Etikett: zelda

Topp 10: De bästa spelen i världen

Angelica, som driver bloggen Xboxflickan, skrev ett inlägg där hon listade de tio bästa spelen i världen. Jag vill inte vara mycket sämre och publicerar nu därför min lista. Problemet för min del är att jag har ett stort spelhistoriskt glapp. Jag spelade mycket fram till jag var ungefär 17 år och sedan praktiskt taget ingenting förrän jag köpte Xbox 360 i slutet av maj, 2008. Därför kommer min lista ha ett ganska stort glapp och det kommer dessutom finnas med en del gamla spel som kanske inte håller idag, där är det tonårs-Björns omdöme som fått tala. Hur jag upplevde spelet då. Inom parentes syns vilken konsol/format jag spelat spelet i.

Heeeere's Johnny!
Heeeere's Johnny!

  1. Half-Life 2 + Episode 1 & 2 (Xbox 360)
  2. Valves mästerverk är det mest stämningsfulla spel jag lagt labbarna på. Att åka på Highway 17, stanna till i mindre byar och skjuta utomjordiska soldater är helt enkelt fantastiskt. Striden i bergen i Episode 2 är otrolig och varenda kapitel är en njutning.

  3. Bioshock (Xbox 360)
  4. Inledningen sätter stämningen på en gång och när du väl tar kontrollen över huvudkaraktären befinner du dig i vattnet med brinnande vrakdelar omkring dig. Sedan börjar nedstigningen till en helt fantastisk värld under vattnet. Rapture.

  5. The Legend of Zelda: A Link to the Past (Super Nintendo)
  6. Denna gamla pärla håller än idag och det var bara något år sedan jag spelade igenom spelet. Världen är stor, musiken fantastisk och det går inte annat än älska Nintendos gamla klassiker som många håller som det bästa Zelda-spelet någonsin.

  7. Fallout 3 (Xbox 360)
  8. Jag och postapokalysm har ju något speciellt ihop. Bethesdas spel har många brister men jag älskar det passionerat trots det. Att vandra i en helt öppen postapokalyptisk värld gör att jag kan förlåta nästan vilka buggar som helst (och buggar finns det gott om i detta spel).

  9. Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge (Amiga 500)
  10. Guybrush Threepwoods andra äventyr där han än en gång bekämpar LeChuck är smockfullt med humor, vackra miljöer och ansträngande hjärnpussel. I ett pojkrum i Hudiksvall spelades detta flitigt under tidigt 90-tal. Detta och 2 Unlimited. Dock inte samtidigt och en av de två har åldrats betydligt bättre.

  11. Grand Theft Auto IV (Xbox 360)
  12. Öppna världar är något jag är svag för och det finns få bättre sådana än Liberty City i GTA IV. Mitt första möte med GTA-serien var GTA: San Andreas på Xbox. När jag några år senare bestämde mig för att köpa en Xbox 360 blev valet av det första spelet självklart, GTA IV. Rockstar har gjort allting rätt i detta spel och jag kan starta det bara för att få återkomma till staden, utforska den, köra runt och behandla Liberty City som en enda stor lekplats.

  13. Portal (Xbox 360)
  14. Instängd i ett gigantiskt testcenter ska man försöka ta sig ut med ett vapen som skjuter portaler och en störd robot som försöker ta livet av en på påhittiga sätt. Ett otroligt engagerande spel trots att det egentligen ”bara” är ett sorts avancerat pusselspel i förstapersonsperspektiv.

  15. Duke Nukem 3D (PC)
  16. På nätterna, runt 1997, brukade jag sitta uppe och spela Duke Nukem 3D och bygga egna banor. Än idag känner jag en nostalgisk rysning av vällust när jag ser den första banan, L.A. Meltdown. ”Damn, those alien bastards are gonna pay for shooting up my ride.”

  17. Sensible World of Soccer (Amiga 500)
  18. Jag älskar FIFA-serien men inget fotbollsspel har jag lagt ner så otroligt mycket tid som på SWOS. Sett uppifrån och med små spelare kändes varenda match som en riktig match, trots att benämningen simulator inte för fem öre kan appliceras på SWOS. Ren spelglädje på diskett.

  19. Gears of War (Xbox 360)
  20. Machomän som skjuter och spränger saker är helt fantastiskt kul. Naturligtvis är det väldigt over the top men spelmekaniken är väldigt intuitiv och striderna otroligt bra balanserade.

Vad har jag missat och vad har jag gjort rätt? Hur skulle din lista se ut? Lämna en kommentar!

Kväll med Bloggywood och Oscar

Om det är något jag avskyr så är det när bloggare skriver blogginlägg om att de inte har något att skriva. Varje gång jag läser ett sådant inlägg så tänker jag ”men låt bli att skriva då!”. Själv har jag inte skrivit något i denna blogg på nio dagar. Det beror helt enkelt på att det inte funnits något speciellt att skriva. Jag har mest jobbat eller suttit hemma och spelat Zelda – A Link to the Past i Super Nintendo-emulatorn på macen. Jag har blivit helt såld på Zelda och sitter med nostalgitårade ögon och spelar igenom det fantastiska spelet.

