Etikett: terränglöpning

500 höjdmeter löpning och vinst i min klass på Diabeteshjältar VK Trail

Maj avslutas med en helt strålande dag och en grymt jobbig terrängtävling. 500 höjdmeter fördelat på åtta kilometer och löpning i en slalombacke stod på schemat för min del. Med starter med en minuts mellanrum där jag hade min urstarka träningskompis Liduina van Sitteren startande en minut efter mig. Stressande!

Men jag fick skylla mig själv. Jag hade föreslagit för Liddi att vi skulle köra denna tävling istället för ett planerat pass med backintervaller. Och backträning blev det sannerligen, så att det räckte och blev över.

De riktigt hårda löparna, vilket var de flesta, sprang dessutom två varv och därmed 1000 höjdmeter och 16 kilometer. Själv kände jag att åtta kilometer och 500 höjdmeter var en lagom utmaning för en ovan terränglöpare som jag.

Det kändes inget vidare från start. Att starta i en uppförsbacke är inte drömmen och pulsen drog snabbt iväg. Jag slet på och försökte springa så snabbt jag kunde samtidigt som jag inte skulle bränna precis allt krut. Det var rätt tuff och teknisk terräng så det gällde också att inte skada sig. Halvvägs in i loppet kom jag in i lite mer flyt. På de ställen där det inte bara vara tuff backe, utan knixig terräng, var det riktigt kul att springa. Vid ett tillfälle var jag nära att vricka foten, men klarade mig tack och lov.

Bra tid i mål och vinst!

På slutet i en väldigt brant nedförsbacke blev jag passerad av IF Starts superlöpare Mattias Nätterlund. Sedan när vi vände upp och hade slutspurten kvar, vilket innebar att springa uppför hela södra slalombacken, visade han sannerligen var skåpet skulle stå genom att springa hela vägen uppför backen. Jag sprang vissa sektioner, gick vissa, och släpade mig i mål på den officiella tiden 43:45. Men det var inte så illa pinkat då det visade sig att den tiden räckte med ordentlig marginal till seger. Jag gick i mål nästan tretton minuter före tvåan.

Jag sliter på för att ta mig i mål. Sista backen var mördande! Foto: Jennie Lindström.

I den stora huvudklassen sopade Mattias Nätterlund hem segern för herrarna med imponerande 1:22:57. Mer än fem minuter före tvåan, min klubbkompis Jonathan Kandelin.

Liddi (som tack och lov inte kom ikapp mig) vann ännu mer överlägset damklassen. Hon sprang dessutom lite fel och vrickade foten lätt. Väl i mål var hon nog den enda löpare som såg hyfsat pigg ut. Medan alla andra föll ihop utmattade stod hon upp hela tiden, drack lite vatten och pratade med mig och Karl. Imponerande.

Det absolut värsta med hela loppet var efter målgången där jag i värmen fick bevittna hur sadisten som planerat banan (Ola Backlund) stapplade i mål och sedan efter målgången öppnade en kall öl. Jag var nära gråten då!

Efter loppet åkte jag, Martin Duberg, Liddi och Karl till Falkasjön där jag begick baddebut. Fantastiskt härlig avslutning på ett mycket fint lopp!

Lite bilder

Eftersom jag bara (”bara”!) sprang ett varv passade jag på att fotografera lite uppe vid toppen och målgången.

Jonathan Kandelin gjorde ett kanonlopp och kom tvåa efter Mattias Nätterlund.
Liduina van Sitteren var precis så bra och överlägsen som hon brukar vara och krossade motståndet med en överlägsen seger.
Martin Duberg spurtade vansinnigt starkt uppför backen. Vilket var tur. Han slog löparen som kom efter honom med två sekunder!
Stefan Sager såg ut att ha det tufft i dag, men krigade sig in i mål.

Björnar trivs bäst i skogen? Jag springer i terräng i en av deltävlingarna till Rusakulan Vertikal Tour

På vad som egentligen skulle ha varit en vilodag åkte jag till Klockhammar för att springa åtta kilometer terrängtävling. Hur gick detta till?

Efter tre dagars löpning, en halvmara i 4:27-tempo i söndags, en halvmara i 4:19-tempo i måndags och en lunchmil som kändes bara så där på tisdagen var det tydligt att jag skulle behöva ta en vilodag. Sedan pratade jag lite med Liduina som frågade om jag inte var sugen på att kuta lite trail i vackert väder. Så då sprack den vilodagen, då jag var bedrövligt klen på att säga nej och tänkte att jag behövde passa på att springa de få lopp som erbjuds. Så, det blev en biltur till Klockhammar tillsammans med hon som kallats ”länets klart starkaste lysande löparstjärna just nu” av lokalmedia.

En av oss vann loppet. Den andre vann en ”fold-a-cup” i lotteriet på nummerlappen.

