Etikett: valve

Portal 2 – en lysande uppföljare

Spelets tysta protagonist, Chell.

Det första Portal-spelet var mitt första möte med Valve och deras spelkatalog. 2008, när jag köpte Xbox 360, så blev The Orange Box det andra spelet jag köpte till konsolen (det första var GTA IV). Istället för att slänga mig in i Half-Lifes underbara värld inledde jag istället med Portal som var väldigt omskrivet och hyllat. Vad jag fick uppleva var ett spel med en underbar atmosfär och ett helt nytt (åtminstone för mig) tänkande när det kom till spelmekanik. Istället för att peppra ihjäl folk med vapen skulle man ta sig igenom svåra banor genom att använda ett vapen som sköt portaler. Dessutom fanns en intressant story och härliga skrymslen och vrår att upptäcka bakom den sterila fasaden i de olika testkammare man tog sig igenom. Sista halvan av spelet var magisk och upplevelsen när jag satt och tog mig igenom slutet på spelet en sen natt (eller snarare tidig morgon) var stark.

För någon månad sedan kom då uppföljaren, Portal 2. Denna gång som ett fullstort spel som ska stå på egna ben. Än en gång axlar man rollen som Chell som ska ta sig an GLaDOS. En lång tid har gått och under denna tid har man legat nersövd. Aperture Science lokaler är övervuxna av växter och förfallet är så gott som totalt. Storymässigt är Portal 2 ännu rikare än det första. Man får mer bakgrund till vad Aperture Science är och får kika in ännu mer bakom kulisserna. Jag fullkomligt älskar det. Dessutom är spelmekaniken lika vass som tidigare och banorna är riktigt kluriga. En fördel mot det förra spelet är att det handlar mer om problemlösning än om tajming denna gång. Det har alltså blivit bättre på ungefär alla punkter.

Portal 2 bjuder på fantastiska miljöer, underbar stäming och en stark story.

Något jag älskar att Valve gjort är att krydda storyn med massor av symbolik och dolda ledtrådar. Jag har redan spelat igenom Portal 2 en gång och är nu i sluttampen av en andra genomspelning. Dessutom spenderar jag tid på nätet med att läsa om dolda meddelanden och budskap i spelet och är övertygad om att det finns en enorm twist i spelet som långt ifrån uttalas tydligt. När man läser om ett spel man spelat nästan två gånger och får rysningar, ja då har spelstudion lyckats att fylla sitt spel med djup!

Jag tror inte vi kommer få se en uppföljare på Portal 2. Det känns omöjligt att gå vidare från detta på något vettigt sätt. Jag har en stark, men troligtvis orealistisk, förhoppning om att få se Chell i ett framtida Half-Life-spel. Trots att hon inte säger något och att man verkligen får läsa mellan raderna för att få veta någon om henne så är hon en fascinerande karaktär. Precis som Gordon Freeman. Och det är inget dåligt betyg!

Stekhet spelvår

Crysis 2 ser riktigt bra ut.

I morgon går startskottet för en stekhet spelperiod på cirka en månad. Crysis 2 släpps nämligen i morgon och jag som är svag för snygga first person shooters och trasiga stadsmiljöer kommer givetvis slå till och göra ett köp av nya Crysis.

Jag spelade aldrig första Crysis, helt enkelt eftersom jag inte spelar spel på dator (förutom Braid, just nu på Mac). Det undgick mig dock inte (och förmodligen ingen annan heller) hur otroligt snyggt spelet var. Tyvärr var det inte så mycket mer jag läste om det än att det var väldigt snyggt. Intresset för själva spelet väcktes dock när jag fick se Toves bror spela det på sin PC.

Så, nu när uppföljaren släpps till konsol är jag spelsugen till max. Jag har redan testat multiplayerdemot till PS3 och tyckte det verkade riktigt bra (förutom att fjuniga tonåringar sköt mig sönder och samman. Men så brukar det vara för mig i multiplayer).

På måndag släpps ett nedladdningsbart tillägg jag är ännu mer sugen på än på Crysis. Mass Effect 2 får sitt sista nedladdningsbara tillägg som heter ‘Arrival’ och ska knyta i hop mycket av storyn mellan Mass Effect 2 och Mass Effect 3 som kommer senare i år. Mass Effect 2 är något av det bästa jag någonsin spelat och det senaste nedladdningsbara tillägget, Lair of the Shadow Broker, var ruskigt bra! Jag väntar mig inget mindre än en helt briljant avslutning på Mass Effect 2.

Sedan har vi Valves nästa spel. Portal 2. Det släpps 18 april och jag tyckte väldigt mycket om det första Portal så givetvis är jag mycket intresserad av denna uppföljare. Det jag sett från spelet så ser det mycket snyggt ut och ska vara betydligt längre än sin föregångare.

Till sist har vi två spel som redan är släppta som jag också är väldigt sugen på. Dead Space 2 och Killzone 3. Det som saknas är tid!

2011 blir ett alldeles utmärkt spelår!

