Etikett: zlatan ibrahimovic

Ibrahimovic – Från Rosengård med mer än ett mål. Avsnitt ett.

Den första delen av den omtalade dokumentären Ibrahimović – Från Rosengård med mer än ett mål är ett gåshudsframkallande porträtt av en klassresa samt en far- och sonrelation. Vi får en unik inblick i hur Zlatan fungerar och tänker samt träffa hans största supporter. Pappa Šefik Ibrahimović.

I samband med att Zlatan Ibrahimović var på väg att slå det 82 år gamla målrekordet i svenska fotbollslandslaget så fick ett kamerateam följa honom fram till att själva ekordet slagits. Den första delen sändes i måndags och den andra avslutande delen sänds nu den kommande måndagen.

Personligt och rörande

Zlatan IbrahimovićHar vi någonsin fått se en mer personlig Zlatan Ibrahimović tidigare? När Zlatan i inledningen berättar om sin far, Šefik Ibrahimović, och nyanserar bilden av honom från den som givits i boken, Jag är Zlatan Ibrahimović, blir jag likt Zlatan rörd. Och jag blir rörd för att Zlatan blir rörd. Påståendet att Šefik Ibrahimović är Zlatans största supporter kan nog ingen tvivla på när kameran fokuserar på Šefik och vi får se hans hem, helt inrett med urklipp och bilder från sonens galet framgångsrika karriär. Pappa Šefik har spelat in varenda match Zlatan har spelat och stoltheten går direkt genom rutan. Mer än en gång får jag gåshud och blir rörd under denna dokumentärs första del.

Som jämnårig med Zlatan har jag kunnat följa hans karriär från stöddig tonåring till den världsstjärna han är i dag och det är med ett nostalgiskt skimmer vi får se klipp från hans genombrott i landslag och klubblag. Jag minns den matchen när publiken skanderade hans namn för att han skulle få hoppa in i landslaget. Jag minns målet mot Italien och jag minns den fantastiska kanonen ur ingen vinkel mot Ungern. Det mest chockerande är att tiden har gått så snabbt och att dessa mål nu ligger tio år bak i tiden. Vi har blivit äldre, jag och Zlatan.

Hyllningar från stora namn

Under dokumentärens första del är det en kavalkad av stora namn som sjunger Zlatans lov. Henke Larsson, Patrick Vieira, Thiago Silva, Maxwell, Laurent Blanc och Carlo Ancelotti är bara några av de namn som dyker upp och vittnar om Zlatans status och skicklighet. Av de intervjuade blev jag mest tilltalad av Kim Källström dock. Han verkar raktigenom sympatisk och efter de schismer som har funnits i landslaget så är Kim stor nog att hylla Zlatan och lyfta fram vilken förebild han har varit för yngre killar med liknande bakgrund som Zlatan.

Zlatan verkar ha blivit lugnare under åren och kan tala om de gånger han har gjort fel, som att stjäla en straff från Kim Källström bland annat. Något som han också bad om ursäkt för till sina landslagskamrater. Vi får också en inblick i hans drivkraft. Att hela tiden vara bättre. Och att göra fler mål och spela bättre så att hans far ska få vara stolt.

Jag vet inte mycket om den andra delen av dokumentären, men jag hoppas att vi kan få följa med lite mer i Zlatans vardag. Hursomhelst ser jag framemot än mer gåshud och blanka ögon framför vad som är svensk fotbolls absolut främste spelare genom tiderna. Vi har aldrig haft, och kommer aldrig få, någon större än Zlatan Ibrahimović.

Som en liten bonus, läs gärna The Guardians långa intervju med Zlatan och se Karin Fricks intervju med Zlatan om dokumentären.

En dimmig första advent

Dimman låg som ett tjockt täcke över staden.
Dimman låg som ett tjockt täcke över staden.

Julstämningen lyste med sin frånvaro på Wadköpings julmarknad.
Julstämningen lyste med sin frånvaro på Wadköpings julmarknad.
Första advent är här och hela Örebro är insvept i en enda stor dimma. Min dag inleddes med ett besök till Wadköping och den årliga julmarknaden tillsammans med Josefine. Där skulle vi samla material till en artikel i det kommande numret av Lösnummer. Tanken var att få lite julstämning, men det var rätt svårt denna dimhöljda, snölösa och råa dag. Folk trängdes kring slöjd och mat på kullerstensgatorna och det var svårt att hitta fokus (på fler än ett sätt) i bilderna.