Full fart och full koncentration. Foto: Andreas Andersson, eaphotography.se.

Det var strålande väder och en riktigt kul och teknisk bana. Starterna gick med en minuts mellanrum, för att man skulle hålla bra avstånd till varandra. Det var jobbigt uppför, men inte så galet mycket klättring som jag trodde att det skulle vara. Vid ett tillfälle snubblade jag, skrapade knäet lite men lyckades rulla runt så jag tror faktiskt inte att jag tappade någon tid att tala om där.

Efter Rusakulans topp var det full fart nerför. Här var det svängigt och mycket rötter, men riktigt kul löpning. Jag passerade en hel del löpare också, vilket jag får se som en seger: jag blev inte passerad men lyckades passera kanske ett tiotal under loppet.

En Björn i skogen. Foto: Andreas Andersson, eaphotography.se.
Jag fejkar pigghet framför kameran. Foto: Jonas Nilsson.

I mål var jag på den officiella tiden 39:32,6. Min klocka visade 39:26, men jag tror faktiskt att jag fick några straffsekunder på grund av att jag inte sprang riktigt rätt vid målgång. Det är ändå en prestation att springa fel på snitslad bana på en fotbollsplan. Nåväl.

Jag kom på plats 16 av 36 i herrklassen och plats 18 av 47 totalt.

En fin kväll i Klockhammar och efter loppet fick jag klappa en hundvalp. Vad mer kan man begära av livet?

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Andra artiklar om Rusakulan Vertikal Tour

Sedan gjorde dessutom NA en jättebra och stor intervju med Liduina i samband med andra tävlingen. Väldigt välförtjänt att hon uppmärksammades så, med tanke på hur otroligt bra hon har varit de senaste två åren. Artikeln Nya stjärnans osannolika väg till sju raka DM-guld och Boston marathon – började springa som 26-åring: ”Trodde inte jag platsade på klubbträningar” finns att läsa här.

NA hade en stor intervju med Liduina van Sitteren i tidningen den 24 april.

Över förväntan i Kilsbergen Trailrun

Efter att ha sprungit en del lopp på asfalt var det dags för mig att göra min debut i Kilsbergen Trailrun. Egentligen hade jag tänkt vara med redan i fjol, men då krockade loppet med Icebug Xperience West Coast Trail. I år sprang jag inte i Bohuslän, så nu fick det bli en tripp till Kilsbergen.

Med tanke på att jag inte är någon van och duktig terränglöpare så får jag vara väldigt nöjd med insatsen. Jag gick i mål på 1:11:39 och plats 24 av 194 i herrklass.

Tanken var att ta det hyfsat lugnt och vara försiktig med foten. En taktik jag höll mig till ända fram till jag nålat fast nummerlappen på tröjan. Sedan sprack det.

Jag gick ut rätt hårt och de första kilometrarna gick mycket snabbt. Vilket inte var några problem då det handlade om löpning på asfalt. Men så skulle det inte fortsätta. Kilsbergen Trailrun är, som namnet kan ge en viss ledtråd om, ett terränglopp. De efterföljande två kilometrarna var ruskigt jobbiga med tuff terräng och uppförsbacke. Jag slet på bra och tänkte för mig själv att det inte skulle hålla med detta tempo. Men vid fem kilometer började det kännas betydligt lättare, och det utan att jag egentligen sänkt ansträngning och tempo.

Bra känsla, fram till jättejobbig slalombacke

I en klunga (eller kanske snarare ett led, i och med att det var rätt smalt) sprang jag med bland andra duktiga damerna Elin Vinblad från Hagaby GoIF och Lovisa Persson från OK Tisaren. Efter sju-åtta kilometer märkte jag att jag var starkare än de jag sprang med och drog i från. Sedan började jag att plocka platser. En grym känsla! I cirka två kilometer jagade jag IF Starts Frida Nilsson som var damtvåa (och även slutade på andraplats) och kom ikapp precis innan… SLALOMBACKEN. Skräckslaget tittade vi på varandra och väste fram ett ”bra jobbat”.

Att man ska ta sig upp för en slalombacke är ju tortyr och sadism. Här lade jag mig ner och grät, medan snälla tanter gav mig bullar och berättade att allt skulle ordna sig.

Eller nej. Jag slet på och åt varken bullar eller grät (mer än inombords, över att jag anmäler mig till sånt här). Vid foten av slalombacken stod Fredrik Johnsson och upplyste mig om att nu väntade det roligaste på hela loppet. Fylld av livsglädje och med ett lyckligt leende slet jag mig upp för eländet (hmm…). Uppe i backen träffade jag Erik med sambo och bebis. Han ljög klädsamt och sade att jag såg pigg ut. Tack.

På väg in mot mål med bra hastighet.

Efter skiten var över väntade cirka två kilometers löpning och här hade jag faktiskt krafter kvar och avslutade snabbt och bjöd till och med på en spurt in i mål.

