Etikett: vimmel

Kissie

Jag anser mig stå över sånt här. Men ibland kan jag inte låta bli att bege mig ner i gyttjan och gräva runt. Det blir inte så mycket text denna gång, istället konstaterar jag bara att ”bloggstjärnan” Kissie har vimlat. Ena bilden är från hennes litterära mästerverk till blogg, den andra från kultursajten Finest.se. Ni får dra era egna slutsatser:

Kissie har vimlat.

Besök och Moto Boy-konsert

Hela helgen har vi haft besök. Gabbe och Maria kom ner från Hudiksvall för att umgås med oss. De plockade även med sig Aaron och Sofie från Uppsala på vägen hit. Det blev verkligen full fart från första början när gänget ramlade in i hallen. Genast sattes det igång med pizzabakning och lite öl öppnades. Fredrik gjorde sin vitlökssås som blev en hit förra gången det var pizzabakning och även denna gång var det en riktig höjdare. Det var trångt, pratigt och vansinnigt trevligt när åtta personer trängdes runt vårt köksbord glatt mumsandes pizza. Sent på kvällen åkte Fredrik, Josefine, Aaron och Sofie hem till Fredrik och Josefine för att få lite sömn och vi rundade av kvällen.


Trots att man kan tro annat om man tittar på Aarons ansiktsuttryck så hade vi det väldigt trevligt.


Svea var givetvis med på ett hörn. Här som en ”kattegoja” på Fredriks axel.


Gruppbild: Sofie, Aaron, Tove, Svea, jag, Gabbe och Maria.

Lördagen startade jag, Tove, Gabbe och Maria med en rejäl frukost, American style, innan vi åkte iväg till Systembolaget samt Marieberg köpcentrum för att fika lite och kika i affärer. Det blev en kortare visit där ute då det visade sig att Gabbes bror Oskar, a.k.a Moto Boy skulle komma några timmar tidigare till stan än vad som tidigare var planerat. Det var också en anledning till att så många såg till att träffas, Moto Boy-konserten. Vi åkte och hämtade Oskar, begav oss iväg till Satin för Oskars soundcheck och sedan hem till mig och Tove för lite matlagning. Vi gjorde tacos och livet kändes på topp. Sedan blev det mest att ta det lugnt i soffan. Både Gabbes och Oskars laptops åkte fram för lite nördande. Jag visade Grand Theft Auto – Vice City StoriesPSPn och det blev en del spelande samtidigt som vi tog några öl.


Oskar soundcheckar inne på Satin.


Här mumsades det tacos.


Gabbe och Oskars macar, sida vid sida.


Medan Oskar lirar GTA spanar Gabbe in nåt.

Vid tiotiden åkte vi in till Satin och mötte upp Fredrik, Aaron och Sofie. För mig var det första gången jag var där och jag blev mycket positivt inställd till stället. Där Oskar skulle spela hette Klubb Smart och det var 50:e gången de hade just Klubb Smart på stället så det bjöds på tårta, godis, kakor och en liten tipsrunda. Väldigt trevligt och mycket olikt hur det brukar vara på uteställen. Runt halv tolv gick Oskar upp på scenen och gjorde en ruskigt bra spelning. Publiken var helt med på noterna och jag blev förvånad över hur många som kunde texterna och sjöng med i alla låtar.


Aaron ser ruskigt bekväm ut inne på Satin.


Oskar, Gabbe och jag.


Sofie och jag var riktigt i gasen och fastnade även på en vimmelbild på nightlife.se.


Oskar på scen.


Jag och Fredrik blev självlysande i trappen ner till dansgolvet.

Det fanns heliumballonger lite varstans på stället och när Aaron skickade upp en ballong till Oskar för inhalation så bangade han givetvis inte. Jag förevigade det hela med min kamera:

Efter spelningen träffades vi alla i logen/duschen för en liten efterfest under tiden First Floor Power spelade. Sedan blev det taxi med världens mest hurtiga och ordvitsande taxichaufför hem till mig och Tove tillsammans med Gabbe, Maria och Oskar. Väl hemma blev det en fika innan det var dags att knoppa in.


Glada miner efter spelningen.


Jag efterfestar med en öl.

Söndagen har varit en betydligt segare dag än lördagen. Oskar åkte rätt tidigt hem till Malmö. Vi andra träffades på stan för att äta och fika lite innan det var dags för alla att bege sig hem till sitt igen. Gabbe och Maria får åka långa vägen upp till Hudiksvall medan Aaron och Sofie har en lite kortare resa, bara till Uppsala.

flickr: Fler bilder.

Premiären av Pans labyrint

Genom ett kallt vinterlandskap åkte jag och Tove ner till Stockholm för galapremiären av Pans labyrint. Biljetterna vi bokat hem redan samma kväll hade vi ingen nytta av då den första startiden vi fått för filmen var fel. Vi var istället tvungna att åka hem dagen efter eftersom vi inte hann med sista bussen. Nåväl, jag hade ringt och fixat övernattning hos en gammal klasskompis från Bollnäs-tiden så det ordnade sig ändå.


Det var ett kallt, snöigt och vackert vinterlandskap som susade förbi utanför glasrutan.

Iklädda finkläder, jag i kostym och Tove i klänning, höll vi på att frysa våra arslen av oss när vi gick från tunnelbanestationen till Bio Sture. Väl på plats fanns ett bord dukat med snacks, vin och öl. Mycket trevligt. Jag såg tre personer jag kände igen, Björn Ranelid, Mats Strandberg och Alexander Skarsgård. Björn Ranelid med fru pratade jag t.o.m. lite med. När jag satt på övervåningen mol allena och väntade på Tove som pudrade näsan kom makarna Ranelid upp och satte sig bredvid mig. Dom undrade om jag visste i vilken sal filmen visades och konstaterade att här på övervåningen var man ensam. När jag sade att övervåningen var för outsiders så skrockade Björn lite och sade att han passade bra in där.


Ett bord med snacks, vin och öl väntade inne på bion.


Det var lite tunt med folk i början men det kom snabbt fler och fler som gick runt och minglade och sippade på sina vinglas.

Filmen då? Jo den var grymt bra. Mycket vackert foto och bra, engagerande och fantasifylld berättelse. Jag skulle dock viljat se lite mer inifrån labyrinten, ännu mer fantasi och en fördjupning i ”The Pale Man”. Vi får se om jag så småningom orkar rafsa ihop en recension till den här bloggen och till Bloggywood.

Hemfärden skedde alltså dagen efter och eftersom min och Toves ekonomi är lite ansträngd för tillfället blev det raka spåret hem och inga shoppingturer. Vi hann dock träffa Reima på stationen då han precis kommit ner till Stockholm för att umgås med sin Maja i några veckor. Mycket trevligt att återse honom, om än alldeles för kort.

Navigation