Efter nästan tolv år tillsammans har jag och Tove gift oss! Den sjuttonde juni blev vi hustru och man.
Bröllopet
Jag, YouTube-stjärnan
Just nu bävar Clara Henry, Pewdiepie och Therese Lindgren (ok, jag måste erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om henne förrän jag googlade). Jag har nämligen gått och blivit YouTube-stjärna. Eller, stjärna är kanske att ta i, men jag har i alla fall börjat spela in nördiga videor och lagt upp på YouTube.
På skakig engelska pratar jag om filmer och blu-raysamlande. I min absolut första YouTube-video med mig själv i huvudrollen (jag har ju tidigare laddat upp massa FIFA-mål) gick jag igenom fem av mina favoritutgåvor i filmsamlingen. Den videon kan ni se här:
Sedan följde jag upp den videon med några unboxings av Blu-rayfilmer, The Martian, Quantum of Solace och SPECTRE. Den största “succén” är min unboxing av The Martian som när jag skriver detta har 514 visningar.
Något jag stört mig på dock är det taskiga ljudet, så jag har slagit till och köpt en liten “myggmikrofon” för 25 kronor från AliExpress. Mina två senaste videor har mycket bättre ljud på då jag spelat in ljudet separat på en annan telefon och sedan synkat med videon som jag spelat in på min iPhone 6s (i 4k givetvis).
En unboxing av Casino Royale (som kompletterade min Daniel Craig som Bond-samling på steelbook) har betydligt bättre ljud än de första och den är jag rätt nöjd med. Bra ljud gör så mycket.
Min absolut mest ambitiösa video hittills är den där jag listar mina topp fem science-fictionfilmer.
Att jobba med video är skitkul! Förhoppningsvis kan jag bli ännu bättre på detta och målet är givetvis att peta ner Clara, Pewdiepie och Therese från tronen. BÄVA!
Ed, Arturo och min virala succé
Likt många Manchester United-supportrar så är jag otroligt less på klubbens oförmåga att förstärka en trupp som blivit svagare och svagare för varje år. Denna sommar har det ryktats mycket om att Arturo Vidal ska gå över till Manchester United från Juventus, men Ed Woodward, Manchester Uniteds ordförande har ännu inte lyckats få spelarens namnteckning. En sen kväll slängde jag ihop en bild i Photoshop där jag klippte in Ed Woodwards huvud på ett fotbollsfans som försöker få Arturo Vidals autograf samt redigerade in en Manchester United-logotyp och ordet “Contract” i bilden. Sedan laddade jag upp bilden på Twitter. Jag lade (tack och lov) även in mitt Twitternamn i bilden.
En och två dagar efter min originaluppladdning, som fick en del retweets och favoritmarkeringar, så kunde jag konstatera att min bild hade blivit en total viral succé bland Manchester United-twittrare. En av de användare som jag “pingade” i min originaluppladdning retweetade mig och tweeten hamnade även på forumet Red Cafe. Det var dock inget jämfört med vad som komma skulle. Red Cafe hade ju “bara” 10 000 följare. Det var när Twitterkontot för en fejkad Ed Woodward tweetade min bild som det började ta fart. Det Twitterkontot hade färre följare än Red Cafe men tycktes nå ut i ännu större utsträckning. Sedan började det hända saker. Eurosport, med över 80 000 följare, delade min bild. Sedan följde delningar från stora konton som Not Match of the Day (112 000 följare), ManUnitedWorld (139 000 följare), The Sport Bible (783 000 följare), Football Tips (48 000 följare) och Football Funnys (1,1 MILJONER följare!). Detta blandades med små privatkonton som delade min bild samt medelstora konton med mellan 5 och 30 000 följare.
Många av kontona nämnde inte mig i sina tweets, vilket inte gjorde särskilt mycket då mitt namn ändå stod i bilden. En del redigerade bort mitt namn, vilket kanske var mindre schysst, men ändå inte hela världen.