Den officiella tiden blev som sagt 1:11:39 och jag kom på plats 24 av 194 i herrklassen. Och foten höll. En bra dag i skogen!

Video från loppet

Från YouTube-kanalen HugRunner har jag klippt ihop en liten video från mitt lopp.

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Icebug Xperience West Coast Trail

Jag har kommit hem efter den största löparutmaningen jag har utsatt mig själv för. 75 kilometer i terräng över tre dagars tid: Icebug Xperience West Coast Trail.

För två år sedan bodde jag och Tove i en jättefin lägenhet utanför Hamburgsund, något som jag har skrivit om tidigare. När jag nu skulle åka själv till Bohuslän för att delta i detta lopp bokade jag in mig i samma lägenhet igen, en perfekt utgångsplats för loppet och cirka en halvtimmes bilfärd från varje startplats.

Dagen innan loppet började åkt jag till Ramsviks camping & stugby för att hämta ut nummerlapp och ”goodiebag”. Det var den enda topplacering jag gjorde, bland de första att hämta ut nummerlapp!

Efter att jag varit i Ramsvik åkte jag till lägenheten, lastade av mig all min packning och åkte in till Hamburgsund för att handla lite mat inför min vistelse. Det kändes konstigt att vara i Hamburgsund när det var så lugnt och lågsäsong. Och det kändes skumt att vara där utan Tove. Det är ju ju alltid tillsammans vi åker till västkusten.

Vackert vid Ramsvik.
Jag kom dit när allt höll på att sättas upp inför loppet.
Lite smått och gott i startkitet.

Efter att jag handlat installerade jag mig ordentligt i lägenheten, förberedde mig inför morgondagen och kopplade av.

Dag 1: Ramsvik Rocks

I början av loppet var allt frid och fröjd. Sedan vrickade jag foten!

Första dagen var något av det jobbigaste jag har gjort! Banan var superfin, men blöt och hal. Jag halkade och skrapade knäet efter cirka fem kilometer. Vid sju kilometer vrickade jag foten. Sedan vrickade jag den igen, och denna gång fick jag rejält ont men lyckades springa vidare. Sedan klev jag snett en tredje gång vilket innebar mer smärta. Jag bet ihop och fortsatte slita.

De jobbigaste partierna var dock inte klipporna, utan de jätteblöta skogspartierna. Vid vissa ställen var det bara att gilla läget och kliva rätt ner i en kall vattenpöl och ”svalka fötterna”. När jag närmade mig målgången på Smögenbryggan var jag en sliten man med blöta och kalla skor. Båda ljumskarna värkte, inte bara min ”vanliga” högerljumske, låren protesterade och fotleden ömmade.

Efter den första dagen åkte jag till apoteket i Bovallstrand och handlade tejp för att kunna tejpa min fot ordentligt. Av Peder som jag hyrde lägenheten av fick jag is att lägga på foten. Det verkade fungera rätt bra, då foten inte svällde särskilt mycket. Men den gjorde ont!

I början av loppet sprang vi över klippor, med en fantastisk utsikt.
Den första dagen var det mulet, kallt och blåsigt. Men när man väl kom igång och sprang så var det ingen större fara.
Målgången var på den välkända Smögenbryggan. Här var jag väldigt trött och sliten, men otroligt nöjd med min prestation.

Statistik och mätning

Tid: 2:05:43

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Sotekanalen 54:13 5:31 min/km 54:13 5:31 min/km
Väjern 1:27:59 5:30 min/km 33:45 5:26 min/km
Bryggan 2:01:58 5:43 min/km 33:58 6:24 min/km
Mål 2:05:43 5:42 min/km 3:45 5:21 min/km

Dag 2: Woods and Islands

Som vanligt blyg och introvert när jag får syn på en kamera.

Dag två bjöd på den längsta banan, finare väder och mer omväxlande miljöer. Efter 11 kilometer av klippor och lite skog på Bohus-Malmön pausades tidtagningen och alla löpare tog färjan över till fastlandet. Här var det konstant uppförsbacke kändes det som, men väldigt vackert med skog, hagar och fantastisk utsikt över Kungshamn.

Mitt lopp handlade till störst del om min fot som jag skadade dagen innan. Den kändes inte alls bra när jag vaknade och under hela loppet fick jag vara superförsiktig var jag satte ner den. Foten hade jag tejpat hårt, men lyckades ändå med två vrickningar. En liten vrickning, som snabbt gick över och en lite större som gjorde ont i kanske fyra kilometer innan smärtan klingade av.

Den jobbigaste terrängen var i början av loppet, men det gick utan större problem. Det var den sista milen som höll på att slita ihjäl mig och glädjen jag kände när jag efter 29 kilometer fick gå i mål var enorm. Tidsmässigt och placeringsmässigt var detta en mycket sämre dag, men jag är nöjd att jag fixade nästan tre mil med en skadad fot i tuff terräng.

Det var förövrigt det första loppet där jag blivit påhejad av ”cheerleaders” med pom-poms. Ungefär tre kilometer innan mål. Oväntat!

Starten gick på vackra Bohus-Malmön. Det var väldigt trångt i början.
Dag två var längst och jobbigast, men bjöd på väldigt vackra miljöer.
Vi korsade en liten sandstrand på Bohus-Malmön.
En del av banan var väldigt stenig, där gällde det att verkligen hålla tungan rätt i munnen så att jag inte skadade foten ännu mer.
Jag försökte njuta så mycket jag kunde av vyerna, men det gällde att inte tappa koncentrationen heller.
Det var lite överraskande att träffa på två peppiga tjejer med pom-poms uppe på ett berg, efter att man sprungit 25 kilometer. Men kul!

Statistik och mätning

Tid: 3:16:26

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Tullbodarna 1:10:10 6:19 min/km 1:10:10 6:19 min/km
Hovenäset 2:44:17 6:33 min/km 1:34:06 6:43 min/km
Mål 3:16:26 6:46 min/km 32:09 8:15 min/km

Dag 3: Hunnebo Haute Route

Känslan var skön med cirka fyra kilometer kvar till mål!

Dag tre sprang jag med en skön känsla och bra flås under hela loppet. Miljöerna var varierande och vackra och utsikten över Hunnebostrand var fantastisk.

Låren kändes stela och ömma under hela tiden, men det var bara att bita ihop och ta sig igenom. Foten höll och jag sprang mycket försiktigt där terrängen var som svårast.

Dagens tuffaste action stod en svärm av jordgetingar för. När jag kom springade i en liten klunga på fyra personer mötte vi helt plötsligt en löpare i full fart. Åt fel håll! Han flydde helt enkelt från getingarna. Tack och lov var ju detta en liten förvarning och jag bet ihop, höll tummarna och spurtade rakt igenom svärmen. Tack och lov klarade jag mig utan stick. En annan deltagare som jag pratade lite med efter loppet klarade sig sämre, och fick klara av loppet med tre getingstick på benet.

Det var härligt att kunna avsluta loppet med en bra känsla, även om jag så klart var rejält sliten. När jag hade korsat Sotekanalen och bara hade några kilometer kvar på Ramsvikslandet innan målgång kändes det fantastiskt. Egentligen visste jag att jag hade ”klarat” det redan dagen innan när jag gick i mål, 22 kilometer till kändes helt klart överkomligt, men nu var det så nära. Kilometrarna gick utan större problem och jag höll ett hyfsat tempo. Efter en spurt på sandstranden fick jag till slut passera mållinjen, underbart!

Efter lite jobbig klättring så blev man belönad med en fantastisk utsikt över Hunnebostrand.
Terrängen var riktigt varierad. Från höga klippor, till bergsklyftor och skog.
Vädret var strålande, och denna dag kunde jag njuta mer av omgivningen än de tidigare dagarna.

Statistik och mätning

Tid: 2:25:56

Plats Tid Tempo Split Split, tempo
Stenhuggeri 1:11:44 7:10 min/km 1:11:44 7:10 min/km
Före bron 1:48:55 6:43 min/km 37:11 6:00 min/km
FV 2:24:57 6:39 min/km 36:01 6:29 min/km
Mål 2:25:56 6:37 min/km 00:58 3:54 min/km

Sammanfattningsvis

Jag slutade på plats 52 av 164 i herrklassen (i kategorin ”Run”, men min tid hade räckt till seger i kategorierna Run/walk samt Walk). Detta var verkligen ett äventyr och jag är mycket nöjd över hur jag presterade. Jag har aldrig tävlat i trail tidigare och praktiskt taget aldrig sprungit trail, så med tanke på det gjorde jag bra ifrån mig. Konditionen kändes bra, så på så sätt var jag bra tränad inför detta, men rent taktiskt var det svårare då jag är van att utgå från att jag på vissa sträckor klarar av vissa tider. Sådant kan man bara glömma när man springer på detta sätt!

Vi får se om jag kommer att vara med nästa år. Direkt efter loppet tänkte jag ”aldrig att jag utsätter mig för detta igen”, men känner jag mig själv rätt kommer suget att komma tillbaka när de kalla vintermånaderna är här.

Om du är sugen på traillöpning kan jag varmt rekommendera Icebug Xperience West Coast Trail!

Placering Etapp Tempo Tid
49 Ramsvik Rocks, 22 km 5:42 min/km 2:05:43
71 Woods and Islands, 29 km 6:46 min/km 3:16:26
77 Hunnebo Haute Route, 22 km 6:37 min/km 2:25:56
Total: 7:48:05

Navigation