Efter Wadköpings julmarknad så var det dags att bege sig till lilla Alice första födelsedagsfirande. Alice var på lysande humör iklädd en röd julklänning och öppnade paket med stor lycka. Från mig och Tove fick hon en traktor med tillhörande bonde och fem djur. Traktorn kunde åka en bit om man tryckte på en knapp samt göra massa olika ljud. Tryckte man på bonden sjöng han, tryckte man på grisen grymtade den, kossan råmade och så vidare. Det var minst sagt en succé hos den lilla ettåringen som jagade traktorn på ostadiga ben efter att hon satt igång den.

Kvällen avslutades framför teven i hemmet tillsammans med öl, chips och fotboll (ja, en riktig klyscha!). El clásico spelades och matchen slutade på bästa tänkbara sätt. 1-0 till Barcelona och fenomenet, undret, den fantastiske Zlatan Ibrahimović avgjorde matchen med sitt enda mål.

Och avslutande, apropå advent. Nästa söndag är det andra advent och då går O, helga natt av stapeln i Örebro. Det är en årlig julkonsert vid Nicolai-kyrkan på Stortorget. Varje år får en artist från Örebrotrakten, framröstad av närkingarna, uppträda. I fredags fick jag träffa och fotografera Louise “Lollo” Rönnberg som vann i år och alltså kommer att uppträda om en vecka. Hon var en sprudlande glad och härlig personlighet och efter lite research (det vill säga att jag letade upp låten hon tävlade med) visade det sig att hon var en ruskigt bra sångerska också. Lyssna gärna på hennes version av Have yourself a merry little christmas.

Lollo Rönnberg spexar loss framför kameran.
Lollo Rönnberg spexar loss framför kameran.

FIFA 10, mina intryck från demot

Varje år släpper EA uppdateringar av sina sportspel och snart är det dags för FIFA 09 att ersättas av FIFA 10. För några dagar sedan släpptes demoversionen och jag slängde mig över demot som John Goodman slänger sig över mat.

I demot har du möjlighet att spela med sex olika lag: Barcelona, Bayern München, Chelsea, Chicago Fire, Juventus och Marseille. Jag har testat spela med alla lag utom Chicago Fire (vem tusan bryr sig om MLS?) men allra mest med Barcelona. Den största nyheten från FIFA 09 märktes av snabbt, nämligen möjligheten att dribbla i 360 grader. Detta gör att vi får ett mycket mjukare löpmönster på spelarna och genast höjs realismen. Detta är något jag gillar skarpt samtidigt som det gör att man måste släppa invanda rutiner när det gäller löpningar från FIFA 09. Det blir helt enkelt mycket svårare att springa ifrån backar då de också har nytta av 360 grader och är mycket mer följsam.

I FIFA 10 är det också mycket lättare att tappa bollen och den känns mer en någonsin som en riktig boll. Detta gör även att skotten känns mycket mer naturliga. Dagarna då man i vartannat anfall stänkte upp bollen i krysset är över. Nu är det mer att Zlatan sliter sig fram mellan två backar, håller på att tappa balansen och lyckas peta dit bollen under målvakten med en tåfjutt. Mer trovärdigt och naturligt med andra ord. Det går dock fortfarande, bör tilläggas, att dundra in ett långskott då och då.

Målvaktsspelet är något som också utvecklats sedan FIFA 09. I FIFA 10 är målvakterna mycket snabbare ut från målet och lyckas du skaka av dig backarna får du snabbt möte med en utrusande målvakt att lösa. Målvakternas reflexer är mer naturliga i detta spel och inte lika blixtrande snabbt som i föregående års spel så även om du ensam med målvakten får i väg ett halvtaskig, stressat skott kan det gå in.

Cech kämpar med ett långskott.
Cech kämpar med ett långskott.

Något jag kunde störa mig på till förbannelse i FIFA 09 var domaren som var alldeles för snabb att blåsa av när han hade gett fördel av bollen. Många gånger kunde jag anfalla, bli tacklad, lyckas fortsätta, få fördel av bollen bara för att sedan domaren blåste av när jag kom ensam med målvakten och istället fick jag slå en frispark. Nu verkar det åtgärdat i FIFA 10 och domaren är mycket mer följsam och har blivit bättre på att “läsa” spelet.