Grafiken är helt bedårande och handlingen engagerande. Det känns fantastiskt kul att äntligen få spela detta spel som jag så lystet sneglade på när jag var 11-12 år och min granne och kompis hade det. Själv hade jag inte speciellt många spel till mitt Super Nintendo. Dessutom bytte jag bort konsolen mot en Amiga 500 efter ett tag. Nu sitter jag här 15-16 år senare med en emulator och 1862 Super Nintendo-spel till mitt förfogande. Just nu är det som bekant Zelda som gäller för hela slanten men jag har även passat på att rikta mina nostalgitårade ögon mot Street Fighter II och Super Mario Kart. Det kanske inte var bättre förr men det är ack så härligt att drömma sig tillbaka.

I övrigt har inspirationen legat på botten. Jag har lite mejl jag verkligen borde svara på plus att något inlägg på Bloggywood inte skulle skada. Ikväll blir det kanske lite bättring. I alla fall när det gäller Bloggywood. Jag har starka funderingar på att försöka deltaga (om jag orkar hålla mig vaken) i Bloggywoods livebloggande från Oscarsgalan. Med livebloggning innebär dock inte att jag, Daniel eller Helena kommer springa runt på röda mattan utanför Kodak Theatre och intervjua George Clooney och Charlize Theron.

Livebloggning innebär i detta fall att ett gäng trötta filmnördar kommer sitta hemma med håliga ögon, rapportera och tycka till om det som händer på den stora galan i USA. Personligen saknar jag någon riktig favorit inför kvällens evenmang. Det vore kul om Casey Affleck plockade hem en Oscar för The Assasination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Affleck har verkligen klivit fram som den mest lysande skådisen av bröderna Affleck och även om Jesse James-filmen inte var så bra som jag hade hoppats så är det två saker som utmärker sig i den filmen. Den ena är Casey Affleck och den andra är det fantastiska fotot och filmen är helt välförtjänt nominerad i klassen ”cinematography”. Dock tror jag inte att Affleck kommer ta hem priset. Troligtvis blir det istället Javier Bardem som kammar hem guldgubben för sin insats i överskattade No Country for Old Men. Men om det blir så är det inte katastrof då Bardem helt klart var den största behållningen i den filmen.

För att göra det lite mer intressant för Bloggywood-läsare har vi även anordnat en tävling där man ska tippa vinnare och själv har chansen att plocka hem en prenumeration på en filmtidning. Kila in på denna sida och tippa vinnare. För att kunna deltaga måste du registrera dig i vårt forum, men det är något som går på ett nafs. Jag har själv deltagit i tippande men kan inte kamma hem något pris då jag själv skriver för Bloggywood.

[poll id=14]

Fantastiska emulatorer

För några veckor sedan tänkte jag sälja min PSP. Begäret efter en iPod touch blev stort och för att få loss pengar till en sådan satte jag ut en annons på Blocket där jag försökte bli av med min PSP. Annonsen låg ute i ett dygn innan jag gjorde en helomvändning, tog bort annonsen och istället lämnade in PSP:n för att installera en ”custom firmware”. Custom firmware innebär bland annat att du kan installera tredjepartsprogram, spela nedladdade spel och massa annat trevligt. Förutom att lira PSP-spel har jag även installerat lite emulatorer för att köra gamla spel. Bland annat en emulator för gamla Nintendo NES-spel vilket är förvånande kul att köra, även om de har en massa år på nacken. Bland annat har jag spelat Punch-Out!! en hel del. Jag installerade även en emulator som heter ScummVM där man kan spela gamla Lucas Arts-spel.


Monkey Island 2PSP:n.


Punch Out, lika bra 20 år efter det släppts.

Emulatorer på PSP:n öppnade även mina ögon för emulatorer på Macen. ScummVM finns även för Mac (och så gott som alla plattformar som kan tänkas) och Tove har spelat Monkey Island 2 rätt flitigt de senaste dagarna. Just Monkey Island 2 var ett väldigt kärt återseende för min del också. Få spel har en sådan härlig känsla och humor som det spelet. Förutom ScummVM återfinns nu Snes9X, DOSBox och Sixtyforce på min dator. Snes9x är till för Super Nintendo-spel. DOSBox för DOS-spel eller applikationer och Sixtyforce kör Nintendo 64-spel. Av de tre är det Sixtyforce som använts flitigast. Mycket på grund av att min Logitech Dual Action-joypad funkar klockrent till den. Det har blivit mycket Mario Kart 64, lite Super Mario 64 och Zelda: Ocarina of Time. Jag har även testat det helt fantastiska Goldeneye, men tyvärr flyter det inte på speciellt bra. Tråkigt då det är ett av de bästa spel jag någonsin spelat.


Nintendo 64 på min Mac.

DOSBox har jag använt väldigt lite. Det är ju inte precis så man längtar efter att sitta i DOS-miljö. Jag körde dock igång Duke Nukem 3D och det såg ut att funka alldeles utmärkt. Just Duke Nukem 3D var ett spel jag satt otaliga nätter framför i mitten/slutet av 90-talet. Min fanatism gällandes det spelet var så stort att jag t.o.m. satt och gjorde egna banor till det. Dessa emulatorer ger verkligen nostalgikänsla.

Emulatorerna hittar du här:

Navigation