Trailer till Portal 2

“It’s been a long time. How have you been?”

Igår fick förmodligen Valves Gabe Newell ett rejält tillskott på bankkontot för att gå upp på Sonys presskonferens på E3 och hylla Playstation 3. Tidigare har Newell uttryckt avsky för konsolen, men nu verkar allt vara fine and dandy mellan Sony och Valve. På presskonferensen visades trailern till Portal 2 upp och att få återse (eller “återhöra”) GlaDOS var mycket välkommet. Någon gång 2011 kommer Portal 2 släppas.

Topp 10: De bästa spelen i världen

Angelica, som driver bloggen Xboxflickan, skrev ett inlägg där hon listade de tio bästa spelen i världen. Jag vill inte vara mycket sämre och publicerar nu därför min lista. Problemet för min del är att jag har ett stort spelhistoriskt glapp. Jag spelade mycket fram till jag var ungefär 17 år och sedan praktiskt taget ingenting förrän jag köpte Xbox 360 i slutet av maj, 2008. Därför kommer min lista ha ett ganska stort glapp och det kommer dessutom finnas med en del gamla spel som kanske inte håller idag, där är det tonårs-Björns omdöme som fått tala. Hur jag upplevde spelet då. Inom parentes syns vilken konsol/format jag spelat spelet i.

Heeeere's Johnny!
Heeeere's Johnny!

  1. Half-Life 2 + Episode 1 & 2 (Xbox 360)
  2. Valves mästerverk är det mest stämningsfulla spel jag lagt labbarna på. Att åka på Highway 17, stanna till i mindre byar och skjuta utomjordiska soldater är helt enkelt fantastiskt. Striden i bergen i Episode 2 är otrolig och varenda kapitel är en njutning.

  3. Bioshock (Xbox 360)
  4. Inledningen sätter stämningen på en gång och när du väl tar kontrollen över huvudkaraktären befinner du dig i vattnet med brinnande vrakdelar omkring dig. Sedan börjar nedstigningen till en helt fantastisk värld under vattnet. Rapture.

  5. The Legend of Zelda: A Link to the Past (Super Nintendo)
  6. Denna gamla pärla håller än idag och det var bara något år sedan jag spelade igenom spelet. Världen är stor, musiken fantastisk och det går inte annat än älska Nintendos gamla klassiker som många håller som det bästa Zelda-spelet någonsin.

  7. Fallout 3 (Xbox 360)
  8. Jag och postapokalysm har ju något speciellt ihop. Bethesdas spel har många brister men jag älskar det passionerat trots det. Att vandra i en helt öppen postapokalyptisk värld gör att jag kan förlåta nästan vilka buggar som helst (och buggar finns det gott om i detta spel).

  9. Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge (Amiga 500)
  10. Guybrush Threepwoods andra äventyr där han än en gång bekämpar LeChuck är smockfullt med humor, vackra miljöer och ansträngande hjärnpussel. I ett pojkrum i Hudiksvall spelades detta flitigt under tidigt 90-tal. Detta och 2 Unlimited. Dock inte samtidigt och en av de två har åldrats betydligt bättre.

  11. Grand Theft Auto IV (Xbox 360)
  12. Öppna världar är något jag är svag för och det finns få bättre sådana än Liberty City i GTA IV. Mitt första möte med GTA-serien var GTA: San Andreas på Xbox. När jag några år senare bestämde mig för att köpa en Xbox 360 blev valet av det första spelet självklart, GTA IV. Rockstar har gjort allting rätt i detta spel och jag kan starta det bara för att få återkomma till staden, utforska den, köra runt och behandla Liberty City som en enda stor lekplats.

  13. Portal (Xbox 360)
  14. Instängd i ett gigantiskt testcenter ska man försöka ta sig ut med ett vapen som skjuter portaler och en störd robot som försöker ta livet av en på påhittiga sätt. Ett otroligt engagerande spel trots att det egentligen “bara” är ett sorts avancerat pusselspel i förstapersonsperspektiv.

  15. Duke Nukem 3D (PC)
  16. På nätterna, runt 1997, brukade jag sitta uppe och spela Duke Nukem 3D och bygga egna banor. Än idag känner jag en nostalgisk rysning av vällust när jag ser den första banan, L.A. Meltdown. “Damn, those alien bastards are gonna pay for shooting up my ride.”

  17. Sensible World of Soccer (Amiga 500)
  18. Jag älskar FIFA-serien men inget fotbollsspel har jag lagt ner så otroligt mycket tid som på SWOS. Sett uppifrån och med små spelare kändes varenda match som en riktig match, trots att benämningen simulator inte för fem öre kan appliceras på SWOS. Ren spelglädje på diskett.

  19. Gears of War (Xbox 360)
  20. Machomän som skjuter och spränger saker är helt fantastiskt kul. Naturligtvis är det väldigt over the top men spelmekaniken är väldigt intuitiv och striderna otroligt bra balanserade.

Vad har jag missat och vad har jag gjort rätt? Hur skulle din lista se ut? Lämna en kommentar!

Navigation