Ett annat störningsmoment i FIFA 09 var frisparkarna. Jag har spelat kanske 100 timmar FIFA 09. Gissa hur många frisparkar jag gjort mål på. Noll. Nada. Ingen. Det har med andra ord varit alldeles för svårt att sätta frisparkarna och det kan inte bero på att jag är för dålig för någon enstaka frispark borde ha letat sig in i nätet så småningom. Detta verkar också vara åtgärdat i FIFA 10. Nu bör tilläggas att jag än inte lyckats sätta någon frispark i demot, men det är helt klart skillnad i siktandet och i målvaktsreaktionerna. Detta är även något som innefattar hörnor som också blivit lättare att slå. Verkligen en välkommen förändring. Dock skulle jag väldigt gärna se att lösningen som EA valde i Euro 2008 där man kunde slå frisparkar, hörnor och straffar med den högra styrspaken hamnade i FIFA-spelen också.

Visst ser den här killen lite bekant ut? Spelarna är otroligt välgjorda i FIFA 10 och väldigt lika sina mänskliga förebilder.
Visst ser den här killen lite bekant ut? Spelarna är otroligt välgjorda i FIFA 10 och väldigt lika sina mänskliga förebilder.
FIFA 10 har inte bara dessa saker jag räknat upp som något positivt utan grafiken är också en höjdare. Ansiktena ser väldigt välgjorda ut och det råder ingen tvekan om vem som är vem. Dessutom har spelarna lite olika ansiktsuttryck och ler och jublar när de gör mål. De ser helt enkelt förbannat bra ut. Men allt är givetvis inte bara rosor och solsken med FIFA 10. Det finns en del saker som jag stör mig på i demot och som jag befarar även kommer hänga med till den färdiga versionen:

Gerard Piqué. Där har vi en riktigt bra, ung back som gjorde en fantastisk fjolårssäsong och lyckats slå sig in i både Barcelonas och Spaniens startelva. Dock finns inte Piqués ansikte med i spelet utan han har snällt fått nöja sig med ett generiskt utseende. Rätt dåligt att EA inte fixat till hans utseende då Barcelona säkerligen är det lag som flest kommer välja att spela med. En annan negativ detalj med Piqué är att han bara fått 82 skicklighetspoäng vilket är för lågt enligt mig och säkerligen många fler. Som den världsback han är förtjänar han åtminstone 84-85 poäng. Hans backkollega, Carles Puyol, har å andra sidan fått en för hög poäng: 88. Visst är Puyol en bra back, men han är helt klart på väg nedåt och borde även han hamna på 84-85 poäng och inte ha samma poäng som vår svenska stolthet, Zlatan Ibrahimović, har. En annan spelare i Barcelona med alldeles för låg poäng är supertalangen Bojan Krkić som gått från 79 i FIFA 09 till 77 i FIFA 10. Han är värd betydligt mer, runt 81-82 åtminstone.

I demot har jag även upptäckt en del buggar och fel som jag tror kommer vara åtgärdade till den skarpa versionen släpps. Dels är inte laguppställningarna korrekt, men där hyser jag ingen tvivel till att det kommer fixas. Arjen Robben saknas till exempel i Bayern München men kommer alltså med all sannolikhet finnas där senare. Sedan är det underligheter med målvaktspoängen på Petr Cech och Gianluigi Buffon som är jättelåg när man kollar på laguppställningen innan match (64 respektive 68 om jag inte minns fel) men betydligt högre under match (85 respektive 88). Detta är förmodligen en simpel bugg som kommer åtgärdas. Till sist stämmer inte åldrarna. Det står att Zlatan är 26 (han fyller 28 samma dag som FIFA 10 släpps, andra oktober), Lionel Messi är tydligen 20 år trots att han i själva verket borde vara 22 då han är född i juni 1987. Det finns fler exempel också och allt tyder på att FIFA har gammal data som ska uppdateras.

FIFA 10 släpps alltså den andra oktober vilket verkar bli en glädjens dag för alla fotbollsspelnördar!

Har du spelat FIFA 10-demot? Hojta till i kommentarerna och dela med dig av dina åsikter.

Wayne Rooney, än en gång!

