och hans far, Kyle Reese, som nummer ett är goda råd dyra för mänsklighetens framtid. Connor måste få tag på sin tonårige blivande far för att rädda mänskligheten och sin egen existens.
Entustiasmen jag känt för denna film har varit enorm. Som stort fan av postapokalyptiska filmer, Christian Bale och Terminator-serien kändes detta som en blivande ultimat film. Jag kan lugnt konstatera att jag inte blir besviken alls. Den postapokalyptiska biten är det gott om med raserade byggnader, öde städer och kargt landskap. Det är så otroligt njutbart för mina postapokalysmtörstande ögon att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen! Christian Bales skådespeleri är, som vanligt, på topp och Batman-väsandet ser vi betydligt mindre av trots att han fått kritik för just det. Sam Worthington är riktigt bra som Marcus Wright och denna film kommer med stor sannolikhet bli hans stora genombrott. Terminators finns det gott om (underligt vore det annars), från små ormliknande Terminators till gigantiska maskiner. Det smäller, jagas och skjuts för fulla muggar och det är en film med väldigt intensiv action. Dock utan att det bara blir ett myller à la The Matrix Revolutions eller Transformers.
På minuskontot finns en krystad superdator som är en superdator på det där sättet alla superdatorer är just superdatorer. Vad fasen menas med det kanske du nu undrar? Jo, när en superdator visar något som påminner om känslor, förklarar vad som hänt för en karaktär (givetvis är detta ett grepp som använts för att vi tittare ska förstå) samt har ett otroligt gränsnitt som består av mer är yta än substans. Då vet man att det är en superdator från en film man har att göra med! Om en maskiner (Skynet i detta fall) bygger en dator för andra maskiner så borde det inte finnas ett gränssnitt helt logiskt för människor. Ett annat minus är logiken i hur John Connor i en Terminator-fabrik enbart behöver slåss mot en enda Terminator. För spänningens skull är det bra, men sett ur ett logiskt perspektiv borde Skynet aktiverat tvåhundra Terminators och gjord slarvsylta av Connor. Och varför tar inte Skynet kål på Kyle Reese när de har chansen istället för dra ut på det?
Lägger man logiken åt sidan för ett ögonblick får man njuta av en visuellt fantastisk film med tät spännande action och bra skådespeleri från Christian Bale och Sam Worthington. De två planerade uppföljarna i denna trilogi gör mig darrig av förväntan och fuktig på överläppen. Bör du se filmen? Skiter påven i skogen!? Har björnar lustiga mössor!? Se den!
Trailer:
Betyg:
Info: År: 2009 | Längd: 115 min | Regissör: McG | Genre: Action | Skådespelare: Christian Bale, Sam Worthington, Moon Bloodgood, Anton Yelchin
Allt är sönderbombat, mörkt, eländigt och alldeles, alldeles underbart!
Om du ryser till lite av välbehag när du ser bilden ovan så är du förmodligen lika pervers som jag. Det är alltså något som är lite sjukt med mig. Jag älskar postapokalyptiska skildringar passionerat! Postapokalysm syftar alltså på efter apokalysm, slutet på civilisationen. Jag dras till sådana berättelser och sitter och njuter när jag får se ensamma krakar lida i ett framtida sönderbombat och ofruktsamt landskap.
Det finns tyvärr alldeles för få postapokalyptiska filmer men mina förväntningar på filmen som bilden ovan är tagen från är stor. Filmen heter The Road precis som förlagan, boken, gör. Den är skriven av Cormac McCarthy, samme författare som skrivit No Country for Old Men. Det är dock inte därför jag har stora förväntningar på filmen. Dels räcker det med att det är en postapokalyptisk film för att pulsen ökar och förhoppningarna stegras. Sedan så läste jag detta på Bethesdas blogg: “As many of you know, Cormac McCarthy’s award-winning novel, The Road, was a major influence for our development team while working on Fallout 3.”. That’s it. En enkel mening för att peppen ska bli ännu större för denna film. Fantastiska Fallout 3 som jag har lagt ner alldeles för mycket tid på (över 80 timmar står det skrämmande nog när jag ser efter) har alltså inspirerats av The Road. Sedan så är det inte direkt dåliga skådespelare i filmen heller som listar namn som Viggo Mortensen och Charlize Theron.
The end of the world as we know it? Check! Framtida mördarrobot? Check! Christian "I want you off the fucking set you prick!" Bale? Check! Alla ingredienser för en bra film!
En annan film jag tror blir en riktig höjdare och som kombinerar science-fiction med postapokalysm är Terminator Salvation. Jag älskar verkligen de första Terminator-filmerna (i alla fall de två första, den tredje var mest hyfsad) men jag tror verkligen en film som utspelar sig i en framtid där allt gått åt skogen kommer bli “the icing of the cake”. Att filmen dessutom har mastodontbudget och Christian Bale i huvudrollen är stora plus och de klipp jag hittills sett från filmen har verkligen fått mig peppad!
Enorma mängder vatten + ett kloster som ligger i vägen = kittlande fascination.