Tänk så snabbt en liten bild kan spridas och begreppet “viral spridning” gjorde verkligen skäl för sitt namn.
Arturo Vidal då? Han har givetvis fortfarande inte skrivit på för Manchester United.
Stockholm och Depeche Mode
Efter en helg i Göteborg så avslutade jag och Tove första omgången av semestern med en några dagar i Stockholm. På torsdagen, samma dag som vi åkte upp till Stockholm så stod Depeche Mode på agendan. Det var ett trött par som efter en natt med dålig sömn satte sig på tåget och anlände till huvudstaden.
Vårt hotell låg vid Humlegården vilket innebar en liten promenad från Centralstationen. Väl framme kollapsade vi i sängarna innan det blev pizza på en fin italiensk pizzeria i närheten av hotellet. Jag fotograferade inte särskilt mycket denna första dag men lyckades med konststycket att paparazzifotografera Jesper Parnevik utan att jag visste om det. Efter jag hade tagit bilden pekade Tove ut Parnevik för mig som hade kommit med i hörnet av bilden. Den ofrivillige paparazzin hade slagit till.
Eftersom systemkameror var förbjuden under konserten i Globen fick min Canonklump stanna på hotellet. Det gjorde mig ingenting då konserter ska upplevas, inte dokumenteras. Dokumentation får andra hålla på med.
Depeche Mode var riktigt bra även om inledningen kändes lite trevande och seg, särskilt publiken var inte direkt på tå i början. Sedan tog det fart och med Walking in my Shoes och speciellt Black Celebration så var publiken med på noterna. Det var tydligt att det äldre låtmaterialet var det som lockade. Mitten av konserten, där enbart Martin sjöng, var riktigt seg. Detta var något vi var förberedda på efter att ha sett tidigare konserter med bandet på Blu-ray. Tempot försvann helt och hållet och låtarna var i svagaste laget.
När väl hela bandet var på scenen igen tog det fart och under Enjoy the Silence sjöng jag mig hes med resten av Globen. Konserten avslutades magiskt med Never Let Me Down Again. Mäktigt. Gåshud.
Det största minuset var att vi satt långt bort och att man inte uppfattade allt på scenen. Det fanns storbildskärmar, men de användes mest till effekter. Vi får lära oss till nästa gång helt enkelt. Uppfyllda av konserten tog vi tunnelbanan till Gamla stan där vi valde att kliva av för att promenera till hotellet.
På fredagen gjorde vi Stockholm ordentligt med lite shopping och besök till Fotografiska. Huvudutställningen var Helmut Newton vilket innebar en hel del naket. Jag gillade utställningen, men var inte eld och lågor. Då gillade nästan mer Håkan Elofssons utställning med bilder från ett fattigt Indien. Gripande motiv och samtidigt otroligt färgstarka och vackra bilder. Fotografiskas butik var ett riktigt härligt ställe med massa böcker, affischer och roliga prylar som termosar som såg ut som objektiv. Jag köpte en Vee Speers-affisch som ska hänga tillsammans med en annan affisch jag har från hennes “The birthday party”.
Vi avslutade fredagen med middag på thailändska restaurangen Sabai Soong i en källarlokal. Maten var mycket god och inredningen kan i snällaste ordalag beskrivas som “kitschig” med blinkande lampor och färgglada dukar. Hade vi bara passerat restaurangen hade vi nog aldrig valt att äta där, men när nu betygen på Yelp var höga så gav vi stället en chans, något vi inte ångrade.
Lördagen gick åt att åka hem och om sanningen ska fram så var det otroligt skönt att få komma hem till sitt hem igen och ta igen sig i sin egen säng.
Tre dagar och två nätter i Göteborg
När det nu inte blev en Paris-resa i juni (ja, jag ska sluta älta det) så bokade jag och Tove istället några dagar på hotell i Göteborg. Hemresan från Göteborg var ju redan betald då det var tåget som skulle ta oss hem efter att vi varit i Paris, och för att inte låta tågbiljetten gå till spillo, och för att ha något trevligt att göra så blev det två nätter på hotell i vackra Götet.
Hotellet var inledningsvis en besvikelse med usel städning av vårt lilla rum. Då vi klagade på det snusk vi hittat blev vi väldigt vänligt bemötta och snabbt uppgraderade. Från ett litet rum i mitten av hotellet till den lyxigaste varianten på översta våningen. Hela ena väggen bestod av fönster med en fantastisk utsikt mot Ullevi och SF Bergakungen. Vilket lyft!
På hotellet fanns också en relaxavdelning som vi nyttjade och två kvällar i rad slappnade vi av i bubbelpoolen samt bastade. Jag hade inte bastat på länge så att få njuta av en kall tjeckisk öl i en het bastu, var inget annat än ljuvligt.
De två första dagarna i Göteborg bjöd på helt strålande väder. Vi satt ute i solen och njöt av kall öl och god mat när tillfälle gavs. Det blev en hel del strosande och även en del shoppande också. En ny dansk kedja som heter TGR hittade vi på två ställen. Där sålde de allt möjligt tingeltangel och jag köpte bland annat en tejphållare formad som en elefant, en rosa fotboll för hårda matcher med Svea (hon verkar tyvärr rätt ointresserad av fotboll) och isformar där isbitarna får formen av huggtänder. Larvigt men roligt och väldigt billigt.
Ett måste för mig när jag besöker Stockholm och Göteborg är Science Fiction-bokhandeln. Till min förvåning märkte jag dock att den hade flyttat. Tack och lov inte särskilt långt bort och dessutom till mycket bättre lokaler. Från trångt och bökigt till en lokal med mycket mer utrymme. Efter att ha gått runt och njutit av all nördig litteratur, figurer, tröjor och mycket mer så nöjde jag mig med två böcker. Det finns så mycket lockande på Science Fiction-bokhandeln att det nästan blir overload i hjärnan och man inte kommer hem med någonting överhuvudtaget.
Ett annat kanonställe vi upptäckte var Balders hage som sålde inredningsprylar i väldigt mysig stil. Jag köpte två bilder att hänga upp på väggen där. En stor affisch på Eiffeltornet (än en gång, Paris!) och en bild på en gammaldags fotograf i betydligt mindre storlek. Även Tove shoppade en affisch på Balders hage den sista dagen, då vi kände att vi var tvungna att återvända.
Intill Balders hage låg ett mysigt kafé där vi tog igen oss mellan shoppandet. När vi satt där och vilade upp oss fick vi båda koncentrationssvårigheter då det några bord bort satt ett par med en King Charles Cavalier-valp. Det var ungefär det sötaste vi hade sett, tänk er en pytteliten cocker spaniel som ligger och sover på någons arm. Till slut gick det inte att hålla sig utan vi var tvungna att bege oss fram för att få lite hundvalpsmys. Den lilla trötta damen hette Selma och var tio veckor gammal. Hon vaknade dock till när vi kom och var hur mysig som helst och gnagde exhalterad på mitt finger. Efter det gick jag i ett lyckorus. Hundvalpar och kattungar är mitt kryptonit.
Andra dagen åt vi middag på tapasrestaurangen Qué pasa som vi har varit på tidigare. Vi blev lika nöjda även denna gång och rullade ut från stället, mätta på allt gott vi hade proppat i oss. Eftersom detta var på en tisdag var det dessutom lugnt och skönt och inte särskilt mycket folk där. Que pasa rekommenderas varmt!
Innan det var dags att åka hem så träffade vi Toves förra studievän Ylva. Vi tog en lång fika på Brogyllen som var ett jättefint kafé. Ylva är den som vi fick Svea av och vi fick höra lite om Sveas mamma Missy. Det var mycket tydligt att Svea ärvt en hel del av henne. Inte bara att hon är ruskigt lik utseendemässigt, Svea är den enda av fem syskon som är helsvart likt sin mamma, utan även att hon vill följa med på promenader. Missy hade en gång försökt följa med in i en buss. Dessutom så hade Missy dåligt lokalsinne, precis som vår lilla Svea, som verkar ha problem att hitta hem ibland trots att hon är alldeles i närheten av hemmet. Förutom katter så pratade vi givetvis en hel del om Ylvas mage. Som innehåller hennes första barn som förväntas anlända till världen om några månader.
Efter det trevliga fikat med Ylva så satte vi oss rätt slitna, men nöjda, på tåget hem till kära Örebro. För att avsluta detta inlägg i stil. En bild på en kyrka samt en kungastaty:
Open Art 2013
I går inleddes årets upplaga av Open Art i Örebro med mängder av konstverk runtom i staden. Jag och Tove tog en ordentlig promenad i dag för att kolla in de olika konstverken, men lyckades bara se ett fåtal av de 90 som årets utställning har att bjuda på. Kameran fick följa med och dokumentera promenaden. En personlig favorit är väggmålningen “Catch of the Day” på Kulturhusets fasad.
Markaskogens naturreservat
Vi bor i ett väldigt fint område av Örebro, med väldigt nära till Markaskogens naturreservat som ligger bakom Örebro universitet. I brist på fransmän och baguetter så styrde jag och Tove kosan dit i går för att promenera runt och njuta av den vackra naturen. Dessutom så går vackra betesdjur omkring i området. Sociala highland cattle-djur som kom fram och hälsade, fick gräs och spanade in kameran.
Paris får vänta
Jag hade en tanke om att det detta inlägg du läser just nu skulle ha publicerats om lite mer än en vecka och innehålla massa bilder från Paris. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. I går packade jag och Tove väskor, peppade inför resan och hade massa planer på vad som komma skulle. Dagen inleddes med lite mer packande. En halvtimme innan vi skulle ta bussen till stationen för att åka vidare till Göteborg landade ett mejl i inkorgen från Ryan Air. Där stod det att vår flight till Paris i morgon var inställd på grund av strejk i Frankrike. Att kalla detta ett antiklimax är ett understatement. Luften gick ur oss helt.
Att boka om biljetterna fungerade inte och vi fick snabbt avboka biljetter, boende i Paris och hotellet i Göteborg. Det känns ju tråkigt att våra värdar som vi skulle bo hos tappar en veckas inkomst på detta, men det fanns inte så mycket annat att göra.
Hotellet i Göteborg var väldigt generösa. Trots att avbokningstiden var passerad så fick vi avboka rummet. Om de inte lyckas hyra ut rummet så får vi betala en liten del av kostnaden, vilket kändes väldigt vänligt och vettigt. Tack till Hotel Palace i Göteborg!
När nu planerna för den närmsta framtiden helt plötsligt gick upp i rök så bestämde jag och Tove oss för att göra något trevligt här i Örebro istället. Då jag var otroligt fotosugen och inspirerad så fick min kamera följa med och dokumentera dagen.
Vi styrde kosan in till centrum för att växla in resekassan. I Örebro kan man verkligen se hur Open Art tar fart och vid Södergaraget växer en fantastisk grafittimålning fram på en fasad. Tänk om fler tråkiga husfasader kunde få en sådan vacker utsmyckning! Efter att vi handlat på Systembolaget tog vi sedan bilen bort till Stadsträdgården. Stadsträdgården är verkligen en pärla i Örebro. Vi fikade i vacker miljö och gassande sol.
Efter att vi njutit av livet (och samtidigt ältat den uteblivna resan) så promenerade vi längs med Svartån bort mot Wadköping och sedan genom Wadköping.
Väl hemma igen svalkade vi oss med en varsin kall Gin & tonic, klappade på vår söta lilla Svea som säkert hellre har oss hemma i Örebro än i Paris.
Paris då? Under vår fika i Stadsträdgården så bokade vi en ny resa till Paris. Nu åker vi istället i augusti. Resan kostar förvisso mer, men förhoppningsvis så tar vi oss i väg denna gång. Då vi i samband med den planerade hemfärden från Paris hade en tågbiljett bokad hem från Göteborg om en vecka så bokade vi en resa till Göteborg och kommer att göra lilla London om några dagar.
Planer för framtiden
Det är en underbar tid just nu. Gräset grönskar, blommorna blommar och hela världen känns full av liv. Jag har sedan en vecka tillbaka semester och trots att den har inletts med en förkylning så känns framtiden rätt kul och positiv.
På onsdag flyger jag och Tove till Paris där vi kommer att spendera en vecka med att njuta av livet och den fantastiska staden. Vi har varit i Paris en gång tidigare, vilket jag har bloggat om här, och denna gång kommer vi nog inte att besöka de vanligaste turistställena utan istället fokusera på lite mindre pärlor. Bloggininlägg och bilder kommer att komma när vi väl är hemma igen. Inför denna resa gjorde jag äntligen slag i saken och köpte ett objektiv med mer vidvinkel än mitt fasta 50 millimetersobjektiv. Det blev ett billigt begagnat kitobjektiv med brännvidd 18-55. Jag tror säkert att det blir det fasta objektivet som kommer att användas mest även fortsättningsvis, men nu har jag åtminstone lite fler alternativ.
Under vår Paristripp så kommer min älskade syster Julia att gifta sig med sin Erik. Själva bröllopsfesten kommer dock senare, någon gång i augusti pratas det om, så då får vi passa på att gratta dem riktigt ordentligt och träffa min söta lilla systerdotter Felicia igen.
Min semestermånad avslutas med konsert i Globen. Depeche Mode skulle ha spelat på Peace & Love i Borlänge, men då festivalen gick i konkurs så blev det istället en spelning i Stockholm. Detta hade varken jag eller Tove något emot då vi inte hade några planer på att besöka Borlänge. Att ta sig till Stockholm för att se Depeche Mode är däremot något vi gärna gör. Tack och lov fick vi även tag på biljetter, vilket känns som en bra förutsättning för att få gå på konsert.
Den första juli börjar jag att jobba igen. Dessutom ska jag rotfylla en tand samma dag, så ni kan ju bara tänka er söndagsångesten innan den måndagen.
Efter juli så väntar ytterligare två veckors semester i augusti där inte mycket finns planerat, förutom en eventuell bröllopsfest för Julia och Erik då.
Sedan till hösten så kommer jag att börja studera igen. Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb och ska läsa i ett år för att få min examen i medie- och kommunikationsvetenskap. Att läsa på universitetet är verkligen jättekul och jag ser mycket framemot att få återvända dit.
Illustrationen »Je suis un fântome!«
Inspirerad av den kommande Paris-resan går vi runt här i hemmet och slänger oss med franska glosor och meningar. Ett antal gånger har jag smygit fram till Tove och viskat »Je suis un fântome! Je suis mort!« som betyder »Jag är ett spöke. Jag är död!«
Baserad på mina morbida viskningar gjorde jag en illustration av ett väldigt franskt spöke. Arbetet skedde i underbara Adobe Ideas och de två beståndsdelarna (spöket plus texten) monterades sedan ihop i Illustrator.
Precis som under arbetet med illustrationen på Elizabeth i Bioshock Infinite så gick jag helt in i arbetet, fick tunnelseende och njöt alldeles förträffligt. Även om jag minst sagt inte är en stor illustratör så tycker jag att det är ruskigt kul och är något som jag vill göra mer.
Det finns några fantastiskt duktiga illustratörer som arbetar med Adobe Ideas som verktyg så inspiration finns det gott om. Daniel Feldt från Bloggywood (som jag skrev för, för några år sedan) har gjort mycket läckra illustrationer i Ideas, väl värda att ta en titt på!
Ta gärna också en titt på gruppen för Adobe Ideas på Flickr.