Jag älskar Wayne Rooney. Dock inte så jag vill Brokeback Mountain-tälta med honom. Nej, min kärlek till honom handlar istället om hans fotbollskunnande. Få spelare har mer kämpaglöd och hjärta än den lille kompakte och ilskna mannen, samtidigt som han är en lysande anfallare och riktigt bra defensivt också. Nu börjar jag dock bli less att se hans nuna varje år EA släpper sitt FIFA-spel. I år är det Rooney ensam på omslaget. Tidigare har han haft sällskap av Jolly Jump… Ronaldinho, menar jag.

Ta bara en titt på de fem senaste årens omslag så inser man snabbt att det kan vara dags för lite förnyelse:

FIFA-omslagen, en bildstudie i Wayne Rooneys eskalerande tunnhårighet?
FIFA-omslagen, en bildstudie i Wayne Rooneys eskalerande tunnhårighet?

Så vem skulle vi istället kunna se på ett FIFA-omslag? Zlatan? Tveksamt, då Zlatan är inbiten Pro Evolution Soccer (PES)-spelare. Cristiano Ronaldo har synts på omslaget tidigare och är uttalad PES-spelare, så honom kan vi räkna bort. Lionel Messi har även han varit med på omslaget, så där försvinner ännu en världsspelare. Kaká däremot har aldrig synts på varken ett FIFA-omslag eller PES-omslag. Något som är lite underligt då han blivit utsedd till världens bästa spelare och varit i den absoluta toppen i några år nu. Karim Benzema vore också kul att se på ett framtida omslag och om han gör en kanonsäsong i Real Madrid borde inte det vara helt omöjligt. EA Sports har använt sig av honom i trailers och bilder till FIFA 10, dock i Lyons färger, då dessa trailers och bilder kom innan övergången till Real Madrid. Han lär ju knappast vara mindre attraktiv i marknadsföringen nu.

Vem vill du helst se på omslaget till FIFA. Lämna en kommentar!

Trots att jag inte längre vill se Wayne Rooney på omslaget till FIFA så ska han ha all cred för sitt samarbete med EA Sports.

Zlatan klar för Barcelona

En svensk världsstjärna har anlänt till världens bästa fotbollslag.
En svensk världsstjärna har anlänt till världens bästa fotbollslag.

Igår gick sommarens största transferssaga äntligen i mål. Zlatan Ibrahimović blev klar för Barcelona och presenterades för press och massor av fans på Camp Nou. Det hela var dock inte utan dramatik. Presskonferensen som skulle börja 18:30 blev försenad med en och en halv timme på grund av att Samuel Eto’o krånglade och krävde en ny klausul i sitt kontrakt som innebar att Barcelona och Eto’o skulle fortsätta förhandlingarna om hans avgångsvederlag. Säga vad man vill om Eto’o och hans agent, men det tyder på is i magen när man sätter sig på tvären precis innan en spelarpresentation. Taktiskt sett rätt imponerande då det känns som Barcelona har svårt att säga nej i ett sådant läge.

Zlatan kysser klubbmärket. Schysst mot Inters fans?
Zlatan kysser klubbmärket. Schysst mot Inters fans?
En och en halv timme försenad strosade alltså Zlatan in till presskonferensen, poserade med tröja nummer nio, president Laporta och sportchefen Beguiristain och slog sig så ned. Efter att Joan Laporta och Txiki Beguiristain pratat så att öronen blödde fick journalisterna ställa frågor till Zlatan. Det var knappast några sensationella svar som gavs, men bland annat fick vi veta att han sagt till Inters president, Massimo Moratti, att den enda klubb som fick köpa honom var FC Barcelona.

Efter presskonferensen skulle det trixas lite med en boll, ropas ut lite fraser till fansen och joggas runt planen. Här ballade det hela dock ur och planen invaderades av fans och Zlatan fick lämna planen. Tack och hej, mer än så var det alltså inte med denna presentation.

Vad kan vi nu vänta oss av Zlatan i Barcelona? Personligen tror jag att han kommer bli en dundersuccé. Nu är det kanske tveksamt att han kommer ha samma höga målsnitt som Samuel Eto’o men jag tror absolut att han kommer fungera fantastiskt bra i lagbygget. Om det är någon svensk spelare som har mentaliteten och självförtroendet att gå in i Barcelonas startelva och bli en superstjärna så är det Zlatan Ibrahimović. Frågan är hur lång tid det kommer ta. När Thierry Henry kom till Barcelona från Arsenal var han ingen given succé utan hade helt klart problem att acklimatisera sig och anpassa sig till Barcelonas spelsätt. Jag hoppas och tror att Zlatans anpassninsgtid kommer gå snabbare, för en sak är säker, vid en sådan stor övergång och där laget bytt bort sin store målskytt så förväntar sig fansen resultat. Och det snabbt!

[poll id=26]

Zlatan är skyttekung

Zlatan jublar efter ett av sina mål som gav honom skytteligatiteln.
Zlatan jublar efter ett av sina mål som gav honom skytteligatiteln.

Mitt förhållande till Zlatan Ibrahimović har, förutom att det varit ensidigt, varit lite upp och ner. Jag har tyckt Zlatan varit helt underbar för att sedan tycka han betett sig som en unge, som när han tjurade över att han blev hemskickad från ett landslagsläger. De senaste åren har vårt förhållande varit mycket bra dock. Zlatan verkar ha mognat som person och som spelare har han varit helt fantastisk. Idag vann han italienska skytteligan som första svensk sedan 1955. Det är 54 år sedan en annan svensk plockade hem den titeln! Givetvis var det Gunnar Nordahl vilket måste vara (sorry Zlarre) den bäste svensk som någonsin spelat i italienska ligan.

Zlatans prestation är helt fantastisk och en mer självklar vinnare till guldbollen känns svårt att hitta. Stort grattis Zlatan och jag hoppas vi fortsätter ha detta stabila förhållande vi nu byggt upp under åren!

Konfliktlösning á la Sportkillar

Zlatan Ibrahimovic är tillbaka i fotbollslandslaget efter en konflikt med förbundskaptenen och efter att varit besviken på sina lagkamrater på reaktionerna efter nattklubbsskandalen. Först och främst tycker jag Zlatan har gjort sitt i landslaget. Duger inte kollektivet så kan han glömma att spela för det svenska landslaget. Zlatan är en bråkstake och skapar mer oro än han gör nytta.

Jag läser Aftonbladets artikel där Johan Elmander uttalar sig om Zlatans comeback. I den står det:
“Hur tas Zlatan Ibrahimovic emot av landslagskompisarna? Enligt reaktionerna i går – Zlatan är välkommen i gänget.
– Absolut. Fast visst, det kommer säkert några gliringar men det tror jag att Zlatan tar…, säger Johan Elmander“.

Det är ett riktigt typiskt exempel på sättet dessa sportkillar löser problem (jo jag generaliserar, deal with it!). Inget problem eller konflikt är för stor för att när det är över sedan lösa med “gliringar”. Istället för att kommunicera med varandra på riktigt så är det att retas och ge varandra “gliringar” som gäller. Sorgligt att se. Under fotbolls-VM i USA (har jag för mig) ballade det ur på riktigt. Thomas Ravelli och Martin Dahlin utsatte varandra för diverse practical jokes och gav varandra gliringar. Thomas Ravelli gav nån gliring till Dahlin angåendes hans hudfärg (rasism förklätt till humor, vackert). När Thomas Ravelli på kvällen återvände till sitt hotellrum upptäckte han att Dahlin hällt “vatten” i hans säng. Lasse Eriksson (andremålis och rumskamrat till Ravelli) satt skärrad i sin säng och upplyste Ravelli om att det inte var vatten. Dahlin hade med andra ord gått in och kissat i Thomas Ravellis säng. Jag reserverar mig nu för att jag fått någon del av berättelsen fel då jag läste detta i Thomas Ravellis självbiografi för några år sedan.

När Fredrik Ljungberg fick Calvin Klein-kontraktet och började synas överallt iklädd kalsonger så möttes han i Arsenals omklädningsrum av massa posters med sig själv på. Hans lagkamrater hade alltså tapetserat hela ställe med bilder från Ljungbergs senaste kampanj. Gliringarna följde givetvis också. Visserligen är detta ett mildare fall, men dock, alla dessa gliringar ska ständigt vara närvarande.

Nåväl, om en konflikt ligger och pyser under ytan så kan inte dessa gliringar vara rätt lösning. Jag betvivlar att Zlatan kommer se det roliga att komma tillbaka efter att legat i konflikt med förbundskaptenen samt varit besviken på sina lagkamrater och sedan dessutom få retsamma kommentarer om det. Småpojkar, börja prata med varandra!

Navigation