Bilden ovan kommer från 2012 som får svensk biopremiär i november. Trailern är avslöjar inte mycket av handlingen utan fokuserar på en munk som ser massa vatten komma, springer och ringer i en klocka och sedan får vi se hur klostret spolas undan av vattnet. För mig är det helt fantastiskt fascinerande och jag tror inte filmen kommer att bli bättre än vad trailern är. Regisserar gör Roland Emmerich som också regisserat två andra filmer som lutar åt det postapokalyptiska hållet, Independence Day och The Day After Tomorrow. Dessa filmer är ju ingen mästerverk och utan tunga namn som kan bära 2012 tror jag inte heller att den filmen kommer bli fantastisk. Dock kommer det säkert bli ögongodis för postapokalyptiska fans.
*kluck* Jag var sämst i 2008 års största kalkon. *kluck*De filmer som redan släppts då? Vad finns det för utbud? Förra året kom Doomsday av Neil Marshall som regisserat Instängd vilket var en överraskande bra skräckis. Jag blev givetvis eld och lågor när jag läste om Doomsday. Det började bra, de första fem-tio minuterna såg det riktigt lovande ut faktiskt. Sedan blev allt helt otroligt dåligt. Det var kannibalpunkare, löjliga ansiktsmålningar, tuppkammar och skådespel som får Charlie Sheen att framstå som Sean Penn. Årets kalkon 2008 var enligt mig utan tvekan Doomsday.
Några riktigt bra filmer där civilisationen får på nöten är 28 dagar senare och 28 veckor senare. I 28 dagar senare förvandlas mänskligheten till zombies av ett virus och vi får följa några människor som försöker överleva och sätta sig i säkerhet. Tyvärr tappar filmen lite på slutet när handlingen förflyttas till en militärbas och hotet helt plötsligt går från att vara zombies till att vara människor. 28 veckor senare är en marginellt vassare film där alla zombies dött ut och England börjar befolkas igen. Sen är allt frid och fröjd och vi får i två timmar se en lycklig Robert Carlyle leka med sina barn. Eller? Nej, inte direkt. Givetvis går något snett där också och än en gång handlar det om överlevnad och att springa från zombies. Vilket är bra, vilket vi gillar!
Dawn of the Dead, och nu snackar jag om nyversionen som kom 2004, är en riktig höjdare. Här har mänskligheten än en gång förvandlats till zombies av något virus och ett gäng människor försöker överleva i en shoppinggalleria. Filmen är tät, spännande och tilltalar det där i mig som kickar igång av mänsklighetens undergång. I samma andetag känns det värt att nämna Shaun of the Dead. En parodi (men inte på det sättet som Scary Movie är en parodi) på Dawn of the Dead-filmerna och zombiefilmer i allmänhet. Denna engelska pärla lyckas vara både rolig och lite skrämmande på samma gång. Så vansinnigt mycket postapokalysm vet jag inte om det är, det behövs nog fler tomma byggnader och ödslighet för det, men bra är den i alla fall.
Ett öde Las Vegas. Vackert!
Resident Evil-filmerna! Är det bra filmer? Nej. Tycker jag bra om filmerna? Ja! Hur det går ihop vet jag inte riktigt. Jag vet bara att när det gäller Resident Evil så köper jag det, rakt av, trots att det inte är bra skådespeleri eller speciellt bra filmer överlag. Jag gillar storyn helt enkelt och i den sista filmen, Resident Evil: Extinction fick jag frossa i öde landskap, tomma hus och brännande sol. Fantastiskt. Den fjärde filmen (för jag antar att det kommer en sådan) ser jag verkligen fram emot.
2007 års I am Legend och 1971 års The Omega Man är baserade på samma bok och där får vi uppleva öde stad och ensam människa i härlig symbios. Sen så ballar det hela ur när det i 1971 års film ska skjutas vita religiösa zombies (eller något liknande, vem orkar hänga med?) eller i 2007 års film dåligt gjorda CGI-monster. Men, den första halvtimmen i båda filmerna är riktigt kittlande där vi får följa Robert Neville i ett öde New York. Charlton Heston som spelar Robert Neville i The Omega Man gör även huvudrollen i Soylent Green från 1973. Året är 2022, jorden är överbefolkad och mattillgången är knaper. Folk bor som packade sardiner och en totalitär stat styr. Filmen är lite corny i sin framtidsgestaltning som luktar 70-tal (dock mindre än vad framtiden i The Running Man stinker 80-tal!) men ändå helt okej. Slutet känns lite väl avhugget, men filmen är helt klart värd att se.
Det ser hyfsat ut på den postapokalyptiska fronten med andra ord men som den junkie jag är vill jag ha mer och framförallt bättre. Det ska inte bara vara hyfsat utan helst fantastiskt och än kan jag inte nämna en fantastisk postapokalyptisk film som håller precis hela vägen fram. Kom gärna med tips på vad som bör ses. Fram för civilisationens undergång!
För att avsluta på topp tittar vi på ännu en bild från The Road. Öde. Dystert. Rök. Vackert. Postapokalysm!
Jag gillar Christian Bale skarpt. Han är verkligen en briljant skådis och när man ser en Bale-film kan man vara säker på att man får se kvalitet. Den nya serien Terminator-filmer med Christian Bale i huvudrollen som John Connor ser jag verkligen framemot. Trots att jag är ett stort fan av Christian Bale är det svårt att blunda för att killen inte verkar vara helt i balans. Först rapporteras att han misshandlat sin mor och sin syster, sedan kommer det uppgifter om att han fått ett utbrott på en kameraman på nya Terminator-filmen. Ljudbevis finns också. Lyssna på utbrottet som där t.o.m. Yngwie Malmsteen ligger i lä:
